Ingenstans pratas det så mycket om väder än i Sverige. När jag flyttade till Sverige så där 55 år sedan lärde jag mig snabbt att vädret, dagens temperatur, regn, sol och vind hörde till svensk kultur. Jag tog en titt på termometern när jag gick till arbetet. Ibland var jag vinnare: kallaste vinterdagen var vid min stuga!
Idag är det klimat, det så svårdefinierad och svårmätbar fenomen omkring oss, dagens ständiga ämne. Ingenstans är klimatet så framträdande som på svenska tidningssidor och massmedia. Vi skrämmer barn med det. Radikala eller användbara lösningar saknas dock, som kärnkraft, barnbegränsning och Internetkonferenser i stället att världens klimataktivister flyger runt till tämligen meningslösa möten där de diskuterar grader och begränsningar för de vanliga människor.
Det har blivit ett slags religion att hacka på folket som äter, flyger, har bil eller ens andas. Så kallade influenser som flyger ständigt och gör reklam för sitt flygande gråter till Staten att hindra dem från att flyga. Sjukt?
Man måste ju inte leva som man lär, bara man syns tillräckligt på Internet och i ord gnäller över sin konsumtion. Att låtsas vara god är viktigt i många sammanhang idag.
Oavsett väder och klimat är våren på gång. Precis som förra året och före det. Med snöfall och bakslag. Varför känns våren alltid så förhoppningsfull? Naturen som vaknar till liv, synligt alltså för ingenting har varit dött utan bara bidat sin tid under marken.
Den meteorologiska definitionen av vår är att dygnsmedeltemperaturen är stigande och ligger mellan 0 och 10 plusgrader. Om dygnsmedeltemperaturen ligger i intervallet från 0,1°C till och med 9,9°C kallar vi detta för ett dygn med vårtemperatur. Om detta inträffar sju dygn i följd, säger vi att våren anlände det första av dessa dygn. Nej, det är inte än vår i Stockholm även om luften kändes ljum och solen sken igår.
Det är vårtemperaturer i nästan hela landet men vår bara på de sydligaste och vintertemperatur på fjällområden.
Det är långpromenadernas tid – snart. Att motionera sägs ju rädda oss om allt från demens till depression, tidigt åldrande och hjärtproblem. Än är många av skogens stigar som iskanor. Man får gå på väglöst land.
För ett barn som har växt upp med Internet är en värld utan det omöjligt att förstå. Ett barn som redan vid ett års ålder har klickat på bilderna i Pino`s värld, den lilla nallens dagliga upptåg, räknar wifi som något flygande i luften, alltid, överallt. Även i en djup fjälldal.
Är det inte så?
Jag har vandrat med ett barnbarn, ålder tolv, en femdagarsvandring med start i Hemavan. Hon är nummer fyra av de barn jag har gjort ungefär samma runda med. Tio år sedan såg jag sällan ett barn på fjälltur, men nu mötte vi totalt sex barn och en baby med sina föräldrar. Enligt statistik har barn och pensionärer ökat på fjällstugor. Gott så.
Vad ger vi till barnen? En naturupplevelse? Det är enklare med en ny teknisk pryl, tycker många.
Vandringen med barnbarnet blev regnig. Först på sista dagen kom solen fram. Jag kallade henne regnprinsessan. Hon gick i blöta skor, plastpåsar över strumporna. Nej, hon gick inte, hon skuttade fram över leriga stigar, små forsar och vattenpölar. Hagel och vind förskräckte inte henne. Men hon valde stugboende när vädret blev riktigt illa. Jag ville det med, men lät henne välja. Besvikelsen var synlig: ingen wifi i stugan! Men telefonens laddning hade redan gett upp så besvikelsen varade en minut och hon läste en bok i stället.
Det finns en punkt på den leden där man kan få kontakt med yttervärlden genom Norge. Men, min telefon dog också så vi kunde inte meddela till hennes mor att allt var väl.
Så, natt nummer två tillbringades i stugvärmen. Under natten dök det upp folk i stugan med tält som hade gett upp. Till sist var stugan fullt av oss som flydde regnet och vinden. På morgonen lyste topparna av nysnö. Men, det regnade igen.
Oavsett regnet, hagel och vind var det en fin vandring utan ens några myggbett. Tyckte jag.
Skulle hon fjällvandra som stor? Det var tveksamt, om inte vädret var bättre. Att kura i tältet hade sin tjusning men dag efter dag – nej, det var för stillsamt. I regnpausen gick hon på jokkstranden och letade efter fina stenar. Ja, vi hade regnkläder men någon där uppe passade på att hälla vatten över oss och försöka blåsa oss omkull, i stället stilla regn.
Vandra mer? Kanske ändå. Naturen var vacker. Det kan väl inte alltid regna?
Sista dagens sol kompenserade fyra regndagar. Ja, på kvällen öste det åter ner. På busshållplatsen träffade vi andra vandrare som hade haft lika blött, om inte värre. Så har vihaft det hela sommaren, muttrade en hemavanbo.
Det blir ingen mer vandring för min del i år. Jag satsar på längre nästa år – om livet så tillåter.
PS.Trumps kampanj löfte nummer 25 var att inte ta ut lön som president, men en president måste ta ut lön. Han donerade sin första kvartalslön till USAs National Park Service. En uppskattning av naturen?
Sommaren är här med de återkommande sommarföljetongerna. Alla har sina egna som upprepar sig varje sommar. Det kan vara en utflykt, släktbesök eller semesterresa vilket bara måste bli till, varje sommar. Sedan har vi de allmänna sommarföljetongerna som medierna driver, vilka upprepas, klagas över, skrivs om och sedan faller de i glömska tills nästa sommar kommer.
Det brukar börja med krisen i vården. Det fattas sjuksköterskor. Ja, det sitter inte en massa sjuksköterskor hemma som rullar tummarna och bara väntar på sommarens arbete, de enda arbetslösa att ta på är pensionärer och de som än utbildar sig. På min tid inom Landstinget slog man igen allt som gick i juli eller trappade ner verksamheten, de flesta hade då semester i tre – fyra veckor och sedan flöt arbetet hyggligt resten av året. Ja, det var alltid några avvikare som hade semester annan tid, jag tog nästan alltid ut det i augusti men då arbetade jag för flera i juli. En gång täckte jag 7 kuratorer. Men så småningom förändrades detta smarta ”bara akuta och nödvändiga fall under fyra veckor i juli” system med följande kaos.
Sedan följer vargen som har rivit får någonstans. Vi vaktar inte längre fåren. Vargen är den mest ifrågasatta varelsen i Sverige, värre än allt ont du kan räkna upp. Vi har fjärmat oss så från naturen att vi inte anpassar livet enligt det, utan naturen får anpassa sig till oss. Vargen vägrar. En av mitt livs toppupplevelser var en varg som skällde vid tältet. Vi hade valt hans plats. Det var magiskt – men jag har inga får.
Att vädret vägrar bära sig som vi vill är grinigt. Att klimatet spökar, det bryr vi oss inte om. Det är ju sommar och då vill vi ha värme! Strunt i grader och global uppvärmning – om det nu finns. Klimatfrågan är tämligen död och miljöfrågan med. Den allvarliga förstörelsen vi ägnar oss åt diskuteras aldrig. Har någon sagt ordet miljö angående Syrien eller andra krig? Nä, men bevare oss om vi inte återvinner mjölkpaketen! Vi kan lugnt vänta på syndafloden. Den har redan drabbat Kanada, Indien, Nya Zeeland, ja, onödigt att räkna länder, det kommer hela tiden flera nya platser där floden tar mark, egendom och liv eller torkan gör försörjningen omöjlig. Snart kommer eldsvådorna, det brukar bli så i sommarvärmen, inte bara bilbränder och blixtnedslag utan bränder orsakad av en cigarett eller grill, slarvmajornas eldar vilka trivs i den torra, varma luften. I USA är det åter värmerekord efter tornadorekord efter andra väderrekord. Obama har hållit ett tal om klimatet men tal räcker inte. Lät lite som avledningsmanöver efter avlyssningsläckan Snowdon eller andra bekymmer han för närvarande har.
Snart kommer de utländska bärplockarna och en och annan plantsättare också. Min son och hans kompis började sitt arbetsliv med plantsättning och de tjänade ihop en begagnad moped var, en stor glädje för en som nys fyllt 15. Inget för svenska skolungdomar idag? Märkligt att svenska arbetslösa inte kan plocka bär eller sätta plant utan folk från fjärran länder luras hit och få sina liv skuldsatta i stället stora vinster. Den här fusk- branschen borde bara avskaffas. Vill vi inte plocka våra bär får de ruttna. En höst försörjde jag, nästan, min familj på bärplockning. Vi var bara lokalfolk som plockade på den tiden. Många familjer var ute under helgerna och drygade sina inkomster. Är folk idag för lata eller för välmående? Nu har jag ingen bra bärskog i närheten så det blir bara några bär till blåbärspajer.
Flytvästarna är en annan segdragen återkommande sommarhistoria. Varje år dör 17 som kanske kunde ha räddats med flytväst. Den enda seglingen jag har gjort var till Helsingfors, om man borträknar en liten seglats vid Teneriffa då jag trodde mig dö av sjösjuka och klev i land så fort det gick. På Ålands hav kunde man se barn springande på däck utan flytväst, fulla grabbar utan flytväst men med ölburk i handen, knappast någon flythjälp när man trillar i och föräldrar med vinglas medan barnen sprang runt på lyxbåten, sa jag utan flytväst. Men lagar hjälper aldrig folk som anser sig veta bäst och lagar som är omöjliga att bevaka och döma folk för fyller ingen funktion. Det är nog med flytvästar som med bilbälten, vissa tror sig aldrig råka ut för en olycka.
Ungdomar och sommararbete brukar väcka mycket diskussion. Alla ska garanteras sommararbete, sa en S politiker. Vem hinner ta hand om dem? Nära mig finns några ungdomar som fått sommararbete. De har nu suttit med sina mobiler i tre dagar på den fläcken de borde rensa. Rensningen skulle ha tagit mig två timmar. Jag har gett lite sommararbete åt en grannflicka som inte fick något i sommararbetslotteriet. Hon ska vattna mina blommor när vi reser bort. Hon är 17 och man har redan skrämt henne med att hon inte får någon pension om hon inte arbetar, så hon ser med tvekan på kommande studier. Jag tror att när hon går i pension är det avskaffat. Landet har gått i konkurs. Nu var jag en pessimist men blir det ingen klokare politik inom EU och för all del i världen leder det till ekonomisk och moralisk kaos.
Snart startar Almedalen och partiernas tal innehåller säkert orden arbete och arbetslinje i varannan mening, men åtgärderna och realismen över läget i landet saknas. Arbetslöshet är en komplicerad historia, inte alltid bara bristen på arbete. 20 326 arbeten i Sverige fanns utannonserade idag. Hörde en kommentar från en yngre man i ett café: ”Varför ska jag jobba när socialbidraget ändå kommer.” Lite svordomar kom det också över socialkärringen som hade börjat ställa krav. Kanske har vi en viss arbetslöshet för att en del folk inte vill arbeta, i alla fall inte med annat än i sina drömjobb med hög lön? Annars skulle de plocka bär. De skulle storma Riksdagshuset, bära plakat och skrika efter beredskapsarbete. Nej, det sistnämnda gör inte svenskarna, vi är fostrade på att politikerna fixar det. Nu var jag lite spydig, men ligger det inte något i det?
Uppgifter finns det gott om, många statliga och kommunala områden i Sverige är vanskötta. Någon kunde ta ut alla åldringar någon gång i året, ge dem en dusch när de vill, eller städa vår omgivning som blir värre med åren, det finns massor med uppgifter som kunde betalas med lön i stället sysslolöshet med bidrag. Eftersom arbetslösheten är omfattande i hela Europa borde de styrande besluta sig för att fixa de eftersatta områdena nu och på så sätt ge folk arbete i stället understöd. Det är liksom samma pengar. Det är vanskligt att inbilla sig att ökad service och småföretagarna skall fixa arbetslösheten. EU litade just på småföretagarnas vilja att anställa fler. Vi kan inte leva av genom att serva varandra. Antingen producerar vi säljbara varor eller börjar med en annan livsstil med mindre lön, färre prylar och mera tid.
Den sista sommarföljetongen är ett säker kort: Morden i Midsomer i TV.
