Etikettarkiv: utsatta områden

Om cement, bostäder och fjärilar.

Utvalda

Publicerat av

Denna sommar har jag gjort några vandringar genom Sörmlands gamla gruvområden, startsträckan för Sveriges industriella framgång. I veckan var jag till Stora Vika, en plats för tiden då miljonprogrammet sjösattes och bostadsproduktion försåg vanligt folk i städerna med moderna bostäder.

Ni som är gamla nog minns kanske bostadsbristen och byggboomen, de eviga bostadsköerna och glädjen av en ny, modern lägenhet i någon förort.

Vid mitten av 1800-talet var Sverige än ett fattigt land i Europas periferi. Befolkningen arbetade i huvudsak i jordbruket. Sverige var något sen med industrialiseringen men när processen kom i gång från ca 1890-talet framåt gick det fort. Omkring 1920 hade Sverige utvecklats till industrination även om jordbruket än dominerade.

Bruttonationalprodukten per invånare steg. Levnadsåldern steg. Insatser för hygien som vatten och avlopp skedde i städer. Skola för alla. Rösträtt för kvinnor 1920 var starten till den jämlikhetstanke som är kännetecknande Sverige.

Flytten från landsbygden till städerna och industrin orsakade bostadsbrist. När jag kom till Stockholm i början -60 talet fanns det inga möjligheter för eget boende. Jag sov på golvet hos bekanta som många andra. Jag bodde som post- och blomvakt på sommaren i en fin Östermalmslägenhet. Hyrde en sommarstuga på vintern. Jag lyckades hyra ett litet hus för längre tid, avlopp, el, vatten från brunn. Utedass. Sedan startade byggvågen. 1968 köpte jag en nybyggd lägenhet ute i periferin, på en ny förort där min familj bodde några år.

Efter några vändor på landsbygden och utomlands kom jag tillbaka ”hem” till Stockholm. Jag fick ett drömjobb. Landstinget gav mig en tjänstebostad i Flemingsberg. Jag flyttade snabbt ut till ett nybygge närmare stan. Redan då på sena -80 talet hade det sina negativa sidor att bo på Flempan.

Jag kände en byggherre som var med och byggde Flemingsberg. Han sa att Kommunen gav dem ett uppdrag: bygg så många lägenheter det går och så billigt som möjligt. De första höga husen var klara 1973. Var tanken att billigt duger nog för vanligt folk? Men så byggdes bostadsbristen bort i städerna.

Byggboomen med hyreslägenheter i Stockholm är över länge sedan även om det byggs lite överallt. Likaså är tillverkning av cement. 1928 fanns 10 cementfabriker i landet. Idag sker tillverkning mer effektivt och på två orter, Skövde och Slite. Det finns hot om att lägga ner Slite, som producerar 75% av landets cement, på grund av miljöskäl. Det tillfälliga tillståndet går ut i årsskiftet och en förhandling startar idag i Mark – och Miljödomstolen.

Att bygga handlar om cement.

Igår gjorde jag en nostalgirunda till Stora Vika i Nynäshamn varifrån cementen kom till Stockholmsbyggen.

Skånska Cement AB startade produktion våren 1949 och var då världens modernaste cementfabrik. Anläggningen skulle förse Stockholmstrakten med cement under tiden miljonbyggen pågick. På anläggningen Stora Vika arbetade 200 upp till 310 personer. Vid halvårsskiftet 1981 lastades den sista cementen i Stora Vikas hamn. Stockholms förorter var nu i stort byggda.

De var områden dit folk hoppningsfullt stod i bostadskön för.

Av dessa förorter finns flera idag på polisens listor över så kallade utsatta och särskilt utsatta områdena. Förorter där kriminalitet och droger är vardagsvara. De som bor i allmännyttan har ofta fått se sina bostadsområden bli nedslitna och stämplade som dåliga områden. De med pengar – som politiker – bor på finare områden med lugnare miljö. Andra, fattigare får tampas med politikens följer.

Efter några misslyckade försök med annan verksamhet i Stora Vika pågår sedan år 2006 hantering av biobränsle på området. Alltså flis och spån.

Runt den vattenfyllda kalkdagbrotten finns en natur- och kulturstig kallad Fjärilsstigen. Stigen är cirka tre kilometer lång och längs den finns 16 informationstavlor om fd. produktion och naturen. Fjärilar trivs i området och som mest har 47 rödlistade fjärilsarter noterats på området.

Jag gick den stigen och lite mer. Det var vackert höstväder. Inga fjärilar nu, bara den försvunna tidens tysta steg. Byggnader som rasat. Klotter som alltid finns på varenda övergivet ställe.

Jag besökte kalkbrottet även 25 år sedan. Då fanns ingen verksamhet. En berguv hade sitt bo på en klippa. Det övergivna brottet hade inte än blivit en sjö utan var en mindre damm med några änder. Nej, det fanns inte än klotter vid kalkstenssilorna.

Det är viktigt att gå bakåt och se det som lyfte Sverige från fattigdom. Kanske hamnar vi där igen, fattigdomen, den prestationen och ofta hårda arbetet våra föregående generationerna gjorde återkommer knappt. Världen är osäker på många plan, så även Sverige.

Och det pratas om bostadsbrist. Det är brist på bostäder som folk kan och vill betala själv, inte brist på lediga bostäder. Miljonprogram och liknande stora satsningar återkommer inte.

http://www.famgus.se/Nature/StoraVika.html

Bilderna från Stora Vika. Pärlemofjärilen är dok från annat tillfälle.

När världen brinner kan vi grilla pinnbröd.

Publicerat av

Hur blir områdena ”utsatta”, det som Polischefen Eliasson ropar hjälp till?

Det finns kännetecken innan området blir särskilt utsatt men det har inte politiker och polischefen brytt sig om. Det är inte fattigdom i sig även om man ofta skyller på det. Om fattigdom är skälet till missanpassning och utsatthet  vore många jag har känt kriminella. Även jag. Alla fattigpensionärer vore ute och eldade upp de rikas bilar. Många ensamma mammor rånade affärer för att få det andra har till sina barn.

Så är det inte. Det är inte pengarna. Begär efter mer kan vara en del av det hela. Men fattig är inte automatiskt samma som stenkastare, mordbrännare eller rånare. Hunger kan göra  folk radikala men man behöver inte svälta i Sverige.

Hur blir ett område särskilt utsatt? Eller ska jag säga övergivet av resten av samhället? Jag bodde ett tag på 90 talet på ett sådant område i en tjänstebostad och flyttade därifrån så fort det gick. Det var ett katastrofområde redan då men man kallade inte dessa områden som utsatta eller no-go-zoner på den tiden. Inbrott och stölder. Missbruket var omfattande. Dottern kunde inte gå hem ensam på kvällen utan jag fick hämta henne från pendeln. Det pratades 90 språk på området enligt tolkbehov, rena Babels torn. Många var från Turkiet, det sönderfallna Jugoslavien och Afrika. Huset var skitigt, sönderslaget och i källaren bodde råttor och missbrukare.

När husen byggdes på 70-talet sa kommunen: bygg så många lägenheter som går och så billigt som möjligt. Man byggde in risker direkt. Mellan de höga hyreshusen fanns asfalten, lägenheterna hade billig materiel och det var tätbebyggt, så tätbebyggt. Dit hamnade de som var sist på bostadsloppet, ekonomiskt och kö – mässigt.

En stad växer alltid utåt. Det är naturligt att nykomlingarna och de med lägre inkomster hamnar på förortsområdens nya hyreshus. De med pengar och lånemöjlighet bor i villor och bostadsrätter med gröna gårdar omkring.

Hur utmärker sig utveckling till utsatta områden? Ett tecken är när du hittar den första nedbrunna bilen när du går ut från huset. Hände häromdagen, fast det var ingen bil utan motorcykel. Ingen städade bort det. Efter en vecka är bitarna kvar på gården. Några bilbränder till i närheten hände inom en vecka. Nästa stod inte ens i lokaltidningen.

Ett tecken till är när skolan eller daghemmet har eldats upp under natten. Det hände också här och det var inte första gången. Det kan ju vara en olycka men inte flera gånger.

Skolan är bland det viktigaste samhällsinstitution vi har. Alla barn får gå i skolan. Det är jämlikt. Sedan händer något. Skolresultaten sjunker, troligen på grund av språksvårigheter och utbildningsnivå. De svenska föräldrarna börjar köra sina barn till andra skolor. Lärare slutar, outbildade vikarier tar vid. Skolor delas till bra och sämre. Någon politiker föreslog skoluniformer till de sämre skolorna. Varför inte stämpel i pannan? Många barn lämnar skolan utan godkända betyg, blir inte behöriga till gymnasiet och hamnar sedan i arbetslöshet och bidragssystem.

Kön till läkare på vårdcentralen blir ohanterlig. Många slutar och byter arbete till lugnare områden. Det är vårdpersonalens marknad för vi har för lite av dem eller för många hjälpsökanden. Det tycks ske just nu på vår förut så väl fungerande VC.

Utomhusvåldtäkter sker på friluftsområde eller park.  Kvinnor börjar undvika att gå till ensamma platser och löpstigar.

Sedan blir utelivet livligt på kvällarna. Men det är mest yngre män som drar runt i centrum.

Hemtjänsten som måste besöka de gamla på kvällarna förses med larm. De försöker gå två och två.

Centrum  pollas  för att minska affärsrån men då är det redan för sent. Det börjar bli tomma affärslokaler.

De  som har råd börjar fly området. Som en sa: nu är det bara några gamla finnar och turkar kvar, de som inte har råd att flytta, alla andra är från Mellanöstern och Afrika på vårt område. Detta är en nyckelhändelse. Det bildas grupper och områden: vi och dem. Den svenska flykten bidrar till etniska enklaver. Bara invandrare, ingen integration. Ingen integration, egen stadsdel till den grupp som är starkast.

Villaområdet i närheten sluter sig till grannsamverkan, bevakar husen för varandra, installerar säkerhetsdörrar och köper lampor med timer.

Snart första skjutningarna. Kriminella grupper börjar synas helt öppet och börjar styra området. Vissa affärer kan betala ”skyddspengar”.

Ungdomar dras in i kriminalitet och de härjar på kvällarna med skadegörelse.

Kommunen putsar upp centrum för det är säkert fel på planeringen. (Lööf föreslog ju det. Ingen nyhet.)

Socialtjänsten öppnar lokal där man pratar med folk genom en lucka eller de gamla lokalerna rustas med hinder. Socionombristen blir akut. Sjukskrivning på grund av stress och hot vanligt. Arbetsuppgifterna stämmer illa med ens utbildning. Mera arbete lastas på Socialtjänsten som att avhjälpa radikalisering på området.

Samhällsservice slår igen som bank, polis, Försäkringskassa.

Socialbidragen tar en alt större del av kommunbudget. Höjd skatt. Olika statsbidrag som täcker föga.

Äldreomsorg krymps och osthyvlas. Äldreboenden stängs och blir lokaler för ensamkommnade. De gamla får köa på en plats förgäves. Servicen försämras som att man stänger servicehus eller omvandlar de till något annat. Sker just nu i min kommun.

Missbruk ökar och blir synlig. Du kan köpa droger utan problem. Det händer att droger säljs på matställen.

Arbetslöshet. Olika  projekt för arbete, diverse ”hittepåjobb” startas men det ger inga vanliga anställningar utan betalas med skattemedel. Samhället har föga behov av enkla arbeten. M föreslog nyss utvidgad RUT för de äldre som hundrastning, flytta möbler. Flytta möbler!  Tror M verkligen att det skall rädda arbetsbristen för outbildade?

Kriminalitet  och försörjning genom det är mer omfattande än polisen klarar av.

Stöder, inbrott och annan brottslighet ökar oavsett vad polischefen säger. Brott vi kallar hedersbrott är synliga. Polisen kämpar och gör sitt men motståndet att till ex vittna är kompakt. I stället tack för hjälpen utsatts polisen för stenkastning eller värre.

Polisen åker inte in på området med en (1) bil.

Ambulansen åker i följe med polis.

Brandkåren åker inte heller utan polis.

Det finns säkert mer… Och vad gör vi då? Nödrop från polischefen som skulle hålla ordning. Vi har en kris. Hör ni att Eliasson ropar på hjälp?

Hur blev det så här? I ett nästan mönstersamhälle? Landet med välutbildat folk,  god ekonomi och stora skatteintäkter? I ett land som är givmild med sitt välstånd? Som har haft gränserna öppna för hjälpsökande? Landet som är det mest jämlika i världen?

Var politiker för entusiastiska inför det nya multikulturella samhället?

Ett välståndssamhälle tål inte hastiga ekonomiska och ideologiska förändringar. Välståndet är inget man har i lager, det måste arbetas upp varje dag genom människor som bor i landet. Händer inte detta blir det oundvikligt att samhällskanterna raseras och raserar.

Jag tror att vi får sänka våra förväntningar på vad Staten och Kommunen klarar av och bli mer självförsörjande oavsett vad det gäller. Det är dock svårt när skatteuttaget stiger på olika sätt. Vi är fostrade till att Samhället servar oss på olika sätt. Dags att sluta med det?

Det är ändå så mycket bättre här än i flera andra länder. Ska vi trösta oss med det?

Polisen har presenterat sin nya rapport om utsatta områden i Sverige där antalet ”särskilt utsatta” områden ökar från 15 till 23, vilket bekräftats av rikspolischefen Dan Eliasson.

Antalet kriminella i de totalt 61 områden som klassas som ”utsatta” uppgår till 5 000 och där finns 200 kriminella nätverk, enligt rikspolischefen. SÄPO ökar sin beräkning från 200 till några tusen terrorister i landet.

Utsatta områden kännetecknas av hög kriminalitet, hög arbetslöshet, många socialbidragstagare och många invånare eller med invandrarbakgrund. Kännetecknande är också parallella samhällsstrukturer. Svårigheter för polisen att fullfölja sitt uppdrag. Obenägenhet hos befolkningen att delta i rättsprocesser.  Våldsbejakande religiös extremism.