Förra året gick jag ut en dag men backade och stängde snabbt dörren. Någon sköt ute i centrum mot en restaurang och gymnasieskola, mina närmaste hus, klockan tolv på dan, sprejade som det heter. Ingen dog, bara flera restaurang gäster skadades av glassplitter. Polisen var snabbt på plats eftersom de huserar gaska nära. Jag bestämde mig att följa fallet och se vad han ca 19-20 år gammal man fick som straff. Samhällstjänst i två månader. Vilken tjänst vill ha en som skjuter vilt, undrade jag. Hur skulle det förändra hans beteende?
Ordet konsekvens och ånger saknas ofta. Då är det också svårt att förlåta de som gör våra liv osäkert.
Nu fraktas kvinnorna som deltog och stöttade mördarsekten IS ”hem”. Stöd rinner in. Daghem samt skola tar hand om barnens behov. Tveksamt om någon vill anställa dem så socialbidraget, barnbidraget och bostadsbidraget ger en helt okej levnadsstandard. Kanske även barnpension om maken dog i IS strider. Barnen kan dock omhändertas men om det håller i längden vet ingen idag. Det är ord mot antagande.
Vi sorterar inte ut människor. Vi omhändertar. Det egna ansvaret är inte nödvändigt hur du än bedömer saken..
Att döma någon i Sverige för det som har hänt i Syrien är svårt.
Ingen kan tvinga någon att ångra sina ”synder”. Jag vet inte om IS kvinnorna gör det. Att vara indoktrinerad i en sekt är svårt att bryta, även om man så vill. Att förlora drömmen om ett perfekt liv i en kalifat är svårt att acceptera – gissar jag. Var och en av oss har sin tro på någonting. Att stämpla tro som kriminellt kan vara nog så komplicerat.
Jag kan ha viss förståelse hur sektliv påverkar människor eftersom mina föräldrar var stränga laestadianer. Livet var oerhört begränsat. Jag bröt ut som myndig, mina syskon inte. Vi mördade dock inga. Bön, ånger och förlåtelse var det som användes.
När jag arbetade i ett biståndsprojekt utomlands (länge sedan) och det blev krig i landet sa de svenska myndigheterna att det var vårt eget fel att vi befann oss där. Ville vi lämna landet före kontraktens slut skulle våra löner och försäkringar klippas av. Våra egna val. Nu klarade sig situationen upp men några reste iväg genom krångliga vägar eftersom flygplatsen var stängd.
Men vi var ju bara arbetare i ett svenskt biståndsprojekt. Inget att bry sig om. Eget ansvar var än gångbart. Det har krympt under åren ser jag.
Vissa människor kommer aldrig att rota sig här. Och vi som har rotat oss ser våra rötter vara utan betydelse för landet under förändring.
Glad Påsk? Kan man önska glad Påsk när hela världen lider av en allvarlig sjukdom, kriser, ständigt vapenskrammel, terror, dumma ekonomiska åtaganden från politiker och en överordnad önskan från dem som har makt att forma någon slags Ny Värld utan gränser där alla är lika fattiga och lätta att styra? Den ordning som finns i separata länder med sina Regeringar och valsystem är liksom gammalt och icke glammigt nog i den nya världen. Riv murarna, riv demokratin, ändra rubbet så de nya herrarna, rika globalisterna, har makten och pengarna, EU att inte förglömma
Globalister säger sig arbeta för ”global rättvisa och demokrati” men så fort någon inte delar deras underbara vision så ska den tystas. Mobbning är vanligt. Censur, för bara vissa åsikter är acceptabla. Västvärlden skall förändra sig i första hand. Länder med islam lever sitt eget liv. Försök att ändra systemet där! Det går inte enkelt.
Nu vet jag för lite om Agenda30 och alla andra Agendor som vill ändra Världen för att ta upp en ingående diskussion. Men allt liknar en ny religion som söker världsherravälde. Så fort icke folkvalda rika och vidhängande politiker kokar soppa som folket inte är med och aktivt röstar för blir jag misstänksam. Varje gång någon viker sig för tilltänkta hot som handlar om någon typ av ”religion” blir jag också väldigt grinig.
Fast det är ju ingen som bryr sig om det.
Är vi rädda för muslimer? Känns så när vi snabbt rättar till det som kunde förarga dem. Senast har bokförlaget Blossom Books i Holland ”städat” Dante Alighieris ”Den gudomliga komedin”. När författaren i boken stiger ner till helvetet ser han att Muhammed plågas där. Eposet, skrivet omkr. 1300, rensas nu så muslimer idag inte blir stötta. Dante Alighieri levde 1265 – 1321. Skall han dömas nu? Det finns ju en trend att kräva ersättning för orättvisor från tiden man inte än var född, som en del svarta i USA vill ha ersättning för sina förfäders slaveri, så varför skulle man inte ställa Dante inför skranket?
Vem får hamna i Helvetet i en bok blev en dagsaktuell fråga, kanske lämplig just inför Påsk?
Idag är det Skärtorsdag, inledningen till Påsk. Natten då Jesus åt den sista måltiden med sina lärjungar. Före maten tvättade han deras fötter. (Läs gärna om traditionen Fottvagning).
Kan vi idag hylla Jesus icke vålds inställning? Kan någon bli stött av det och börja demonstrera? Rensa Bibeln? Ja, det har vi ju redan gjort. Kan vi prata om Påskens budskap som har format det västerländska samhället utan att det anses omodernt och opassande?
Påsken är den största kristna högtiden under året, fundamentet kristendomen är byggd på. Jesus dömdes, dog på korset, återuppstod och förlät våra synder. Vi var lovade evigt liv om vi levde med Guds regler, utan synd, utan att skada varandra. Män och kvinnor var lika värda i Guds ögon i tillträde till det himmelska riket.
Den enkla tron på Gud, bön, att älska din nästa, ge mat till de fattiga, leva enkelt blev sakteligen en kostsam institut, styrt av härskare, påvar, munkar, präster, kostsamma byggnader, speciella kläder, resor, regler vilka fjärmade folket från kyrkan och själva tron och ingav rädsla om man avvek. Reformationen anses har startat 1517 genom Luthers 95 teser med syfte att rena och förenkla tron. Det gav en kortade väg mellan folk och Gud, inte så populärt i den katolska kyrkan. Så, kyrkan delades sedan i olika inriktningar men tron på Gud och Jesus är grunden. Vi i Sverige har än krav att Kungen skall tillhöra den den evangelisk-lutherska grenen av den kristna kyrkan, kallad Svenska kyrkan.
Bibeln gavs ut på olika språk. I Sverige den första 1541. Kyrkans makt minskade sakta när folket fick tillgång till Bibeln. Man behövde inte en präst för att be och läsa Guds ord. Kyrkans budskap är tämligen död idag. Nu är det för de flesta en inramning för dop, kanske konfirmation, vigsel och död. Men i farans stund söker sig folk till kyrkan. Inte nu. Regeringen stängde dörren, vad skulle böner göra för nytta nu. Inga protester från prästerskapet, vad jag kan se.
Regeringen har en kampanj om en annan frälsning: vaccin. Nog finns det något religiöst i vaccinhysterin.
Det var lätt att stänga kyrkorna under covid. Så lite betydelse har religionen för oss. I annat fall vore protesterna stora. 8 personers gräns i ett kyrkorum som drar tusen medan shoppings center har 500? Regeringens val. Men folkets klagan gäller fotboll och barer, inte kyrkan. Gud har vi ju i stort avskaffat när inte ens ärkebiskopen ser skillnad i olika religioner. Hon gynnar inte kristendomen. Vi gynnar inte våra likar.
Vi räddar specifikt inte kristna i världens flyktingflod.
Tänk efter en smula hur den kristna religionen nästan obemärkt har gett dig – i alla fall dina föräldrar och före det – en grund som hela västvärlden en gång litade på. Arbetsam, troende, den som tog hand om de sina. Vi tror ofta att de stora händelserna skriver historien. Det är fel. Det är hur de vanliga människorna lever och följer moral och ramar som – kanske – har skrivits av stora män men oftast är något som finns närmare håll, från föräldrar till barn, från de betydelsefulla i det vanliga livet. Jesus var inte någon maktmänniska. Ändå har han haft makt i två tusen år. Att följa Jesus är definitivt bättre än följa vissa andra ledare i dagens värld.
Vad fick vi i stället när vi dumpade tron? Vad är det kitt som håller ihop västvärlden idag? Vetenskap, men det fanns även förr sedan tidernas begynnelse, fast på mindre invecklad nivå. Pengar? Egendom? Att vara känd och i media? Olika nya ismer? Att producera och sälja? Shopping? Påsk är en stor shoppinghelg även idag med virusbegränsningar. Det andliga är bytt mot det materialistiska, varje dag. Är vi lyckligare? Kanske, beror på definitionen av lycka.
Ha en bra Påsk. Håll dig frisk. Det blir ljusare tider blandat med det mörka helvetet vi tydligen får stå ut med i Sverige. Men ställ dig frågan: vad skulle Jesus har gjort när du hamnar i ett svårt läge. Lika bra som Internetprofeter. Han är en lärare som har hållit i 2020 år och mer. Internetgurun är flyktiga – oftast.
Nej, jag är varken religiös, troende eller andlig utan kallhamrad praktiker. Ändå blev jag berörd av de människor jag mötte i någon stad under min PCT vandring. De som sa: Jag har dig nu i min dagliga bön. Må Jesus skydda dig. Tro kan vara stark när det uttrycks i praktisk handling.
Så, Glad Påsk för er alla!
Bilder: Vy mot Sonora pass, Kalifornien, USA. Peterskyrkan i Rom, den bakersta byggnaden.
Dante Alighieri, i fresk av Domenico di Michelino från katedralen i Florens, Santa Maria del Fiore.
Jag har dig nu i mina böner, sa kvinnan jag hade mött halvvägs i Kearsarge Pass, dag 58. Hon gick neråt, jag upp och vi pratade en stund med varandra och fortsatte sedan vidare på var sitt håll.
Även om jag inte är det minsta religiös tackade jag med ”God bless You”. Ber någon för dig skall du återgälda det, tycker jag.
Hon var den andra som önskade Guds välsignelse för min vandring och på samma dag. När jag passerade ett hus på gatan på väg från Independence, där jag fyllde på mat, ropade någon efter mig. En kvinna kom ut från huset till gatan med en skål i händerna. Hon hade kakor i den och bjöd mig flera. När hon frågade varifrån jag kom blev hon nästan tårögd. Sverige. Lucia.
Hennes farfar var från Sverige. Hennes far hade hållit hårt i de svenska sederna. Han hade lärt sin dotter Luciasången och hon hade lussat för omgivningen sedan hon var 9 år gammal. Hon bjöd då på pepparkakor, även det var ett gammalt svenskt recept. Lucia var mycket uppskattat. Nu var hon 75 år.
Jag lussar än, sa hon, men sjunger inte mer. Jag tror folk är glada för det.
Hon kunde inte ett ord svenska utöver sången som var nedskriven. Hennes döde far var också usel på svenska. Men Luciatraditionen var något värdefullt från farfars gamla hemland. Här hemma nagelfars Luciatraditionen. Det ses som förtryckande och odemokratisk till och med. På kvinnans gata i Independence var det bara en omtyckt fin tradition.
Hon lovade att be för mig när vi skiljes åt.
Dessa två kvinnor var några av de många amerikaner som fann mening i livet genom tro och religion. De är många. I en stor undersökning av PEW institut gav familj 69 % arbete 34 %, pengar 23% och tro 20% mest mening i livet i flervalsfrågan. Ja, pengar vann över tron. Men när frågan stramades åt till att nämna det viktigaste av allt var familj 40% följt av tro 20% det som gav mest mening i livet. Ateister nämnde förstås andra saker än tro som meningsfulla ting i livet. Ekonomi, hobbyer, vänner och resor fanns högt på deras lista.
Även ”being outdoors” ses som viktigt i USA. Hur man exakt menar vet jag inte men de campingar jag var på var fulla och överallt på leden träffade jag dagvandrare, jägare med sina pilbågar, hundägare, familjer, pensionärer… Så klart var majoriteten av PCT vandrare också amerikaner. Här hemma kan jag gå i skogen som ligger sju minuter från mitt centrum alldeles ensam, även på en söndag med vackert väder.
Undersökningen är intressant och visar även skillnader i vad viktigt är beroende på utbildning och ekonomi samt härkomst. Jag undrar hur en svensk undersökning skulle se ut?
Vad ger mening för dig i ditt liv? Vad är det viktigaste för dig i livet?
Jag har aldrig träffat så många hjälpsamma och vänliga personer som i USA. Vissa små städer nästan tävlade i att vara den mest hiker vänliga. Man behövde inte ens fråga efter hjälp, folk kom spontant fram till en och frågade om de kunde göra något. Amerikanarna var öppna, positiva, hjälpsamma och nyfikna. De var lätta att prata med, oavsett om vi pratade om området vi nu stod i eller politik. Ingen av dem jag frågade om deras åsikt om presidenten lät bli att svara. Jag tyckte det var rent av otroligt. Jag vet knappt vad mina barn röstar på. Skulle jag fråga ut grannarna slutade de säkert prata med mig? (Ja, jag återkommer med min oseriösa Trumpundersökning och meddelar också vart fanns den bästa äppelpajen. Någon dag.)
De jag pratade med var nyfikna på Sverige. De som visste mer om oss var både positiva och smått fundersamma över vår politik och även totalt felinformerade. Till ex. att all sjukvård från början till slut var helt gratis, 0 kostnad, bara att välja vad man ville. När jag sa hur verkligheten var och vilken kö min läkardotter hade suckade en och sa ”Ni har er Obamacare”. De blandade inte alls oss med Schweiz. Jag måste säga att mitt väl så kritiska och negativa sinne förändrades – lite. Jag ser mer positivt på mänskligheten, hur tokigt det än kan låta. Det USA jag mötte på leden eller i mindre orter kring PCT var de good guys.
Bad guys höll sig annanstans. Det finns gott om plats i USA, ett land med ca 7 700 000 km² yta.
Jag pratade med flera f.d. marinsoldater. Just dessa som jag pratade med hade stabila förhållanden eller de hade hittat både arbete och liv igen efter Vietnam, Kuwait, Afghanistan och Irak. Men på varje ort jag fyllde på mat såg jag information över hjälp till ”våra veteraner”. Även om soldaterna hade haft funderingar över det rätta – skulle vi vara där eller inte – hade de gjort vad som förväntades av dem. De hade valt yrket. En hade röjt minor mm efter Kuwaitkriget. En annan hade hämtat hem folk från Hanoi vid det bittra slutet.
En man hade gjort två vändor i Irak och var inte glad över utvecklingen efteråt. Allt var förgäves. Demokrati växer inte ur gevärspipan. Skulle vi ha varit där var en bra fråga som det heter. Skulle vi ha stannat tills allt hade stabiliserat sig var en annan.
Han var nöjd med de något isolationistiska tendenser, Amerika först, som Trump visade. Vi är inte hela världens räddare eller ekonomisk stötta. USA först, sedan andra. Vi har nog skit här hemma. Nu körde han buss i stället tanks. Han släppte av mig på icke hållplats i Chester (leden var stängt på grund av brand så jag både liftade och åkte buss runt) så jag skulle få kortare väg tillbaka till leden.
Vi tog varann i hand och tackade för samtalet. God bless You.
Jag mötte två män, mariners, med sina söner ute på jakt i norra Oregon. Efter att ha berättat vilka djur jag hade sett och vart den sista dagen övergick vi till politik. Ja, de hade röstat på Trump, De undrade vad jag trodde om Sovjet och riskerade Sverige att drabbas. Vi var överens om att Putin är en nyckfull person och att sia nästa drag är mer än vi kunde. Putin kommer att trakassera Ukraina igen så fort de närmar sig EU det minsta. Han har svårt att stå ut med Sovjets spruckna imperium. Han vill ha Sovjets Förenta Stater och helst mer. Men även han har försvagats med tiden. Vilka drar i trådarna bakom honom är en bra fråga. Sverige kan ligga risigt till.
Hoppar han på er så kommer vi, sa männen.
Vi är inte med i NATO. Vi är inte så snälla mot USA med tanke på hur media behandlar er president, svarade jag.
Vi kommer, sa de skrattande, vi ogillar ryssarna ännu mer.
Vi ogillar ryssarna ännu mer. Skulle jag vara lugn? Deras två söner lyssnade intensivt och nickade ibland. Den äldre läste kinesiska som andra språk. Det var det populäraste valet i hans skola. Inte spanska?
Vad ska man ha spanska till?
Vad ska man ha vissa språk till? Kanske svenskan kommer att dö ut likaså som våra seder? Men någonstans i USA firas fortfarande Lucia. Någonstans väntar än några svenskättlingar ivrigt på den svenska veckotidningen Kvällsstunden. Sverige är nära, ibland, fast den amerikanska drömmen var ett bättre val.
Bilder: på väg till pass och utsikt från passet dag 58.
Min dotter studerade i USA och bodde under tiden hos en religiös familj. När Påsken kom frågade deras små barn: ” Varför kommer inte påskharen till oss?” Jag antar att de var oroliga över sitt eget varande. Har vi varit elaka? Är det därför påskharen kommer till andra barn med godis, men inte till oss? Föräldrarna ansåg inte att Påskharen var en lämplig tradition. Ett kortvarigt trauma för barnen men flera sådana är som en brännmärkning. Du är utanför. Du straffas.
Eller: i vår egen enklav följer vi våra regler. Håll dig borta från det övriga samhället.
Att leva under strikt religiös fostran när samhället i övrigt lever annorlunda är ett slags schizofren tillstånd. Verkligheten ute är förbjudet, i alla fall rejält krympt, men man måste existera där. Det som lärs ut hemma och i någon religiös lokal är den enda rätta. Det finns inga nyanser. Livet kolliderar ständigt. Jag tar ett exempel. I mitt strikt religiösa barndomshem var söndagen och förstås hela Påsken helgad till Kristus vilket innebar att jag bara fick hålla mig stilla, inte vara ute, även läxor utöver kristendom uppfattades som olämpligt. Jag skulle läsa Bibeln, gå i kyrkan och bönemöten. Mina skolkamrater var ute eller roade sig med något.
Jag mötte dock inget fördömande när jag som myndig tog avstånd från religion. Ingen kastade ut mig från balkongen fast jag hade en pojkvän som inte gick i kyrkan. Religion var kärleksfull och förlåtande, men reglerad. Min mor bad för mig. Mina syskon anpassade sig och deras barn bröt sedan ut, men bara lagom. Än slutar de mejlen med ”prisa Jesus” och ”halleluja”.
Det var på den tiden då kristendom var grunden i samhället. Idag är religion närapå avskaffad för oss svenskar. Kyrkans medlemmar minskar som aldrig förr, delvis beroende på att kyrkan är oklar med sin tro. Samhället motverkar kristendom i skolan, men ger smått efter för islams regler. Islams påverkan är synlig med beslöjade kvinnor och flickor, även i skolan.
Nu kommer Påsken och dessa beslöjade småflickor är ju bara som påskkärringar, ingen fara alls.
Vad blir man när uppfostran gör en till avvikare? Inga julklappar, ingen Påskhare, inga fel sorts pojkvänner, inte att ens låta håret fladdra i vinden. I islamsk bön är kvinnan inte värdig att be bredvid sin make, far eller bror utan religionen trycker kvinnan bakom en skärm. Det kanske låter oskyldigt? Kvinnor behöver ju inte ligga på marken och be. Förtryck kläs ofta i termer om omsorg och skydd.
Att vara troende kan vara underbart. Man har någonting att hämta stöd och tröst av vid svåra stunder och glädje vid de goda. De fejkreligiösa går gärna till kyrkan vid högtider och tänder ljus vid sorg. En del politiker gjorde nyss detta efter terrorattacken. Men att leva under religiös förtryck är förfärligt. Det ser vi i TV och läser i världens tidningar varje dag. I länder som Syrien, Pakistan, Afghanistan, Saudiarabien, Nigeria … flera, pågår det islamiska tyranniet varje dag. I alla fall skyller man på tron, Koranen, den valda islamuppfattningen som enda rätta. Det är inte lätt för oss att se det goda i en sådan samhällsordning.
Islam är ett samhällssystem som styr varje sak i ditt liv om du vill följa det rätt. Ibland är det fråga om liv eller död.
I dagarna har vi drabbats av terrorattack. Koranen förmanar i 5:51 ”bli inte vänner med judar och kristna” samt 2:191 ”döda dem varhelst ni finner dem”. Jag hoppas det är rätt återgivet, det är åratals sedan jag läste Koranen. Dess tolkning är dock en daglig nyhet. Vi har åter fått smaka det i form av terror, nu på Drottninggatan.
I förhör har Rakhmat Akilov, eller vad han nu heter, sagt att han är nöjd med det han gjort, kört över folk på gatan. Vidare har han förklarat att han har uppnått det han skulle uppnå. Han hade kört på de otrogna. Otrogna. Känn på det ordet. Låter som ett giftermål där vi bedrog vår partner. Han påstå sig ha fått order från IS. Ungefär som att beställa något per Internet i en nät shop.
Nu styr eftertanken Regeringen och politikerna och löften om förbättring är i gång. Men mobbningen av SD pågår. Oro för dem kan vara större än oron för terrorister. Även V är en stund på avbytarbänken. Samarbete lyser med sin frånvaro på farans stund. Dessa är de politiker vi lämnade landets styre åt. Jag har svårt att få tilltro till dem.
Det är dags att agera. Det handlar mer än om en terrorattack, det handlar om vår framtid i vårt land. Att de som är utvisade på papper skall utvisas och omgående borde vara självklart. Men det handlar om så mycket mer. Vad är det för samhälle vi vill ha? Vårt samhälle har varit framgångsrik och haft sunda regler. Idag känns det inte så.
Vi har gett lillfingret och förlorade handen. Vi avskaffar sakta det som har fungerat, det demokratiska samhället med friheter inskrivna i lagen, jämlikhet mellan män och kvinnor och likvärdig skolgång som grund för alla medborgare. Nu låter vi barnen skolas in i den muslimska särskiljande kulturen, även i skolan. Pojkar och flickor behandlas olika. Kvinnors liv är reglerat. Moskéer bygg och där predikar man mot de otrogna. Det bildas samhällen i samhället. Terrorister reser ut och in. Vi är tillåtande. Bara man är givmild nog blir alla snälla är terrorbekämpningens devis.
Det känns som om svenska folkets intressen är lättviktiga i politikers ögon. Svenska medborgare är ointressanta när politiker vill vara godast i hela världen. Bäst. Snällast. Följa de som skriker högst. Medborgerliga rättigheter och demokrati har kastats iväg med ordet multikulturell samhälle, vilket aldrig har fungerat i något land.
Återgå till det normala, säger polisen snällt i TV. Polisen som just nu har ett stort skäligt förtroende bland folket. Vilket är det normala idag? Kärlek, ropar andra. Vi ska vinna kriget med kärlek. Det är en omöjlighet för fienden vill inte älska oss.
Det räcker inte med kärlek. Det är naivt.
Men, ha en bra Påsk. Ägna dock en stund åt ursprunget, Jesus död på korset och dess innebörd. Jesus lär ha varit en storartad historisk person vars medlemsklubb har överlevt många strider. Kanske även nu?
Min dotter studerade i USA och bodde under tiden hos en religiös familj. När Påsken kom frågade deras små barn: ” Varför kommer inte påskharen till oss?” Jag antar att de var oroliga över sitt eget varande. Har vi varit elaka? Är det därför påskharen kommer till andra barn med godis, men inte till oss? Föräldrarna ansåg inte att Påskharen var en lämplig tradition. Ett kortvarigt trauma för barnen men flera sådana är som en brännmärkning. Du är utanför. Du straffas.