Etikettarkiv: Sverige

Min inhemska svenska kultur är nästan oslagbar.

Publicerat av
alla-tillsammans

“Invandring är inget nytt”, “Vi är alla en konsekvens av invandring” samt “Det finns ingen inhemsk svensk kultur” gjorde historikern Ingrid Lomfors klart i mötet sverigetillsammans.

Att påstå Sverige och svenskarna som kulturlösa är inget annat än historierevision. Så brukar man göra i diktaturer, speciellt i de kommunistiska. Hur många gånger har Sovjetunionens historia skrivits om? Nu när Putin styr i Ryssland skrivs böckerna igen med större tyngd på Stalins godhet. Är alla som syns och hörs idag i Sverige kommunister? Förtryckare? Rasister? Försöker man utplåna svenskarna? Är det någon mening i att ansöka om svenskt pass? Landet skall ju inte finnas kvar?

Nu pudlar Lomfors på sin blogg men skadan är skedd och har man så usel kontroll på vad som visas och vad man ville säga borde man kanske hålla tyst?

Jag tycker att nedvärdering av det svenska och svenskar är ren rasism. Borde vi inte skrika mot i stället att samlas i hallelujamöten och kränka oss själva?

index
När jag flyttade till Sverige försökte jag bli svensk  till sättet att leva och uppföra mig.  Svensk kan jag inte bli för jag är född i Finland av finska föräldrar och släkt sedan 500 år bakåt då de utvandrare från Yttre Mongoliet, tog några hundra år. Jag kan inte födas åter. Med tiden blev jag svensk medborgare. Gott så. Jag arbetade, anpassade mig. Nu finns det inte så stor skillnad på finsk och svensk värld, inte utåt. Vi har ju varit samma land med samma styre.  I min svenska kultur finns skattefinansierad utbildning ändå till akademisk examen, viljan att arbeta och bidra, Kungahuset, Nobelpriset, flaggan, Midsommarfirande, Lucia, Kalle Anka på julafton, Ingmar Bergman, Strindberg, Lars Vilks, Vilhelm Moberg, Nordiska museet, säga hej när man möter någon i skogen, klaga på vädret och Regeringen, äta skinka och sill på Julafton, spela folkmusik (det stod dottern för), vara vänlig men privat och även IKEA, speciellt Billyhylla, dock inte Volvo, tyvärr hade vi andra bilmärken.

När jag har vistats utomlands visar det sig snabbt vad utlänningar vet om Sverige: Kungahuset, Nobel, Volvo, IKEA, ABBA, jämlikhet för kvinnor. Invandring har lagts till de senaste åren och inte i positiv bemärkelse.

Det finns andra beskrivningar om vad är vad svenskt . Många kan instämma i detta:

Typiskt svenskt kan väl vara köande, att sätta sig på ett helt tomt säte på bussen, att ha med sig matlåda till jobbet, att betala tillbaka 5 kr till en vän eller släkting, att inte vilja sticka ut, att lägga julklapparna under granen, att titta på Kalle Anka på julafton, att dricka snaps och äta sill på midsommarafton, att inte tuta i trafiken, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Elsa Beskow, Esaias Tegnér, Vasaloppet, 14 juli på Solliden, folkdans, folkmusik, bonader på väggarna, Carl Larsson, trasmattor, ljus inredning, att hålla upp dörren för den som kommer efter och att inte tränga sig på. https://falun.sd.se/vad-ar-svensk-kultur/

Att förmedla kultur i vilket land som helst sker redan vid födseln. När ett barn föds i Sverige  sker en inskolning till den svenska kulturen: livet i Sverige. Vi gratulerar till födseln och barnbidraget börjar komma. Barnet går i daghem, går i skolan, får samma kunskapsbas som alla andra barn, anpassar sig förhoppningsvis till svenska samhällets regler och protesterar mot det, går till fria val och röstar, har förmåner som billig sjukvård och diverse stöd, arbetar och bidrar hellre än drar sig, blir en del av den kedja från århundraden bakåt som för vidare det svenska arvet, inte alltid så synligt och ofta blandat med annat importerat men dock så svenskt idag.  Var och en blir en del av större enhet som heter just Sverige, ett land i Europa, del av europeisk kultur och traditioner beblandat med andra influenser.
Borde vi inte vara rädd om det svenska i stället att försöka håna det och splittra ett fungerande land?

Det innebär inte att vi skall förakta de andra kulturerna som finns i andra länder och bland oss. Ibland kan det vara svårt att uppskatta nya seder. Jag har väldigt svårt med islam och deras kultur, men jag hånar  inte det i stormöten. Borde vi inte ha rätt att värna vår egen kultur i den multikulturella världen i stället att offentligt med ledande svenskar i spetsen bespotta det?

Det svenska sättet att leva är ett framgångsrecept: vi har undvikit krig i vårt land, här svälter ingen och alla får gå i skolan, kristendomen varken förtrycker och styr oss, män och kvinnor är lika värda, skyddsnätet är omfattande, vi har en hög levnadsstandard, vi har gett skydd för hundratusentals människor, är en stor bidragsgivare till FN och till olika organisationer. Än så länge har vi yttrandefrihet och nästan, bara nästan (sista valet stal ju en del röster och gav bort de) fria val.

Borde vi inte vara stolta?

PS. Gustav Vasa född cirka 1496, död 29 september 1560 bildade nationalstaten Sverige 6 juni 1523 och på kristen grund. Den svenska modellen har en lång historia. Skall det förpassas till historiens soptunna?

Närvaro av huvudduk och frånvaro av svensk flagga.

Publicerat av
mössa

Vi har varit på studentuppvaktning på skolgården. Det är länge sedan sist, över 20 år, och förändringarna var tydliga. På den gamla tiden gick eleverna hem med sina anhöriga, en del i dekorerade bilar, några gående eller udda färdsätt likt oss som drog hem dottern på en skrinda. Nu åkte studenterna iväg tillsammans skrikande på lastbilsflak och föräldrarna tog hand om deras blommor och presenter. Vi andra gick hem över skolgården bland krossade blommor och tomma flaskor.

student 9 Student år 1984.

En annan sak som var annorlunda var andelen studenter och anhöriga med rötter från andra länder. Flickor i schalar med studentmössa ovan, medan pojkar var barhuvade klädda i svarta kostymer. De poserade med sina hemländers flaggor, turkisk, somalisk… för mig obekanta fanor. Omkring dem var tjocka släkten, många äldre människor vilka ropade gratulationer på ett språk jag inte kan.

Skolgården var multikulturell, som samhället skall vara idag enligt politikerbeslut.

Jag blev lite störd av dessa flaggor. Jag blev också störd av schalar när studenten var klädd i en urringad klänning och så kort att vindpusten visade trosorna men håret var noga täckt. Det var kanske falskheten som störde mig?  Schalen som en kvarleva av en annan kultur, kanske en där flickor knappt gick i skolan, kanske som en demonstration att vi hör inte hit utan är av annan sort, flankerad med en flagga från Mellanöstern. Flaggorna som hedrade ett land folk påstår sig ha flytt ifrån, inte flaggan från landet som gav dem utbildning.
Flera kvinnliga studenter var klädda i heltäckande klädsel, omringade av lika klädda kvinnor och alldeles vanligt sommarklädda män. Solen sken och den kyla vi haft i veckor var bortblåst.

Men tiden förändrar? Jag kom ihåg mina egna protester och hur jag själv har förändrats under åren. Att vara uppvuxen i en læstadiansk och högkyrklig familj innebar många regler. Jag bröt mot flera. När jag nådde konfirmationsåldern 15 år försökte jag vägra det eftersom jag inte trodde på Gud, men vägran gav för många böner från mors sida och hot från far. Jag protesterade genom att ställa frågor till prästen han inte kunde svara på, trots min gryende ateism var jag en av landets bästa Bibelvetare. Jag sydde min konfirmationsklänning i lite modernare snitt till min mors fasa och satt inte upp håret som man borde. I konfirmationsbilden ser man en flicka som lyser av missnöje och mor vägrade skicka bilden till släkt som sig bör. Jag var en falsk konfirmand med ett kors om halsen och det skar i mitt samvete.
Det kanske är lika med muslimska flickor uppvuxna i Sverige, i korta klänningar men med en sjal på huvudet?

När blir en invandrare svensk? Är det önskvärt? Vad är det svenska? Markeras det med frånvaro av huvudduk och närvaro av svensk flagga? När slutar de muslimska flickorna bära schalar för syns skull när resten av kroppen är klädd i dagens mode? Och när slutar vi andra reagera över olikheterna? Kanske först när vi äldre har dött, vi som har sett förvandlingen av Sverige till ett annat land, med sidor vi inte ens visste existerade? De yngre är uppvuxna med en nyare kultur där nationen Sverige har mindre betydelse.

flagga

I morgon är Nationaldagen och flaggorna kommer att hissas. Det hörs toner om olämpligheten av korset på flaggan. Om så, har vi sjunkit djupt

Student, ja. I Sverige är alla som passerar gymnasiet studenter. Studentexamen avskaffades här -68, medan i vårt grannland Finland skriver man fortfarande studentskrivningen. 27000 elever skrev i år. Det är en nödvändighet om man tänker studera i Universitet, som att bli lärare. I år var intagningspoängen i Finland till lärarutbildning en aning högre än till läkare.

Skjutna av egen eld och revolution med en hammare.

Publicerat av

Mellanöstern är i fritt fall. Människornas förankring till hem, nation, liv, historia ligger i ruiner. Minnesmärken som knyter folk bakåt i tiden har eget helvete under terrorns hammare.  Hatra, över 2000 år och Nimrud 3200 år, städer i Irak, har klarat många krig, erövringar, olika folkslag, men inte den moderna förstörelsemaskinen IS. I mars rapporterades att IS började köra med bulldozer över Hatras historiska lämningar. I april 2015 rapporterades att IS jämnat Nimrud helt med marken genom sprängningar. Nu återstår enbart ett hål i marken. IS vill börja från år 0 eller  år 622 då den muslimska tideräkningen börjar.

Vad tycker du om någon sprängde Riddarholmen med kungagravar? Nationalmuseum? Ditt bibliotek? Visby? Du har säkert någon byggnad, minnesmärke eller staty med historisk värde i din närhet som kan anses väcka dyrkan eller har viktig betydelse för samhället. Begravningsplatser? Min gamla flickskola så klart? Tja, det brinner ju i en skola varje dag så det vore ingenting att jämföra med. Och bilar eldas upp också varje dag så det vore inte heller en nyhet.

Pang, så försvann din historia, din omgivning, stad och liv om radikala islamister eller andra terrorgrupper skulle ta över. Hur skulle det kännas för dig? Kan du ens föreställa dig att de minnesmärken, kyrkor och annat, det som finns omkring dig vore bara tomt hål? Civilisationer har alltid gått under eller förändrat form men oftast har det skett gradvis, inte på en kort tidsrymd. Inte med en hammare och sprängmedel.

Tycker du terrorn vore värt en belöning modell Mona Sahlin? Terapi, arbete, förtur till bostad? Det var hennes idé för återvändande IS terrorister. Men i hennes sista intervju (länk nedan) tycks även hon uttrycka viss oro. Det var så dags då.

Men – det händer inte här? Vår godhet skyddar oss? Eller, kan också vi hamna i det läge att islamister kräver vår anpassning på något sätt om inte så att de spränger vår historia? Eller sker omställning redan? Jag skulle kunna räkna upp en del förändringar.  Det finns zoner där du är liksom ”utomlands”. Och säg bara något om multikulturens nackdelar så kommer Kränkthetskommissarier på Twitter att mala ner dig och DO ge saftig belöning för den icke anpassade.

Vem skall anpassa sig? Du eller en nykomling?  Integrering eller assimilering? Vad föredrar du? Vill du integreras?

Den svenska Regeringen, nuvarande och förra, är omdömeslösa med sin invandringspolitik, för, de har ingen planering. De agerar som om vi vore i krig.  Små orter med få människor får en hastig befolkningsökning på 30 %, kanske 50 %. Tänk hur många det vore om Stockholm tog mot samma procentandel på en dag? I min kommun vore 30 procents ökning på ett bräde 35 000 människor. Vilken förändring det vore.  Vem som helst utan identitetshandlingar ges skydd och försörjning. Det sägs att vi hyser flera terrorister och falska historier för asylansökan kan du till och med köpa. Vissa söker bara en bättre ekonomi och den som lyckas gråta i massmedia får stanna. Rättssäkert? Och sedan? Arbete, bostad, svenska och att känna sig som hemma är så långt borta i Bert Karlssons anläggningar.  Som sagt, vår godhet har ingen plan.

Men vissa tycker det är ren vinst för de svenska barnen kräver 25 år innan de bidrar.

Det tar i genomsnitt sju år för en flykting att lära sig svenska och kunna bidra till välfärden dock ofta med skattefinansierade arbeten. Medan svenska ungdomar håller på att självförverkliga sig upp i 25-årsåldern på det allmännas bekostnad. Föräldrar räknas inte med.

Sett ur arbetskraftssynpunkt är ju invandrarna räddningen. Du får tänka efter lite!

Skall de svenska och i Sverige bosatta kvinnorna sluta föda barn så de inte sliter på samhällets resurser? Det var så kränkande kommentar att jag var tvungen att lägga in det. Kanske är det så att våra barn är inget värda?

Säg inte att vi behöver arbetskraft när vi redan har en skara arbetslösa. 414 100 personer är registrerade på AF och då är inte alla utan arbete medräknade, de vilka inte ens skriver in sig hos AF, de som är nöjda med att leva på bidrag eller ser AF som meningslös. Full sysselsättning är en utopi, något som politiker spottar ut regelbundet. Med effektivisering, robotar och industriflykt krymper arbetstillfällen fast befolkningen ökar. Vi kan inte överleva genom att serva varandra och byta pengar. Det behövs bättre plan.

Den stora frågan är ändå om vi skall ge skydd för dem som åsidosätter allt vi värdesätter? De som åker och krigar med sitt nya svenska pass i fickan? De som förtrycker sina kvinnor? Stympar sina flickor? De som tycker att deras lagar skall gälla, inte våra? De som aldrig kommer att bli som oss?

Men – hur mycket ”oss” är det rimligt att bli när man väljer att bosätta sig i Sverige?

Har vi rätt att granska eller hör det till en humanitär stormakt att blunda?

Jag undrar också behövs det svenska? Vad är det svenska? Skall vi inte för solidaritets skull ha det lika jävligt som i Mellanöstern och krigsskådeplatser i Afrika? Eller har vi rätt att skydda oss? Har vi rätt att behålla en svensk nation med en gräns? Finns det en skyddsvärd svensk identitet eller i alla fall europeisk? Ungraren Tibor Navracsics, EU:s kulturkommissionär, är övertygad om att det finns en europeisk identitet. Och den behövs mer än någonsin, menar han. Europeisk identitet och europeiska värderingar är något centralt. Europa är mycket mer än ett geografiskt begrepp.

Han talar om ”en försvagad tro på vår identitet” som en viktig beståndsdel i Europas belägenhet.

– Enligt min uppfattning är förmodligen den svåraste aspekten av den europeiska ekonomiska krisen att vi inte lyckas tro på europeisk identitet. Jag har känslan att vi ibland inte tror på oss själva, på att Europa är en kontinent med ett väldigt rikt kulturarv.

Men kommissionären har fått hård kritik och blev fråntagen ansvaret för medborgarskapsfrågor innan han fick posten. Finns det en europeisk kultur som vi är del av annat än i historieböckerna eller har allt blandats ihop till en identitetslös sörja modell Babels torn? Skyddar vi vårt sätt att leva, vårt samhälle? Har vi rätt att göra det?

IS samt andra radikala islamiska grupper har reducerat människovärdet till ett minimum. Deras anhängare sätter igång barnens krigslekar och frågor om religionstillhörighet redan i daghem enligt en artikel i Expressen. Det var oroande även för Mona Sahlin! Idag bygger muslimer moskéer medan vi stänger kyrkor. De kristna är en hotad grupp i världen. Jag misstänker att flera länder som Saudiarabien och Ryssland tycker det är bra att de muslimska flyktingströmmarna hamnar i Västeuropa, så att de själva slipper dem. I annat fall skulle Saudi öppna dörren för flyktingar i stället att bygga moskéer här. Finns det en annan tanke bakom? Muslimsk stat över Europa?

Nu tog jag väl i? Men tappar vi kontrollen över vår kultur har vi snabbt förlorat allting. Vi kan bli skjutna av egen eld.

Vilken värld kommer våra barnbarn att leva i? Det är en fråga som känns aktuell på flera sätt.  Men den frågan tycks ingen – nästan – ställa. Vem öppnar en diskussion om vilken kultur vill vi leva i? Vad är det svenska arvet vi lämnar till våra barnbarn?

Bild: Babels torn Pieter Bruegel den äldre

Safari och fattigdomsbekämpning samt lite funderingar om att vara stolt över sitt land.

Publicerat av
IMG_3582

Är du stolt över Sverige? Den frågan föll sig central när jag lyssnade på vår safariguide, Lembris, när han berättade om Tanzanias självständighet, tankar bakom hur man enar ett land med olika stammar och hans stora beundran för den första presidenten Nyerere.

Lembris var stolt över sitt land, Tanzania. De hade ett gemensamt språk som enade människorna. När alla pratar samma språk kan man förstå varandra, kommunicera, utbilda, arbeta tillsammans. Stamspråken var kvar men swahili var det officiella språket och engelskan användes av administration och högre utbildning. Regeringen byggde på infrastruktur och vägarna var bra, tyckte han. Tja, vi skumpade fram i dammet och tyckte att vägen var lik våra sämsta Norrlandsvägar. Tanzanias vägplanerade hade också förkärlek för väghinder tätt placerade genom byarna så vi guppade fram. Ja, vi hade fina vägar i Sverige med, intygade vi och Lembris tyckte det vore roligt att bekanta sig med de svenska vägarna.

IMG_3657

Med stolthet i rösten pratade han om nationens födelse, att landet inte hade krig eller bråk, terrorism eller religiösa problem som i många afrikanska länder. Han uteslöt de uppstickande problemen i Zanzibar. Muslimerna hade även börjat försöka omvända massajerna till islam, vilket vore helgerån. Massajerna lever som de hade levt i hundratals år, som fria jägare och boskapsskötare. De har rätt att ha sina djur i nationalparker men inte att jaga där efter engelsmännen bildade de stora nationalparkerna som Serengeti och massajernas områden krympte. När vi passerade deras byar fick vi ytterligare lektion om hur de unga blir fullvärdiga medlemmar i stammen, pojkarna fick klara sig tre månader ute och efter det var de vuxna. Vi avstod att åka in i någon by där massajerna i sina färgglada kläder stod i rad för att fotograferas av turister. Det var för mycket cirkus för oss. Det var turisterna som besökte civilisationen, inte tvärtemot, för när vårt sätt att leva har kollapsat går massajerna lugnt vidare med sitt, ifall de kan motstå islam.

Massajernas barn gick och vaktade getterna och korna. De hade en stav eller pinne i handen i detta landskap där lejon ligger i gräset och väntar. Min dotter funderade lite på allvar att skicka sina barn att leva med massajerna ett tag. Bortom bekvämlighet men fria från våra betungande kommersiella krav – det vore lärorikt för ett barn i Sverige.

IMG_3727

Lembris var en perfekt guide. Hans kunskap om djuren, naturen och växterna var stor, han var utbildad botanist och hans förmåga att vara lagom, just lagom, var beundransvärd. Han var stolt över sitt arbete men stoltast över sitt land. Så, hur uppfattade vi hans hemland?

Tanzania är ett fattigt land. Det syns på de små, något risiga husen, saknaden av struktur i staden Arusha där vi började vår resa. Det märks på alla som bär på vattendunkar och på strömmen som klipps av på kvällen. Det syns på tomma caféer, människor som sitter vid vägkanten, kvinnorna som försöker sälja lite grönsaker och den stora mängden anställda på hotellen där vi bodde eller det onödigt stora gäng som hängde med på vår Kilimanjarovandring. För varje liten moment – som att plocka bort en tom tallrik – fanns en person. För, den industriella revolutionen som lyfte västerländerna och även Sverige, har redan varit och kan inte återskapas. Den tiden är förbi. Med systemet att serva varandra och byta på så sätt pengar kommer inget land att överleva ekonomiskt, inte Sverige heller. Rot och Rut, vårda varandra och ge service på flyktingförläggningar gör inte ett land mer välmående, tvärtemot vill jag påstå. Vad är välstånd och hur vi skall betala för det kommer att få omdefinieras även i Sverige, kanske mot tanzanisks nivå? Den rike betalar och den fattige får hoppas. Alldeles nyss sa vår statsminister den bittra sanningen att reformtiden är förbi och vi ska öppna våra plånböcker för andras behov.

IMG_3621

Med sina nära 50 miljoner innevånare och i medeltal nästan 5 barn per kvinna är Tanzania ett land med många unga som väntar på framtiden. Mer än 60 % av befolkningen är under 25 år. 67,8 % kan läsa och skriva, färre kvinnor än män. Våra guider berättade om önskan att ha barnen i privatskola för lärarna i den statliga skolan var så uselt betalda att de kunde skicka hem barnen ifall de fick något annat arbete några dagar. Tillgången till rent vatten och sanitet är begränsat, speciellt på landsbygden. Att använda toaletter modell hål och två plankbitar på jordgolvet var hårt för en turist van med kaklat badrum och obegränsat med varmvatten. Vattentillgången påminner direkt om FNs milleniemål om vatten till alla men bara något över hälften har tillgång till rent vatten. Överallt fanns kvinnor eller barn med sina plastdunkar på väg mot vatten någonstans eller vid bilar som delade ut en dunk var. För oss fanns alltid flaskvatten, även på Kilimanjaro konkade följet trelitersflaskor för oss. Sjukvård är begränsat, de rika söker upp amerikanska sjukhus, även jag kollade vart det närmaste låg ifall jag skulle klanta till det på berget.  Andelen döda i Aids är den fjärde i världen, 5 % av befolkningen antas vara smittade av HIV. Även Tanzania har flyktingar från grannländer vilka har svårt att klara sig. Det återstår många utvecklingsproblem för Tanzania.

Socker, kaffe, diamanter, guld samt nötter och bomull är de största exportvarorna och turismen förstås. Men att bygga på turismen och lita på den inkomstkällan är alltid vanskligt. Turister är flyktiga, det har vi sett i södra Europa som Spanien. 80 % är sysselsatta inom jordbruk. Man importerar förbrukningsvaror och maskiner. Största affärspartners är Kina och Indien.

IMG_3828

På något sätt har Tanzania (tidigare Tanganyika) varit det främmande land jag känt längst i världen, från 4 år då jag hade lärt mig att läsa och fick följa med till möten om missionsarbete i världen. Jag minns missionärers bildvisningar och min mor stickade strumpor till försäljning. Ihopsamlade pengar byggde skolor i Tanzania, någon vårdcentral och församlingssal. Jag hade en brevvän som fick utbildning till lärare och jag hade en sparbössa för detta ändamål. De senare åren har jag betalt 1000 träd till plantering kring Victoriasjön och var nyfiken på om det projektet verkligen fungerade.

Vår guide hade varit där flera gånger med gäster och han hade en bra kännedom om träden, så botanist som han var. Det var ett lyckat projekt. Det var synd att tiden inte räckte till, han ville gärna köra oss dit och se på ”mina” 1000 träd. Jag har slutat bidra till just detta projekt och undrar: när klarar de det själva? När är bistånd nog? När har jag bidragit nog?  Räknar regeringen där alltid med våra miljoner i sin budget? Tanzania har fått bistånd från oss i alla år. 802 milj. år 2013 varav hälften går till budgetstöd för fattigdomsbekämpning.  En del går till arbete med jämställdhet. Kanske det behövs? Kanske kan de styra själv sina relationer utan att vi lägger oss i? Det kanske är helt okej att bärarna och guiderna var bara män? Vi är alldeles klart en del av Tanzanias ekonomi både med statligt stående bidrag och den som ger en smula eller mer från sitt överskott, kanske som dricks för den som bar ens prylar.

IMG_3663

Men, hur var safarin? Helt makalöst! Visst har jag sett djur i en djurpark men här var de fria, i sitt eget element, strosande runt i frihet. Vi såg big 5, alltså även en noshörning och leopard vilka inte är så lätta att råka på och i stort alla djur man kan hitta på savannen. Vi åkte till Serengeti, Ngorongorokratern och lake Manyara. Vi åkte med Anderson`s afrikan adventures, www.andersons.se och vårt betyg till hela resan och organisationen av det var mer än förväntat, om man borträknar stormen i Amsterdam som höll oss i flygkaos och köer i ett dygn men det var inte resebyråns fel bara vädergudarnas och den usla organisationen som har tagit bort servicemänniskorna från flygplatser och ersatt de med billigare maskiner vilka inte ens kan byta en biljett ännu mindre boka om, med flera timmars köer och dramatiska scener med griniga människor som följd. Ja, på hemvägen satt vi åter på Schiphol och väntade på grund av ett radarfel på Arlanda, dock bara några timmar. Det går fort att flyga om man borträknar väntetiderna!

IMG_3744

Så, är du stolt över Sverige? Eller hör du till de missnöjda som bara klagar? Kritik är annat, speciellt om den innehåller även förslag till lösningar.

Jag har att tacka mina barn vilka gav mig resan som present och sonen som backade upp min långsamma bestigning av Kilimanjaro fast det säkert satt myror i hans ben.

Kan hända att jag borde vara lite tacksam mot kommunens välvilja att ge avlastningsboende för min sambo under tiden. Jag vet att vissa kommuner har dragit ner avlastning för anhöriga som vårdar någon hemma, vilket på sikt gör det omöjligt att orka med vården och så klart blir det inga safaris eller Kilimanjarobestigningar inte heller vila och eget liv, utan klar depression och snar kollaps. Så, vilket parti säger något om demensvården som valfråga? Ingen?