Salman Rushdie´s memoarer ”Joseph Anton” är något alla borde läsa. Han beskriver tiden som började i februari 1989 med boken ”Satansverserna” och efterföljande fatwa.Tiden då hotbilden mot honom är som värst och han får flytta runt åratals för att överleva. Hur andra, som hans vänner och bekanta, reagerade.
Vet du ingenting om boken och fatwan, sök. Det är faktiskt både sorgligt, skrattretande men mest av allt skrämmande hur någon kan bli dömd till flykt och kanske död eftersom islams företrädare blev kränkta över ens skrift. Eller en bild som orsakade liv i flykt för Lars Vilks med pris på sitt huvud..
I dagarna har vi lärt oss igen: islam glömmer aldrig. Det finns alltid någon person som hatar tillräckligt för att försöka tysta yttrandefrihet och skada dess budbärare.
Få böcker och personer har berört mig så som Salman Rushdie och hans memoarer. Idag är vi många som tänker på honom och hoppas på att han överlever attacken.
Läs boken. Hoppa över namedropping, personer som är obekanta, om du vill.
Namnet Joseph Anton är det Salman använde i under tiden på flykt.
Jag hade en fin påskvecka med besök av barn och ett barnbarn. Vi alla samlades för påskmiddag, fem vuxna och två barn, hund inte att förglömma, grillade och umgicks. Även om Ukraina kom till tals höll vi oss i det som berör våra liv personligen.
Utanför vår lugna bubbla pågick påskkravaller. Får man vara glad när krig pågår både i Världen och på våra egna gator?
Svar: ja.
Totalt ska uppemot 200 personer ha deltagit i upploppen i Skäggetorp i Linköping. Främst unga män, men det finns flera videoklipp som visar hur barn och deras mödrar deltog.
– Barn och mammor kastade stenar tillsammans. Mammorna klappade om barnen och hejade på. Det känns helt absurt. Blandat med de unga männen var det barnfamiljer som deltog. Det är helt galet att man tar med sina barn in i en sån miljö, säger Eva Nemec Nordh, chefsåklagare på Linköping.
Kvinnor och barn förekom även i upploppen i Rinkeby i Stockholm.
Säger inte detta något för våra politiker? I lite djupare mening.
Underskatta inte de muslimska kvinnorna. De är inte alls hjälplösa våp. Precis som alla kvinnor, oavsett religion, har de muslimska kvinnorna en viktig roll i familjen. Inbillningen att Samhället fostrar barnen är så fel. Föräldrar har det första och kanske det sista ordet också.
Socialtjänsten fick in flera orosanmälningar om barn efter kravallerna. Vad tror vi att Socialtjänsten kan göra? Trolla? Hämta alla barnen – till vart? Det pågår även demonstrationer mot Socialtjänstens arbete med uppmuntran från utlandet.
En världsnyhet. Vi är ofta en nyhet i utländsk press.
Flera år har nu gått från fatwan mot Salman Rushdie, 1989. Det var inte många som försvarade hans rätt till yttrandefrihet. Svenska författare teg. De få som protesterade fick gå under jorden. Folk i min närhet tyckte jag var konstig. Försvara någon man inte ens känner! Som säkert sa något elakt! Reaktionerna var fega, till och med förstående mot Iran. Men det kändes som ett steg till något vi inte ville ha i våra liv, regler enligt medeltiden i vårt sekulära samhälle. Jag tror det är en skiljelinje, före och efter Salman Rushdie. Islamister markerade vad vi får säga. Våra politiker har knappt förstått det. Det var och är hot mot vårt sätt att tycka, tänka och skriva. Mot vårt Samhällssystem.
Idag är läget mer öppen konfrontation.
Det senaste var när Paludan sa sig bränna en bok, Koranen. Trupperna mot det samlas. Gatstenar bryts upp. Polisen stenas tills de retirerar. Mammor klappar händerna. De kriminella gängen är glada över deltagare och följare.
Vår egendom som polisbilar eldas upp, kanske en skola och buss också. Svårt att döma någon. Skattebetalare tar notan.
Det behövs inte mycket för att väcka vrede eller bara ge ursäkt till bilbränder.
Jag tycker det är dags att tänka till. Vem trodde att folk ändrar sina preferenser, uppfostran, liv och sina religiösa föreställningar bara genom att passera en gräns? Integration är bara ett ord. Det fungerar inte.Olika civilisationer har alltid kolliderat. Ofta med våld.
Vi förändras inte så lätt. Trots 60 år i Sverige finns det en kristen finne inuti mig. Jag tror inte ens på Gud men principerna sitter fast. Men finnar och svenskar har samma grund i livet – ungefär. Nu mera tror folk jag är från Norrland.
Peter Hammond skrev i sin bok ”Slavery, Terrorism and Islam” om olika stadier, procenttal, för islamisering av länder. Han är kristen så det är hans uppfattning. Men nog känns det som om den utvecklingen han räknar ut är i gång fast snabbare än han beskrev. Sorglig läsning.
Men, våren är här. Körsbären i Kungsträdgården blommar. Idag åkte jag in till den Kungliga Huvudstaden och promenerade under körsbärsträden. Köpte också skor för vandring, en 80 års present. Någon dag måste väl restriktionerna slopas så det blir enklare att resa.
I Humlegården hade en del tiggare bosatt sig på de smått grönskande gräsmattorna. Skräp, madrasser, filtar… Knarkförsäljning var också aktiv i den vackra parken.
Kan vi inte ha en enda park i fred utan skräp och knarkaffärer. Köp knark och billiga stulna varor men klaga inte när våldet når ditt bostadsområde och dina barn blir skjutna.
Vi är alla Bryssel? Precis som vi var Paris, Charlie Hebdo, inte Vilks så mycket och absolut inte Dan Park men kanske Salman Rushdie? När börjar våra politiker dra slutsatser? Alla säger sig vara förskräckta och beslutsamma. men vad beslutsamhet innebär hörs aldrig.
Det är bäst att fira Påsken hemma med en bra bok. Några förslag som jag tänkte på spontant, lämpliga i tidsandan:
Få biografier har berört mig som Salman Rushdies. Strunt i namn dropping, hoppa bara över och läs vidare.
PS. Svenska Akademien har hastigt vänt i Salman Rushdie affären. De stöder nu honom, 27 år efter. Bättre sent än aldrig eller skäms ni?
Några veckor efter inledningen på en normaliseringsprocess mellan Iran och omvärlden, skärptes tonen mot Salman Rushdie. Fyrtio statsstyrda iranska mediekanaler gick samman och höjde belöningen för den som kan ta hans liv med motsvarande cirka fem miljoner svenska kronor.
Nu, efter 27 år bedömer Svenska Akademien att tiden är mogen. I ett utspel i Dagens Nyheter tar man avstånd från dödsdomen.
– Höjningen av priset på Rushdies huvud var den utlösande faktorn. Den kom efter vad som sett ut som töväder i den här frågan. Vi vill markera och då var det här ett utmärkt tillfälle. Det är en fråga om yttrandefrihet, säger Tomas Riad tillförordnad ständig sekreterare i Akademien.
Ibland vänder vinden. Räknas yttrandefrihet i pengar?
27 år sedan stoppade man huvudet under busken borträknad Kerstin Ekman och Lars Gyllensten vilka såg yttrandefrihet lika värd då som nu.
Den 14 februari är känd som Alla Hjärtans dag men datumet innehåller också mord och terrorism. De flesta av oss tänker dock på den snälla betydelsen: kärlek. Torget var fullt av röda rosor, röda tulpaner och blombuketter med röda hjärtan. Ve den som inte uppvaktar sin fru eller partner på Alla hjärtans dag. Hoppas att alla kommer ihåg varandra även de återstående dagarna i året.
14 februari omkring år 270 blev Valentine, en präst i Rom avrättad av Claudius II. Historien berättar att Rom var involverad i flera krig men Claudius hade svårt att locka soldater till sin arme. Männen ville hellre vara med sina familjer. Så Claudius förbjöd äktenskap och förlovning. Valentine ansåg att det var orättvist så han fortsatte viga de älskande paren i smyg. När detta upptäcktes arresterades han, blev slagen ihjäl och hans huvud höggs av. Sitt avskedsbrev hade han undertecknat ”din Valentine”.
Det är något osäkert vem Sant Valentine var och hur sann är historien eftersom det finns tre martyrer nämnda just 14 februari. En var präst i Rom, en biskop i Terni troligen avrättad i Rom, och den siste en präst i Romersk provins i Afrika. Enligt katolsk Encyklopedi deklarerade påve Gelasius år 496 att 14 februari firades som den helige Valentins dag. På 1400 talet blev dagen associerad med romantisk kärlek och kvinnor skulle uppvaktas. På 1800 talet började man skicka Valentin kort och sötsaker. Valentinedagen – Alla Hjärtans Dag har spridits över världen. Men förstås inte till muslimska länder som Pakistan och Saudi Arabien m fl då det anses som icke islamsk och kan i stället straffas.
Dagen har enligt Nordiska museet firats i Sverige sedan 1956.
För yttrandefrihet är dagen 14 februari ingen bra dag. Inga röda hjärtan där inte. Att driva med, rita eller ens nämna islam och Muhammed på fel ställe kan innebära dödsdom.
Den 14 februari 1989 utfärdades en fatwa med dödsdom av Irans Ayatollah Khomeini mot Salman Rushdie. Hans bok Satansverserna var hädisk mot islam. En belöning utfästes till den som mördade Rushdie. Han tvingades att gå under jorden. Livet i flykt har han beskrivit i boken Joseph Anton, ett ”måste läsas” av alla som funderar över yttrandefrihet och dess påföljder för livet. (Hoppa över de namn du inte känner för de är så många.) Storbritannien bröt de diplomatiska förbindelserna med Iran. I Sverige var vi tröga på att fördöma dödsdomen och försvara yttrandefrihet. Blev själv hotad av muslimer? när jag talade om yttrandefrihet i ett radioprogram, vilket orsakade en del obehagliga säkerhetsåtgärder.
Personer som hade varit inblandade i översättning och publikation av Satansverserna blev också föremål för dödshot och trakasserier och några mördades, andra blev allvarligt skadade. Bokbål och hot mot bokaffärer utfördes av muslimer världen över. De tar det skrivna ordet verkligen på allvar och lyckas uppbåda hysteri över obetydliga saker.
2005 fastslog Irans andliga ledare Khamenei att fatwan skulle fortsätta gälla. 2012 meddelade ledaren för en iransk religiös organisation att belöningen hade höjts med en halv miljon dollar till motsvarande 21 miljoner svenska kronor trots tidigare utfästelser att man inte tänkte döda Rushdie.
Jag har svårt att se hur boken Satansverserna väckte sådan avsky och hat. Kanske syftet var att ena muslimer mot en yttre fiende och Rushdie blev bara en enande bricka i spelet.
Attentatet i Köpenhamn 14 februari förra året vid kulturhuset Krudttønden var troligen riktad mot Lars Vilks. Det skedde under en debatt med rubrik Konst, hädelse ochyttrandefrihet. En gärningsman avlossade 40 tal skott genom ett fönster och dödade filmskaparen Finn Nørgaard och skadade tre poliser. Han fortsatte mot synagogan och dödade en vakt och skadade två poliser. Terroristen sköts på söndagsmorgon efter polisjakt, han var tidigare känd av säkerhetspolisen.
Lars Vilks ritade en rondellhund med kanske Muhammedhuvud när gatukonsten rondellhundar spreds i landet (2007). Minns ni hundarna som stod i rondeller och tittade på förbifarande bilister? 2010 gjorde han en ny serie rondellhundar. Därefter hamnade han på islams ”dödslista” och har fått lämna sin bostad och bo i olika skyddade boenden samt ha livvakt.
Belöningen från någon organisation kopplad till Al Qaida är 150 000 dollar ”om han slaktas som ett lamm” alltså får halsen uppskuren. Vilks har inte erhållit så mycket sympati eller ska jag säga att yttrandefrihet i den svenska massmedian är mycket selektiv.
