De trygga pedofilerna och barn som inte glömmer .

116-2

Trots att polisen vet vem han är och vilket material som sprids från hans IP-nummer så kan han fortsätta. I en källare har en hacker jobbat i månader med att samla bevis mot pedofilerna på nätet. Men polisen är ointresserad.”

Jag har sett TV 4 Kalla fakta Sheriffen, som handlade om pedofiler och polisens ovilja eller oförmåga att använda alla resurser som finns tillgängliga. En hacker har utvecklat ett program där man kan följa pedofilernas aktiviteter på nätet. Det är bara för polisen att begära ut identiteten från IP numret. Men icke. De har så bra system själva. Ursäkterna är många.

Det känns som att det är inte så noga med barn. Dom glömmer väl allt?

Att som barn bli utsatt för incest, våldtäkt och sexuella övergrepp i olika former ger trauma som inte läker. Någonsin. Man kan lära sig handskas med det men kroppen glömmer aldrig.

Jag hade många patienter som utsatts för övergrepp och ingen hade gett dem någon rättvisa. De behandlade sig själva med droger.

De var några syskon vars missbrukande föräldrar tidvis övergav dem. Ingen larmade Socialtjänsten.  Då fick de kontakt med en snäll person, tänka sig i samma hus. Mannen var givmild med pengar och godis. Sedan åkte kläderna av. Andra män kom till. Också fyllon besökte lägenheten. De gillade se barn som strippade och de bara petade dem  lite på kroppen med en peng i den andra handen. När jag träffar barnen, nu i övre tonåren är den ena gravid med någon obekant. Båda är amfetaminmissbrukare och prostituerade.

Det var flickan som hade haft ett förhållande med sin far. Nu var det varken förhållande eller frivilligt men vad kan ett barn säga? Sedan blev hon för gammal. Då försökte hon svälta sig för att vara som barn så ingen annan skulle drabbas.

25 % av mina patienter – gravida kvinnor med missbruksproblem – var incestdrabbade eller sexuellt utnyttjade som barn. Att posera, strippa eller utföra sexuella handlingar på sig själv var vanligt. Det är ingen ny uppfinning, förr skedde det i natura eller med foton nu kan hela världen delta i en sexsession genom Internet. Nu kan offren vara långt borta och avhumaniseras då lättare.

Alla mina incestdrabbade patienter var heroinister. Slump eller så valde man drog? Andra våldtagna var ofta blandmissbrukare med amfetamin som huvuddrog. Man tog vad som fanns tillgängligt. Alltid fanns det någon med resurser. Som en sa: när jag hade blivit våldtagen på släktfesten av min farbror rusade jag ut på gatan och skrek, då träffade jag några killar i gathörnet. De frågade om jag ville pröva något häftigt. Då började jag. Ålder nio.

Alla prostituerade sig, något undantag fanns. Det fanns föräldrar som underhöll missbruket med pengar genom att missbrukaren lovade bättring – sedan. Är du riktigt i behov av droger kan du råna din gamla mor. Det finns inga hinder, drogen är nummer ett.

Jag vill säga att jag aldrig har mött en patient som hade planerat att tappa kontrollen, skippa skolan, förlora bostaden, jobbet, smittas av någon skit, allt… och leva av att sälja sig. Alla trodde sig kunna styra drogen. Men det är drogen som är husets herre.

Så klart finns det utsatta barn vilka inte blir prostituerade, missbrukare eller själva pedofiler. Jag tror att många kan vi senare hitta som vårdarbetare. Några träffade jag efter mina föreläsningar, de som kom och ville fråga något, ensam.

Att börja nysta upp barndomens sexuella övergrepp hos en terapeut är nästan övermäktigt. Jag frågade aldrig rakt ut för då försvann patienten. Men sakta kom fakta fram. De beskyllde sig själva. De hittade ursäkter för den som våldtagit dem. Det var inte så illa – kanske. Många hade trott att sex med vuxna var naturligt tills de blev äldre och förstod eller råkade försäga sig till någon. Om någon larmade bröt helvetet lös. Att handlägga sexuella övergrepp på barn är svårt. Det blir inte alltid lyckat.

Omkring barnet kunde det finnas personer som visste, personer som inte var delaktiga i övergreppen utan var bara möjliggörare på något sätt. Det finns vuxna som blundar, det är inte bara polisen som blundar. Det finns olika skäl till blundande. En mor som själv var sexoffer kan blunda för det är så barn har det. Poliser kan blunda för ledningen säger det eller de håller redan på att gå under på grund av resursbrist. Det sker så mycket idag i Sverige som skriker efter polishjälp. Det är omöjligt att räcka till.

Då måste man prioritera.

Om barnet fosterhemsplacerades kunde det också gå illa. Alla i klassen visste att det var något skumt med tjejen som bodde hos familjen XX. Sedan blev man äldre, 12 -13 år kanske och försökte lindra plågan. Det finns alltid personer som bjuder droger. Om ett tag får man börja betala. Vad tror ni en tonåring utan tillräckligt med pengar betalar med? Snatteri eller sex. Det sista är man ju redan införstådd med. Så länge man är ung och fräsch får man betalt på gatan, men sedan får man ligga även med sin langare.

Om man arbetar med missbrukare måste man ha gott självförtroende och tro att livet utan droger är bättre än med och överföra det till patienten. Men man får man räkna med att någon patient dör. Sättet brukar vara självmord eller/och överdos. När patienten är drogfri ett tag och återfaller sedan kan dosen vara för stor även om den var hennes ”normala”. I fyllan och villan kan någon ta livet av sig ungefär av misstag.

Sedan sker de välplanerade självmorden. Personen orkar inte längre med livet. När hemligheter avslöjas kan det bli för tungt. Ens barndom var en våldtäkt. Hur lever man med det? Som missbrukare är man ständigt så nära döden att tanken på självmord känns inte så farligt, sa någon. Har man haft god kontakt med en patient kan personen ta livet av sig under ens semester för att inte störa.

Att vi inte skyddar våra barn är skamligt. Att vi tillåter pedofiler utnyttja barn i fattiga länder genom Internet är en svart sida av vår nya öppna värld. Ett slags kolonialism. Många åker på sexresor. Kambodja är visst populärt. Du åker och vill hjälpa till med barn i barnhem är ett knep. Gatubarn finns det nu mera även i Sverige. En del pysslar med barnsex hemma när frun och barnen ser på barnprogram i TV.

Är pedofilen tidigare själv drabbad eller är det en ny ”hobby” bör vi skita i att börja med. Först räddar man, sedan dömer och kriminalvården får anpassa behandlingen därefter. Som vuxen har man ett ansvar även om ens liv skaver. ”Det är som ett skavsår som alltid känns”, sa en patient om sitt liv. ”Men tack, jag har fått bra plåster.”

Den kriminelle ligger bokstavligen före polisen. Att resurserna inte finns för att skydda barn och straffa förövarna är just kriminellt. Att inte använda vartenda halmstrå som finns för att rädda barn från förnedrande liv är en märklig byråkratisk inställning. Någon kunde bättre än vi. Honom skiter vi i. Är det så man tänker?

Barn glömmer inte att vi svek dem. Som vuxen kan de svika dig.

Att sälja sitt barn till en pedofil och köpa mat för pengarna

Jag hade besök av barnbarnen under Påsken. Tre av dem är omkring 12 år. När jag tänker på deras liv nu och jämför med min i samma ålder är skillnaden stor. Om man samtidigt ser på barn i Afrika, Sydostasien eller andra s.k. utvecklingsländer är skillnaden enorm – eller ingenting, beroende på graden av fattigdom eller rikedom hos föräldrarna.

De svenska 12 åringarna är redan konsumenter. De har fickpengar, hobbyer och de lyssnar på popmusik, spelar piano, läser, shoppar kläder, går på bio, de provar smink, spelar spel och har egna saker som cyklar, sportutrustning och prylar av allehanda slag. De flesta i den åldern har mobil och tillgång till Internet. De går i skolan och får mat varje dag. Många har sommarens resor utomlands i sikte. Den svenska 12 åringen har ganska  små bekymmer i jämförelse med många andra länders barn. Ändå är flera av de svenska barnen olyckliga, stressade och mår dåligt. Trycket utifrån som många tar på sig är  kravfyllt.

Barndomen förr var kortare i fattiga familjer. Jag var självförsörjande vid 12. Jag började arbeta då men det var ett eget tvingande val. Om jag fick lön kunde jag betala avgiften och skolböckerna i flicklyceum. Jag bar tidningar på natten och gick i skolan, hämtade mina småsyskon från daghem – min hemstads första daghem avsedd för fattiga familjer – och hade maten klar när mor och far kom från arbetet. Jag är glad att tiderna har förändrats och mina barnbarn inte behöver vara vuxna vid 12 år.

Barn i flera andra länder har det värre idag än i min barndom i efterkrigstidens Finland. Utvecklingen har inte nått barnens villkor. Kamp om makten och vapenköp går alltid före allt annat i många länder.

Att vara en flicka, 12 år eller yngre kan vara en katastrof om familjen är medellös och maten räcker inte till att mätta alla munnar. Jag såg en artikel på CCN om barn i Kambodja. 12 åriga Kieu såldes av sin mor för prostitution. Hon blev läkarundersökt och fick ett intyg över sin jungfrudom och sedan våldtogs hon i två dagar i ett hotell. Priset för henne var 1500 dollar men hennes mor fick inte hela summan utan förmedlaren tog sin del. Modern behövde pengarna för skulder och mat.

Efter att ha sänts av sin mor till olika bordeller rymde Kieu och fick hjälp av en frivilligorganisation.  Kambodja lär vara pedofilernas paradis. Enligt UD har Kambodja ökande problem med pedofili, trafficking och narkotikahandel. Visst, en del har blivit dömda och hamnat i fängelse men pedofilerna tycks alltid hitta nya marknader. Daghem, barnhem, gator, fattiga barn som säljs eller luras och får sina liv förstörda.

Tidigare plockade sexförbrytare upp barn på gatan. Men nu har pedofilerna hittat ett organiserat sätt att möta barn i utlandet. Via volontärresor till Kambodja där det officiella målet är att ta hand om barnhemsbarn kan sexförbrytare arrangera möten med kambodjanska barn. Även om risken för upptäckt finns är risken för åtal liten eftersom den skyldige lämnar landet efter sin sexövergreppssemester. Kvar är ett barn vars barndom var åter stulen. Ett annat land med många barnprostituerade är Filippinerna. Nyligen dömdes en svensk man som köpt våldssex med småbarn genom Internet. I varje fattigt land går barnsex att köpa.

Vad är det för män som drabbar barn på detta sätt? Känner du någon? Hur skulle det kännas att diskutera barns villkor med honom vid matbordet? Att ha sällskap med en man av den kalibern? Gifta sig och ha barn med? Ja, det finns även kvinnor som utnyttjar barn, i regel lite äldre, unga pojkprostituerade. Lika avskyvärt för det.

Ett annat sätt att försörja familjen är giftermål. I många länder som Afghanistan och Jemen samt i flera afrikanska länder gifter man bort unga flickor vilka sedan drabbas av våldtäkt inom sitt påtvingade äktenskap. För vilken 6 – 9 åring har frivillig sex med en äldre man? Det sägs att barnäktenskap ökar igen som följ av krig. Fattiga familjer gifter bort sina barn för att minska barnaskaran och få en inkomst. I vissa kulturer tror man att det bringar lycka, i andra ses det som ett sätt att skydda flickorna mot sexuellt våld, en som har mist oskulden är inget värt på giftermålsmarknaden. För många fattiga familjer är det helt enkelt enda möjligheten man känner till, det finns inga inkomster att ordna.

Att bli våldtagen kan leda till tvångsmässig äktenskap med våldtäktsmannen. Så räddas familjens heder. Det är vanligt i Afghanistan, där vi satsade stora summor för utveckling – eller vad det nu var.

Tro inte att ett utnyttjat barn glömmer. En av mina patienter sa att det var som elak skavsår som kändes. Man är för alltid ett våldtaget barn även om ett plåster av terapi sitter över såret. Man glömmer inte.

Utbildning ökar möjligheten att försörja sig. Även om läskunnighet och deltagande i skolan har ökat i världen trycks samtidigt barnen tillbaka genom de många krig som pågår. Oron i världen ökar, barns behov decimeras. I många krig är islam en ingrediens, orsak eller grund. Det är den mest aktiva religionen för dagen både i krig och fred. Det innebär minskade möjligheter för flickor eftersom islams kvinnosyn minimerar kvinnors utåtriktade möjligheter. I ett krigsområde, i fattigdom, har flickor och kvinnor minst att säga till, medan männen i sin tur riskerar dö i strid. Det innebär armod för kvinnor och barn eftersom familjeförsörjaren inte längre finns. I det läget innebär priset för en ung flicka mat på bordet för resten av familjen.

Men något paradis för barn är inte ens Sverige. Skolorna fallerar och även om jag drar hälften av från barnens berättelser om skollivet låter det för mig som en katastrof. Icke behöriga lärare, neddragen städning, stök och oro i klassen, den eleven som ligger långt före och den som har uppenbara svårigheter att klara av skolan går på samma klass med samma undervisning. Det kan ligga ljusår mellan den duktige och eftersläntraren. Att föräldrarna har för lite tid för barnen är också ett bekymmer. Internet kan inte ersätta föräldrarna. Tiden är en bristvara, speciellt för en ensam mor/far.

Pedofilerna och sexförbrytarna finns också här, kanske just i ditt barns dator. Det har gått så långt att ett utsatt barn tog livet av sig. Vi ser inte alltid skiten här hemma som drabbar svenska barn. Men vi säljer inte barn till prostitution? I Stockholm horar skolbarn för att köpa senaste modegrejen men föräldrarna har inte sålt dem, bara varit ovetande eller likgiltiga för sina barns tillvaro i Plattanträsket. Jag hade patienter vilka våldtagits vid 5, sålde sex vid 8 och var gravida narkomaner vid 15 och ingen hade reagerat trots att hela kvarteret visste och borde ha skrikigt högt. Jag misstänker att det inte är bättre nu. Barn är aktuella en stund när något händer som mord eller PISA resultat, sedan rullar allt vidare med resultatlösa undersökningar och löften från politikerhåll. Jämlikhet och arbete är dagens ism men barns behov är liksom lika med det. Bara män och kvinnor är lika länge föräldralediga blir allt rättvist.

Snart åker barnbarnen hem och det blir väldigt tyst i huset. Jag kan inte låta bli att oroa mig för dem. Vilken värld kommer de att bli vuxna till? Vad kommer att finnas och vad har krackelerat i Sverige och Världen? Kommer deras barn i sin tur ha en härlig Påsk med påskägg, aktiviteter och trygghet eller har också vi hamnat i ett läge där flickors värde krymper? Feminismen har handlat om rätt makt, gnäll på Twitter och hat mot män, inte verkliga problem vilka gott kan nå även oss eller är redan här. Att flytta hit från en totalt annan kultur innebär inte att ens inställning till livet och barnen förändras genom att man korsar gränsen.