När jag mötte en ny patient för första gången försökte jag ta reda på vad hade gjorts förut och vilka eventuella behandlingar hade använts. Var det någonting som hade lyckats, om så för ett tag. Inte helt för då hade ju jag inte träffat patienten. Mina patienter var missbrukare, gravida och spädbarnsfamiljer. Sedan träffades alla inblandade och vad var deras uppgift i ärendet. En gång kom 36 personer in, men patienterna, paret, knarkade lika mycket för det.
Jag arbetade främst med lösningsfokuserad terapi.
I enkelhet är det: gör inte om det som inte fungerar och fungerar något gör genast mer av det.
Det finns också en princip att om det inte blir några resultat inom tre månader kommer det inte att hända mellan den klienten och de medspelare.
En gång fick jag lämna en patient till en annan terapeut. Det hände ingenting och jag famlade som i dimma. Med den andra började utvecklingen i snabbfart. Patienten sa senare att jag hade gjort grundarbetet, hövlig som hon var. Undantag finns. Vissa människor är så skadade av livet att det tar mer tid. Men, årslånga terapier räddar ingen.
Jag har ofta tänkt på den principen när myndigheter använder våra pengar för mer av samma vara, som inte har visat sig att fungera. Det är som om de tror att denna gång med samma insatser får vi annat resultat. Socialtjänst är suverän på det positiva tänkandet. Mer fritidsgårdar eller liknande. Läste att Södertälje skall lösa problem med idrott och utflykter. Kanske som tillskott, men jag tror det behövs mycket mer.
Idag läste jag om ett annat glasslott. Palestina. Brukar ni kolla vart EU pengarna tar vägen? Inte jag heller men nog borde vi när stora summor går till det som inte har gett resultat men igen försöker EU med samma vara. Nästa gång, kanske…
Så kallad U-landsbistånd fungerar ofta så. Åren går. Egentligen har vi bara beslutat att de och de utgifter betalas av oss oavsett om något händer. Och hamnar en del i fel fickor, vad ska vi göra åt det.
Klipper från Samtiden:
”I en avsiktsförklaring gör EU-kommissionen klart att de kommer betala ut miljardbelopp för att stödja Palestinska myndighetens ”reformarbete”. En ny Palestinastrategi ska enligt kommissionen ”stabilisera Palestinska myndigheten och ekonomin i Västbanken genom en substantiell och trovärdig reformagenda […] som lägger grunden för återhämtning och bygger resiliens.”
EU:s extranota för skattebetalaren blir 400 miljoner euro enbart för juli till september detta år.
Har vi inte provat på det förr? Gick inte pengarna till vapen i stället bröd?
Jag har ingen aning om hur Israel – Palestinafrågan kan lösas eller om de två ens vill lösa något. Det uppstår regelbundet samma situation. Hamas börjar, Israel svarar och mosar Gaza till ruiner. Folk lider. Folk flyr, evakueras framåt tillbaka. Medling börjar. De som har makten vill inte sluta, de är inte nöjda med några förslag. Olika länder stöder olika sidor av konflikten. Folk över Världen demonstrerar för Palestina, ibland med kaos som följ. Världen dömer parterna halvdant. (Det är förstås mer komplicerat och med fler ingredienser.)
Vi bygger sedan upp igen och försörjer Gaza för de existerar inte utan hjälp. Olika projekt startas. Pengar ges. Lugnt ett tag. Diskussioner. Och så börjar det igen.
Andra arabländerna då? Nej, de är inte intresserade att hjälpa Gaza och dess innevånare. Gazaborna står längst ner på skalan goda araber.
Kan det vara så att båda folken har fel ledare? De som inte kan stava till fred, samarbete och människovärde? Bara ord som innebär hat och förstörelse? Men, inga krig, inte ens idag, sker utan soldater som lyder och folk som stöder. Eller är detta ytterligare bevis på att väldigt olika folk har svårt att leva så tätt ihop speciellt när den ena är beroende av den andres välvilja som knappt finns?
Nu blev det för komplicerat. Jag har inga lösningar. Det enda säkra är att de unga i Gaza blir aldrig vänner med Israel, de växer upp i hat.
Det ösregnar ute. Jag ska ta en kopp kaffe.
PS. Är du ett geni som kan lösa konflikten varför sitter du stilla och inte öppnar munnen?