We don´t pay them

Vi satt i bussen från Courmayer på väg genom Mont Blanctunneln till Chamonix och susade i maklig takt genom den 8,6 meter smala och 11,6 km långa genvägen mellan Italien och Frankrike. Den breda bussen skakade hela tiden mot sidomarkeringarna. Gupp, gupp, gupp. Tunneln är inte dimensionerad för nya maffiga åkdon. Genast när vi kom ut i dagsljuset blev bussen stoppad av flera myndighetspersoner i uniform och in klev en stadig polis. Alla skulle sitta stilla kvar på sin plats. Hon ville se våra pass.

Allmän upprördhet spred sig. Vi är ju fransmän, skrek någon. Jag bor här, sa en annan. Själv svor jag över mitt pass som låg längst in i ryggsäcken, som i sin tur låg i bagageluckan.
Hon godtog mitt körkort. Jag såg tydligen inte farlig ut. De som protesterade mot kontrollen knäckte hon med väldigt bestämd ton.

Vi vill inte ha några illegala invandrade här, fräste hon på två språk.

Då blev det tyst och passen flög fram.

När bussen släppte ut oss på busstationen var det första vi såg en muslimsk ganska så risig familj med packning. De vuxna grälade högljutt med varandra och de många barnen tryckte ihop sig till små klumpar. Det såg riktigt illa ut och deras röster följe mig länge när jag gick mot Le Cry och campingen.

Två dagar senare övernattade jag i en refug på grund av uselt väder. Vid middagen satt jag med två män från Singapore. Vi fortsatte vårt samtal efter maten. De två, far och son, arbetade på ett stort internationellt företag med representation även i Sverige. Sonen hade läst om Tour du Mont Blanc i en tidning och de bestämde sig att använda sin tvåveckors semester till vandringen. De gick runt på 11 dagar och var mäkta stolta över det.
Fadern, chefen, hade besökt och bott i Stockholm några månader då och då. De hade svenskar anställda även i Singapore.

Deras uppfattning om svenskarnas arbetsintresse var låt oss säga sval. Kineserna hade 2 veckors semester medan svenskarna hade 5 veckor. När fredag eftermiddag kom gick svenskarna hem medan kineserna arbetade kvar även på lördag. Likadant var det på olika större helger.
Det var inte konstigt att de svenska företagen inte kunde konkurrera med Asien. Dessutom visste de att den svenska skolan var i dödläge medan Singapore ligger i topplaget på PISA mätningarna.

Den andra saken de var intresserade av var den svenska invandringspolitiken, eller bristen på det.

Hur tänkte Sverige? Det går aldrig att inlemma så mycket folk med så annorlunda kultur, speciellt när det inte finns arbete att tillgå.
Vad skulle jag svara på det? Jag hade inte sett något tänkande och bra planering precis. Inte: om vi gör så här så blir det så här.
Varför söker inga flyktingar till oss? Frågade sonen. Det är ju närmare för afghaner, pakistanier…

Jag var tyst. Jag tänkte inte på demokrati för det tror jag inte är huvudskälet för asylsökanden, som knappt vet vad det innebär. Nu svarade de i en mun med ett litet leende:

We don´t pay them. Alla måste ordna ett arbete och försörjning själva.

We don´t pay them? Att välja ett land och söka asyl kan inte vara så enkelspårigt som pengar? Eller inte?

We don´t pay them. Kan flyktingsituationen förenklas till fråga om pengar? Knappast. Men det är en del i skälet till att Sverige och Tyskland är målet, inte de gamla Öststaterna eller Ryssland. Om nu någon skulle släppas in i Ryssland. Visst läser vi om dramer när de asylsökande vägrar kliva av bussen när boendet inte var precis femstjärnigt eller mitt i en storstad. Visst klagar de på maten. Visst kommer många aldrig i arbete. Och lusten av svenskstudier är också klent. Jag är så glad att få vara hemma och läsa Koranen, sa någon och försörjningen var bidrag som flöt ändå.

1250

Jag tror inte att asylsökandet kan reduceras till pengar, men det är en del. Flyktingar och affärer = sant. Vi har våra egna vinstföretag. De i  Mellanöstern har sina. Jag tror att smugglarbaronerna beskriver möjligheterna som lätt liv med betalning och även villiga svenska blondiner.

Jag tror också att Internet är informativ nog över livet och förmånerna i olika länder. Folk är inte dumma. De yngre män vilka är huvuddelen av asylsökanden vill ha det de tror vi har. De har kanske redan en del, märkeskläder, senaste mobilen men den där gamla svenska drömmen om villa, Volvo, fru – inte hund – är också deras dröm precis som vår.
Utöver dem förstås  terrorister, låtsasasylsökanden, som vill få annat. Ett eget land där vi nuvarande ägare betalar extra skatt eller flyr annanstans. Där deras lagar styr, inte den klena demokratin vi har.

Larmen går. Men alla larmar för döva öron. Ingen vill vara rasist, det värsta du kan vara utöver att inte vara feminist. Det sunda förnuftet och räkneförmågan är inte godtagbart längre utan en illusion om folkhemmet fast med annat folk och oändliga resurser från ingenstans.

1224a9362bcc40fe

Vi borde kanske inte betala? Alla har rätt att flytta, men, har alla har rätt att kräva försörjning från oss? De som inte kan flytta och är kvar i kriget eller flyktinganläggningar är de främst hjälpbehövande, inte de unga män som vandrar mot oss. De kvarvarande sitter verkligen risigt till. De har inget hopp. Deras samhällen är bara kaos. Det går inte att neka att vissa kulturer producerar mer av det som människor önskar, som hälsa och mat.

Vi köar inte på gränsen till Mellanöstern.

Oavsett hur vi tänker och agerar är folkvandringarna här. Större del av skulden borde flyttas dit där det hör hemma: till de länder/regeringar som inte tillfredsställer folkets elementära behov av mat och skydd samt deras muslimska ”vänner”, som Saudiarabien, vilka lugnt tittar på medan Mellanösterns länder i samma kulturkrets går under. Att hjälpa ingår inte i deras agenda.

När har vi tagit vår rättvisa del är en bra fråga, men det är inte vi längre som har tolkningsföreträde. Det har kidnappats av våra försök att vara snällast.

Ingen frihetskamp

046

Idag, denna fredag, mördades 39 personer i Tunisien, de flesta turister. I Kuwait 26 vid fredagsbön. Vem dödar folk som ber? I Frankrike var det bara en död, men halshuggen. Då har man inte räknat med  Syrien idag, som i Kobane 145 döda, avrättade av IS.  Irak, Libyen… det har varit många terrorattacker under Ramadan.

Statsminister Stefan Löfven (S) fördömer attacken i Tunisien.
Det är ett fruktansvärt dåd – fegt och rått. Det måste fördömas å det kraftigaste, säger han på en pressträff när EU-toppmötet i Bryssel just avslutats.
Vi står upp på riktigt för ett öppet, demokratiskt samhälle och kommer aldrig att låta terrorismen segra.



Låter bra. Och nu vill jag veta vad han och regeringen tänker göra åt det?


Skall de företa:
Bättre kontroll av asylsökanden så vi inte beviljar asyl till terrorister?
Den som inte kan bevisa vem man är utvisas?
Ålderskontroll kanske?
Vi slutar gulla med terrorister som deltar i mördandet under olika terrorgrupper som IS och lägger av med favörer a la Mona?
Utvisar dem som inte skall vara i landet?
Åtal för terrorhandlingar och planering av terrorhandlingar?
Inte så kvicka att ge svenskt medborgarskap så terrorister inte kan utlämnas för rättsprocess i ett annat land, utan de  försörjs av oss resten av livet?
Slutar bidra med pengar och förmåner  till radikala religioner, som islam, om de inte anpassar sig till svenska lagar?
Kommer han att stänga de moskéer som driver radikal propaganda och värvar krigare?
Gör en plan för invandring , för nu är det helt slumpmässigt och planlöst.
Inte? Är det igen bara ord? Gäller orden utlandet, inte oss?

Sedan undrar jag lite om demokratin i Sverige, hur man skippar folkets röster eller gör förändringar i grundlagen utan att ha förändringen som valfråga, men det är överkurs idag.

Det är Ramadan. Under Ramadan ber muslimer mer än vanligt och önskar då förlåtelse för gångna synder och vägledning för att leva rättfärdigt och rena sig själva genom avhållsamhet och goda gärningar. Alla förväntas uppträda väl, ge allmosor, högakta sin familj och undvika våld, ilska, avundsjuka, småaktighet, girighet och ryktesspridning.

Undvika våld? Så mycket för de råden idag.

Jag skulle önska att muslimer i Sverige protesterade mot terrorhandlingar. Att de kände fred och demokrati som ett bättre val.  Den som tiger samtycker. Det måste även gälla muslimer? Jag tycker synd om dem som inte vågar säga att mörda folk är kriminellt, ingen frihetskamp.  Stå upp för offren ni med.

Vilken är vår del av 60 miljoner på flykt?

IMG_4597
IMG_4602

20/6 var den internationella flyktingdagen. UNHCR har skickat ut en vacker och kuslig broschyr för att tigga mer pengar från oss. 60 miljoner människor är på flykt i världen – säkert räknad i underkant för inga miljöflyktingar ser ut att vara med utan bara flykt orsakad av terrorgäng, politisk och religiöst våld. Det är den största flyktingströmmen sedan andra världskriget. Antalet motsvarar hela Italiens befolkning. Världen är i katastrofläge.

5549e17e6
ZHillary

Flera muslimska länder med pågående krig/terrorverksamhet som Syrien, Irak och Nigeria får hjälp från UNHCR för att överleva. Det finns andra länder där UNHCR inte kan bedriva någon aktivitet alls som Libyen, landet vi var med och satte i kaos. Ukraina, kramad alltför hårt av den ryska björnen, har nu 1,1 milj. flyktingar inom landet och 650 000 i grannländer. Vintras fick de hjälp med varma kläder. Detta är bara några exempel av länder vilka behöver hjälp eftersom krig och terror har slagit sönder landet och möjligheten att försörja sig.


USA har haft sina fingrar i flera krisländer och nu försöker den tidigare utrikesministern som varit med och orsakat kaos bland annat i Libyen bli president. Undrar vad fru Clinton kan åstadkomma nästa gång – om hon får makten? Det blir en rysare. Det finns dock många spelare i krigsspelet. Vapentillverkarna har guldår. Putin skall satsa mer på krigsmateriel, andra kommer att följa efter

Sverige är en humanitär stormakt som tar mot ett stort antal flyktingar årligen i jämförelse med andra i EU, dock utan fungerande integration. Flyktingar har blivit en industri öppen för smarta lyckosökare och bedragare. Flyktingmottagning här hemma gör folk till miljonärer men integration uteblir. Vårt samhälle förändras och det ser inte ut att vi utvecklas till något bättre.

Jag vill ha en plan och en siffra, ett tak, en kvot, alltså beslut om volymen för flyktingmottagande. Hur många skall vi ta mot de närmaste fem åren? Och när antalet är bestämt så börjar byggandet och planering för att kunna ta mot dessa människor på ett bra sätt. Det innebär inte Kaplanslum eller tillfälliga boenden på en camping eller gamla nedlagda vårdhem, utan riktiga bostäder, infrastruktur, två Gävle behövs just nu, svenskundervisning, lärare, yrkesutbildning, sjukvård, hälsokontroll, arbetsplatser … man kan inte släppa in hundratusen behövande människor per år och sedan deras anhöriga och tro att marknaden med Bert Karlsson i spetsen löser det. AF? Låt mig skratta.

Tailor_in_Chad

Har vi råd med detta utan att skatten kryper upp mot 65 % vilket någon miljöpartist tyckte var en lämplig gräns? 65 %! Jag hör redan hur väsklocken smäller. Staten skall inte råna oss för att vara god utåt. Den som vill kan alltid bidra mer till UNHCR eller annan lämplig organisation. Eller kanske göra något själv som en bekant, SÄPO kille, brunnsborrare från början, sålde rubbet och åkte till Afrika och började borra eller en annan som åkte med tiotal trampsymaskiner och startade en systuga.(Bilden är från Wikimedia och är inte den systugan) Jag har bara jobbat på en svindyr biståndsprojekt så jag kan inte skryta.

Det finns andra frågor än volymen som bör diskuteras. Hur väljer vi de som skall bosätta sig i Sverige? Får vi välja och prioritera till ex kristna i framför muslimer? Borde inte Saudiarabien hjälpa sina trosfränder  i stället att bygga en mur på gränsen? Får vi ställa krav så anpassning underlättas, som att alla skall gå på svenskundervisning? Bör invandrare assimileras eller vi integreras eller kommer vi att leva i parallellsamhällen? Idag har vi segregerade områden där språket är inte svenska och andra regler, även ”lagar” än de svenska styr. Hur skall mottagning ske utan fantasibelopp? Ensamkommande ”barn” kostar snart som försvaret läste jag någonstans. Om så, är någonting galet. Skall det finnas krav som att kunna svenska för att få medborgarskap? Bör man försörja sig själv även om jobbet inte var vad man drömde om? Det sistnämnda gäller nog en del svenskar också.

Eller ska vi låta vårt sociala omhändertagande och skattefinansierade ersättningar, det vi har byggt upp under årtionden, bara rasa sakta på grund av brist på medel? Det är också ett val.

sentio-jun-15

SD slår nya rekord. De flåsar i hälarna på S och M i senaste Sentiomätning. Kanske är SD redan det största partiet för folk är tyst om sin åsikt? Smygrasister, ni vet. Är inte det en larmklocka om att Regeringen – varken den nuvarande eller föregående – inte har tagit folkets frågor på allvar? Invandring är den viktigaste frågan idag, till och med viktigare än skolan. (Jag tror att vi nästan har gett upp med skolan. Även Vietnam slog oss rejält i senaste PISA för 15 åringar i matte.) Svensk politik är blockerad av invandring, islam och vänstermedian, det manifesterades med DÖ.
Vad händer om SD blir största partiet i ett val? En ny politisk DÖ med nytt dödläge? Ny, större sandlåda?

När och vem säger: Vi måste ta itu med invandringsfrågan och vara tydliga. Hur många får komma in och vad det får kosta och hur en integration sker, för, det är vad folket önskar ha beslut om. Vi skall ta vår del av världens behov men det får inte leda till att landet Sverige splittras och går mentalt och ekonomiskt under. Det mobbas alldeles tillräckligt oliktänkande redan nu, vi måste sluta med det och lyssna på oron i stället.

Det handlar inte om att vi tycker illa om andra människor. Det handlar om att vi vill ha bättre planering. Vi vill behålla det som är bra i Sverige.

Vill vi öppna gränsen helt och avskaffa nationen Sverige bör det gå med den vanliga vägen, ändring i Grundlagen genom Riksdagsbeslut och två val.

Skräddare i Tchad foto av Mark Knobil, Pittsburg, USA, 2005, Wikimedia

Närvaro av huvudduk och frånvaro av svensk flagga.

mössa

Vi har varit på studentuppvaktning på skolgården. Det är länge sedan sist, över 20 år, och förändringarna var tydliga. På den gamla tiden gick eleverna hem med sina anhöriga, en del i dekorerade bilar, några gående eller udda färdsätt likt oss som drog hem dottern på en skrinda. Nu åkte studenterna iväg tillsammans skrikande på lastbilsflak och föräldrarna tog hand om deras blommor och presenter. Vi andra gick hem över skolgården bland krossade blommor och tomma flaskor.

student 9 Student år 1984.

En annan sak som var annorlunda var andelen studenter och anhöriga med rötter från andra länder. Flickor i schalar med studentmössa ovan, medan pojkar var barhuvade klädda i svarta kostymer. De poserade med sina hemländers flaggor, turkisk, somalisk… för mig obekanta fanor. Omkring dem var tjocka släkten, många äldre människor vilka ropade gratulationer på ett språk jag inte kan.

Skolgården var multikulturell, som samhället skall vara idag enligt politikerbeslut.

Jag blev lite störd av dessa flaggor. Jag blev också störd av schalar när studenten var klädd i en urringad klänning och så kort att vindpusten visade trosorna men håret var noga täckt. Det var kanske falskheten som störde mig?  Schalen som en kvarleva av en annan kultur, kanske en där flickor knappt gick i skolan, kanske som en demonstration att vi hör inte hit utan är av annan sort, flankerad med en flagga från Mellanöstern. Flaggorna som hedrade ett land folk påstår sig ha flytt ifrån, inte flaggan från landet som gav dem utbildning.
Flera kvinnliga studenter var klädda i heltäckande klädsel, omringade av lika klädda kvinnor och alldeles vanligt sommarklädda män. Solen sken och den kyla vi haft i veckor var bortblåst.

Men tiden förändrar? Jag kom ihåg mina egna protester och hur jag själv har förändrats under åren. Att vara uppvuxen i en læstadiansk och högkyrklig familj innebar många regler. Jag bröt mot flera. När jag nådde konfirmationsåldern 15 år försökte jag vägra det eftersom jag inte trodde på Gud, men vägran gav för många böner från mors sida och hot från far. Jag protesterade genom att ställa frågor till prästen han inte kunde svara på, trots min gryende ateism var jag en av landets bästa Bibelvetare. Jag sydde min konfirmationsklänning i lite modernare snitt till min mors fasa och satt inte upp håret som man borde. I konfirmationsbilden ser man en flicka som lyser av missnöje och mor vägrade skicka bilden till släkt som sig bör. Jag var en falsk konfirmand med ett kors om halsen och det skar i mitt samvete.
Det kanske är lika med muslimska flickor uppvuxna i Sverige, i korta klänningar men med en sjal på huvudet?

När blir en invandrare svensk? Är det önskvärt? Vad är det svenska? Markeras det med frånvaro av huvudduk och närvaro av svensk flagga? När slutar de muslimska flickorna bära schalar för syns skull när resten av kroppen är klädd i dagens mode? Och när slutar vi andra reagera över olikheterna? Kanske först när vi äldre har dött, vi som har sett förvandlingen av Sverige till ett annat land, med sidor vi inte ens visste existerade? De yngre är uppvuxna med en nyare kultur där nationen Sverige har mindre betydelse.

flagga

I morgon är Nationaldagen och flaggorna kommer att hissas. Det hörs toner om olämpligheten av korset på flaggan. Om så, har vi sjunkit djupt

Student, ja. I Sverige är alla som passerar gymnasiet studenter. Studentexamen avskaffades här -68, medan i vårt grannland Finland skriver man fortfarande studentskrivningen. 27000 elever skrev i år. Det är en nödvändighet om man tänker studera i Universitet, som att bli lärare. I år var intagningspoängen i Finland till lärarutbildning en aning högre än till läkare.