Vems fel? Huggsexan om brister i äldreomsorgen pågår.

Huggsexa pågår om äldreomsorgen: vems fel är döden  och bristerna? I slutändan är det Regeringens. Men Kommunen har ansvar  över äldreomsorgen så kan felet vara deras? Men andra Myndigheter är också inblandade, det finns råd och riktlinjer från Socialstyrelsen och från Myndighet vi nu mera kallar Tegnell. Är det någon som larmade innan bristerna blev för uppenbara? Jag, några år sedan. Ingen brydde sig om det. Fler?

Alla politiker skyller på varandra. Även Regeringens stödpartier klagar på just Regeringen. Sandlåda igen. Alla ropar: inte skyldig! Inte jag!

Timanställda har beskyllts, det är ju vanligt att skylla på dem på botten när de på toppen inte gör sitt arbete utan räknar besparingar. Som före detta timanställd vid sidan av min ordinarie anställning kände jag mig modernt kränkt. Jag hade eget handsprit och egna handskar i fickan, så även många av mina medarbetare när arbetsgivaren snålade.

Problem med äldreomsorgen härstammar redan från 90 talet då alla gamlingarna föstes helt  till Kommun, Ädelreformen, som inte var ädel ett dugg.  Sök och läs så begriper du att det finns olika sortens människor, en del är gamla och dem vill man helst slippa.

 I korthet är problemen med äldreomsorgen:
En del av personalen saknar adekvat  utbildning. De som är utbildade får dra för stor last. De försvinner till bättre betalda jobb. Andelen sjukskötare är för låg. Läkare ska vi inte ens nämna. Någon läkare som aldrig hade träffat min sambo ordinerade morfindöden. När han dog  undrar jag vem och vad som skrevs dödsattesten? Vanligt, inte ovanligt.

I äldreomsorgens lönelistor ska alla med, integreras med de gamla och dementa som ledare. Äldreomsorgen används som integrationsprojekt. Oavsett utbildning,  kunskap om äldre, svenska seder och språk kan du alltid placeras i äldreomsorgen. Är tanken att språket inte har någon betydelse för de gamla och dementa eftersom de själva tappar ord och språkförmåga? Tanken kan väl inte vara att dementa integrerar invandrare till det svenska språket och livet?

Som invandrare kan du dock kräva vård på ditt eget språk.

Språksvårigheter är  rejäl riskmoment. Den som hos oss (avlösning) kunde minst svenska hade knappt tio ord. Ingen engelska. Ingen vårdutbildning.(Hon var jättegullig, tror jag.)  Har träffat  även folk som inte kan ett ord, att säga hej räknas väl inte som språkkunnig. Hur mycket kan gå fel då?

Värderingen av arbetet med gamla är låg. Lönen är skamlig för de utbildade. Arbetsschemat ofta usel.

Bemanning är för låg. Vanligt med två vårdare på 8 personer vilka alla behöver hjälp ur sängen, till toaletten, hygien, kläder och några måste matas. Städning, tvätt, mat, och så väntar sig anhöriga utevistelser och aktivering. Det värsta jag sett var en icke svensktalande person som skötte en hel avdelning dementa, 10 personer, ensam under en söndag. I ett kommunalt boende. Jag tror dock att det är sämst i storstäder. Har hört och läst om bättre omsorg i vissa platser ute på landet.  Studieobjekt för de usla?

Hygien är eftersatt. Skyddsutrustning finns inte. Nu kanske det finns men äldreomsorgen var  inte prioriterad område. Att tvätta händerna mellan varje klient/boende är svårt eftersom personaltoalett kan vara flera trappor  borta eller det finns ingen möjlighet att hinna till personalrummet mellan varven. Tvätta händer i köket?  Handsprit? Såg aldrig någon handsprit varken i boenden eller hos de avlösare som kom hem. (Så klart försåg jag våra avlösare med handdukar, tvål, handsprit och plasthandskar. Min personliga erfarenhet slutade dock våren 2018, jag antar att det är bättre nu.)

Omsorgen om personalen haltar. Politiker ser inte värdet i äldreomsorgen innan de själva hamnar där. Det är bara olönsamt hål i budget. Nyss röstade min kommun om att slopa hemtjänsten helt och låta privata utövare ta över. Hemtjänst var inte lönsamt. Den gick på minus. Hur de privata utförarna får hemtjänsten bli lönsamt lämnas som övning för den som sköter firmabudget.

Jag är inte ensam i att vara besviken på vården i äldreboenden. Kunde skriva en bok om hur 9 av 10 korttidsboenden var undermåliga och den tionde, toppstället, lades ner för vinsten var för liten. Tänk, det hemmet lagade mat med någon av de boendena, hade tillräckligt med personal och en trädgård. Nedlagd.

Ofta fanns små skavanker som trasiga ringklockor så du måste banka på dörren för att komma in på besök, icke fungerande telefoner, tomt i skåpet så de boende kan inte ens få en macka om de blir hungriga på icke utsatt tid, andra petitesser som att inte bli duschad på tio dagar. Låter jag grinig? Helt rätt.

Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson har pekat på problemen inom äldreomsorgen, som bristande hygienrutiner och lågutbildad personal, och ser det som en starkt bidragande orsak till den stora smittspridningen på äldreboenden.  Men då ilsknade SKR (Sveriges kommuner och regioner):

– Man behöver ha med sig att äldreomsorgen inte är en sjukvårdsinrättning utan en del av samhället, det går inte att förhindra smittspridning med mindre än att man sätter in särskilda åtgärder, säger Emma Spak, chef för hälso- och sjukvårdssektionen på SKR. 

Det var ett konstaterande som borde gå till historien. Allt skattebetalt och även den privata vården är väl del av samhället eller menar hon att vissa, som sjukvården och dess arbetskraft inte är det? 

Nu är det nog så att de som bor i något boende har behov av sjukvårdande – och omsorgsinsatser. Ingen får plats bara för att de känner sig helt ensamma och har lite rörelsehinder. Först provar Kommunen hemtjänst om så flera gånger om dygnet. När det har havererat helt får man en plats. Många gamla dör kort efter, de orkar inte flytta till nya omständigheter. Är du 100 år och sitter i rullstol anses du klara dig med hemtjänst som städning och tvätt.

De som bor i något boende har oftast  medicinska vårdbehov. Praktiskt taget alla har en medicinlista och om inte delar man ofta ut Al…n som för säkerhets skull har man ont eller inte. Dock har även min kommun sparat in flera sjukskötersketjänster.  Har även träffat  sjuksköterskor med så dålig svenska att denne inte förstår enkla frågor.

Dags att sluta käfta om vems fel smittan var utan påbörja en landsomfattande upprustning och hygienutbildning inom hemtjänst och boenden. Höjd professionen med krav för utbildning och språk samt betala därefter. Som någon sa: det finns förbättringspotential. Jag är säker på att det finns onödiga projekt hos Kommuner som man kan dra in för att lösgöra medel.

Sedan dör folk ändå. De är ju våra  allra äldsta och sköraste som bor i boenden. Därifrån flyttar man endast den sista gången.

Har ca 15 års erfarenhet som timanställd extrajobbare, nej jag har inte just den utbildningen, undersköterska, som är adekvat. 7 år som anhörigvårdade. Som socialsekreterare förväntades jag ta hand om det som inte fungerade och de gamla som inte anpassade sig i mallen. Och nej, man bakar inte biskvier i äldreboenden, bilden är tagen hemma.

Lås in några politiker i ett äldreboende.

Antalet döda över 70 år är 5170 personer av totalt 5802 avlidna i Sverige idag. Ca 47 % av de döda har bott i ett äldreboende och ca 25% hade hemtjänst. Medelåldern var 83 år.

Hur många av dessa personer skulle ändå dö inom en sexmånaders period vet jag inte. När man äntligen får plats i ett äldreboende är man skröplig. I Stockholm dör många inom några månader läste jag ett tag sedan. Korttidsdöd, ett nyord i äldreomsorgen.

Regeringens lösning har varit att porta anhöriga och tjata om handtvätt. Hur personal i äldreboenden och inom hemtjänsten har tagits hand om, utrustad med skydd och handsprit mm vet jag inte. Hygienrutiner? Inte såg jag någon handsprit på de boenden min sambo vistades i korttidsvård. Ja, jag hade med en flaska men den kom hem orörd. Måste säga också att hemtjänsten utnyttjade sällan möjligheten att tvätta händerna, om man inte påpekade det. Det kanske var så att de inte fick använda toaletten hos vårdtagaren? Kanske vill man inte heller använda det om smittor finns hos den man vårdar? Nej, hos oss fanns inga smittor, som tur.

I de boenden jag har arbetat extra fanns toalett och tvättmöjligheter tre trappor ner eller en toa som även de dementa boende använde i stället att gå till sina rum. Man fick vara glad om det fanns plasthandskar. Men detta är ett bra tag sedan. Det kan väl inte vara lika illa idag?

Äldreomsorgen har tidspress, underbemanning, personalomsättning med timanställda, språkproblem och bristande hygienrutiner och skyddsutrustning. Men nu har ju månaderna gått. Det har funnits tid att förbättra äldreomsorgen. I februari hade vi första Corona – fallet. Trodde någon att det blir inga fler och garanterat inte hos de sköraste? Lösningen blev att hålla anhöriga borta från boenden. Varför portas anhöriga igen till och med september? Har man inte åtgärdat bristerna? Ville man inte? Tänkte politikerna: det här blåser också över? Eller gläder man pensionsmyndigheterna som räknar hur många tusenlappar de döda sparade in i pensionsutgifter?

Var och en har en uppenbar risk att bli gammal. Att bli inlåst utan att träffa sina anhöriga eller nära vänner är misshandel. Dessutom har svenska medborgare fri rörlighet enligt Grundlagen som endast kan begränsas av några tvångslagar som fängelsedom eller psykiatrisk tvångsvård. Så, besöksförbud måste vara bara en rekommendation? Jag föreslår att politiker har det lika som våra åldringar i boenden. Några kan sitta inlåsta, äta usel mat, noll besök, ingen Internet, bara titta ut genom fönster som straff över bristande åtgärder. Då kan de känna kvalitén i äldreomsorgen och kanske inse hur det är att vara en gamling och ett vårdbiträde. Vissa säger att standarden i ett äldreboende, maten och aktiviteter samt utevistelse är sämre än i fängelse. Ja, du har rättigheter som fånge. Nu sitter de gamla deprimerade och tror sig vara glömda. Förklara till en dement om Corona och varför ingen hälsar på.

Lena Hallengren kanske kan börja och be att få en plats?  Efter en vecka avskaffas besöksförbudet. I stället sker det åtgärder. Äldreomsorgen blir viktig eftersom även politiker riskerar att hamna där.

Ett paket skyddsutrustning som anhöriga kan köpa till självkostnadspris på dörren till ett äldreboende eller i Apotek? Men då måste även personalen skydda de gamla och använda utrustning för det. Är det där svårigheten sitter?

Förbättringspotential?

När jag öppnade dörren till äldreboendet krockade jag nästan med ställningen för handsprit. Det fanns en stor skylt: sprita händerna när du går in, tack. Dörren klingade när jag öppnade den. Ett vårdbiträde kastade en blick åt mitt håll och kom för att hälsa. Ja, jag spritade händerna. När jag gick ut mötte mina ögon en skylt på insidan av dörren: Sprita händerna när du går ut, tack.

Min mor bodde i ett äldreboende en tid före sin död. Hon dog av ålder eller som de flesta: av lunginflammation. Man kan inte dö av ålder, det måste finnas en orsak till på papper. Vården hade varit förstklassig i det kommunala boendet.

Detta var dock tio sedan och i Finland. Ser det lika ut idag? Deras äldreboenden har inte drabbats av dödsvåg nu i Coronatider. Är finska gamlingar segare? Har de äldre än värde som människor även från Kommunens sida? Inte ett budgetproblem?Jag antar att det finns tre skäl till det: bra ledning, utbildad personal och vettiga hygienråd.

I Sverige ser det annorlunda ut. Inget att förvåna sig över.

Jag har arbetat extra på tre olika äldreboenden/servicehus mellan 1990 – 2010 men aldrig sett ett enda flaska handsprit. Det var också svårt att tvätta händerna. Det fanns en personaltoalett som kanske låg dåligt tillgänglig som tre våningar ner eller en som glatt användes även av de gamla. Tvätta händerna skedde i köket om man nu tänkte på sådana petitesser som hygien. Plasthandskar kunde finnas tillgänglig, eller inte. Kanske ett plastförkläde när man skulle duscha någon. Det brukade finnas någon typ av förkläde eller kort rock som arbetskläder, men de  skulle man tvätta själv när man hann. Det fanns inte tillräckligt många heller så de räckte inte till vikarier. De flesta arbetade i sina egna kläder, de kom in i de och gick ut i de kläderna. Kanske fanns en skrubb man kunde byta i. Att påpeka något och försöka få till stånd förändringar slutade med att man fick inga mer timmar.

Jag slutade arbeta helt i och med min sambo blev sjuk. Då fick jag se vården av de gamla från den andra sidan, som mottagare. På de 7 år jag vårdade honom hemma mötte jag trettiotal avlösare från Kommunens hemtjänst och  han vistades i tiotal korttidsboenden. Ja, jag ville ha  plats i det hemmet som fungerade bra, men icke. Du får vad som råkar vara ledigt. Jag erbjöd mig att vänta men några väntelistor fanns inte. Så han hamnade en till tre gånger i året några veckor i taget på ett ställe som var undermåligt i mitt tycke. Den som var bra lades ner. För dyrt. Det var mycket annat som lades ner under tiden i Kommunen, sjuksköterskor sparkades, rehab stängdes och musikunderhållning drogs in. Med mera.

Nej, hygien blev inte bättre trots att de boende hade nu egna toaletter. Den demente behöver ju hjälp med sin hygien och det hann man inte med. Handsprit? Flaskan jag lämnade var oftast orörd. En gång fick jag lägga honom i blöt hemma för kläderna satt fast, han var så smutsig. Jag fotograferade och anmälde till Kommunen. Inget hände. Att tappa vikt var normalt. Ett år vågade jag inte lämna honom någonstans det var så uselt den sista gången, men då började jag förlora mitt eget liv totalt. Jag var inlåst hemma och utelåst från allt jag tyckte om, som resor till mina barnbarn. Vandringar skedde bara i fantasin. Foto la jag ner.

Det var inget liv.

Personalen som avlöste mig hemma  var ofta någon av de nya svenskarna. Inget ont i det, om de kunde svenska och hade utbildning. Men så kvalificerat folk är väl slöseri för de gamla som förhoppningsvis dör snart. Kostnader, gott folk. Budget. Resurserna är inte oändliga. Det finns många hål att täppa i den kommunala budgeten. Något måste man dra in. De som syns minst och inte klagar får stå för indragningarna.

Jag hade alltid handsprit och egna handdukar till avlösarna. Det var svårt att påpeka för dem att använda medlen. Jag var ju bara en sambo och de som kom borde ha varit proffs i vården av en gammal skruttig dement gubbe. Jag klagade aldrig utan tackade. De hade sina villkor och jag fick vara tacksam att ens någon kom några timmar i veckan och släppte ut mig.

Att vara en anhörigvårdare är att arbeta i 24 timmar om dygnet. Vilken kärlek som helst tar stryk med det. Man blir en vårdare, inte käresta och det är en ovälkommen livsförändring. Att lämna sin partner till ett boende är svårt. Man tror sig vara bättre vårdare än samhällsomsorgen. Och man faktiskt är det, ofta. Det blir en ohållbar situation.

Nu när de gamla dör företrädesvis av Corona säger Olivia Wigzell, Socialstyrelsens generaldirektör, att Sveriges hantering av Coronautbrottet har brustit i flera delar. (DN)

Hon pekar ut krisberedskapen i landet och bristande ansvarsfördelning.

Det är viktigt att avdela särskild personal som arbetar med smittade för att hindra smittspridning. Men många kommuner har haft en relativt stor personalfrånvaro och det har försvårat möjligheten att ha särskilda team på boenden eller i hemtjänsten för personer med covid-19. Vi vet också att det finns en stor förbättringspotential när det gäller basala hygienrutiner.

Ja, förbättringspotential. Varför förbättrade man inte innan? Att ha fungerande team innebär folk som är utbildade och betalda därefter. Att yrket är lockande, värdesätts och lyfts upp som något viktigt. Att reglerna är till för de som vårdar och de som vårdas.  Att inte smitta varandra med något är basalt. Att det finns en ledning som ställer sig på golvet när vården krisar tror jag är också avgörande för all vård. Du kan inte leda om du inte vet vad du leder.

När det här virusutbrottet är över misstänker jag att allt återgår till det normala i äldreomsorgen. Kanske ställs det några flaskor handsprit i personalrummet. De outbildade personerna blir inte proffs utan utbildning. Cheferna satsar inte utan order och pengar uppifrån, från politiker.  Politiker vaknar inte innan ens egen gamla mor dör i sitt kiss i ett skitigt rum avmagrad och med morfindos och massmedian  skriver en artikel undrande vems fel det var.

Är vi alla skyldiga? Vi har ju låtit allt pågå utan att ställa oss på torget och skrika? Men, det finns ju så mycket idag att skrika om.

Samhällets moral mäts i livets början och i livets slut. Det är omhändertagande av de sköra: de späda barnen och de gamla vårdbehövande. Moralen är  inte god. Barn kan du föda i bilen, helst ska det gå fort så du inte använder sjukvårdens resurser för länge och  de gamla är ju onyttiga, kostsamma som redan har levt sin tid. Inget att bry sig om. Politiker hostar nu ut några vackra innehållslösa fraser om de gamla när ett virus har mätt kvalitén av deras vård. Men sedan kan vi fortsätta som det var?

Hur trodde man att samhället formades 20 – 30 år sedan? Det samhälle som till alldeles nyligen sågs ofta som Folkhem, bra exempel i Världen och tryggt att bo i. Vem utförde det arbete, bygget av ett Samhälle, bättre för kommande generationer?  De som arbetade i betydligt svårare omständigheter, med tyngre, skitigare och klart sämre betalt arbete än de flesta som arbetar nu är just de gamla i äldreboenden eller beroende av hemtjänst, de utan större värde, pension eller omsorg, de som nu drabbas av vanvård kombinerad med virus.

Något ska vi dö av men inte av undermålig omsorg.

Det måste till respekt för människor, också när de är gamla. Man måste begripa – även politiker och samhällsexperter – hur livets gång är. Man föds, växer upp, bidrar, blir gammal… Livet ”drabbar” oss alla.

Respekt  för livets gång får inte vara en bristvara.

The Guardian:

Sweden’s health authorities are blaming the country’s death toll – which is higher than in neighbouring Denmark, Norway and Finland – on the fatality rate in care homes.

About 90% of the 3,700 people who have died from coronavirus in Sweden were over 70, and half were living in care homes, according to a study from Sweden’s National Board of Health and Welfare at the end of April.

Bild: Min mor och mitt barnbarn i samspråk i äldreboendet.