SCB ska göra igen en studie om det obetalda hemarbetet. Det har betydelse för jämställdhet anser man. Att kvinnor fortfarande använder mer tid för barn och hem än män är en styggelse för jämställdhet och så klart för Regeringen.
Kan inte kvinnor sluta föda barn så jämlikhet är liksom klart. Inget att skylla på.
Jag deltog nästan i en sådan undersökning, den var dock inte från SCB utan någon annan och ungefär 1973. Jag var hemma med två små barn och hade dubbla heltidsstudier vid sidan om. Vid obligatoriska föreläsningar var barnen hos en väninna och jag passade hennes barn när hon i sin tur läste en kurs. Så kanske ordet hemmafru inte passade så bra?
Jag skulle delta i undersökningen men gav upp. För att mäta tidsanvändning i familjen hade man spaltat upp varje delmoment som vård av barn, natta barn, tvätta, laga mat, handla, städa, vårdkontakter som BVC, skola, lekskola, lek och pyssel, födelsedagar, kontakt med släkt, lagning av kläder, mm mm i en oändlig lista. Städa, tvätta, diska, handla…
Men man hade glömt en sak: vem drog in pengarna till familjen. Hur många timmar någon i familjen tillbringade i betald arbete utanför hemmet samt arbetsresor fanns inte. Inte heller service av bil, vilket man hade utelämnat eftersom många lämnade bilen till verkstad. Klippa gräsmattan fanns, men inte reparationer – om ja nu minns exakt. Inte vem som lagade punka på cykeln.
Så klart ingick inte studier i blanketten. Inte heller tillfällig barnvakt. Men ve om du som kvinna gjorde fler födelsedagstårtor än din man.
Den undersökningen skulle visa en ytterst lat ojämlik man man som högst fixade kaffe på helgen och lekte lite med barnen om han var ledig.
Så jag slängde blanketten. Men jag läste sedan att massor av kvinnor hade fyllt i den och resultatet var som väntad: män sket i det ”obetalda” hemarbetet och kvinnorna var närapå små slavar. Behov av revolution! Jämlikhet? Vad var det?
Jag tog hand om det mesta i hushållet och barnen. Maken tjänade pengarna. När maken kom hem och middagen var uppäten tog han över barnen, det var snart läggdags. Jag fortsatte med disk, med mera. Om han hade behövt ta hand om hushållet också hade han ju aldrig hunnit ta hand om sina barn.
På helgerna delade vi bättre men jag stod alltid för matlagning. Han var en katastrof vid spisen trots en kurs i vardagsmat.
Det föll mig aldrig i att jag utförde obetalt arbete. Vi var en familj, ett team, trodde jag. Först vid pensionering kom räkningen, jag hade ju förlorat flera arbetsår under småbarnsåren och på så sätt pensionspoäng. Lämna barn i daghem eller dagmamma var OK, inte att själv ta hand om dem. Eftersom vi skiljde oss kan jag inte nu tillgodose något av hans feta pension. Jag klagar inte på det, bara på pensionssystemet som inte ersatt då kvinnor med några extra pensionspoäng de tre första åren i barnets liv. Men bara för två barn och tre år, inte att vara hemma resten av livet.
Kvinnor föder barn. Bara i undantagsfall föder kvinnor vilka blivit män genom könsbyte barn.
Det var inte obetalt arbete att ta hand om hem och barn. Det var livet. Livet innehåller i regel hushållsarbete och kanske barn vilka någon måste ta hand om. När barnen har flyttat – om de nu kan flytta på bostadsbristens Sverige – kan ens gamla föräldrar eller anhöriga vara i behov av hjälp. 1,3 miljoner i Sverige vårdar, stödjer eller hjälper regelbundet en närstående utan att få betalt. Stöd och omsorg från Samhället räcker inte till. De flesta av anhörigvårdade är än i yrkesverksam ålder och många går ner i arbetstid för att kunna ge hjälp. Deras insatser sparar samhället ca 177 miljarder kronor varje år.
Vi ska hjälpa våra anhöriga, det låter solklart. Men att omsorgen av våra anhöriga blir ett obetalt dygnet runt arbete känns inte rimligt.
Som sagt, jag var än i arbetsålder när jag skippade arbete och tog hand om min sambo i nära sju år .Sakteligen blev det ett ”arbete” som pågick 24 timmar om dygnet, med först två sedan fyra timmars avlösning per vecka. Men jag tänkte inte på det som ett arbete innan det sista året då min ork och även tålamod var på upphällning.
Det var inte arbete, det var livet. Livet var grymt. Det fanns inget liv kvar.
Dock är Samhället organiserad så att vi betalar höga skatter för att sedan Samhället tar hand om oss med daghem, skola, olika boenden, vård, service mm som vi för viss del skulle kunna köpa på en fri marknad eller även göra själv om skatten inte hade redan tagit så stor del att valmöjligheten var inte länge tillgänglig annat än för de rika.
Dock är vården som Samhället erbjuder inte gratis annat än för vissa. När min sambo till sist flyttade in i ett boende räckte inte hans pension till hyra, mat och avgiften. Han hade arbetat fram till 76 år, en del som egenföretagare och en del ideellt. Så dumt. Jag skulle söka bidrag för honom, men han dog ganska omgående. Han slapp bli bidragsberoende vilket han hade blankt vägrat om han kunde förstå saken.
Kvalitén var sannerligen begränsad i boendet. Att betala för det var som att bli rånad.
Att mäta vem gör vad hemma kan vara bra för de få män som tror att giftermål gav dem ett gratis hembiträde. Eller kvinnor som tror sig vara prinsessor och bli uppassade. Men hur många sådana finns kvar bland svenskar? Delar inte familjerna livet idag? Nog ser jag många män ute på gatan med matkassar och barnvagn och en liten på trehjuling efter. Nu räknar jag förstås inte med de som har en helt annan uppfattning om kvinnans ställning i hemmet och i samhället. Men jag tvivlar på att dessa fyller i jämlikhetsblanketter.
Vad är ett obetalt arbete? Det är inte hushåll och barn. Det är något vi redan har betalt skatt för och Regering; Kommun, Landsting har lovat ta hand om det men gör det inte. Kanske görs uppgiften halvdant. Kanske finns den på vissa ställen men inte för alla. Kan hända att återbetalningen är så dålig att du själv måste betala extra eller söka bidrag. Du är lurad. Dina skattebetalda förmåner var bara som en spegling i en önskebrunn. Du slängde in en slant men inga behov fylldes.
Vad är obetalt arbete? Det är säkerheten på gatorna som vi själv måste ansvara för genom att inte gå ensamma när mörkret faller, inte ta ut pengar i automaten om någon hänger bredvid, inte ge våra barn en fin jacka och mobil i fickan för skolvägen, utan att vi helst själva hämtar dem från skolan. Att hjälpa barnen inte bara med läxor utan hela skolgången eftersom skolan har fallerat. Det är obetalt arbete.
Att vara ängslig när man öppnar dörren för obekanta fast det är hemtjänsten som skulle komma. Att inte förstå vad hemtjänstpersonalen säger utan man försöker gissa så bra man kan. Det är också obetalt arbete.
När du kör i en grop med din bil när vägen är uselt skött. Du såg det inte i tid när du var på väg att hämta posten som inte längre delas i postlådan ute på landet. Det är också obetalt arbete.
När du köar för sjukvård och tandvård men inte får tid innan skadan är skett är också obetalt arbete. Du var lovad vård i toppklass men bara politiker och rika kan unna sig det. Det är också obetalt arbete.
När du tror att dina skattepengar går till landets välfärd men de de försvinna till andra länder och galna projekt som vi gott kan vara utan. Då har du verkligen arbetat obetalt för andras drömmar.
Det finns mer obetalt arbete men även välbetalt. Nu har våra Riksdagspolitiker varit hemma med lön i ett år och de kom inte ens för att rösta om den stora pengahögen 150 miljarder till EU. I den omröstningen borde alla ha varit med så vi senare kunde skilja dem åt, de som gav bort våra pengar och de som håll lite hårdare i skattkistan, de pengar vi har betalt in just för det vi sedan får ändå göra obetalt.
Räkna inte vem som lagar maten och byter blöjor, räkna ut diskrepansen mellan politikerlöften, skatten och verkligheten. Där hittar man det obetalda arbetet.
Från Regeringens Pressmeddelande 24/3-2021
SCB har sedan 1990 genomfört en så kallad tidsanvändningsundersökning (TA) vart tionde år. TA mäter hur befolkningen fördelar sin tid på olika aktiviteter, som fritids- och hemarbetsaktiviteter, och visar bland annat skillnader i kvinnors och mäns tidsanvändning. Resultaten från undersökningarna om tidsanvändning används bland annat till att följa upp det jämställdhetspolitiska delmålet om en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet.
