Fötterna i filmhistorien på West Highland Way.

Utvalda

King´s house hotell

Hur blir en plats berömd idag? Det är knappt händelser som skrivs in i historien utan en filminspelning, en kändis eller nu mera mord. Hastigt passerar man sin vanliga gamla gata och nu finns det bilder, blommor och ljus på den. Någon blev skjuten.

Det är obehagligt. Min gata, en mordplats.

Nu tänkte jag ändå på de trevligare platserna, de som har valts ut att filmas till en biofilm. En av de platserna passerade jag på West Highland Way. Jag hade faktiskt sett framemot den platsen nära Kingshouse, en mäktig plats på den skotska heden. James Bond hade sin del i det.

Jag gillar James Bond filmerna, dock endast de med Daniel Graig. Han gjorde Bond till en mer vuxen man, han jagar inte kvinnor i varenda stund. Han är rå men känslosam. Dessutom sexig på ett sätt han inte behöver framhäva varje kvart. Både Bond och M är patrioter till den grad att det finns inga gränser. Allt för England, Världens navel. De har inte accepterat Englands krympande maktsfär.

Jag närmade mig platsen där Bond åker med M förbi  i Clen Coe bergen Tre systtrar.  West Highland Way passerar platsen så inga omvägar krävs. Närliggande hotell King`s House tillät tältning bakom hotellet vid flod Etive. Flod? En mindre sådan men marken var blöt.

Vädret var inte riktigt på min sida. Inga solnedgångstoppar. Moln täckte bergen.

Så, filmen Skyfall har till en del filmats i Skottland i Clen Coe och Clen Etive. Bond beskrevs av skotskt ursprung. Kanske beror det på att Ian Fleming var förtjust i Sean Connerys prestation i Doctor No. Connery var från Skottland. Flemings familj ägde också en stuga i Clen Etive, nära Clen Coe. Så, Bond fick sina rötter i de skotska högländerna.

I en sekvens i filmen ”Skyfall” stannar Bond bilen, hans Aston Martin, under hans och Ms flykt. M och Bond står en stund på en plats framför ett bergslandskap.  M ställer en personlig fråga, ovanligt för henne. Topparna Buachaille Etive Mor och  Buachaille Etive Beag syns, men det finns en topp till i skymundan, därav namnet Tre systrars. Tidigare var platsen markerad som Skyfall viewpoint på Google Maps men nu heter det Altnafeadh Viewpoint.

Skyfall är ett vattenfall på flod Etive, inte fiktiv hem för Bond. Dock får man en uppfattning om att någonstans på heden finns resterna av huset som brändes i filmen.

Att placera Bonds hem till en hed, enskilt, övergivet, tomt, är en bild av hans liv. Hans jobb äger honom. Skyfall är den filmen där M visar mer av sitt jag och Bond sin bindning till sin chef.

Huset för filmen byggdes på en helt annan plats.

Folk åker, stannar på vägen och ser inte bara den historiska Wee White House Glen Coe utan en plats där filmdrama har spelats in. Det finns turer att boka in, James Bond platser i Skottland. Men de flesta – antar jag – ser på den mäktiga naturens skönhet, inte en fiktiv spionfilms plats.

Det var så vackert! Ödsligt, om man borträknar alla bilarna.

Varför blir vi fascinerade av platser som har haft del i en film? Kanske blir filmen mer verklig? Kanske känner vi en delaktighet när vi besöker kända platser ”jag var där”.  Kan hända att en liten dröm blir uppfyllt. Jag hade mina fötter på samma plats som …vem den nu var. Vi blir en del i historien.

Det är ju så att en kändis, sångare, filmstjärna eller dokusåpastjärna kan samla hur mycket folk som helst medan de riktiga stjärnorna, de som gör vårt vardag och liv bättre får föga uppmärksamhet.

Nu stod jag där och såg molnen och dimman lägga sig över bergen.

Jag satt upp tältet.  Jag hade gått 20 kilometer. Mitt mål var 16 km om dagen. Jag gick in på King`s House hotellbar och beställde en whisky, den rökigaste de hade, inget Martini. Hotellet hade en fin restaurang där hovmästaren ledde folk till bordet. Jag kände att en lite skitig vandrare hörde bäst till tältet. Jag satt dock en bra stund i värmen med mitt glas och kände mig lagom skotsk.

Dimman var nu tät. Sista resterna av dagens ljus hängde mellan molnen över hotellet. Jag såg knappt mitt tält. Jag kröp in i det fuktiga tältet och var nöjd med dagens vandring.

Finding the Lagangarbh Hut

https://www.visitscotland.com/things-to-do/attractions/tv-film/skyfall

Vad uttrycker vi med våra kläder?

Utvalda

Kläder är inte enkelt. Naturskyddsföreningen har börjat en kampanj för färre klädinköp, max fem plagg per år. Men först lite historia från 1700 talet. Jag tänkte på filmen ”Duchess” där den unga Georgiana Spencer blir gift med en äldre man, hertig av Devonshire. När han försöker klä av henne på bröllopsnatten undrar han över hennes komplicerade kläder. Hon svarar att män har så många uttrycksmedel. Kanske är det så att kvinnor får uttrycka sig med kläder. Och, det gör hon.

Hon var en av sin tids mest beundrade kvinna.

På något sätt liknar det kända kvinnor idag, att uttrycka sig med kläder eller frånvaron av dem. Det har varit en trend bland medelålders kändisar att visa sig närapå nakna i olika tillställningar. Även de yngre hoppar på nakentrenden men mest har det varit de i medelåldern ”se mig jag duger än” kvinnorna. Jag går naken så män kan se vad de missar när de dejtar 20 år yngre kvinnor eller skiljer sig från mig.

Går du nästan naken ser pressen dig genast. De springer efter och publicerar din nakenhet. Och många av de kvinnorna är idoler  och förebilder för unga kvinnor. Sorgligt. De rika männen  däremot går ofta som i uniform. Samma typ av  kläder varje dag. Men de visar gärna resultat av sin träning.

Dagens fråga är: hur många nya plagg behöver du köpa per år? Behöver alltså.

Naturskyddsföreningen har börjat en kampanj för att minska våra klädköp. För Klimatets skull förstås.

Planeten tål inte fast fashion. Och ultra fast fashion är ultra-dåligt för både planet och klimat. Du ska inte köpa mer än fem plagg per år.

Förslaget är att köpa högst 5 plagg per år. Underkläder och strumpor räknas inte.

5 nyproducerade plagg antalet är beräknat på den livsstil vi kan ha och samtidigt nå 1,5 gradersmålet för att bekämpa klimatförändringarna. Att max köpa 5 nya plagg per år gäller inte bara i Sverige utan borde gälla för hela världens befolkning. I Sverige köper vi idag i genomsnitt 25 nya plagg per person varje år.

Naturskyddsföreningen frågar: tänk efter kan du använda plagget i femton år?

Ja och nej. Då får du inte gå upp ett gram, inte bli förändrad på kroppen genom ålder, träning och graviditet eller sjukdom. Inte byta till arbete som kräver viss typ av kläder. Som till ex. advokat kan du inte gå i slitna jeans du hade under studietiden och  nog skulle jag reagera om de personer som representerar oss i Kommun och Stat skulle tränga sig in i sina gamla för trånga, trasiga paltor. Kläder talar om utåt vilka vi är. Som den svenska delegationen av ministrar på Iranbesök nedan. Vi underkastar oss ovärdiga vi.

Själv köpte jag några dräkter och fina blusar när jag började arbeta som kurator/terapeut. Inte kunde jag vara trovärdig i slitna byxor och en T-shirt. En dräkt håller än efter 39 år men den används knappt.

Olika kläder fungerar i olika livsperioder.

Kvalitén i kläder håller inte 15 år idag. Tröjor tappar formen, byxor får hål och strumpor är som en sladdrig trasa. Nog känns det att kläderna höll längre förr. Det beror också på hur du använder dem. I arbete eller bara sittande vid datorn tyckande vad andra skall göra.

Jag har kläder som är äldre än 15 år och kan än användas. Jackan i bilden har jag i skogen och den har överlevt 40 år. Jag ärvde den från min son som växte ur den. Goretex jackan är 35+ år och från den tiden då de var dyra och lovades livstids garanti. Den är sliten, lite sprickor men fungerar. Håller min livstid. I garderoben finns några 20 år gamla klänningar men ingen kommer att vilja ha de efter mig.

Men, om alla skulle köpa begagnat hur kommer det då nya begagnade till affären?  Bara genom död?

De döda gamla har sällan barnkläder eller något till de unga. De är nog mest kläder som få vill ha, slitna också för vi gamla fattiga shoppar sällan kläder, bara när det behövs. Jag tvivlar på att någon vill ha mina kläder när jag dör. Kanske något, men i stort hamnar allt i en soptunna. Eller till insamlingsbox där kläderna sedan skräpar i något afrikanskt land. Att återvinna kläder fungerar inte. (länkar nedan) Det kan vara bättre att lämna de i sopor som sedan blir värme.

Det är bra initiativ Naturskyddsföreningen har. Men jag som knappt handlar överskred förra året fem plagg totalt. Köpte 2 par byxor för vandring från överskottslager, två blusar frän second hand, en fin klänning och jag fick som present ytterligare tre plagg. I år  ligger jag på tre nyinköp och har fått nya skor  och två fina klädesplagg som present. Så, jag borde inte köpa något mer. Räknas skor? Jag känner folk som har  skor för livet och för nästa liv också.

Kanske det vägs upp av att jag köpte ingenting på de föregående 2 Covid åren?

Jag tror det blir svårt att hålla sig till fem köp. Lycka till för alla som försöker. Men, det där att blanda in klimat på allting. Räcker inte sunt förnuft? Köp inte mer kläder än du verkligen behöver och använder. Då sparar du på Jordens resurser. Dock ökar du arbetslöshet, tillverkare, transportörer, försäljare i affärer som redan är i kris, men eftersom du inte shoppar kunde du betala mer per plagg och högre skatt och försörja de utan jobb också. Så?

Nya kläder är också någons lön.

Bra initiativ. Jag skriver inte på. Det är uppfostran av de yngre känns det. Vi fattiga pensionärer shoppar inte annat än nödvändiga varor. Fast, det är inte heller sant idag. Ekonomin i ett land bygger på att vi arbetar och handlar sedan upp en stor del av pengarna.

Någon sa: den som har en välfylld garderob har aldrig något att ta på.

https://www.gore-tex.com/se/om-oss/historia

https://www.naturskyddsforeningen.se/

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/klader-donerade-till-ghana-branns-och-slangs

https://dagenslogistik.se/fattiga-lander-vadar-i-var-kladavfall/

Twelve Monkeys – en film i tiden.

Utvalda

Dagens ämne är en gammal film jag äntligen har sett om.

Tidsresor är populärt i filmer. Tänk om man kunde förflytta sig bakåt leva om och inte göra de misstag man gjorde igen. Eller se hur det blev för våra barn i framtiden. De tolv apornas armé (Twelve Monkeys) från 1995 är mörk film och mycket rätt i tiden. I Filmen har en större del av Jordens befolkning utrotats av ett virus, en tillverkad? De överlevande är boende under jorden. Vetenskapsmän försöker skicka ut någon dömd person bakåt i tiden per tidsresa för att hitta virusets ursprung och så kunna hitta motmedel.

Men det blir inte så enkelt med tidsresor. Allt handlar om timing.

Det är en film man ser flera gånger. Det känns som om man har missat något och måste se det igen. Detaljerna, osannolika storyn, fantastiska rollprestationer av Bruce Willis, Brad Pitt och Madeleine Stowe, alla som har den minsta roll, är värt att se igen. Och, hur rätt i tiden filmen är idag.

Det är en story i tiden, fast det var inspelad 1995. 

Vi har haft vår egen bunker. Vetenskap och politiker i kombination försökte både skrämma oss och låsa in oss tack vare Covid. Precis som om de kunde stänga in ett luftburet virus!  Vaccin som inte höll oss friska, döda som faktiskt inte var så alarmerande att det var skäligt att låsa Samhället till den grad att ekonomin, skolan, sjukvården lutade mot kollaps.  Om viruset var manmade får vi nog aldrig veta.

Covidhysterin har dött av även om alarmerande rop hörs av stora mängder sjuka igen. Sedan kom Mbox  men det har bara fått vissa grupper att kräva vaccin och hysterin hos politiker har uteblivit, så länge. Nya virus kommer, var så säker.

Så, har du inte sett Tolv Apor än blir det en filmstund i tiden och du kommer att se det igen. Kanske skulle jag säga att jag är Bruce Willis fan. Han fick aldrig en Oscar, kanske Världens räddare och goda män inte får Oscar så lätt, oavsett prestationen i just denna film..

https://www.imdb.com/title/tt0114746/

Magin i stegen och risken att ändå dö.

Utvalda

Vaknade med ont i knäet. Så rejält ont att jag fick hoppa med ett ben till kaffemaskinen. Satt sedan på soffan och åt frukost samt läste på nyheter.

Det senaste var att bara 4000 steg om dagen räddade oss från förtidig död. Inte 7500 och inte 10 000 steg. Antalet tycks krympa med varje undersökning. Inflation äter inte upp bara våra inkomster utan stegen som skulle rädda våra liv.

Idag blir det inga steg alls. Jag vet att mitt knä är trasig (jag brukar bara ignorera det) och ibland skriker det så att jag får låta bli att anstränga mig. Kanske var promenaden igår på asfalten det som orsakade smärtan? Ingen studs i stegen.

Jag undrar hur de bedömer förtidig död? Från vilken ålder? Av vilken orsak? Unga dör idag av cancer i ökad omfattning, det är väl för tidigt.  De som skjuts redan i skolåldern? Rökning? Övervikt? Krig? Livsstil med droger, av personliga val som en politiker sa. Mer…

Hur räknar man ut den perfekta åldern för mig att dö ifall jag skiter i 4000 steg om dagen eller går de?

Jag letar i stället efter någon bra film i lådan värt att se en gång till. ”Hurt Locker” med Jeremy Denner, han blev Oscar nominerad. Filmen vann 6 Oscar bl. a bästa film, Kathryn Bigelow bästa regi och filmen var nominerad i ytterligare tre kategorier 2010.

Det är en film om Irakkriget, om de soldater som desarmerar bomber, med döden ständigt närvarande.  Det är otacksamt. Irakierna älskar inte precis dem. Ibland går det inte att rädda folk. Att lyckas ger en känsla av odödlighet.  Kriget blir en drog, svår att lämna men ändå vill man bort. Som ett spel man måste vinna först. Det finns en scen när Renner irrar i en matvaruaffär under sin ledighet, som visar skillnaden i hans verklighet hemma och på fronten. De oändligt små valmöjligheterna mot de orimligt många. Han återvänder igen, inte ens hans lilla barn kan hålla honom hemma.

2018 på PCT mötte jag en fd soldat från Irakkriget. Nu körde buss mellan Quincy och Chester (Norra Kalifornien dag 97 på PCT mile1332) och jag åkte tillbaka mot leden med honom i en tom buss efter matinköp.  Han hade gjort två vändor i Irak och ett i Afghanistan. Han sa att krig blev liknande en drog och därför kunde veteraner bli ibland drogberoende hemma eftersom de inte kunde hitta ett normalt liv. Det fanns en nervositet i kroppen. Något måste hända.  Han sa sig ha haft tur med ett jobb direkt efter Irak, i hemstaden.

Överallt där jag fyllde på mat under min PCT vandring såg jag en skylt om att stödja veteraner eller vilka dagar någon organisation erbjöd gratis mat för dem.

Filmen ”Hurt Locker” är om Irakkriget men kunde vara från idag, som Ukraina eller Gaza. Igår röstade USA till ett stödpaket, 60,8 miljarder dollar, för Ukraina. Alla politiker var inte glada utan anser att USA s egen gräns skulle försvaras först eller andra behov på hemmaplan.  Det finns många bland folket som tycker USA s del i alla krig får vara nog nu, pengarna behövs hemma. Skiljelinjerna i USA s politik och inställning till deras skyldigheter är synliga. Egentligen finns inga pengar i budgeten för detta utan det är skuldsättning av folket. Den totala skuldsumman idag, kan knappt längre skrivas ut eller förstås.

$34,583,094,965,544.54

Tar en kommentar; Sean Snaith, an economist at the University of Central Florida told FOX Business. You can’t just spend trillions of dollars more than you have in revenue every year and expect no ill consequences.

Ukrainakriget kan pågå ett varv till. Vi i Europa satsade uselt i början, tänkte och grubblade och så bidrog det till långvarigt elände. Ryssland i sin tur satsar mera män, tömmer även fängelser, försöker locka kvinnor och får hjälp av sina goda vänner som Iran och Nordkorea.  Kina har fortfarande problem  att besluta med vem och varför. Olja och gas går också alltid att sälja.

Mängden folk man kan slänga in i ett krig har betydelse, inte bara avancerade vapen. Ryssland äter in sig per meter, inga stora rörelser, bara segt kravlande. Inte bryr sig Putin om mängden döda. Inte heller protesterar det ryska folket öppet, för bäst är att hålla mun. Oavsett, framtiden är mörk. Oavsett vilka steg vi tar.

Länder i Världen skuldsätter våra barn, barnbarn och mer, för att kunna föra krig och försvara sig. Så även vi. Antalet födda barn når bottenrekord, låter faktiskt sunt. Jämförelser med romarrikets undergång har bleknat länge sedan.

Läs gärna recensionen av Hurt Locker på

https://www.imdb.com/title/tt0887912/

Om tidigare amerikansk bistånd till Ukraina: https://www.cfr.org/article/how-much-aid-has-us-sent-ukraine-here-are-six-charts

Nedan bild från stigen efter Chester dag 97 mile 1335.