Etikettarkiv: film

sede vacante

Publicerat av
Svara

Konklaven för att välja ny Påve har börjat. Föregångaren Franciskus var påve mellan13 mars 2013 – 21 april 2025. Han var från Argentina och jesuit. Idag låses kardinalerna in utan möjlighet att kontakta yttervärden, utom i nödfall. Vit rök i skorstenen betyder att en ny Påve är vald.

Folk samlades utanför Peterskyrkan i väntan på röken. I kväll var den svart, som väntat.

Även om du inte är varken katolik eller religiös på något sätt kommer valet av en Påve sträcka sig även mot ditt liv. Han är en av de mäktigaste personerna i Världen. Den förre Påven ägnade sig mycket åt politisk påverkan om  fattigdom, invandring och klimat. Vissa, de mer konservativa sa att han glömde kyrkan. Påven är inte en politiker för de kristna utan den som håller Kyrkan och  tron levande.

Vad det exakt är kan diskuteras.

Det finns 250 kardinaler och av dem är 138 under 80 år och har därmed rösträtt. För att en påve ska bli vald krävs att han får två tredjedelar av kardinalernas röster.

Fältet har varit ganska öppet utan någon stor favorit. Det är en ”kamp” mellan de konservativa som vill ägna mer tid för just kyrkan och tron och de liberala som vill verka mer lik politiker med åsikter om flyktingar, klimat mm som föregångaren Franciskus. I hans begravning 26/4 trängdes Världens maktelit.

Påven är ledaren för de Katolska kyrkan och dess 1,4 miljarder medlemmar. Katolska kyrkan är en stor organisation med 407 730 präster. Antalet biskopar är 5 353. Idag finns 559 228 nunnor, men deras antal är sjunkande. Kyrkan driver skolor, förskolor, barnhem, sjukhus, äldreboenden och annat socialt verksamhet. Och, katolska kyrkan är rik. Dock är mycket bundet i fastigheter som kyrkor, konst och även mark.

Konklav, från latinets conclave, ett ord som har sina rötter i ordet clavis (nyckel) och som betyder ”ett rum som kan låsas med nyckel”.

Har sett filmen ”Konklaven”, en film som passar perfekt nu när kardinalerna skall välja en efterträdare till Franciskus. Såg filmen igår och man kan säga det är en film i tiden som pågår nu och jag menar inte bara konklaven. Mycket välgjord med flera Oscar nomineringar och en Oscar. Intriger, köpslående, falskhet, synder, terrorism… alltså som i den övriga världen. Slutet – ja, se själv.

Så rätt i tiden, men ändå skaver det på något sätt.

Hoppas att den pågående konklaven sköter sig bättre. Den katolska kyrkan är en maktfaktor i Världen. Vad är rätt och Guds vilja får de troende att diskutera och besluta om. Men, nog tycker jag, fast icke troende, att tron får böja sig mot Världens andra viktigheter, som makt och pengar.

PS. sede vacante betyder påvens stol är tom, på latin.

Bild Peterskyrkan från ett annat tillfälle.

PS. Nu läser jag på nätet – sant eller inte – att flera kardinaler har sett filmen lite som en vägledning. Bevare mig.

Vill du följa konklaven sänder bl.a. BBC live, så väl det nu går. Skorstenen som det viktigaste. https://www.bbc.com/news/live/cn4we7prv4rt

Tokyo Story – aktuell än idag.

Publicerat av

Tokyo Story, även  kallad ”Föräldrarna,” är en film som kommer efteråt, när rutan har slocknat. Då hinner den i kapp dig och beroende på din ålder och familjesituation ger den en tankeställare, skam kanske, en uppfattning om utvecklingen vi sitter mitt i nu. Den mindre goda alltså, splittringen mellan generationer.

 

Vad känner vi för våra föräldrar när vi är  självständiga,  i arbete, tidspressade, mitt i livet?

 

Många barn har flyttat långt från hemtrakten, så även filmens nu mitt i livet barn. Föräldrarna och det yngsta barnet, än i skolan, lever sitt liv med föga kontakt med de utflyttade och deras familjer.

Så är det för många gamla föräldrar idag.

 

I filmen beslutar föräldraparet äntligen resa till sina barn i Tokyo. Men väl där har ingen tid att visa dem staden eller umgås med dem. Barnbarnen gnäller. Endast änkan till sonen, död i kriget, offrar tid och omsorg. Till sist skickar barnen föräldrarna till badort för att slippa dem. De löser tidsbristen och ointresset så och även känner sig som goda.

 

Nu händer en del till men jag låter er själv se vidare och slutet. Även det visar hur vi tappar kontakten mellan generationerna, blir ett slags släktlösa nomader med pengar som ledstjärna. Jag först, sedan kanske någon annan. Livet pågår och i det ryms inte de gamla.

 

Filmen är väldigt japanskt, 50 talet, med bugningar och filmrutor som egentligen inte behövs. De visar den tomma miljön, lika tom som kontakten mellan barnen och föräldrarna, där de äldre inte längre ryms i barnens dagliga liv. Så är det  över Världen idag.

 

Det är en film om människans ensamhet, förlorade  länkar mellan generationer, om Samhällets utveckling till mer västerländsk livsstil med en själv i centrum.  Om vår egoism och förluster. Se den. Du kommer att  komma ifatt dina tankar efteråt.

 

Trots  utgiven 1953 och från japansk kultur är filmen toppaktuell idag.

 

Tokyo Story har fått hög rankning på olika listor, bland annat som tredje bäst icke engelskspråkiga film i omröstning av kritiker från 45 länder, BBC s lista 2018. Regissör Yasujiro Ozu.

 

Mera om filmen finns  på Wikipedia

 

De barn vilka har kontakt med oss gamla och ger en hjälpande hand när det behövs, vilka har förlåtit våra tillkortakommanden eller till och med glömt de, är oersättliga i det klimatet som råder mot oss gamla. Vi  som bara kostar, inte tillför, för ingen vill ha vår kunskap. Äldreomsorgen är en krisbransch där allehanda folk cirkulerar, en prispressad verksamhet utan humanism och kultur.

Och Världen snurrar så fort att det jag kunde och var expert på ses som gammalt. Både problem, lösningar och människor är annorlunda nu. Fast ibland undrar jag hur mina efterträdare kan vara så totalt okunniga.

 

Det kanske är bara ett sätt för mig  och mina arbetskamrater, alla pensionärer, att behålla något av värdighet när ingen längre bryr sig om våra arbetsinsatser. Ingen vill gå i våra skor hur väl de än skulle passa..

Fötterna i filmhistorien på West Highland Way.

Publicerat av
King´s house hotell

Hur blir en plats berömd idag? Det är knappt händelser som skrivs in i historien utan en filminspelning, en kändis eller nu mera mord. Hastigt passerar man sin vanliga gamla gata och nu finns det bilder, blommor och ljus på den. Någon blev skjuten.

Det är obehagligt. Min gata, en mordplats.

Nu tänkte jag ändå på de trevligare platserna, de som har valts ut att filmas till en biofilm. En av de platserna passerade jag på West Highland Way. Jag hade faktiskt sett framemot den platsen nära Kingshouse, en mäktig plats på den skotska heden. James Bond hade sin del i det.

Jag gillar James Bond filmerna, dock endast de med Daniel Graig. Han gjorde Bond till en mer vuxen man, han jagar inte kvinnor i varenda stund. Han är rå men känslosam. Dessutom sexig på ett sätt han inte behöver framhäva varje kvart. Både Bond och M är patrioter till den grad att det finns inga gränser. Allt för England, Världens navel. De har inte accepterat Englands krympande maktsfär.

Jag närmade mig platsen där Bond åker med M förbi  i Clen Coe bergen Tre systtrar.  West Highland Way passerar platsen så inga omvägar krävs. Närliggande hotell King`s House tillät tältning bakom hotellet vid flod Etive. Flod? En mindre sådan men marken var blöt.

Vädret var inte riktigt på min sida. Inga solnedgångstoppar. Moln täckte bergen.

Så, filmen Skyfall har till en del filmats i Skottland i Clen Coe och Clen Etive. Bond beskrevs av skotskt ursprung. Kanske beror det på att Ian Fleming var förtjust i Sean Connerys prestation i Doctor No. Connery var från Skottland. Flemings familj ägde också en stuga i Clen Etive, nära Clen Coe. Så, Bond fick sina rötter i de skotska högländerna.

I en sekvens i filmen ”Skyfall” stannar Bond bilen, hans Aston Martin, under hans och Ms flykt. M och Bond står en stund på en plats framför ett bergslandskap.  M ställer en personlig fråga, ovanligt för henne. Topparna Buachaille Etive Mor och  Buachaille Etive Beag syns, men det finns en topp till i skymundan, därav namnet Tre systrars. Tidigare var platsen markerad som Skyfall viewpoint på Google Maps men nu heter det Altnafeadh Viewpoint.

Skyfall är ett vattenfall på flod Etive, inte fiktiv hem för Bond. Dock får man en uppfattning om att någonstans på heden finns resterna av huset som brändes i filmen.

Att placera Bonds hem till en hed, enskilt, övergivet, tomt, är en bild av hans liv. Hans jobb äger honom. Skyfall är den filmen där M visar mer av sitt jag och Bond sin bindning till sin chef.

Huset för filmen byggdes på en helt annan plats.

Folk åker, stannar på vägen och ser inte bara den historiska Wee White House Glen Coe utan en plats där filmdrama har spelats in. Det finns turer att boka in, James Bond platser i Skottland. Men de flesta – antar jag – ser på den mäktiga naturens skönhet, inte en fiktiv spionfilms plats.

Det var så vackert! Ödsligt, om man borträknar alla bilarna.

Varför blir vi fascinerade av platser som har haft del i en film? Kanske blir filmen mer verklig? Kanske känner vi en delaktighet när vi besöker kända platser ”jag var där”.  Kan hända att en liten dröm blir uppfyllt. Jag hade mina fötter på samma plats som …vem den nu var. Vi blir en del i historien.

Det är ju så att en kändis, sångare, filmstjärna eller dokusåpastjärna kan samla hur mycket folk som helst medan de riktiga stjärnorna, de som gör vårt vardag och liv bättre får föga uppmärksamhet.

Nu stod jag där och såg molnen och dimman lägga sig över bergen.

Jag satt upp tältet.  Jag hade gått 20 kilometer. Mitt mål var 16 km om dagen. Jag gick in på King`s House hotellbar och beställde en whisky, den rökigaste de hade, inget Martini. Hotellet hade en fin restaurang där hovmästaren ledde folk till bordet. Jag kände att en lite skitig vandrare hörde bäst till tältet. Jag satt dock en bra stund i värmen med mitt glas och kände mig lagom skotsk.

Dimman var nu tät. Sista resterna av dagens ljus hängde mellan molnen över hotellet. Jag såg knappt mitt tält. Jag kröp in i det fuktiga tältet och var nöjd med dagens vandring.

https://www.thehiddenthimble.com/finding-the-lagangarbh-hut-in-glencoe-scotland/

https://www.visitscotland.com/things-to-do/attractions/tv-film/skyfall

Vad uttrycker vi med våra kläder?

Publicerat av

Kläder är inte enkelt. Naturskyddsföreningen har börjat en kampanj för färre klädinköp, max fem plagg per år. Men först lite historia från 1700 talet. Jag tänkte på filmen ”Duchess” där den unga Georgiana Spencer blir gift med en äldre man, hertig av Devonshire. När han försöker klä av henne på bröllopsnatten undrar han över hennes komplicerade kläder. Hon svarar att män har så många uttrycksmedel. Kanske är det så att kvinnor får uttrycka sig med kläder. Och, det gör hon.

Hon var en av sin tids mest beundrade kvinna.

På något sätt liknar det kända kvinnor idag, att uttrycka sig med kläder eller frånvaron av dem. Det har varit en trend bland medelålders kändisar att visa sig närapå nakna i olika tillställningar. Även de yngre hoppar på nakentrenden men mest har det varit de i medelåldern ”se mig jag duger än” kvinnorna. Jag går naken så män kan se vad de missar när de dejtar 20 år yngre kvinnor eller skiljer sig från mig.

Går du nästan naken ser pressen dig genast. De springer efter och publicerar din nakenhet. Och många av de kvinnorna är idoler  och förebilder för unga kvinnor. Sorgligt. De rika männen  däremot går ofta som i uniform. Samma typ av  kläder varje dag. Men de visar gärna resultat av sin träning.

Dagens fråga är: hur många nya plagg behöver du köpa per år? Behöver alltså.

Naturskyddsföreningen har börjat en kampanj för att minska våra klädköp. För Klimatets skull förstås.

Planeten tål inte fast fashion. Och ultra fast fashion är ultra-dåligt för både planet och klimat. Du ska inte köpa mer än fem plagg per år.

Förslaget är att köpa högst 5 plagg per år. Underkläder och strumpor räknas inte.

5 nyproducerade plagg antalet är beräknat på den livsstil vi kan ha och samtidigt nå 1,5 gradersmålet för att bekämpa klimatförändringarna. Att max köpa 5 nya plagg per år gäller inte bara i Sverige utan borde gälla för hela världens befolkning. I Sverige köper vi idag i genomsnitt 25 nya plagg per person varje år.

Naturskyddsföreningen frågar: tänk efter kan du använda plagget i femton år?

Ja och nej. Då får du inte gå upp ett gram, inte bli förändrad på kroppen genom ålder, träning och graviditet eller sjukdom. Inte byta till arbete som kräver viss typ av kläder. Som till ex. advokat kan du inte gå i slitna jeans du hade under studietiden och  nog skulle jag reagera om de personer som representerar oss i Kommun och Stat skulle tränga sig in i sina gamla för trånga, trasiga paltor. Kläder talar om utåt vilka vi är. Som den svenska delegationen av ministrar på Iranbesök nedan. Vi underkastar oss ovärdiga vi.

Själv köpte jag några dräkter och fina blusar när jag började arbeta som kurator/terapeut. Inte kunde jag vara trovärdig i slitna byxor och en T-shirt. En dräkt håller än efter 39 år men den används knappt.

Olika kläder fungerar i olika livsperioder.

Kvalitén i kläder håller inte 15 år idag. Tröjor tappar formen, byxor får hål och strumpor är som en sladdrig trasa. Nog känns det att kläderna höll längre förr. Det beror också på hur du använder dem. I arbete eller bara sittande vid datorn tyckande vad andra skall göra.

Jag har kläder som är äldre än 15 år och kan än användas. Jackan i bilden har jag i skogen och den har överlevt 40 år. Jag ärvde den från min son som växte ur den. Goretex jackan är 35+ år och från den tiden då de var dyra och lovades livstids garanti. Den är sliten, lite sprickor men fungerar. Håller min livstid. I garderoben finns några 20 år gamla klänningar men ingen kommer att vilja ha de efter mig.

Men, om alla skulle köpa begagnat hur kommer det då nya begagnade till affären?  Bara genom död?

De döda gamla har sällan barnkläder eller något till de unga. De är nog mest kläder som få vill ha, slitna också för vi gamla fattiga shoppar sällan kläder, bara när det behövs. Jag tvivlar på att någon vill ha mina kläder när jag dör. Kanske något, men i stort hamnar allt i en soptunna. Eller till insamlingsbox där kläderna sedan skräpar i något afrikanskt land. Att återvinna kläder fungerar inte. (länkar nedan) Det kan vara bättre att lämna de i sopor som sedan blir värme.

Det är bra initiativ Naturskyddsföreningen har. Men jag som knappt handlar överskred förra året fem plagg totalt. Köpte 2 par byxor för vandring från överskottslager, två blusar frän second hand, en fin klänning och jag fick som present ytterligare tre plagg. I år  ligger jag på tre nyinköp och har fått nya skor  och två fina klädesplagg som present. Så, jag borde inte köpa något mer. Räknas skor? Jag känner folk som har  skor för livet och för nästa liv också.

Kanske det vägs upp av att jag köpte ingenting på de föregående 2 Covid åren?

Jag tror det blir svårt att hålla sig till fem köp. Lycka till för alla som försöker. Men, det där att blanda in klimat på allting. Räcker inte sunt förnuft? Köp inte mer kläder än du verkligen behöver och använder. Då sparar du på Jordens resurser. Dock ökar du arbetslöshet, tillverkare, transportörer, försäljare i affärer som redan är i kris, men eftersom du inte shoppar kunde du betala mer per plagg och högre skatt och försörja de utan jobb också. Så?

Nya kläder är också någons lön.

Bra initiativ. Jag skriver inte på. Det är uppfostran av de yngre känns det. Vi fattiga pensionärer shoppar inte annat än nödvändiga varor. Fast, det är inte heller sant idag. Ekonomin i ett land bygger på att vi arbetar och handlar sedan upp en stor del av pengarna.

Någon sa: den som har en välfylld garderob har aldrig något att ta på.

https://www.gore-tex.com/se/om-oss/historia

https://www.naturskyddsforeningen.se/

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/klader-donerade-till-ghana-branns-och-slangs

https://dagenslogistik.se/fattiga-lander-vadar-i-var-kladavfall/