Etikettarkiv: död

Kanske död, men bara någon sekund.

Publicerat av

Nej, det var nog inte död utan andningsuppehåll när något gick fel i röntgen. Jag  hade inte velat bli röntgad men mer eller mindre tvingades jag till det.

Jag behövde ett friskintyg. Mina blodvärden  visade sig vara katastrofala. Sjukvården började undersöka. Jag försökte hindra det, kände mig inte sjuk men då skulle inte arbetets försäkring gälla. Så de stack  mig och sedan skulle jag till röntgen också. Jag hade fått svälja något äckligt kontrastmedel. Jag försökte säga att jag ar allergisk för det ena och det andra.

Något gick fel. Jag slutade andas en stund.

Jag vaknade upp medan läkaren rent av hade misshandlat mig genom vad jag uppfattade som slag i bröstet.

Men det hade varit vackert, den död de påstod jag hade upplevt.  Jag svävade i vitt ljus, en tid som kändes lik evighet fast det var inte ens en minut. Allt var vitt. Så bländande vitt att jag blev som blind och ville inte öppna ögonen.

Jag promenerade ut från sjukhuset mot läkarnas råd. Jag kände att där blev jag sjuk på riktigt. Ingen frågade sedan efter något intyg och sjuk har jag inte varit nämnvärt annat än av egen klantighet. Fall från berget när isen brast. Och mina  blodvärden är än samma skit.

Jag läste om några nära döden upplevelser. Någon såg valar, en annan ramlade i ett rör och flera har sett Gud som de föreställt honom. Vitt ljus tycks också vara vanligt. Ett slags frid fyllde vissa. Och många sa att de visste nu:

Döden var inte slutet.

Vad händer efter döden har varit ett av de stora frågorna och religioner bygger på livet efter, nästan mer än på livet här. Hur tänker man om fortsatt liv efter den upplevelsen? Vissa är tacksamma, andra rädda, några finner Gud och vissa som jag går tillbaka till jobbet med en pillerburk i handen. Fast jag aldrig åt de.

Jag fick inte klart för mig hur illa det var, eller inte. Det kanske var bara sjukvården som drabbades av kris över att en 24 år gammal kvinna tappade några hjärtslag och läkaren helt enkelt gav mig en smäll för att hjärtat skulle uppföra sig normalt.

Flera år efteråt fick en klient på Socialbyråns väntrum en hjärtattack. Jag försökte med det vanliga (se nedan) men hjärtat startade inte. Ambulansen dröjde. Sekreteraren skrek i telefon.  Då slog jag honom med knuten näve. Inte alltför hårt. Han ryckte till. Han ska fasen inte dö i Socialbyrån, tänkte jag.

Han var en av medelålders alkoholister, sorgebarn som man säger. Det var inte jag som räddade honom utan han blev religiös efter den upplevelsen och slutade supa. Jag sa inget till ambulansen men alla andra sa mer än det som hade hänt. Dagens hjälte. Egentligen var det närapå kriminellt, jag var ju inte en läkare.

Vet du hur man gör vid hjärtinfarkt? Slå bara inte. Det är inte en ok metod. Idag kallar man på ambulansen och får sedan råd per mobilen hur och vad man kan göra. Utom vi som aldrig har mobilen med oss, lik jag. Mina barn påpekar det.

Kanske finns det en åldersgräns då man bör ha mobilen med sig likaså en gräns borde finnas för barn att inte ha det.

Bilden är av vandring ovan molnen, i bakgrunden Jacintosbergen. Dag 18, mile 205 Pacific Crest Trail.

PS. Det finns hjärtstartare också nu mera.

PS. Jeremy Renner beskriver sin nära döden upplevelse på Daily Mail Online nu. Läs.

https://www.regionhalland.se/nyheter/nyheter/2023-12-18-hans-har-forskat-om-nara-doden-upplevelser

https://www.rodakorset.se/forsta-hjalpen/forsta-hjalpen-instruktioner/hlr-pa-vuxen

Vegetarianen – om makt och frihet?

Publicerat av

Jag läste nyss boken ”Vegetarianen” av Nobelpristagaren Han Kang.  Jag påmindes om två patienter, båda anorektiker. Den ena hade  en mor och  mormor vilka också var anorektiker. Jag grubblade en del om orsak och verkan medan jag försökte hjälpa dem att hålla sig i liv och kanske vilja leva.

Jag läste också några bloggar/recensioner om  ”Vegetarianen” som skrev att de hade läst boken som var fantastisk och lättläst. Det är inte alls lättläst. Först i slutet öppnar sig boken helt och då vill man läsa den igen. Den är som flera lagers box som man öppnar en lager i taget och sedan knyts allt ihop och boken blir hel.

Den är ingen glad vacker historia utan av livets tyngd och lidande. Den handlar om relationer till de människor som inte följer  livets accepterade ramar. Speciellt de för kvinnor. Om avvikelse, kärlek, begär och makt. Oförmågan  till andras krav och förväntningar.  Liv och död. Och även mat mer symbol än just det på tallriken.

Det tidigare koreanska livet  finns på bakgrunden, det vi vet för lite om. Fattigdom, välmående, kvinnors ställning, Fattigdomen besegras så även de fattigare kan unna sig kött. Men bokens huvudperson, Yeong – Hye, avviker och slutar att bete sig som en god hustru och dessutom slutar hon att äta kött.  Hennes närmaste vill inte acceptera den avvikelsen.

Allt lider mot en katastrof. Yeong – Hye svälter, anorexi och psykisk sjukdom går hand i hand. Hennes protest mot det traditionella livet slutar inom sjukhus och hon blir maktlös, men hon fortsätter med sin protest.

Hon kommer aldrig själv till tals. Det hela beskrivs av tre personer: make, svåger och syster. Systern är den enda som försöker hjälpa till. Svågern utnyttjar henne.  Eller är det så? Maken är hjälplös och förnedrad. Livet rasar samman för alla.

Bokens fråga för mig blir liv och död. Det handlar om vår rätt att leva som vi vill.  Även att välja döden. En fråga som är aktuell i flera länder. Skall sjukvården gå med på att ta livet av patienter om de så önskar?  
Hur länge skall vi hålla liv i folk som inte vill leva eller göra det som behövs, i detta fall äta och anpassa sig till det ”normala”? Vilket tvång kan vi använda? Hur ser människovärdet ut? Vem har rätten att bestämma över våra liv?

Läs boken och grubbla över liv och död samt den fria viljan. Hur ser vår egen moral ut i mötet med dem som avviker från det vi kallar normalt?

Analys om boken och lidandet finns på:

”Eating and Suffering in Han Kang’s The Vegetarian”

Won-Chung Kim, Sungkyunkwan University

Jag återkommer om dödshjälp någon dag..

En minnesplats i skogen.

Publicerat av

Grodor, huggormar, svanar, myror, råbock, nya spår efter bävern, annalkande grönska, blommor … det var vår i skogen. Att se så mycket liv i ”vår” skog idag, min sambos Dicks dödsdag 7 år sedan, var som en hyllning till honom. Han hade säkert  krupit på marken och förevigar någonting med sin kamera.

Jag gick till klippan med vid utsikt mot vatten och skog, där vi hade firat hans födelsedag med skumpa och matsäck varje år tills han inte orkade gå upp dit. Då satt vi med utsikt till klippan i stället. Sist blev det balkongen. Så avancerar  demens. Det tar bort fler och fler bitar av livet tills det är bara ett skal kvar av personen.

Jag sörjer inte nu, även om frågan varför just han kommer ibland. Jag sörjde mest i början av den sju år långa demensresan.  Det var svårt att acceptera. Han hade levt så hälsosamt, som enligt regelboken för långt friskt liv. Men det hjälpte inte. Vi förlorade vårt goda liv tillsammans. Han i demens och jag som en vårdare i stället partner. Vi båda led förluster på olika sätt.

Demens är skräcken för hälsovården, sjukvården och politiker. För, det kostar. Våden av dementa är inte precis prioriterad. Staten förväntar sig att anhöriga fixar det billigt på sidan av sina liv. Vi lever längre och hinner flera faser av livet. Alla av dessa är inte så goda.

Idag  tittade jag på några av hans bilder, de små motiven vi går förbi och kanske inte ens märker. Vattnet som har många nyanser, inte bara en blågrå massa. Jag minns hans oändliga tålamod, en egenskap jag har väldigt lite av. Det var därför han blev den bästa av oss två i naturfoto.

Har du också förlorat någon och har en speciell plats att gå till? Nej jag menar inte graven, den har inga minnen om ett liv tillsammans.

Bilderna är från Dick. Söker du på ordmolnet på ”demens” har du mer av min erfarenhet som anhörig.

Den oändliga krigshistorien.

Publicerat av

Det är tio år sedan det förra kriget mellan Gaza och Israel.

Då la jag ut namn på barn som dog, från båda sidorna. Jag fick hot per mejl. Hotet gällde de palestinska namnen, inte de få israeler.  Jag sket i det. Sedan åkte jag till Tanzania, utan Internetkoppling och även utan  lust att skriva något. En vandring är helst Internetfri. Några i USA fortsatte då att lägga ut de döda barnens namn. Men de blev för många att leta reda på till sist. Vid ca 500 slutade de.

Idag är det fullskaligt krig som även läcker till Libanon och Iran. Gaza är i  ruiner. Beirut på god väg.

Efter kriget tio år sedan  hade Gaza krav eller önskemål för att hålla vapenvila. Fylldes de? Vet ej, ser inte ut så. Såg vi ändå en liten upptining i relationer mellan Israel och några arabländer? Jared Kushner, Trumps sändebud, minns ni honom? Visst, det handlade bakom allt om pengar men finns det något idag som inte heter dollar?

Denna gång började Hamas med en oväntad överraskningsanfall 7 oktober 2023, dödade ca  1200 och tog till fånga 250, även barn. (Inte en exakt siffra.) De måste ha förberett sig i åratals, kanske sedan förra kriget. Begrep de inte sitt  kommande underläge?

Den israeliska offensiven efter Hamas attack är en av de dödligaste och mest destruktiva sedan andra världskriget, sägs från FN:s sida. Hela stadsdelar är utplånade. Vägar, sjukhus, och kritisk infrastruktur ligger i ruiner. FN säger att Gazas återhämtning kan ta hundratals år.

Ca 43,000  palestinier har dödats i Gaza, siffror upp till 186 000 cirkulerar. Det är svårt att räkna personer i rasmassorna eller de som dött i brist på vård. Ca 690 israeliska soldater har dött. Inga siffror är säkra. Däröver finns det i Palestina skadade, barn som mist sina ben för att ta ett ex. av tragedin.

Nu är de barn  som 2014 var  8 – 10 år  vuxna.  De har ett krigsminne från 2014 och en ny igen, ifall de överlever. Litar de på Israel och Världen? Absolut inte. De söker snarare stark ledning. Så fungerar psykologin. Jag tror att många av dem är med Hamas i strider, kanske just i anfallet mot Israel. Precis som Israel aldrig kommer ur andra Världskrigets fasor kommer Gazaborna för alltid betrakta Israel och även Väst som fiender. Palestinier känner sig övergivna även av de andra muslimska länderna. Hamas hyllades av arabländer medan de fördömdes av väst. Det finns fler i Sverige som också hyllar Hamas. Hyllningar gör inget i praktiken när allt är i ruiner.

Israel i sin sida förväntar sig USA s orubbliga stöd.. Att Väst känner skuld och står på deras sida.  Att klandra på judar är ett brott större än allt annat.

Någon politiker till och med föreslår att nytt svenskt medborgarskap skall innehålla erkännandet av Israel och judisk-kristna värderingar.. Vilka andra Regeringar och länder ska vi vanliga människor erkänna för medborgarskap? Och, judar har lite annan uppfattning om vissa delar av den kristna tron än vi har lärt oss i vår kyrka. De erkänner inte Jesus som Messias för att ta den största skillnaden. (Se PS nedan om förslaget.) Demokrati och yttrandefrihet är liksom valfritt för dem som vill rätta till våra uppfattningar. Att en politiker föreslår åsiktskontroll är anmärkningsvärt men inte oväntat. Folk, rätta er i leden!

Alla i Gaza är terrorister i Israels ögon. Det är inte att vända andra kinden till utan öga mot öga… Det här tar aldrig slut. Inte innan palestinier har körts ut till havet. När inget annat än ruiner finns i Gaza. Finns det andra val? I alla fall måste både Benjamin Netanyahu och Hamas kvarvarande ledare bort, att börja med. De är inte trovärdiga. Men, Hamas är folket idag. Vem kan säga annat. Gisslan skall hem till Israel, döda eller levande, det är en nyckelfråga. Om man nu ens vet vart alla befinner sig. De andra arabländerna måste förbarma sig över palestinier och ge dem skydd och vård. Att bistå de stridande med vapen gör inte annat än förlänger plågan.

Ingen borde förse parterna med nya vapen och komponenter. Ingen.

Den där suddiga moraliska gränsen att hämnas är överskriden länge sedan. Kan vi säga till Israel att det är nog nu? Kan de som stöder Hamas förstå att det var uselt val och inte göra om det? Vad fanns det att välja på en landremsa som lever av andra länders välgörenhet, reglerad av Israel, trångbodda bakom en mur?

Skall vi bygga upp Gaza igen? Försörja dem åter? Vänta på nästa krig mellan Israel och palestinier? Varför då? För att vi är så goda? En bra fråga men inga svar. Tiden går inte att backa tillbaka hur usla än konsekvenserna blev.

Kanske borde vi sluta känna skuld för Andra Världskriget?  Det kan vi inte lappa ihop hur än vi ömmar för Israel.

Skyddande operation?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gazakriget_2014

https://www.bbc.com/news/world-middle-east-20415675

PS. ”Människor som hetsar till våld och hotar den judiska minoriteten ska lagföras och i de fall de saknar svenskt medborgarskap utvisas utan pardon. För att ens få ett svenskt medborgarskap bör det, precis som i den tyska delstaten Sachsen-Anhalt, krävas att den som önskar bli svensk medborgare också erkänner statens Israels rätt att existera och därtill har för avsikt att ta till sig de judiskt-kristna värderingarna som den svenska demokratin vilar på…” 26/10-2024

https://www.aliceteodorescu.se/

Bilderna från massmedia.