Är det läge att säga adjö till vår levnadsstil? Kommer Corona att påverka oss till några stora förändringar? Är det End of the World As We Know It? Jag tvivlar på det. Men en del kommer att förändras. Kan hända att även Sverige slutar tro sig att vara i särställning så inget ont kan drabba oss. Kanske slutar vi slösa pengar till onödigheter som genustrams och liknande och förser oss med sjukvårdsmaterial i stället.
Minnet är dock kort. Minnet är ett dåligt vittne. Minnet är inte lång hos politiker har vi erfarit förr. Så även nu?
Vad förlorar vi med pandemiläget som råder i hela Världen? Döden drabbar kanske någon vi älskar eller bryr oss om. Några förlorar sitt arbete för ett tag. Semestern frös in. Vissa tror sig dock vara odödliga. Är vi i riskzon oavsett hur vi undviker varandra och tvättar händerna eller är allt överdrivet?
Har vi tilltro till att Samhället företrätt av Regeringen fungerar fast det allmänna inte kan erbjuda oss det vi nu bittert behöver? Till exempel skydd för vårdpersonal, vilka går till jobbet varje dag med hälsan – kanske livet – som insats.
Vårdpersonalen är de nya hjältarna.
Personligen har jag oro för ett av mina barn som är specialist på sjukvården. Den vården som redan med knappa 500 personer som har behövt intensivvård flämtar av vårdtyngden. För att inte tala om äldreomsorgen där arbete i dödens väntrum har fått helt ny innebörd.
Förlusterna i den stängda tillvaron är många för oss som försöker lyda karantän. Vi förlorar kontakten med dem vi inte kan eller vill besöka för smittoriskens skull. Nej, Internet ersätter inte personliga möten. Även om jag tror mig vara frisk kan jag vara sjuk och helt enkelt döda någon. Test som skulle visa ja eller nej i smittläge finns bara för fåtal. Och det ser ut att Corona är lurig. Du är sjuk fast du är frisk och hur det exakt smittar enligt vetenskapliga bevis tvistas det om.
Jag saknar mina barn och barnbarn. Träffade sonen, men han höll sig på fem meters avstånd. Jag besöker inte barnbarnen så ofta eftersom de bor i en annan stad men nu har besöken helt torkat in. Nej, vad gäller mindre barn kan man inte ta igen förlorad tid. Barn växer så fort. Redan efter par månader är de annorlunda med andra intressen, nya färdigheter… Ens sätt att uppföra sig och tackla världen, det vi kallar moral, är dock till grunden den samma. Det stabila barnet rasar inte ihop av dagens läge. Är barnet gammal nog söker denne information och processar det. Många barn är dock oroliga, vi vuxna måste ta tag i det och intyga att även detta tar vetenskapen genom de vuxna hand om.
Är Regeringen orolig? Ser de budgeten flaxa iväg eller är de sjuka i deras första tanke? Statsminister höll tal till Nationen. När han sa ordet plikt slutade jag att lyssna. Det finns smittskyddslag som påtalar att vi skall undvika smitta varandra, men eftersom vi inte testar brett kan ingen skylla på dem som sprider sjukdom ovetande om sitt tillstånd. Det finns ingen plikt, det finns sunt förnuft ifall vi har något kvar. Jag misstänker att sunt förnuft är länge sedan ersatt av Pappa Staten, mamma Socialbyrån, Försäkringskassan och allt som förser oss med åtgärder, påbud, räddningspaket och att slippa eget ansvar. Vi valde att betala det väl så heltäckande samhällssystemet som i nöd visar sig ha stora hål.
Just nu vill Regeringen ha större maktbefogenheter för snabba beslut utan att behöva omröstning från den rumphuggna Riksdagen, 55 personer. Brukar man inte märka illa Putin och kräva sanktioner mot Orbán när han ökar makten? Demokratin är död ropar man så lätt då. Att ge det världsfrånvända MP mer makt är rent av dumt. Även SD hymlar något om att ge makten i händerna på Regeringen, men med någon liten kontrollfunktion, kan vara skäligt för en kort tid. Krislägen är väldigt avslöjande i politik.
Vi är redan oerhört beroende av Staten och olika myndigheter. De skattar bort en stor del av våra inkomster och beslutar över vad som är viktigt att ha i Samhället. Det var inte skyddsutrustning för vårdpersonal.
Jag vill inte ge politiker mera makt. Det är inte krig, det är elak sjukdom.
Läget Corona ser dock inte ut att drabba negativt tilltron till landets styre. Fler än nyss litar på Socialdemokraterna och kompani. Även Statsministern får flera röster. Det låter märkligt. Som om folk nu skulle lita på Regeringen – nutida och föregående – som har dragit ner sjukvården, beredskapen, matlager, ja allt är just in Time i stället framförhållning. Ja, vi är helförsörjda med morötter, socker och mjöl, mjölk kanske, det är beredskapen, annat hänger delvis eller helt på de andra länderna som också är sjuka.
Det är som om inget ont kan aldrig hända oss.
Gäller den gamla regeln att i nöd byter man varken Regering eller sina tröstobjekt. Se bara bakåt i historien. Det kan vara intressant läsning nu i isolerings tider.
Kan bristen på sjukvårdsmaterial öka tilltron? Fråga personalen som försöker tillverka sina egna visir av overheadmaterial och munskydd av bindor och kaffefilter. Uppfinningsrikedom är stor. Nedläggningen av ”ifall att” lagervaror har pågått länge. Jag minns att det stora lagret i det stora sjukhuset försvann under min tid i slutet av – 90 talet.( Persson var Statsminister.) Man kunde inte längre skicka sekreteraren dit med beställning och hämta det som saknades. Allt skulle förhandlas, snål budget skulle hållas på varje enskild enhet och uppfattningen att vi är skyddade från Världens problem var solid som betong. Det drabbar inte oss.
Jag sa då att systemet aldrig kommer att fungera vid kris. Synd att jag fick rätt.
Hur känner vårdpersonalen sig? Uppskattad? Utmattad? Underbetald? Vårdpersonal är vår tids hjältar. Kanske dags att lyssna på dem och fråga hur de vill ha det på arbetsplatsen när krisen är över. Då menar jag folk på golvet, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden… inte fackföreningsfolk som alldeles klart har inte brytt sig om trivialiteter som munskydd, visir och skyddsrockar och garanterat inte städning av lokaler så att vårdfolket har rimliga arbetsförhållanden.
Hur mår du i Coronakrisen? Kanske som vanligt? Eller hör du till vårdens hjältar?
PS. EU? Vad gör de?
