De gamla behöver inte duscha varje dag? Inte du heller?

Hur ofta duschar du? Inte varje dag väl? Tre gånger i veckan är gott nog för en gammal gubbe tyckte Kammarrätten så jag sket genast att duscha min gubbe idag. Kammarrätten och äldreomsorgen måste veta bäst?

Hör dusch varje dag till skäligt levnadsnivå? Inom äldreboenden är det snarare en gång i veckan eller vid kris när någon har kissat på sig. Jag har ”smygduschat” folk när de egentligen inte hade duschdag men hade behov av lite rengöring rent av. Alla vill inte duscha varje dag, de orkar helt enkelt inte eller är inte vana med det från sin ungdom då duschmöjligheterna var sämre. Som dement glömmer man mycket av sitt liv, som just att sköta sin hygien.

Duscha eller inte har gått så långt som till Kammarrätten. En 82 år gammal dement man som inte alltid hittade till toaletten i tid ville duscha varje dag. Först fick han rätt i förvaltningsrätten men hemvårdsnämnen tyckte att det var för mycket välbefinnande och överklagade. De fick rätt i Kammarrätten. Kommunen ansåg också att frågan var principiellt intressant och tryckte i ett överklagande till kammarrätten på att det i socialtjänstlagen inte finns något som säger att en daglig dusch ingår i det som kallas en skälig levnadsnivå.

Halmstads Hemvårdsnämndens ordförande Ann-Charlott Mankell (M), är nöjd med domen:

– Det visar att vi gjorde rätt bedömning och det känns säkert skönt för tjänstemännen att ha något att luta sig mot, som visar att man är på rätt spår. Hade vi fått ett avslag så hade vi ju fått ändra oss.

De gjorde rätt bedömning, inte han som ville sköta sin hygien bättre. Hur ofta duschar Ann-Charlott Mankell och de som jobbar i Kammarrätten? Inte varje dag hoppas jag. Det ingår ju inte i livskvalitén! Och, kan man inte lösa sådana frågor utan att använda rättens resurser? Fanns det ingen bättre kompetens hos äldreomsorgen? Vilka andra mänskliga behov finns inte exakt preciserad i Socialtjänstlagen? Det blir nog en del Kommunen kan neka till.

Kan de inte säga ärligt att det finns inga pengar till en daglig dusch? Tänk om alla ville duscha varje dag, tanterna och gubbarna som inte håller tätt? De som behöver dubbelbemanning? De som behöver liftas ur sängen, det är tidskrävande vet jag. Jag tror de tänkte nog att om alla skulle duscha varje dag räckte inte budgeten, mer personal måste anställas och rent miljömässigt ökar vattenförbrukningen i kommunen. Det finns ju andra som behöver medel. Nej, man får inte ställa grupper mot varandra men det är exakt vad som händer när den kommunala budgeten beslutas. De gamla kostar för mycket.

Nu ställer jag två grupper mot varandra.Tänk på en fiktiv liten kommun som får sin befolkning ökad med 5 – 15 % i ett nafs. De kan inte åka runt och duscha folk det fattar väl alla, resurserna behövs till de nya.

Så rättens utslag var bara sund och ekonomisk. Var den human? Sådant har vi slutat med i äldrevården. Det skulle bli alldeles för dyrt.

De gamla klagar inte, det brukar vara deras anhöriga som skriker. Nu var det en gammal man som klagade och fick veta att hans åsikt vägde tunt mot kommunens.

Men domstolen sätter inte någon praxis för hur många duschar som ska ingå i begreppet skälig levnadsnivå. Det lämnar man till kommunens handläggare, en person som knappt känner dig och är någon man kanske träffar en halvtimme/timme per år. Min gubbe träffar sin tre kvart i året. (Obs. Hon är vettig, på rätt plats.)

– En sådan norm kan man inte slå fast, det är högst individuellt och det måste alltid göras en individuell prövning, säger lagman Göran Bodin.

Vilka krav har gamlingarna nu mera? Räcker det inte en kallkran ute? Min gubbe fick inte duscha på 14 dagar när han var på avlastningsboende. Han överlevde, så är inte 3 gånger i veckan en ynnest och nästan extravagans? Jag fick lägga honom i blöt i badkaret för underkläderna satt fast. Klagade jag= Ja och de sa att jag var kverulant.

Hur tänker du om ålderdomen eller trycker du helst undan tanken att även du måste be hjälp från Kommunen en dag?

Ingen sylt idag – dag.

Har du någonsin känt att framtiden är bakom dig? Om inte, hur gammal är du? Inte 82, boende i ett demensboende eller hjälpbehövande hemma? Inte så, det gissade jag, för 82- årig hjälpbehövande läser knappt bloggar. Vad gillar du för mat? Pannkakor tycker väl alla om med vispad grädde eller glass och sylt. Vad gillar du för sylt? Drottningsylt, hallonsylt, jordgubb- eller lingonsylt? Kanske är du finsmakare och vill ha hjortronsylt till dina pannkakor? Eller är du väldigt matintresserad och kokar egen sylt av spännande ingredienser?

Men någon sylt får du inte om du är så pass skraltig pensionär att du inte lagar mat längre utan beställer kommunens matlådor i Ragunda.

Ragunda kommun slopar sylten till pensionärernas pannkakor. Dessutom försvinner salladen till andra maträtter. ”Vi måste täcka kostnaderna”, säger kostchef Elisabeth Norman Edlund.

Pensionärer som får matlådor levererade till sig via hemtjänsten får efter årsskiftet klara sig utan tillbehör som rödbetor, sylt och inlagd gurka. Orsaken är att de kostar för mycket.

Vi fick välja på att ta bort tillbehören eller höja priset på matlådan, säger kommunens kostchef Elisabeth Norman Edlund.

Lögn. Genom att minska ingredienserna i matlådan har priset blivit dyrare. Tänk om du köper en trepack strumpor men får bara 5 strumpor i stället 6 till samma pris än förut. Har inte priset stigit per strumpa?

Gamlingarna kostar för mycket. Som pensionär är man bara en utgift för samhället. De som nu arbetar betalar ens pension fast vi trodde att pensionsavgifterna vi lagt ut under åren sörjde för det. Så, vi pensionärer som höll arbetslinjen vill att andra håller också det så vi får sylt till pannkakan. Men icke. Det blev för dyrt.

Visst kan man ha en syltburk hemma men själva tanken att det går behandla gamlingar hur som helst från sämre matlådor till Lövens traineer är så oförskämt. Hade det varit ett privat företag som sparade in sylten hade stormen gått på alla medier men nu var det bara en S ledd kommun.

Blir man sjuk, dement eller vårdbehövande får kommunen hicka. Blicken hos vår handläggare när jag frågade om kommunen hade skrivit på LOV var talande. Hon ökade mina avlastningstimmar genast. Jag ville bara ha information, men hon såg en räkning när hon trodde jag skulle ge upp anhörigvården.

Hur står det till med Sverige? Är den sociala omsorgen på väg att kollapsa? Är välfärdssamhället på upphällning när vi måste snåla på små slattar av sylt? Blir sylten en tidsbild vi kommer ihåg när samhället har kollapsat totalt när medlen inte räcker till? När de som arbetar är för få och de som behöver hjälp eller bidrag för många? Den ekvationen går inte ihop.

Så, framtiden är bakom pensionärerna. Vi är belastning, kostar omsorg, kräver hjälp och önskar att det vore sylt idag dag. Är framtiden bakom oss alla? Är framtiden bakom och det som kommer bara gissningar, tills svarta svanen kullkastar allt?

Ragundas beslut

Att matlådan kostar 45 kronor

Att inga tillbehör som sylt, rödbetor, inlagd gurka, äppelmos och gelé mm ingår

Att enbart varma grönsaker ingår

Att 2 dl sallad kostar 5 kronor extra

Har inte maten då blivit sämre och dyrare?

Val och valfrihet – även för äldre?

Det är val på söndag eller nu om du vill förtidsrösta. Men vad är det vi egentligen röstar om? Det enda och enkla svaret är våra pengar. Vi röstar om vem/vilka ska få styra över våra gemensamma tillgångar hopskramlade genom olika skatter, moms, avgifter och försäljning av gemensam egendom. Vem har den bästa ekonomiska grundtanken och skickligheten? Vem är mest varsam med våra tillgångar? Vem sköter bäst det som hör till staten, kommunerna och landstinget, inte sätter oss i evig skuld med galna ofinansierade projekt (de är många, har du kollat skuldbördan i din kommun?) och inte lägger sig i på det vi själva kan sköta? Ideologierna är närapå slocknade i svensk politik men nog finns det skillnader. Den ena halvan vill vara Pappa Staten och ta hand om oss ändå till museibiljett och T- baneresor, val av doktor eller skola och kvittera ut så mycket som möjligt av vår lön. Den andra halvan vill släppa oss lite mer fria, låta oss behålla lite mer av lönen och låta oss göra val, även dumma och klantiga för vi kan inte hålla någon i handen hela livet. Så, vad väljer du?

Jag vill i alla fall välja själv så långt det går. Även om många av mina önskemål inte uppfylls på grund av ekonomi vill jag ändå välja själv från vårdcentral till elbolag. Jag vill välja vem som ska hjälpa mig om jag skulle behöva någon typ av hemtjänst eller vård. Och om jag hamnar i ett äldreboende – må det inte hända, låt mig dö innan – så vill jag ha möjligheten att välja en plats, det ska inte en politiker bestämma för mig. Även de äldre bör ha rätt till eget tänkande eller någon anhörig som tänker för dem och gör ett val.

Vem ska man inte rösta om man vill ha valfrihet även för de äldre. För påståendet: Lagen om valfrihet (LOV) ska gälla i alla kommuner så att äldre själv kan välja mellan utförare svarade 4 partier att de var helt emot LOV. Inte svårt att gissa vilka de är:  MP, V, S, Fi.

M, KD, C  däremot tyckte att även de äldre ska ha valfrihet. De resterande svarade delvis – vad är det, vilken del? Vi kan inte välja överallt för på mindre orter finns kanske bara kommunal omsorg och ett vårdcentral i bästa fall. Men principen att vi medborgare är självständiga varelser och kapabla att göra egna val är viktig och skall inte lämnas till en politiker.

Hur som helst, det är många politiker som vill åt honungsburken och vissa som faller av på grund av att munnen går men ingen hjärna är inkopplad.

Tänk till när du röstar. Sedan kan du inte göra så mycket mer än skapa en twitterstorm om du är missnöjd.

Korttidsdöd och kvarboendeprincip, ord i äldreomsorgens ordbok.

Nu har jag ett nytt uppdrag för dig, sa min förre arbetsgivare, hur mycket vill du arbeta?

Tyvärr inget, svarade jag för min gubbe hade nyss blivit sjuk och tappat minnet och jag valde att ta hand om honom i stället att lämna honom till ett boende där han fick dela rum med någon obekant och ha sina tillhörigheter i ett litet skåp. Mer erbjöds inte just då. Jag hoppade av från arbetslinjen. I och för sig hade jag passerat 65 men jag hade gärna fortsatt att arbeta på deltid. Men två timmars tillsyn i veckan från hemtjänst för den som behövde heltidstillsyn gav inga arbetsmöjligheter. Sedan kan man söka tillfälligt boende någon vecka men jag kan säga ärligt att de har varit usla veckor för gubben och ständig oro för mig.

Jag är i gott sällskap som anhörigvårdare. 360 000 personer i förvärvsaktiv ålder hjälper en äldre, sjuk eller funktions-hindrad närstående dagligen eller flera gånger i veckan. Samtidigt har 80 000–100 000 personer i arbetsför ålder gått ned i arbetstid eller slutat arbeta helt för att vårda en närstående person. Däröver finns 400 000 anhöriga som ger hjälp en gång i veckan. Orsaken är inte bara de skräckberättelser om äldrevården som vi tagit del av utan att nästan 29 000 platser på äldreboenden har försvunnit de senaste tio åren samtidigt som andelen äldre över 80 år har ökat. Socialstyrelsen senaste rapport visar att antalet platser på särskilt boende har också minskat med ytterligare 1 500–1 600 platser det senaste året. Skälen är effektivisering och sparkrav.

Hur i helskotta kan man effektivisera snurriga och sjuka gamla? Och alla anhöriga bor inte nära sina gamla heller och kan rycka in.

De är oftast mer lågutbildade kvinnor som tar hand om sina äldre anhöriga och på så sätt förlorar de sin inkomst och kommande pension. Det har jämnat ut sig de senaste åren och både män och kvinnor, hög- och lågutbildade vårdar sina gamla, dock köper de högutbildade mer tjänster genom det så diskuterade RUT avdraget. Många köper också hjälp själv eftersom de kan då få den hjälpen de vill ha, inte det som Kommunen beslutar.

Det är svårt att få en plats på ett äldreboende. Många är så gamla och i så skör skick när de äntligen får en plats att de avlider efter en kort tid. De blir korttidsdöda, ett nytt ord i det nya Sverige som vi får lära oss. Detta uppmuntrar kommunerna att spara ännu mer. Kanske kan man sänka kvaliteten ytterligare? Enligt Gert Alaby, Socialstyrelsen, förs diskussioner om att begränsa standarden eftersom det rör sig om så korta tider innan de gamla dör. En sådan modell provar man i Stockholms stad. Hur tänker de? Kanske kan man påskynda döden med sämre vård? Skäms man inte?

Kan man sänka standarden mer? Visst, det har  varit stora toaletter enligt reglerna, men möbleringen i de boenden jag har haft gubben i på avlastning (du får inte välja tillfällig plats, du får ta vad du får eller låta bli) har bestått av en säng och tigger man kan det komma in en stol också. Möbleringen i allmänna utrymmen är också begränsad. Personalen är en bristvara. Maten uppvärmd. ”Vi kokar faktiskt själv potatis”, skröt de på ett ställe. Boenden ser ut som institution från Fattigsverige. Begränsad standard? Kanske blir det en skrubb med en madrass (som en del utvecklingsstörda hade det förr i tiden), ingen personal och indragen kaffe, medan vissa andra viktigare personer bor på herrgårdar med hotellservice. Snart nära dig för din gamla mor! Är det inte humanare att dela ut ett giftpiller?

Hur vi tar hand om barnen och de gamla och de i behov av hjälp på grund av handikapp/sjukdom mäter samhällets moral. Dagens moral är inte hög. Kanske hos de 360 000 vilka försöker se till sina anhörigas behov varje dag? I det antalet är inte vi vilka passerat 65 medräknade. Där finns en stor grupp äldre vilka tar hand om sin make/maka/sambo, vissa till gränsen på sin ork. Jag ser några av dem när jag handlar, späda gamla kvinnor vilka kämpar med sin gubbe i en gammal rullstol eller några män vilka varsamt försöker leda sin skröpliga gumma vinglande efter en rollator. Det finns inget roligt i att bli gammal och hjälpbehövande i dagens Sverige. Man måste vara tuff och seg, annars blir man korttidsdöd.

Jag har mist en stor del av mitt liv men har ganska gott samvete. Jag skulle gärna vilja ha mer eget liv men få behålla det goda samvetet. Det är dock en ekvation som inte går ihop.

Egentligen är detta inlägg bara en repris för inget har förändrat sig till de bättre senaste åren, om inte de 15 sista, men ett nytt ord har tillkommit: korttidsdöd. Smaka på det, ni politiker!