Tendensen att glömma ord brukar tolkas som avtagande förmåga hos de äldre. Men sedan forskarna simulerat den enorma mängd ord som en människa lärt sig under sitt liv drar de slutsatsen att det är fullt rimligt att tappa bort vissa av dem.
Sammanlagt behärskar de äldre mycket fler ord än unga. En person med stort ordförråd missgynnas i tester jämfört med en person med litet ordförråd. Testmetoder tar inte hänsyn till den enorma mängd information som de äldres hjärnor matat in och måste hantera.
Det är en myt att äldre får sämre minne. Ja, om man är frisk, utan hjärnskador och inte dement eller har Alzheimer förstås.
Det var en lugnande undersökning. Att jag ständigt tappar bort namn på bekanta, eller namnet på boken jag skulle låna eller Internetadressen till en blogg jag läser ibland var inte början på demens utan bara ett kvitto på min stora minnesbank och allt det jag har stoppat i hjärnans skrymslen under mina 9,5 år i Universitet och övriga livet. Så skönt! Kan jag förbise glömd kaffebryggare och nycklar kvarlämnade på dörren också utan att krisa ihop av rädsla att nu börjar det, minnesförlusterna?
Hur fungerar minnet för den som är stressad in till döden, utbränd alltså? När det var värst på jobbet kunde jag en dag inte öppna ytterdörren hem utan stod helt borta tills någon kom, öppnade och jag slank in. Eller när jag stod mitt i korridoren på jobbet och var hastigt osäker påvad jag skulle göra. Men tydligen gjorde jag jobbet för ingen märkte något. Jag insåg sedan att jag var slut och tog en lång semester i ödemarken. Senare märkte jag symptomen snabbt hos några arbetskamrater vilka mådde så bra men fattade inte ens gå hem från jobbet när arbetsdagen var slut, för att inte prata om missade luncher. Det var ändå på tiden då inga gick lik zombier med sin mobil och var ständigt uppkopplade.
Tar hjärnan stryk av utbrändhet? Är man utbränd, har fel liv eller är arbetet sjukt? Blir man sitt gamla jag igen när stressen är över och livet inte skaver? En gång utbränd alltid känslig? Hur mår minnet då?
Solen går ner, livet kanar mot döden och minnet likaså, i alla fall blir det trögare. Minnet finns men det är långsamt. Det vore ju tur ifall minnet höll sig någorlunda på plats i framtiden. Så att man inte tappade bort barnbarnens namn, ålder och röst så inga skurkar kan lura oss genom att låtsas vara våra barnbarn och skinna oss på pengar. Eller att vi känner igen de 30 personer från hemtjänsten vilka ger oss hjälp och släpper inte in någon skurk i stället. Vore bra att komma ihåg alla de koder man behöver i det moderna livet som bankkortet, dörrkoden, bibliotekskortet eller komma på att fylla på busskortet i tid så vi inte blir stående någonstans eftersom bussen inte tar mot pengar. Eller komma ihåg att hålla koll på sin pension så man inte tror att det finns pengar kvar en vecka innan nästa utbetalning.
Skogsbild: Linda, hjärnan från Internet någonstans-
1 oktober är FN s Internationella dagen för äldre.
Vem är äldre? Jag var alltid äldre eftersom jag var det äldsta barnet, storasyster. Det innebar ansvar. Jag skulle vara ett bra exempel för småsyskon. Det var nog lite si och så med det. Jag skulle hjälpa mamma och se efter mina syskon. Jag var den äldsta i klassen på grund av min födelsedag i början på året. Eftersom jag började arbeta med tidningsutbärning vid 12 år, kände jag mig alltid äldre än de andra i klassen. När jag fick mitt första barn var jag en gammal förstföderska när de andra råkade vara unga vilka nyss hade slutat skolan. I socionomutbildningen var jag äldst och också i forskarutbildningen. Och när jag vandrade på Island och kom till en märkt led hjälpte några unga killar genast mig med ryggsäcken när vi vadade över en fors, fast jag hade redan klarat av flera forsar och 350 kilometer utan hjälp. De kallade mig madam.
Några av mina bekanta har blivit gamla, om man räknar år. Min systers barnläkare överlevde henne och blev 104 år. Det sista året arbetade han bara på halvtid för att hinna bli färdig med sina memoarer. Vår gode vän, känd författare och konstnär, blev 90 minus en dag, men i slutet svek energin när alla ännu ville ha honom med i sina projekt. Min mor blev nästan 95 år och hon var aldrig gammal eftersom hon inte såg sig som det fast orken tog slut, minnet svek och envisheten också krympte de sista åren. I Vietnam fick vi träffa en gammal man som högaktades grund av sin ålder: 70 år. Vi fick dricka te med honom. I Filippinerna åkte vi till Banaue och träffade ifugaos varav några var gamla, så där 60 – 70 år i full gång med arbete och jakt. Jag minns än hur de gick, så kraftfullt, lätt och vackert har aldrig någon rört sig, inte ens prima ballerinan som bodde granne med oss på sommarstället och var pensionär och 45 år. I vissa länder är man giftasvuxen som barn och kan bli mamma när man än är inte är ens lovlig för sex i vårt land. Nog är ålder ett flytande begrepp.
När är man gammal åldersmässigt, siffran alltså?
I arbetslivet är man ibland gammal vid 30 år, ni har väl sett annonsen från en drömvärld: vi söker dig mellan 16 – 24 år med utbildning och lång erfarenhet. Det kan vara svårt att få arbete just tack vare erfarenhet. Det luktar genast höga löneanspråk och krav på rimliga arbetsvillkor utan ordet stresstålig. En nyutexaminerad kan man alltid klämma extra ork av. Ja man kan bli en partiledare också och då krävs det inte erfarenhet av något arbete, bara talets gåva. Själv blev jag erbjuden nytt jobb vid 68 men då hade gubben blivit sjuk så det blev inget av det. Ja, han i sin tur hade bytt jobb vid 62 och startade nytt vid 76. (Bild: Dick gör sig redo för filmning av musikvideo.) Han är ett exempel av arbetslinjen, ett ord som får mig bli kräkfärdig, ett slags mantra som upprepas med bleknat innehåll. Ser vi utanför västvärlden arbetar många barn lik vuxna fast de borde gå i skolan men här hemma bäddar många skolbarn inte ens sin säng.
Men när är man för gammal för ett arbete?.
De gamla i massmedia är synliga nästan endast vid vanvård. De ratas av sjukvården. Nyss dog en man för han fick ingen plats och ingen brydde sig om hans väntan i korridoren. Gubben min väntade i tio timmar och läkare kom och gick med samma besked: han är för gammal för oss. Till sist hamnade han på demensavdelningen fast i det läget var han inte dement, bara febrig med galna prover. De äldre medicineras, gärna i övermåtta. Snabbt sätts något lugnande eller antidepressivt in så de håller tyst. Är piller den nya sjukvården för äldre?
När är vi för gamla för sjukvården?
Att få hjälp i vardagen som gammal – när man känner sig som det – är knepigt. Då blir man hastigt pigg och frisk igen i äldreomsorgens (läs: politikernas) ögon. Kommunen ser en kostnad och gamlingen blir ett sparobjekt. Det är stressigt och noga reglerat i hemtjänstens värld. Varje minut räknas. Ideologin över äldrevården har svängt sig från att alla skulle till ett ålderdomshem till att helst ingen skall dit. Hemma bäst fast man inte längre klarar mat, dusch eller dammsugaren och har glömt vägen till affären. En morgon mötte jag en dam med rollator, i tofflor och morgonrock som skulle gå ut och handla. Det var vinter och klockan var halv sju. Ja, hon var kapabel att klara sig själv. Mat förresten, de gamla kan äta kall mat om de inte klarar av mikrougn och en vecka gammal mat är mums för dem, tycker många kommunalgubbar. Jag kan förstå att det är tidskrävande med matleveranserna, men det är också ett slags social kontroll över hur den gamla har det, kanske den enda kontakten för den som inte längre kan ta sig ut.
Vad äter du till middag idag? En uppvärmd veckogammal låda?
Att komma in någonstans i någon typ av boende är en bedömningsfråga, inte av den som anser sig ha hjälpbehov utan av den som håller i budgeten. Man måste vara totalt snurrig och tända eld på sin lägenhet, som damen i vår femte våning gjorde två gånger av glömska innan hon fick plats. Hon hade ansökt om plats när krafterna och förståndet började försvinna, men icke. Vi grannar började bombardera äldreomsorgen, men de pratade inte med oss. Ni vet självbestämmande, integritet och sekretess in till lägenhetsbrand. Valfrihet är honnörsord men det är nog bara på papper. En dement person har ingen valfrihet eftersom hon förlorat förmågan att göra förnuftiga val. Någon annan måste förstå hennes behov, besluta om hjälp och sluta räkna pengar.
När är man gammal nog att få plats i ett ålderdomshem?
Men i jämförelse att bli gammal i visa andra länder har vi det bra. Detta ”bra” har vi betalt med skatt på arbete och konsumtion så egentligen är det bara återbetalning. Eller är de pengar vi trodde vi hade skingrats med vinden och slukats av svarta hål när utgifterna växte och åtagandena blev fler men inkomsterna inte ökade i samma takt?
Bild brudparet: nygift 14 år med sin make15 år i Gaza år 2013, från Reuters/Mohammed Salem
