En höna på bakgården?

Hönor i bur mår bättre än hönor som springer lösa. Nu har jag frågat en höna jag känner: bur eller … men den tyckte frågan var dum, svarade inte utan försvann bakom buskarna. Hönor i storindustri mår inte bra oavsett om de sitter i en trång bur eller trampar på varandra frigående på en trång yta. Höns mår bäst när de kan gå ut och in som de vill och picka på marken som är riktig med gröna blad och inte konstgjord.  Men vilka ägg kan vi köpa, vi som inte har hönor? Här hos oss är svaret ekologiska om vi inte kan köpa direkt hos bekanta hönsägare på landet.

Min gubbe, som var Sveriges första biodynamiska odlare utbildad i Tyskland, åt bara ekologisk vegetarisk mat efter det, tills han träffade mig. Jag trodde inte att han kände skillnad på olika matvaror. Så jag kokade tre ägg, ett vanligt ägg, ett frigående och ett ekologisk. Band ögonen på gubben och lät honom smaka som på bästa vinprovning. Han prickade in rätt. Jag var inte nöjd och körde samma igen i annan ordning. Rätt. Morötter då? Han skiljde de två sorterna fast jag lurade honom med fyra bitar.

Så om man frågar honom är ekologiska bäst. Om man frågar hönan vill den nog vara ute som på gamla goda tider, picka och krafsa runt och ha eget rede och en snygg tupp att titta på. Det sägs att det räcker med en bild på en tupp så kanske borde vi alla ha några hönor på bakgården och en bild på en tjusig tupp i naturlig format och slippa de massproducerade äggen?

Är konsumenten lurad när den köper det den tror är bäst? Så klart. Konsumenten är alltid lurad. Fisk som påstås komma från hållbart fiske har sedan åkt halva världen runt för att rensas där det är billigast. Ämnen som orsakar skador finns i många produkter. Frukt som är vräkta i en hög i affären, ursprung oklar. Och nu klagar äggproducenterna att vi försöker köpa det vi trodde var bäst för djuren. Den medvetna konsumenten är ständigt blåst.

30 dagar till havs

Tommy Seglaren startade i Argentina, kom till Falklandsöarna efter stormig överfart, stannade på land några dagar och befinner sig nu någonstans förbi Tristan da Cunha. Han har varit 30 dagar till havs utan att sätta fötterna på land. Båten Icebreaker har lidit en del förluster, som trasig propell. Utan den går motorn inte att använda som hjälp. Det är miljövänlig segling som gäller hela havet. Om cirka två veckor kan han sätta fötterna på marken på St. Helena och därefter blir det segling vidare till Ascension där det finns en flygplats och en ny propell väntar. Öarna på Atlanten går inte så lätt att nå med posten.

Här hemma är rutinen: mail kollas som den första på morgonen, därefter seglarvädret. Vi lever med honom i tanken. När stormarna går och vi inte hör något stiger oron.  Jag har vant mig med osäkerheten, läser väderleken och inbillar mig att jag vet hur han har det. Ser på molnen på Google Earth och antar om det regnar eller inte. Fast det mesta är bara inbillning, havet är för stort för att rymmas på en laptopskärm.

http://blogg.syib.se/