Isolering och Julfilmer

EU rekommenderar självisolering för alla. Isoleringen ska enligt EU-kommissionen gälla sju dagar före och efter en social sammankomst. Svenska tyckare instämmer i kören. Menar de att alla som arbetar ska bara gå hem 7 dagar före Julafton?

Nej, antikroppar är ingen garanti heller. Ett problem är att alla inte utvecklar antikroppar, ett annat är att ojämlikheten riskerar att öka eftersom det inte är gratis att testa sig för antikroppar i alla regioner, enligt statsepidemiolog Anders Tegnell.

Ojämlikhet ökar…javisst. Nu är även Coronatester ojämlik.

Själv har politiker inga problem att isolera sig. På EU nivån kan de bara gå. Ingen kommer att sakna dem över Julen. Jag tror inte heller om vår så kallade Regering tar ledigt nu märks större skillnad. En person räcker säkert som Tegnell kan ringa till. Kan de inte erbjuda sig att arbeta inom hemtjänst eller i något boende och se själva efter hur äldreomsorgen med förbättringspotential ligger till? Riksdagen då? De borde också ta ett vårdjobb som extra resurs. Det är dock tveksamt om alla kunde klara av jobbet.

Nu basunerar Regeringen att Covidvacccin skall vara gratis för alla. Underbart! Regeringen med Löven i täten tar kostnaden ur egen ficka. Det kallar jag solidaritet. För, de menade väl inte att skattebetalare skall …nej, nej, det är en gåva till folket.

Är jag spydig? Rätt uppfattat.

När jag ser dödstalen i Sverige och i grannländer känns det att Regeringen här var oförberedd och sen på bollen. De begriper inte ens varifrån pengarna kommer. Gratis? Skäms de inte? Det är bara de som inte arbetar alls, eller inte ha vita jobb och illegala icke skyddsbehövande som får något gratis.

Ja, de gamla som behöver hjälp kan inte isoleras utan får utsätta sig för risken att hemtjänst och vårdpersonal är smittbärare. Vi självgående 70+ har nu varit mer eller mindre isolerade sedan mars. Vi handlar dock mat. Har du varit i affären klockan 7 på morgonen? Då är det bara vi gamla och kanske någon stressad person som försöker handla lunch  på väg till jobbet.

Vem kan isolera sig i 15 dagar? Inte den som behöver arbeta och inte heller den som tänkte sig att handla mat till Jul. Även om jag handlar per Internet så promenerar inte matkassen hem av sig själv. Skulle behöva en robotbetjänt. Finns det sådana att låna? Gymnasieskolor stängs igen. Räddningsplanka? Tror ni att alla ungdomar sätter sig nu hemma och inte öppnar dörren för kompisar eller för utgång? Om barn smittar eller inte har käftats om nog. Nu ska alla  i familjen hålla sig hemma om någon är sjuk. Så dags då. Testningen räcker dock inte till. Var och en får bli en Coronaexpert och göra en bedömning själv.

Kanske hade det varit bäst att stänga hela landet i två veckor? Folk kunde ges en dag att hamstra mat och sedan är det stängt för de lediga. Bara nödvändig vårdpersonal och polis, brandkår, ambulans och sopgubbar/gummor fick gå ut. Fler oumbärliga? Alla  brott under tiden kunde snabbt straffas med stupstock  på torget. Ingen smittfara precis. Kunde bli en mer lärorik upplevelse än Samhällstjänst eller klapp på axeln.

Men, var inte meningen flockimmunitet? Det kan inte ske om folk inte blir smittade. Om vi undviker att smitta oss och blir det ingen flockimmunitet.  Det var också lite tveksamt med immunitet. Hur länge gäller det? Så de med förstånd i behåll undviker smitta så väl det går. Jag ser fler och fler  med munskydd ute. Som någon viktig person sa: det är inte förbjudet. WHO ska vi inte bry oss om.

Vi kan isolera oss och se på julfilmer. De är absolut harmlösa. Flera av dem når inte ens B filmnivå med B och C skådisar samt är nära på intelligensbefriat. Storyn är densamma. Någon kvinna eller man har inte lust att fira jul. En gammal sorg hindrar det. Död hustru, kär död anhörig eller ett val att flytta till storstad och toppjobb. Någon av motsatt kön (här är det inga könsbyten eller HBTQ än) älskar julen och bor i en liten stad.  Man kan hitta de orten på  kartan i USA. Slumpen, som snöstorm, gör att julhataren och julälskaren hamnar i samma lilla mysiga stad med massor av julgranar, julljus, traditioner och snälla människor. Det är vackert som i ett julkort. Ofta är det en ensam far eller mor med ett tindrande barn, eget företag som är hotad av stadsplanerade eller någon liten komplikation som skrämmer. Men i slutet finner huvudpersonerna varann, alla hinder är borta och när juleljusen lyser hamnar paret under misteln.

I det vanliga livet finns inte många mistlar.

Nej, kvinnorna är inga våp, de är hårt arbetande och väntar inte på prinsen.  Oftast lyckas man också med mångfald, en svart julgransförsäljare, bästa vän eller kunder i en brödbutik med fransk bagare.

Jag tror att folk i de små städerna har haft roligt med filmproduktionen. En massa statister som får se sig själva på den vita duken.

Se en Julfilm. Ja, det finns några med klass som ”Love Actually” och ”Fanny och Alexander”.  Själv gillar jag också Bruce Willis som McClane i den första ”Die Hard”. Det är Jul. Ja, han har en julklapp också med sig. Och, han är en riktig filmhjälte som gör stunten själv. Sist bröt han visst en del ben och sa sig vara – kanske –  för gammal. Han är 65, inte än en riskgrupp för årets risk.

Har du en Julfilm att rekommendera?

PS. Hur ser covid- 19 död ut – egentligen? Jag kollade min åldersgrupp.

3. november var i min åldersgrupp 70 -79 år 7563 personer konstaterat sjuka, 543 intensivvårdade och 1275 döda.

3. december är 12 720 personer sjuka, 707 intensivvårdade och 1473 döda.

 Alltså något omkring 200 personer har dött under en månad i den åldersgruppen under ett av de värsta månaderna totalt. Jag vet inte hur många i den åldern avlider av andra skäl, själva siffran – siffran, inte personerna – är inte katastrofal tills man jämför med våra grannländer. Det finns ca 989 000 personer i den åldersgruppen. (Siffrorna är inte absolut sanning eftersom det är viss eftersläpning eller andra fel.)

Årets Julklapp – bra val!

HUI Research har presenterat Årets Julklapp. Det är är något alla borde ha i skåpet: ett stormkök. Alltså ett friluftskök av någon form. Lägg till gas eller annat bränsle. Tändstickor eller tändare, lita inte på de tändare som finns fast i kök. Vilken bra idé, betydligt bättre än elcykel som vanliga inkomsttagare, pensionärer och andra fattiga inte hade råd med. Eller idiotin mobillådan. Ja, tanken var god med att fostra folket.

Stormkök? Varför då, jag campar inte, vandrar inte och skulle jag plocka svamp har jag en termos med mig, säger säkert flera. Javisst, men hur fixar du kaffet och välling till babyn när strömmen går? Har du en dunk vatten lagrad och ett stormkök fixar du alltid något medan du väntar på strömmen.

Så, bli lite prepper nu. Men elda inte upp bostaden. Ett friluftskök ska vara ute i fria luften, kanske på balkong när krisen kommer. Blir det ingen kris gå ut och njut av en tur till naturen.

Motivering för valet: För trettiotredje året i rad utser HUI Research Årets julklapp. Till följd av coronakrisen har utomhustrenden accelererat kraftigt och besöken på vandringsleder och fjälltoppar har slagit nya rekord – trots en mycket begränsad turism från utlandet. Semestern blev till svemester och restaurangmåltider med vin ersattes med stormköksmiddag och termoskaffe. 2020 var året då svenskarna återupptäckte den svenska naturen och stormköket representerar därför den, på många sätt märkliga, tid vi lever i.

Några senaste ”årets julklapp”:

2011 Den färdigpackade matkassen
2012 Hörlurarna
2013 Råsaftcentrifugen
2014 Aktivitetsarmbandet
2015 Robotdammsugaren
2016 VR-glasögonen
2017 El cykeln
2018 Det återvunna plagget
2019 Mobillådan
2020 Stormköket

HUI Research https://hui.se/

Bilderna från årets vandring på Sörmlandsleden.

Är allting bara en slump?

Har du tänkt över vad som hade hänt om slumpen inte varit närvarande? Eller har ditt liv varit så välplanerad att inga överraskningar kunde rubba den? Ibland känns det att livet går i förutbestämda cirklar, en händelse följer en annan med viss logik men sedan kommer den oväntade slumpen som rubbar allt.

Tänk bara på dinosaurier.

60 miljoner år sedan krockade en asteroid med Jorden i nuvarande Mexiko.  Det blev en miljökatastrof. Atomvinter. Vissa mindre djur i hålor överlevde. Våra förförfäder så att säga. Dinosaurierna dog ut. Idag är den asteroidkollisionen med Jorden godtagen som den mest troliga orsaken till dinosauriernas död.

Om asteroiden hade krockat med jorden 30 minuter tidigare  hade den landat i Atlanten, 30 minuter senare I Stilla havet. I båda fallen hade följderna varit mindre. Dinosaurierna hade troligen överlevt. Människan då? Kanske  blev det inga av oss?  

Förr i tiden då vi än trodde på Gud som alltings skapare och överhöghet var ingenting en slump utan hade en förutbestämd Guds  mening. Vår påverkan på vårt öde var tämligen begränsad.  Vi kunde bättra på våra odds med bön och anständigt liv. Men vetenskapen började göra vår tro osäker. Om inte Gud styr, vem då? Överheten?  Jag själv? Sedan kom Darwin och  krockade med Gudstron genom evolution. Kyrkan såg inte det med välvilja. Den allenarådande Guden byttes mot egen skuld och vilja, åtminstone i världens kristna regioner. Den överordnade stora planen blev frånvarande. Människan blev ensam med sitt självvalda öde.

Men slumpen är närvarande? Eller inte? Så många ropar idag ”jag såg det inte komma” och lägger skulden på en elak slump i stället egen blindhet. Eller, vi tenderar att se mening i sammanträffanden trots att det inte finns någon. Vi tolkar slumpen som synkronicitet, ett meningsfullt sammanträffande, ödet som just drabbade oss. Nej, jag ska inte fördjupa min i C.G.Jung nu, för jag tror inte på ödet och dessa nästan utomjordiska samband. Inte heller att Planeternas rörelser och Universum styr våra personliga göranden.

Men, ibland undrar man.

Har du också tänkt ”om jag inte hade gjort, gått, bestämt…just det då så hade inte  X hänt? Jag har funderat på det ett antal gånger och har fått erkänna att ibland är livet en stor slump, oinskrivna  scenarion vi kastas in i. Jag har undkommit döden med ett hårsmån några gånger av en slump. Ibland har mina känslor tagit över  och jag lät slumpen råda. Bruksanvisning saknades för nya mänskliga val. Att göra något bra av slumpen är en human uppgift men ibland ack så besvärligt.

Slumpen  lät mig träffa mannen jag gifte mig med, fick två barn med. Jag hade nog aldrig träffat den mannen om jag inte bestämt mig att gå på en föreläsning i sista minuten. Om jag inte gått under pausen långt från  de några hundratal som trängdes runt föreläsaren hade jag inte lagt märke till honom.  Han hade också flytt gruppen. Där stod vi, två ensamma. Han sa ”har du också flytt kaoset, vi borde kanske ses.” Han hade gått förbi lokalen på väg hem från sitt arbete, sett reklamen vid dörren och bestämt sig att gå på föreläsningen som handlade om Kina.  Någon skulle genast ropa om förutbestämd synkronicitet. Men hur förutbestämt var det med skilsmässan då?

Slumpen? Inte någon Gudomlig ordning i alla fall. Det var dock osannolikt att vi två hade träffats någon annanstans. Vi var på helt olika planhalvor, kan man säga. Vi hade inga intressen, som hobbyer, vilka överlappade. Kärlek är märkligt. Använd huvudet mer än känslor är mitt råd. Men, förmodligen hade jag gift mig med någon annan och fått andra barn än de jag har om inte vi hade träffats. Den tanken låter rent av kusligt med tanke på mina så älskade barn. Jag tror inte alls att det finns en enda ”soulmate” för oss. Jag tror på ett betydligt större urval. Ens livs kärlek beror på slumpen och valet, inte att det finns en enda att förälska sig i på Jorden.

Nej, vårt liv, vardagsliv, våra göranden och det vi låter bli är inte en slump. Vi väljer. Vi väljer mellan det goda och onda, det enkla och mödosamma. Även när det oväntade inträffar är vi sällan i händerna av det utan har – oftast – valmöjligheter, ynkliga eller stora. Men om våra val har påverkan i det stora hela är tveksamt. Så här på ålderns mörka höst funderar jag över om mitt liv har haft en mening. Vilken är det då?

Jag tror att vi bör inse hur små och obetydliga våra liv är på Jorden, men ändå göra det allra bästa vi kan. Vår jord är bara en smula i det stora Universum. Vi är en liten planet bland miljoner stjärnor, planeter, nebulosor, asteroider, galaxer, månar, svarta hål, stenbumlingar som far där uppe, det vi inte har ens upptäckt än. Slumpen gjorde just vår planet beboelig för oss. Snabbt började vi omforma vår boplats. Vilket ansvar har vi gentemot vår jord? Att utveckla eller avveckla  det som finns? Det gapas väldigt mycket om klimatet men det som är längre ner under vår himmel på jordytan, möjlig att påverka, får betydligt mindre uppmärksamhet. Miljöförstörelse. Krig. Hunger. Överbefolkning. Sjukdomar vi inte ens försöker  bota. Vattenbrist. Sopor. Mer… Så mycket mer.

Mars som forskarna  och miljonärerna  riktar sina blickar åt är inte speciellt vänlig planet och kommer att kräva betydligt mer uppoffringar än det Jord vi lever på.  Men om jag vore ung och inte så förskräckligt oteknisk som jag är hade jag inget mot att flytta till Mars. Lite mer äventyrligt än en lång vandring på jorden. En dag överlever vi inte här och bara några få utvalda kommer då att försöka tampas med den röda planetens ogästvänliga yta. Om vi inte lyckas hitta andra lösningar.

Det är ingen slump att vi letar efter andra världar att bosätta oss i, bara resultat usel förvaltning av planeten Jord. Allting har sin början och allting har sitt slut. Nej, de klimatentusiasterna vilka flyger runt Världen i sina privatplan gör ingenting som skulle rädda Jorden. Det är en helt annan historia och helt andra syften.

Se på Rymden. Vilken slump startade allt? Vidga dina vyer. Det finns en Internetsida jag kollar varje dag. Det är: https://apod.nasa.gov/apod/archivepix.html

Asteroid och Mars från:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Asteroid#/media/Fil:243_ida.jpg

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mars_(planet)#/media/Fil:Mars_Hubble.jpg

Högst Upp: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:The_Hubble_eXtreme_Deep_Field.jpg

Att välja president – ett samtal ute i det fria 2018.

Jag hade nu lämnat PCT delen i Oregon och passerat bron  Bridge Of The Gods över Columbia River till Washington. De stora skogarna kom nu, det kändes nästan som att vara hemma, bara med lite högre berg och vulkaner. Något före mile 2165 slog jag tält. Det började skymma och  tältplatserna var få så jag balanserade på  en kam med utsikt.
Strax efter kom en yngre man som tänkte gå från bron till till Seattle. Han skulle hälsa på sin bror som bodde i Seattle med familjen. Han gick för han hade tid. Han skulle följa PCT och sedan svänga mot  en väg vid Mt. Rainier.

Eftersom han inte var en PCT vandrare frågade jag om hans politiska preferenser. Han och modern hade röstat på Clinton, far och  bror på Trump. Nej, det var inga gräl om det även om far sa till honom att han nog skulle rösta på Republikaner när han hade familj. De unga var för vänster men med familj insåg man bättre.

Han undrade vad jag trodde. Kunde Trump vinna även nästa val? Vad är det som behövs för att vinna?

Han hade varit för Sanders och bara sedan motvilligt av partiskäl på Clinton. Han hade en del mindre goda tankar om henne. Han arbetade vid sidan om studier som ledare för demokratiska ungdomar.

Jag ställde den vanliga frågan: vem ska betala alla se ”gratissaker” politiker till vänster lovar. Inte heller han hade ett bra svar på det. Skattar man mer och mer de rika har man snart inga rika att skatta.

Men, vad ger en vinst åter för Demokrater? Nästa val? Jag tänkte:

Jag tror att ni måste hitta en nyare stjärna till politiker. En som börjar kampanja nu och så folk blir bekant med honom. Inga gamla avlagda utan en ny som ger hopp om framtid. En som lyssnar på arbetare, medelklassen. Någon briljant talare. Någon som kan ta folk., vara vanlig inte från de dynastier som ändå finns i USA.

Han höll med. Hövlig som han var? Nu, år 2020 hade jag helt fel. Att vara en långsittare i politiken och kompisarna väger mer än förmåga. Vad har Biden åstadkommit under sina 47 år? Någon? Ibland tränger sig dock en person utanför den inre politikerkretsen fram och blir vald. Trump. Jag kan förstå att yrkespolitiker hatar honom.

Vi pratade långt in på natten om hur det var att vara 22 år i USA, vilka drömmar och förhoppningar man hade. Han ville gärna åka till Europa. Han hade läst om Gamla Stan i Stockholm.

Tänk, husen kan vara flera hundra år gamla, sa han. Här är allt nytt.

Jag påminde honom då om städer lämnade efter guldrushen och indianerna men som blivande konstruktör var han mer intresserad av det som stod kvar än det som begravdes i sand.

Nu när demokraterna har en gammal man med uppenbara minnesproblem som sin kandidat och Republikanerna än den låt oss säga färgstarka  Trump undrar jag hur folk, de arbetare och medelklass som arbetar ihop välståndet, i verkligheten tänker. Känner de sig värdesatt av sina ledare? Känner de sig vara en ledande nation i världen, den som ger hopp om fred, frihet och självständighet samt gärna en grillkväll med hamburgare? Det sista var något en person jag ”intervjuade” la som tillägg till det utmärkande för USA.

Igår vad det valet vi redan pratade om på tältplatsen med utsikt mot Table Mountains (i bild), den 13 september 2018.

När jag skriver detta är valet 2020 inte klar än.