Pannkakor och glädjeämnen.

Den första juni 2018 kom jag till Cajon pass, Kalifornien, under min PCT vandring. Det var än tungt att gå men ett slags förändring hade skett de senaste dagarna. Jag var inte slut när natten kom utan kunde vandra en bit till i jakt på en bättre tältplats. Skavsåren började bli härdade. Jag hade gått 345 mile vilket var en väldigt långsam takt, ca 19 kilometer om dagen. Jag var så otränad att det var ett under jag kom så långt utan kollaps eller att ge upp.

Ge upp hade jag ingen tanke på. Vandringen var alldeles för fantastisk för det.

Natten innan hade jag tältat i en håla mellan buskarna någon kilometer från passet. Det var blåsigt men de risiga buskarna gav viss skydd. Jag ville inte gå ändå till Cajon pass med vägar och järnväg och risk att inte hitta en tältplats. På morgonen skulle jag fylla på mat. Det fanns en bensinmack och hamburgerbar på platsen.

Morgonen kom och jag var hungrig, som alltid. När Mc Donalds skylten syntes började jag nästan springa. De hade pannkakor till frukost. Pannkakor med sylt och grädde! Till det kaffe, juice, ägg och bacon. Vilken lyxfrukost. Vid mitt bord fanns ett eluttag, jag kunde ladda min Garmin.

Det var de godaste pannkakorna jag hade ätit i mitt liv. Ja, det var fettet och sockret som talade men ack så gott det var. Jag var så nöjd. Mätt, för en stund i alla fall. Jag såg några andra vandrare som också åt pannkakor och vi nickade och log mot varandra.

Pannkakor som glädjeämne för dagen? Det finns många små händelser, glädjeämnen, vi låter bara passera. Det är som om de små tingens glädje vore inget att minnas, behålla och tänka över. Som om de inte hade betydelse för helheten, bara de stora sakerna, värderade i pengar kunde vara värt att bevara.

Det är möjligt att denna pandemi orsakad av ett virus vi inte får bukt med har ändå gett oss något. Kanske värderar vi de små tingen mer? Det familjerna gör med varandra, upplever tillsammans i stället att köpa. Mindre saker, som promenad med barnen ut i skogen. Har aldrig på 30 år sett så mycket folk i ”min” skog! Att uppskatta kontakten med den äldre generationen tror jag också har ökat. Döden har talat till oss om det viktiga i livet: familjen, och om vår egen dödlighet.

Handeln har i alla fall gått ner. Om det blir tillfälligt vet vi inte. Kanske värderar vi nu den sköra tillvaron tillsammans mer än shoppingrundor i gallerior?

Kanske blir det viktigare att veta och kunna än att äga?

Jag tvivlar dock på det. Med devalvering av utbildningsväsendet är kunskapsnivån som snö i vårsolen. Det värdelösa vetandet sprider sig. Grunden till det västerländska samhället som har gett oss något att stå på är stämplad som rasism eller avsaknad av rätt genusteori.

Tänk efter, vilka normer och idéer finns bakom ditt eget handlande?

Nej, jag åt inga pannkakor idag. Den 16 februari är det pannkaksdag, en av dessa dagar som ska hylla eller lyfta upp något i våra liv. Eller bara roa oss en liten stund.

Resan till Burma 1978

Med tanke på en militärkupp i Burma och vår resa med ”demokratisk gerilla” återpublicerar jag några gamla resebilder. Folk kallade då landet Burma, så även jag. Resan finns i min bok ”Den Dubbla Resan”.

Vi reste runt i Burma 1978.

Rutt: Rangoon, Pegu, Meikitila, Mandalay, Pagan, Magwe, Prome, Rangoon.

Bil: Humbert (hoplappad med andra delar).

Förare: 2 från ”demokratiska gerillan” kallade de sig. (NLD) Vad de gjorde under nätterna ville jag inte veta.

Andra intressanta människor: fd. minister i husarrest, oljeproducent, munkar, griniga makthavare.

Höjdpunkt; solnedgång över Pagan. Då var vi enda västerlänningarna där och betraktades lik spioner.

Slutet: utkastad från Burma med orden ”vi släpper er aldrig in igen”.

Intresse: noll, ingen tidning var intresserad av vår resa. Burma?

Nytt År, ny början?

Vid tolvslaget på Nyårsafton sa min dator poff och hårddisken hade gjort sitt. Allt försvann. När en ny hårddisk var installerad hittade jag en del dokument i min bloggs mediebibliotek. Hur kunde de hamna där? Dock var senaste månaders bilder borta. Inlägg såg konstiga ut. Det märkliga var också att alla Julhälsningar jag hade fått per mail var borta men det jag hade skickat var kvar. Adressboken existerar inte längre. Hur många har en adressbok, på papper alltså?

En del finns på en extern disk men inte allt. Jag hade slarvat med att spara.

Det kanske är bara bra att få en ren tom start, även i sin dator? Det finns alltför mycket skräp man spar. Hur många länkar fanns sparade ifall att? Hur många inlägg som aldrig las ut? Hur många usla bilder väntade på ingenting?

Började städa även annat. Kläder jag inte har rört på åtskilliga år. Något som nu är fel storlek eller jag aldrig mer skulle ta på mig. Funktion en dräkt hade för mig har försvunnit. Jag går aldrig mer i sjukhuskorridorer på väg till ett ledningsmöte. Så, klädinsamling som nyss har satt upp sina metallboxar vid återvinning får min dåtid. Eller soptunnan.

Annat? Det finns alltid saker man inte har rört på flera år. Även om jag städade bort inför PCT och uthyrning finns det onödiga prylar som inte ger varken bruk eller glädje.

Minimalistisk liv lever jag dock endast i tält.

Nytt år, ny början. I Världen går en tsunami fram av virus och så kallad politik.

Tänk om vi kunde starta ett nytt år även i vårt Samhälle. Städa bort Statens slöseri, onödigheter, fusk, kriminalitet, brister i skolor, vård och äldreomsorg, sopberg som brinner, usel planering vad det nu än kan gälla. Ja, det lovas ju krafttag, nytt, förbättringar… men vi som har levt ett tag har hört samma visa så många gånger. Jag menar inte att Världen vore sämre nu än på Medeltiden, under krigsåren eller ens på det gyllene 50 talets folkhem utan att hålen, ofta orsakade av politiska val och vår underdånighet till EU, är stora och synliga. Missbruk av våra gemensamma resurser, som skattemedel, är alltför uppenbar. Tanken om vilket Samhälle vi ska ha om tio – tjugo år finns inte. Ännu mindre realistiska planer hur vi kommer vidare med kärnfrågor som infrastruktur, ökad behov av el, den så omtalade integrationen och miljöfrågor. Inte klimat. Kan vi inte ens ta hand om brinnande sopberg i min kommun efterlämnad av en skurk måste politiker bara erkänna att Klimat är på en annan nivå än deras förmåga.

Kanske på en nivå vi inget kan göra åt, bara städa upp förstörelse på längre ner, på jorden alltså?

Vi har nu släppt vår frihet till en Regering genom en pandemilag. (Se hur 55 gänget röstade på Regeringens sida!) Till en Regering som inte har klarat av de normala uppgifterna samt har dragit benen efter sig vid den onormala, pandemin. Pandemilagen känns sent och även onödigt, som orsakad av ”måste göra något” i tankegångar. Att inskränka våra rättigheter var lätt. Få protesterade. Nyttan av det praktiskt är tveksam. Vem kan övervaka hela Sverige? Som en minister sa: Länsstyrelsen får fixa en organisation… Bara så där, mitt i pandemin ska man ordna en organisation som bevakar antalet människor, överallt. Lagen känns som att ge fan fingret… Ni vet hur det brukar gå?

Vi är många som har undvikit kontakter, ändå in till döden.

Dock är förståndet kort hos en del. Känslan av odödlighet kombinerad med förakt mot de människor som gör jobbet i vården, räddar livet av de oförståndiga. Och politikeradeln har hytt med finger mot befolkningen utan att själva bry sig. Just vi som är viktiga personer behöver inte bry sig är tanken.

Haverier har drabbat förra året. Av många art. Virus som styr våra liv kontakter och sjukvården. USA. Trump som ondskan definierad – eller patrioten+ Fredsmäklaren? Det sket svensk media i. Det känns som om de andra, riktiga skurkarna fått en stunds frisedel i media. De tjugo farligaste människorna i Världen går fria med sina idéer, likaså många skurkpolitiker. De mindre farliga använder bara kniv och vapen. Demonstrationer bedöms olika. De i gamla sovjetländer är goda, de i USA onda oavsett hur det ser ut. Vita företräder ondska, de med färg blir beundrade. Internet är under kontroll. Den som är god får ösa förakt mot andra, den som bedöms vara på fel värdegrundskorridor stängs av. Yttrandefrihet är inget vi har. Det delas ut enligt de nya påvarna som äger mediemöjligheter.

Året har knappt börjat. Det känns redan som vi skulle sitta på en trasig brygga utknuffade mot havet. Vi hinner bli desperata, trötta, förbannade åtskilliga gånger i år. Kanske tillkommer det ljuspunkter. Vänta inte på att Regeringen fixar de. Du är din egen, som oftast.

God fortsättning. Glöm inte en extra disk att spara dina mästerverk i.

PS. Jag erbjuder mig gärna att lära Statsministern att handla på Nätet. Dock måste han ha BankID och konto som kan användas för Internetköp. Men det har han väl?

https://www.counterextremism.com/content/top-20-extremists

“The miserable have no other medicine but only hope”

De mest omtalade:

Året har handlat främst av två saker. Covid-19 och Trump. Det blir en tom lucka för journalister när Biden intar presidentposten. Honom kan man ju inte hata och ironisera över, det kunde bli lyteskomik. Trump har nämnts 136 403 gånger i vår press medan vår Statsminister var intressant bara i 61 718 fall. Tegnell kommer tätt efter. December inte inräknad.

Covid har styrt tiden, rörligheten, kontakter, press och många av oss har stirrat på presskonferenser  med den dagliga ökningen av smittan och dödstalen. Isolering har blivit honnörsord. Någon större överdödlighet har vi dock inte, det har funnits värre år.

Så klart har hudfärgen härskat också, men det är så intelligensbefriat att det bör man glömma. Vad du gör är viktigt, inte ditt hudpigment, inte dina fafarsfars liv längre. Det är du själv som måste hantera livet. Men likaså som sättet att ha sex  definierar vissa högljudda har hudfärgen blivit en stämpel och frikort.

Det skamliga:

Sen på bollen och noll beredskap är Sveriges covid hantering beskrivet  med få ord.

Året 2020 var en väckarklocka om samhällsbrister, i själva verket hade klockan ringt under lång tid. Preppers har vetat länge att beredskap är guld och flera av oss vanliga människor med lite förnuft har inte heller tomt i skåpet av nödvändiga saker. Men politikerna har slopat all beredskap för sjukvård, lager är bara för en dag om inte ens det. Lager var så onödigt. Som någon sa: vi kan köpa utomlands… Fanns det några lager ansågs de vara för gammal sort och brändes upp. Så vården saknade skyddsutrustning. Äldreomsorgen hade knappt hört talas om det.

Bemanningen inom vården har inte heller varit anpassad till befolkningen.

Äldreomsorgen har visat sig vara en skamfläck. De gamla är bara till besvär. För dyra i drift. Att både utbildning, bemanning, språk, hygien och personalvård, även lokaler, var i behov av rejäl förbättring inom äldreomsorgen kom också som en överraskning för politiker. 

(Detta är inte avsedd som kritik av personal, de gör ofta mer än de kan.)

Katastrofer:

Få änglar men många smådjävlar härjar på våra gator och attackerar våra barn när de kommer från skolan. Kläder, mobiler.. allt kan man råna från barnen. Misshandel, tortyr, våldtäkter, förnedring… listan över eländet ute som drabbar barn kan göras lång. Det är som i krig. Politiker pratar om flera poliser och förebyggande genom Socialtjänst när knark säljs vid varje skola, ungar går beväpnade och barn skjuts av de som siktar illa.

Att råka vara på vägen när kulorna viner rekommenderar jag som studieobjekt för varje Regeringsmedlem och politiker att prova. En övning kanske med riktiga kulor utan livvakter? Det var en spännande upplevelse även om jag var 30 meter ifrån och kunde rymma omgående tillbaka in till huset. Rätten bedömde dock att lite samhällstjänst räcker för den glada skytten, ingen råkade ju dö, bara bli skadad och fönster kunde ju bytas till nya. Skjuta i ett centrum under lunchtid mot en skola och restaurang är inte så farligt.

Vem vill ha en mordgalen i någon tjänst? Vad gör alla dessa som döms till Samhällstjänst?

Avstånd:

Ordet vi ser överallt. Nej, jag går inte i Centrum annat än sju på morgonen om jag behöver fylla på mat. Det är dock fler och fler som har blivit morgonpigga. När ska man handla om alla ska handla då när det är mindre folk? Men avstånd gäller ju bara för oss vanliga dödliga speciellt oss onödiga gamla 70+.

Vaccin eller isolering:

Nu handlar allt om vaccin. TV och pressbilder visar hur folk vaccineras offentligt. Alla är glada. Någon svimmade. Vaccin ska rädda oss från ekonomisk kollaps, överbelastad vård och även hålla oss i ordning. Vaccinerad, inte vaccinerad, det är frågan. Ingen vet dock med säkerhet än hur länge effekten kvarstår. Bedömningen från experter är att skyddet ska vara i runt ett år.

Vaccinsamordnare Richard Bergström säger gällande vaccinets skydd:

– I alla fall ett år ska man väl kunna hoppas på, sedan pågår uppföljning av alla som varit med i studierna.

Hoppas på? Kommer vi att få vaccinera oss ett par gånger i året? Låt oss anta att vaccinering håller bara en kortare tid men vi börjar resa runt igen insläppta med våra gula vaccinationskort, vilka i princip gäller men i praktik har fallerat.  För resa slutar vi inte. Spännande tanke, eller hur?

Spanien skall ha register över folk som inte vill vaccinera sig mot Covid.

”What will be done is a registry, which will be shared with our European partners… of those people who have been offered it and have simply rejected it,” Salvador Illa, hälsominister.

I Danmark vill många införa ett så kallat covid-pass som ska visa att man antingen är vaccinerad eller har testat negativt nyligen. Med ett covid-pass ska man kunna flyga, åka kollektivt, samt besöka konserter och fotbollsmatcher. De andra då? Kan de bara lägga sig och ge upp?

Ja, det blev covidpass för oss alla!

Den som har rubbat det ”normala”:

Trump förstås. Politikerkåren kan nu andas ut för ett tag. Ordningen återställd. För tänk, om en icke politiker hade vunnit en gång till. Hatet som har piskats upp mot Trump – speciellt i Sverige – har också handlat om politikernas rädsla för sin egen position. Den politiska adeln var hotad. En man som inte har frotterat sig i politikerkretsar tillräckligt länge får hög makt är hotande för politikerkåren. En gång vinst är en olycka och folkets misstag, de oförstående  ”Basket of deplorables” som fru Clinton benämnde Trump anhängare.  Om Trump nu skulle fått vinna igen är det inte en olycka utan ett faktum. Vem som helst kan föra folkets talan, äga politiken alltså, inte bara de som i åratals slickat sig uppåt. Biden har varit politiker i 47 år, ta gärna en titt på hans resultat. Hittade du något världsförbättrande?

Tänk på SD. Ett liknande mönster finns gentemot dem. Ordning! Ordning!

Hjältarna från Kina

Li Wenliang var en av de första läkarna i Kina som varnade om en ny okänd SARS-liknande sjukdom som började spridas i Wuhan i december 2019. Han anklagades därefter av de lokala polismyndigheterna i Wuhan för att ”sprida rykten” och ”falsk information” på internet som ”skadar samhällets stabilitet”. Efter påtryckningar från polismyndigheten skrev Wenliang under ett dokument om erkännande. Han avled i sjukdomen covid-19 den 7 februari 2020.

Zhang Zhan, tidigare advokat, reste till Wuhan i februari och direktsände sina upplevelser därifrån i sociala medier. Hon skrev också kritiska texter om regeringens hantering av viruset, om den 76 dagar långa strikta nedstängningen av Wuhan som hon kallade ”en stor kränkning av mänskliga rättigheter”.

Zhang greps i maj och anklagades för att ha ”startat bråk och framkalla problem” – en anklagelse som i Kina används för att tysta oliktänkande, ger ett maxstraff på fem års fängelse. Hon fick 4 år.

Stolpskott:

Det finns många uttalanden från politiker som kan få äran att bli Årets stolpskott. Jag tar två:

Den som bryter mot råd och anvisningar genom onödiga resor eller är äldre och rör sig ute tar på sig ett mycket tungt ansvar. Löfven 27/3 2020. Han har ju skällt på oss – pekpinnar – vid flertal tillfällen i år men jag blev särskilt grinig över detta när han försökte förbjuda mig att gå ut. Själv shoppar han med sina livvakter.

Jag tror inte att vare sig säkerhetshoten eller pandemihoten i dag på något effektivt sätt kan mötas med stängda gränser. Snarare handlar det om att vi måste skydda oss bättre digitalt. Det är där vi kan vara oerhört mycket mer effektiva inom EU. Ylva Johansson. (SvD 22-11-13, läs gärna hela jag kanske klippte orättvist? O` ja, jag gillar Internet men gränskontroller är nog mer effektiva mot terrorism.)

Så nu önskar jag er alla Gott Nytt År genom Internet! Hoppas att År 2021 blir bättre än 2020. “The miserable have no other medicine but only hope”. (Shakespeare från Measure for Measure