Jag gick till soprummet, nej återvinningsrum heter det väl. Som vanligt var det smått kaotiskt. Jag sorterade men det var ingen mening egentligen, mycket låg i fel pyts.
Kan folk inte bättre, sa en man som också försökte lägga soporna i rätt behållare.
Nej, vi kan inte bättre. Men Klimatet orkar vi engagera oss i.
Olika undersökningar visar att folk i Sverige är positiva till att flyga mindre, äta mindre kött, köra bil mindre och för övrigt tänka på sin konsumtion för klimatets skull.
I ord i alla fall. Återvinningsrum ingår inte i den goda planeringen.
Sopor är inne idag. I USA har Demokraterna kallat Trumpanhängare sopor i valrörelsen. Andra skällsord är fascister. Minns ni deplorables? Saknar man förmåga och insikt i sakfrågor skäller man.
Det är tio år sedan det förra kriget mellan Gaza och Israel.
Då la jag ut namn på barn som dog, från båda sidorna. Jag fick hot per mejl. Hotet gällde de palestinska namnen, inte de få israeler. Jag sket i det. Sedan åkte jag till Tanzania, utan Internetkoppling och även utan lust att skriva något. En vandring är helst Internetfri. Några i USA fortsatte då att lägga ut de döda barnens namn. Men de blev för många att leta reda på till sist. Vid ca 500 slutade de.
Idag är det fullskaligt krig som även läcker till Libanon och Iran. Gaza är i ruiner. Beirut på god väg.
Efter kriget tio år sedan hade Gaza krav eller önskemål för att hålla vapenvila. Fylldes de? Vet ej, ser inte ut så. Såg vi ändå en liten upptining i relationer mellan Israel och några arabländer? Jared Kushner, Trumps sändebud, minns ni honom? Visst, det handlade bakom allt om pengar men finns det något idag som inte heter dollar?
Denna gång började Hamas med en oväntad överraskningsanfall 7 oktober 2023, dödade ca 1200 och tog till fånga 250, även barn. (Inte en exakt siffra.) De måste ha förberett sig i åratals, kanske sedan förra kriget. Begrep de inte sitt kommande underläge?
Den israeliska offensiven efter Hamas attack är en av de dödligaste och mest destruktiva sedan andra världskriget, sägs från FN:s sida. Hela stadsdelar är utplånade. Vägar, sjukhus, och kritisk infrastruktur ligger i ruiner. FN säger att Gazas återhämtning kan ta hundratals år.
Ca 43,000 palestinier har dödats i Gaza, siffror upp till 186 000 cirkulerar. Det är svårt att räkna personer i rasmassorna eller de som dött i brist på vård. Ca 690 israeliska soldater har dött. Inga siffror är säkra. Däröver finns det i Palestina skadade, barn som mist sina ben för att ta ett ex. av tragedin.
Nu är de barn som 2014 var 8 – 10 år vuxna. De har ett krigsminne från 2014 och en ny igen, ifall de överlever. Litar de på Israel och Världen? Absolut inte. De söker snarare stark ledning. Så fungerar psykologin. Jag tror att många av dem är med Hamas i strider, kanske just i anfallet mot Israel. Precis som Israel aldrig kommer ur andra Världskrigets fasor kommer Gazaborna för alltid betrakta Israel och även Väst som fiender. Palestinier känner sig övergivna även av de andra muslimska länderna. Hamas hyllades av arabländer medan de fördömdes av väst. Det finns fler i Sverige som också hyllar Hamas. Hyllningar gör inget i praktiken när allt är i ruiner.
Israel i sin sida förväntar sig USA s orubbliga stöd.. Att Väst känner skuld och står på deras sida. Att klandra på judar är ett brott större än allt annat.
Någon politiker till och med föreslår att nytt svenskt medborgarskap skall innehålla erkännandet av Israel och judisk-kristna värderingar.. Vilka andra Regeringar och länder ska vi vanliga människor erkänna för medborgarskap? Och, judar har lite annan uppfattning om vissa delar av den kristna tron än vi har lärt oss i vår kyrka. De erkänner inte Jesus som Messias för att ta den största skillnaden. (Se PS nedan om förslaget.) Demokrati och yttrandefrihet är liksom valfritt för dem som vill rätta till våra uppfattningar. Att en politiker föreslår åsiktskontroll är anmärkningsvärt men inte oväntat. Folk, rätta er i leden!
Alla i Gaza är terrorister i Israels ögon. Det är inte att vända andra kinden till utan öga mot öga… Det här tar aldrig slut. Inte innan palestinier har körts ut till havet. När inget annat än ruiner finns i Gaza. Finns det andra val? I alla fall måste både Benjamin Netanyahu och Hamas kvarvarande ledare bort, att börja med. De är inte trovärdiga. Men, Hamas är folket idag. Vem kan säga annat. Gisslan skall hem till Israel, döda eller levande, det är en nyckelfråga. Om man nu ens vet vart alla befinner sig. De andra arabländerna måste förbarma sig över palestinier och ge dem skydd och vård. Att bistå de stridande med vapen gör inte annat än förlänger plågan.
Ingen borde förse parterna med nya vapen och komponenter. Ingen.
Den där suddiga moraliska gränsen att hämnas är överskriden länge sedan. Kan vi säga till Israel att det är nog nu? Kan de som stöder Hamas förstå att det var uselt val och inte göra om det? Vad fanns det att välja på en landremsa som lever av andra länders välgörenhet, reglerad av Israel, trångbodda bakom en mur?
Skall vi bygga upp Gaza igen? Försörja dem åter? Vänta på nästa krig mellan Israel och palestinier? Varför då? För att vi är så goda? En bra fråga men inga svar. Tiden går inte att backa tillbaka hur usla än konsekvenserna blev.
Kanske borde vi sluta känna skuld för Andra Världskriget? Det kan vi inte lappa ihop hur än vi ömmar för Israel.
PS. ”Människor som hetsar till våld och hotar den judiska minoriteten ska lagföras och i de fall de saknar svenskt medborgarskap utvisas utan pardon. För att ens få ett svenskt medborgarskap bör det, precis som i den tyska delstaten Sachsen-Anhalt, krävas att den som önskar bli svensk medborgare också erkänner statens Israels rätt att existera och därtill har för avsikt att ta till sig de judiskt-kristna värderingarna som den svenska demokratin vilar på…” 26/10-2024
Min lärare Olavi Junus på Socialhögskolan var en briljant och berest person. Han berättade ibland om sina resor om det bidrog till undervisningen. Han hade levt i Afrika med någon stam ett tag. Junus och hövdingen diskuterade krig. Andra Världskriget kom fram. (Jag vet inte vilket år det var då.)
Har någon dött, frågade hövdingen.
Ja, tusentals, svarade Junus.
Vad märkligt, sa hövdingen. Vi slutar alltid när en har dött.
Nu slutar inte krigen i Afrika när en har dött. Det yttrandet känns som en fantasi eller feltolkning. Åtta av de sämsta kriserna i Världen pågår i Afrika:
Vissa krig är eviga, de har som ett eget liv. Kriget på de så kallade palestinska områdena/Israel blossar upp regelbundet.
En av min mors vänner åkte till Israel på 60 talets början. Nej, hon var inte jude utan en av dem som ville se det heliga landet och arbeta en tid i en kibbutz. Hon var sjuksköterska. Eftersom hennes föräldrar var döda hade min mor – den stora släktens matriark – tagit henne under sina vingar. Hon sas vara en syssling men jag varken kände eller träffade henne.
Så hon åkte. Min mor fick några brev från Israel om livet i en kibbutz.
Jag vet inte hur sysslingen hamnade på Västbanken, träffade en arabisk läkare, gifte sig och fick snabbt två pojkar. När sexdagarskriget var över var min mor lättad och väntade på brev. Inget. När hon inte fick ens julkort blev hon orolig.
Att inte skicka ett julkort till min mor var närapå en försyndelse. Hon sparade alla. Det blev mitt jobb att rensa hennes hem efter döden. Det fanns ett knippe brev från Israel i lådan, i en av de fulla med kort och brev. Släkthistoria som hamnade i sopor. Ingen ville ens ha frimärkena.
Mor ringde mig och oroade sig över sysslingens familj. Jag sa att de hade säkert flyttat till Jordanien redan innan kriget. Maken hade släkt där, det hade mor berättat tidigare. Postgången var usel, sa jag till henne. Brev försvinner. Jag sa inte att kanske hon hade fullt upp och hann inte skriva. Eller att de inte hade klarat sig.
Det förblev mysterium.
Vilket krig i ordningen pågår nu i Israel – Palestinaområdet? Ett krig som sprider sig. När kan vi kalla det Världskrig? Är det enbart Världskrig om Västländer är bokstavligen inblandade inte bara förser stridande parter med vapen?
Är det inte Världskrig när trupper och vapen fraktas Världen runt? Är inte vi alla inblandade på något sätt? Med tillverkning, vapen, soldater, bistånd, hat eller hurrarop.
Bild från Gaza: https://pixabay.com/sv/users/hosnysalah-10285169/
Att vandra West Highland Way är inte komplicerat. Den är bara 154,8 kilometer men går genom olika naturtyper, skog och hed samt berg, och ger en bra uppfattning om det skotska höglandet. Leden är tydlig och ok märkt, dock kom inte ledmärkena alltför ofta. Fanns det inga var det bara att gå vidare på vägen. I korsningar fanns märken. Det är svårt att gå vilse.
Det krävs inga generella tillstånd. Övernattning finns i hotell, hostel och camping. Vill du inte bära din packning finns transport för den. Gruppturer med ledare finns också. Tältning är fri utöver vissa ställen. Tältning är förbjudet längs Loch Lomond. Det finns dock möjligheter till tältning på camping och utvisade platser samt en plats som man kan beställa och betala vid Lochan Maoile Dhuinne, några kilometer före Rovardennan. Endast fem platser per natt. Det finns också några bothy, som Doune Byre, några kilometer före Inverarnan, gamla uthus som ägarna låter vandrare använda.
Beinglas camping i Inverarnan kan rekommenderas. Bra shop. Dessutom ligger det på ett område där tältning är förbjudet vid River Falloch. https://beinglascampsite.co.uk/
Att hitta tältplatser var inte svårt. Dock kan skogspartier vara nedskitade av toalettpapper med mera. Kan folk aldrig lära sig att ta med sina sopor! Än en gång tänker jag på Pacific Crest Trail 2018. Har aldrig sett så ren led, någonstans. Råkade inte se några sopor alls. Håll Skottland rent gällde tydligen inte trots påminnelser på deras Internetsidor. Det var det enda negativa på turen.
Det fanns en del nyttigheter längs leden. Vattenkranar/pumpar fanns på flera ställen vid hotell och i tätorter man passerar. Jag använde min vattenrenare få gånger. Dock finns det gott om vattendrag för den som vill.
Små skåp med dricka, glass, diverse ätbart och kakor, så kallade Honesty Box fanns på den södra ledhalvan. Du tog vad du önskade och la pengarna i en burk.
Mat finns att köpa i affärer, camping och restauranger som passeras. 2 fikavagnar fanns på leden med snacks, kaffe och dricka. Dock kan det vara svårt att hitta typisk mat för vandring som frystorkat. Det kan vara smart att ha lite med sig. Läs reglerna först. Maten man tar in i landet bör vara tillverkad i EU och länder med EU avtal som Norge ifall tullen skulle kontrollera. Det finns regler på https://www.gov.uk/bringing-goods-into-uk-personal-use
Jag avstår från att recensera den engelska maten. Åt en enda middag på en pub. Jag fyllde på min medhavda frystorkade mat med färdiga smörgåsar, nudlar, ost, juice och i Beinglas camping fanns mm kokta ägg och gröttuber. Fish and chips åt jag för att fira avslutad tur.
Gas av olika sorter fanns på flera ställen, köpte en tub i Milngavie Spar, precis vid starten.
Det kan vara bra att ha lite skotska pengar för betalning av småsaker eller när Internet inte fungerar. Ja, de har engelska pund men gör egna sedlar. Se till att shoppa upp resten på flygplatsen eller byt ut de till engelska sedlar.
Bussar gick till städer/byar längs leden så man kan avbryta, hoppa över eller fly regnet. Tidtabellen är förstås inte alltför tät. Även tåget passerar några ställen som Crianlarich, Tyndrum och Bridge of Orchy samt Fort Williams.
Flyglinjer går till Edinburgh eller London – Glasgow. Jag bokar alltid alla biljetter till starten före resan. Flög Arlanda – Edinburgh direkt. Buss från flygplatsen till Glasgow busstation ca en timme och sedan lokalbuss till Milngavie, bussen stannar en kort bit från ledens början. Till stadstrafiken som till startplatsen Milngavie är dock onödigt att köpa biljetter innan. Du betalar i bussen med ditt bankkort. Ja, du kan alltid betala i bussen men från flygplatsen kan det vara fullt – det var fullt – och har du inte bokat får du vänta till nästa tur, eller nästnästa som har plats.
Tillbaka åkte jag tåg till Edinburgh. I Fort Williams säljer tågstation biljetter, du kan köpa resan ändå till flygplatsen och försäljaren till och med skrev anvisningar till mig för hela resan. Du bör ha en biljett innan du kliver på tåget. Det blir inte trevligt att åka utan, såg jag. Tåg till Glasgow, byte till tåg mot Edinburgh, stopp på Haymarket och därifrån spårvagn till Flygplatsen. Tappa inte biljetten! I Glasgow och Haymarket finns låsta spärrar ut och in och en stenhård kontroll.
Att passera in till Skottland på Edinburgh flygplats var smidigt, du skannar själv ditt pass och är det rätt pass, alltså av godkänt land, öppnas spärren. Inga mera kontroller. Att flyga från Edinburghs flygplats hem var inte det smidigaste. Du köar för att checka in, inga automater. De väger bagaget och gnäller om väskans storlek och vikt. Min 60 liters ryggsäck vägde inte över tio kilo. Den var i flightbag precis som på ditresan. Men nu bedömdes den skrymmande och jag fick bära den i väg till suckande personer som skulle kontrollera och lasta separat allt till planet. Jag avstår att skriva deras kommentar.
Hava tålamod.
Däremot kan du glädja dig åt en rejäl whiskysamling på flygplatsen med hyfsade priser. Jag köpte en flaska av min favoritwhisky, 18 år. Vinsten var 35% av Systembolagets pris. Alltid något på dessa dyrtider.
Guideböcker och Internetsidor finns det gott om. Den officiella sidan om West Highland Way ger all behövlig info.
