Kategoriarkiv: En halvdan tanke från Stockholmstrakten

Med naivitet som ledstjärna finns det inga lager

Publicerat av

Robert Baden-Powell devised the Boy Scouts motto, “Be Prepared.” The story goes that upon hearing the motto, someone asked the scouting founder the inevitable question: “Prepared for what?”

Det var en bra fråga. Vi är inte förberedda för någonting. Vi kan bara ”trösta” oss med: det kunde vi aldrig tro att Corona drabbade även oss! Och de gamla! Hur kunde det ske? Svensk paradgren: naivitet.

Våra Äldreboenden är i kris. De är så ständigt på olika sätt. Äldreomsorgen är en kostsam post i Kommunbudget med ideliga indragningar. Det saknas utbildad personal. En del personal pratar inte ens betryggande svenska. Det har jag varit med om flera gånger när min sambo vistades i något korttidsboende. (Han dog 2 år sedan). Nu saknas tvål, handsprit och skyddsutrustning, det elementära inom omsorgen. Inte såg jag något handsprit förr heller, bara i undantagsfall.

Vem vill gå till jobbet i sådana omständigheter? De som måste få in pengarna, de lågavlönade vårdbiträdena. De moderna hjältarna.

Skyddsutrustning finns dock att köpa men Socialstyrelsen tackade först nej för det var inte rätt säkerhetsmärke på maskerna. Försvarets materielverk (applåd!) arrangerade en leverans i samverkan med Polen. 1,5 miljoner FFP2-masker, 2,4 miljoner visir och 8 miljoner plasthandskar. Vilket fynd! Lyckokast! Men det var inte rätt certifiering så det blev nej. Trycket blev dock hårt så nu kommer leveransen att tillåtas. Det kan omöjligen vara sämre än att vara helt utan.

De vilka arbetar inom vården tar det hellre än kaffefilter och bindor. De skiter i den saknade märkningen. (Se uppfinningsrikedom i förra inlägget.)

Det är lätt att besluta något i ett kontor när verkligheten finns långt från en.

Anders Tegnell, statsepidemiolog, Folkhälsomyndigheten, om hemtjänsten som inte använder skyddsutrustning:
– När det gäller vilken skyddsutrustning man ska ha, är det något arbetsgivaren bestämmer. Vi har den dialogen med regioner och kommuner runt om i landet. Men vi kommer inte vara de som tar initiativet. 

Dialog? Läget kräver aktion. Om smittläget är så allvarligt det påstås krävs aktion med beslut av någon med kunskap och  pondus, inte dialoger, inte presskonferenser.

Just-in-time-samhälle utan beredskap fungerar inte. Har vi lärt det nu?

Coronasmittan är ett faktum i en stor del av våra äldreboenden. Man skyllde först på besökare. Det är inget besöks kö till äldreboenden och nu är ju besök förbjudna. Hur och vart smittan började kommer vi knappt att veta. Faktum är att äldreboenden är de som står för den största delen av antalet dödsfall.  Av hela Stockholmsregionens 313 boenden  har hälften bekräftad smitta. Nu borde det gälla normalt smittskyddsarbete. Hitta, testa och isolera, behandla. Sedan kommer de gamla ändå att dö med tiden men kanske personalen kan klara sig.

Att arbeta i dödens väntrum har fått  ny innebörd. Vad säger Arbetsmiljöverket? Vad säger Facket? Tysta? Att ha hjälp av hemtjänst eller bo i ett äldreboende tycks vara rysk roulett. För de boende och för personal.

Det känns som Kommunalpolitikerna har lämnat personalen inom äldreboenden åt sitt öde länge sedan. Stress och brister är normaltillstånd även utan Corona.  Åtgärder måste in i äldreomsorgen nu. Kan politiker befriade från Riksdagsarbete men med full lön ta extra pass? Inte? Kunde det inte vara bra att besöka verkligheten som man sedan beslutar över? Vi hade en gång besök av kontaktpolitiker på mitt jobb i sjukhuset. Hon grät. Hon var så chockad över de tunga patienterna på vårt jobb. Sen såg vi henne inte mer. Tur?

Så du politiker: gör ett besök, erbjud att ta  en vecka eller två, luckor finns säkert, sätt i gång att knoga men ta med egna skyddsgrejer. Regnrock mm. Ja, du kan dock bara göra de  enkla jobben som att dammsuga eller tvätta men då ger du tid för proffsen att ta hand om de nu så omhuldade gamla.

Jag är en av dessa 70+ som Myndigheterna nu så månar om och alla ska vara rädda om. Jag ska hålla mig hemma, isolerad och inte ens handla mat så att jag inte blir i behov av sjukvård. Fortsätter omsorgen även när pandemin är över? Nu tror  jag inte en sekund att makthavarna månar om oss utan om budget. Att politiker och myndigheter bryr sig i ord om oss 70+ låter falskt. Vad det inte stora proppen de kallade oss nyss? Kostsamma 40-talister? Eller att allt blir bättre, när vi gamla som inte förstår den nya multikulturella världen, dör? Utlåtande från en professor, minsann.

Så, nu hukar vi äldre hemma? Jag är inte så säker på det. Så många gamlingar med rollatorer har jag inte sett ute under den så kallade vintern. Våren lockar ut de som inte vågade gå  i hala vinterväglaget. Centrums bänkar är fulla av gamlingar som solar. Risk och möjlighet är svårt att hålla isär.

Men, om vi blir sjuka är det slutet. Personer med biologisk ålder över 80 år, samt multisjuka mellan 60 och 80 år, ska bortprioriteras i intensivvården. Det visar interna hemliga dokument från Karolinska universitetssjukhuset. Jag närmar mig den gränsen, ålder 80. Men hur bedömer man ens biologiska ålder? Av utseendet? Då blev det genast risigt.

Hur bedömer man om en patient läggs för att dö eller får syrgas i en respirator? Ordförande för Stockholms läkarförening säger att man är hårdare i bedömningarna. 

– Tidigare la man utan vidare in 80-åringar på intensivvård och det har vi passerat. En 80-årig patient med covid-19 har inte nytta av intensivvård.

Har inte nytta? Om jag skulle bli sjuk och hamna på Akuten, hur bedöms mina möjligheter att överleva? Gammal sliten kvinna, lägg henne på sidan, blir säkert bedömningen. Nu kommer lite skryt, ni får ursäkta.  Inte betraktas jag som en ”Legend” (mitt hikernamn som andra gav mig) som nyss vandrade PCT 4000 kilometer och som nu svär över att årets tur över Alperna från München till Venedig försvann. Venedig, som har överlevt  sedan 500 talet utan att sjunka i havet. Som kommer att överleva trots 12 400 sjuka, över 730 döda i Veneto där Venedig är den mest kända platsen. Biologisk ålder? Kan även städer ha det?

Hur vi  som Svenskt Samhälle överlever blir en intressant fråga, efteråt. Vad förändras, vad inte?

Vi har redan släppt demokratin, det lilla vi hade och låter S+MP att styra – oavsett kunskap och förmåga – de frågor som nu behöver supersnabba åtgärder på grund av det krisläge, inte krig, vi anses vara i. Jag kan sia några beslut redan nu, de hjärtefrågor Mp+S och anhängarna har och vilka nu på ett magiskt sätt blir Coronafrågor. Mer någon annan gång.

Håll Er friska, kära bloggvänner! Det är bara att härda ut.

PS1: Löfven:

– Varje medborgare har ansvar att fortsätta göra sin plikt.

Menar han att det inte gäller asylsökanden och icke medborgare? Borde han inte sagt: vi alla som bor  i Sverige? Vissa är väl inte undantagna av det ”plikt” han påstår råder nu? Är det verkligen en plikt att lyda myndigheter om det inte är lagfäst?

PS2: Dags att minska Riksdagen, det räcker ju med 55 stycken i en kris, då måste det räcka med mindre även på ”fredstid”?

PS3 Beklagar att jag länkar till Aftonbladet, ni får stå ut med det. I ett Samhälle med höga skatter och bara 471 personer i Intensivvård i landet med medelålder där 61 år varav 75% med någon riskfaktor börjar vården sortera folk. Det kan vara rimligt, eller inte. Vad tycker du?

https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/lAyePy/dokument-visar-de-prioriteras-bort-fran-intensivvard

PS 4. Idag vaknade Facket, 17/4 efter otaliga sjuka och döda i äldreboenden. Borde inte ledarna ge sin plats till några som reagerar lite snabbare. Är det någon fler som reagerar för den usla hanteringen av medlemmar?

Kommunal gick på fredagen ut med information till sina drygt 20 000 skyddsombud i landet om att man kräver bättre skyddsutrustning. Är det så att personal misstänker smitta på exempelvis ett äldreboende så är det skyddsmask som gäller. Annars hotar förbundet med skyddsstopp, vilket betyder att personalen slutar att utföra arbetsuppgifter där de riskerar att smittas av coronaviruset.

Dagens hjältar…

Publicerat av

Är det läge att säga adjö till vår levnadsstil? Kommer Corona att påverka oss till några stora förändringar? Är det End of the World As We Know It? Jag tvivlar på det. Men en del kommer att förändras. Kan hända att även Sverige slutar tro sig att vara i särställning så inget ont kan drabba oss. Kanske slutar vi slösa pengar till onödigheter som genustrams och liknande och förser oss med sjukvårdsmaterial i stället.

Minnet är dock kort. Minnet är ett dåligt vittne. Minnet är inte lång hos politiker har vi erfarit förr. Så även nu?

Vad förlorar  vi med pandemiläget som råder i hela Världen? Döden drabbar kanske någon vi älskar eller bryr oss om. Några förlorar sitt arbete för ett tag. Semestern frös in. Vissa tror sig dock vara odödliga. Är vi i riskzon oavsett hur vi undviker varandra och tvättar händerna eller är allt överdrivet?

Har vi tilltro till att Samhället  företrätt av Regeringen fungerar fast det allmänna inte kan erbjuda oss det vi nu bittert behöver? Till exempel skydd för vårdpersonal, vilka går till jobbet varje dag med hälsan – kanske livet – som insats.

Vårdpersonalen är de nya hjältarna.

Personligen har jag oro för ett av mina barn som är specialist på sjukvården. Den vården som redan med knappa 500 personer som har behövt intensivvård  flämtar av  vårdtyngden. För att inte tala om äldreomsorgen där arbete i dödens väntrum har fått helt ny innebörd.

Förlusterna i den stängda tillvaron är många för oss som försöker lyda karantän. Vi förlorar kontakten med dem vi inte kan eller vill besöka för smittoriskens skull. Nej, Internet ersätter inte personliga möten. Även om jag tror mig vara frisk kan jag vara sjuk och helt enkelt döda någon. Test som skulle visa ja eller nej i smittläge finns bara för fåtal. Och det ser ut att Corona är lurig. Du är sjuk fast du är frisk och hur det exakt smittar enligt vetenskapliga bevis tvistas det om.

Jag saknar mina barn och barnbarn. Träffade sonen,  men han höll sig på fem meters avstånd. Jag besöker inte barnbarnen så ofta eftersom de bor i en annan stad men nu har besöken helt torkat in. Nej, vad gäller mindre barn kan man inte ta igen  förlorad tid. Barn växer så fort. Redan efter par månader är de annorlunda med andra intressen, nya färdigheter… Ens sätt att uppföra sig och tackla världen, det vi kallar moral, är dock  till grunden den samma. Det stabila barnet rasar inte ihop av dagens läge. Är barnet gammal nog söker denne information och processar det. Många barn är dock oroliga, vi vuxna måste ta tag i det och intyga att även detta tar vetenskapen genom de vuxna hand om.

Är Regeringen orolig? Ser de budgeten flaxa iväg eller är de sjuka i deras första tanke? Statsminister höll tal till Nationen. När han sa ordet plikt slutade jag att lyssna. Det finns smittskyddslag som påtalar att vi skall undvika smitta varandra, men eftersom vi inte testar brett kan ingen skylla på dem som sprider sjukdom ovetande om sitt tillstånd. Det finns ingen plikt, det finns sunt förnuft ifall vi har något kvar. Jag misstänker att sunt förnuft är länge sedan ersatt av Pappa Staten, mamma Socialbyrån, Försäkringskassan  och allt som förser oss med åtgärder, påbud, räddningspaket och att slippa eget ansvar. Vi valde att betala det  väl så heltäckande samhällssystemet som i nöd visar sig ha stora hål.

Just nu vill Regeringen ha större maktbefogenheter för snabba beslut utan att behöva omröstning  från den rumphuggna Riksdagen, 55 personer. Brukar man inte märka illa Putin och kräva sanktioner mot Orbán när han ökar makten? Demokratin är död ropar man så lätt då. Att ge det världsfrånvända MP mer makt är rent av dumt. Även SD hymlar något om  att ge makten i händerna på Regeringen, men med någon liten kontrollfunktion, kan vara skäligt för en kort tid. Krislägen är väldigt avslöjande i politik.

Vi är redan oerhört beroende av Staten och olika myndigheter.  De skattar bort en stor del av våra inkomster och beslutar över vad som är viktigt att ha i Samhället. Det var inte skyddsutrustning för vårdpersonal.

Jag vill inte ge politiker mera makt. Det är inte krig, det är elak sjukdom.

Läget Corona ser dock inte ut att drabba negativt tilltron till landets styre. Fler än nyss litar på Socialdemokraterna och kompani. Även Statsministern får flera röster. Det låter märkligt. Som om folk nu skulle lita på Regeringen – nutida och föregående – som har dragit ner sjukvården, beredskapen, matlager, ja allt är just in Time i stället framförhållning. Ja, vi är helförsörjda med morötter, socker och mjöl, mjölk kanske, det är beredskapen, annat hänger delvis eller helt på de andra länderna som också är sjuka.

Det är som om inget ont kan aldrig hända oss.

Gäller den gamla regeln att i nöd byter man varken Regering eller sina tröstobjekt. Se bara bakåt i historien. Det kan vara intressant läsning nu i isolerings tider.

Kan bristen på sjukvårdsmaterial öka tilltron? Fråga personalen som försöker tillverka sina egna visir av overheadmaterial och munskydd av bindor och kaffefilter. Uppfinningsrikedom är stor. Nedläggningen av ”ifall att” lagervaror har pågått länge. Jag minns att det stora lagret i det stora sjukhuset försvann under min tid i slutet av – 90 talet.( Persson var Statsminister.) Man kunde inte längre skicka sekreteraren dit med beställning och hämta det som saknades. Allt skulle förhandlas, snål budget skulle hållas på varje enskild enhet och uppfattningen att vi är skyddade från Världens problem var solid som betong. Det drabbar inte oss.

Jag sa då att systemet aldrig kommer att fungera vid kris. Synd att jag fick rätt.

från Steget Efter https://twitter.com/StegetEfter

Hur känner vårdpersonalen sig? Uppskattad? Utmattad? Underbetald? Vårdpersonal är vår tids hjältar. Kanske dags att lyssna på dem och fråga hur de vill ha det på arbetsplatsen när krisen är över. Då menar jag folk på golvet, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden… inte fackföreningsfolk som alldeles klart har inte brytt sig om trivialiteter som munskydd, visir och skyddsrockar och garanterat inte städning av lokaler så att vårdfolket har rimliga arbetsförhållanden.

Hur mår du i Coronakrisen? Kanske som vanligt? Eller hör du till vårdens hjältar?

PS. EU? Vad gör de?

Om det hållbara, föränderliga och smittsamma livet.

Publicerat av

Mina tankar går till Italien, ett land som har gett mig så mycket. Historia, tingens skönhet, konst, semester med sambo och barnbarn och inte minst värdefulla råd angående HIV infektion precis i början på – 90 talet.

Jag reste till Rom med tre arbetskamrater när HIV var än en ganska ny smitta och att handskas med det var i sin linda. Mottagningen hade redan några smittade gravida och barn. Snart skulle ett av barnen börja skolan. Hur skulle man göra då? Vem skall man informera, vem inte? Barn knuffas ju. Om barnet skulle blöda, vad gör man då och vem? Italien hade fått ihop klara regler. Så, vi ville besöka hem för HIV positiva mödrar och missbruksbehandling samt sjukvård och ett kloster där man tog hand om föräldralösa barn även de med HIV smitta.

Jag för min del blev också imponerad av deras program för ”elaka pojkar” som de sa. Gatuboende, narkotikasäljare och småkriminella utan skolgång som ändrade livet, flertal i alla fall. Något för Sverige? Nej, de är för många nu.

Våra frågor löstes för stunden. Den italienska vården var före oss. Utöver det gjorde vi besök på de mest berömda sevärdheterna. Nej, vi använde inte Landstinspengar, det var testamente från ett dödsbo som bekostade vår resa.

Sedan kom en utbildning i smittosamma sjukdomar avsedd för läkare och terapeuter och den innehöll mycket av invandring och invandrarnas kultur. Man ansåg att det kunde vara svårare att informera dem inte bara på grund av språket. Det var så, men jag lämnar de historierna här. Jag antar att det påståendet är rasistiskt nu mera.

Idag är den andra HIV patienten i världen frisk genom stamceller. Vilket är ett stort genombrott men knappt lösning för de 38 miljoner i världen med  hiv, varav ca 1.7 miljoner barn eller de 1,6 miljoner som dör per år.

Jag har några betyg i historia, det har alltid varit mitt favoritämne. Därför blev det fyra resor till. Två till Rom, en till Venedig och en gick till Florens och Pisa. Att promenera bland gamla byggnader och ruiner ger en fingervisning om framtiden. Allt faller ihop till sist även om det kan ta flera tusen år. Civilisationen är föränderlig.

Att se de stora konstnärernas verk, som Michelangelo Buonarrotis tak i Sixtinska kapellet eller Jacopo Robusti Tintorettos målningar också i taket av Scuola Grande di San Rocco, visar att den nutida konsten har andningssvårigheter.  Så imponerande. Så mycket möda man la i för att det offentliga rummet blev vackert. När man kommer hem och ser de fyrkantiga boendelådorna och sitt golv som krackelerar och väggarna få sprickor bara efter tiotal år undrar man över utveckling och avveckling, byggkultur och dess död.

Sedan har jag vandrat Tour du Mt. Blanc tre gånger och då kommer man också till Italien. Speciellt minns jag refugio Elena. Det var uselt väder så en riktig bädd, dusch och tre rätters middag var underbart. Dagen efter lyste solen och så småningom kommer man till Dollone`s gamla stad och efterlängtad kaffe efter att ha snirklat ner i  skidbackar. Skidorterna som nu är stängda. Skidorterna som spred det nya viruset.

Vi insjuknar i influensa varje år men det här viruset folkligt kallad Corona kände varken kroppen eller sjukvården till. Paniken blev total. Och, det är skrämmande med antalet som stiger varje dag. Lite bibliska proportioner. Farsoter, jordbävningar, vulkanutbrott, gräshoppor…ovan det krig och folk som vandrar mot något de inbillar sig vara livets  lösning.

Hela Italien är i karantän, en rimlig åtgärd men två veckor? för sent att heja smittan av virus som gör allas liv hotfullt, sjukvården till krisområde och risken att dö som gammal närvarande. Över ca 12462 kända fall och ca 827 döda ger en hög dödlighet ca 6%. Sjukvården kan inte ta mot hur många som helst, varken där eller här hemma. Intensivvård är begränsat och även personal kan bli sjuka. Begränsa utbrott och lindra är den bästa modellen när inga bot finns.

Nu rök min planerade vandring: ”Dream trail”. Den går från München till Venedig över Alperna, en nätt sträcka på 569 km dock väldigt upp och ner. Eller kan det bli rimligt i september? Tveksamt. Kanske blir det att gå längs skogsvägar om jag vill träffa barnbarnen, så där 700 kilometer?

År 2020 kommer att vara ett eländesår misstänker jag.

Folkhälsomyndigheten i Sverige undviker panik. Det finns anledning att tro att antalet svenska fall har nått sin kulmen, sa Folkhälsomyndighetens statsepidemiolog Anders Tegnell 5 mars då vi hade 94 konstaterade fall.

 – Ja, det kanske går upp något. Men sedan kommer det med all sannolikhet att gå nedåt, säger han till DN.

Tegnell byggde sitt resonemang på att en stor majoritet av de svenska sjukdomsfallen går att koppla till Italien. Tänkte han att de inte smittar andra när de kommer hem? Bara de smarta isolerade sig självmant och de andra gick till jobbet, skolan, livet utanför stängda väggar. Han var lite för optimistisk vilket han fick medge snart.

 Barn smittar inte påstod man i början men det var båg.

– De kan smitta andra, men det är nog en större risk att de gör det om de inte går i skolan. Barnen ska också tas omhand, kanske av mormor och morfar eller andra. Man har en mycket bättre kontroll i skolan där lärarna ser om de blir sjuka, än om de ska springa vind för våg. 3 mars Johan Carlson, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten

Vara sjuk och i skolan? Som morförälder blev jag grinig. Det var kränkande mot mor- farföräldrar, han ser oss som oförmögna att ta hand om ett barn. Lärare ska väl inte bli sjukkontrollanter. Tror han verkligen att de har sådan koll på ungarna? När var han i en skola sist? Idag har skolorna själva andra lösningar som att stänga.

Idag 11/3 har vi ca 500 fall varav 233 i Stockholms län och ett dödsfall  och orosläget är ändrat till mycket hög. Folkhälsomyndigheten säger nu: Läget innebär att det är viktigt att var och en med symtom, även milda begränsar sociala kontakter där smitta riskerar att överföras. Det gäller både i arbetslivet och i privatlivet och kan bidra till att minska spridningens omfattning.

Särskilt viktigt är att de som arbetar inom äldreomsorg och vård av äldre inte går till jobbet om de får symtom på luftvägsinfektion. Anhöriga bör också undvika onödiga besök på sjukhus och äldreboenden, och aldrig göra ett besök om man har luftvägssymtom. (Folkhälsomyndigheten 10 mars)

Den italienske professorn Giacamo Grasseli som samordnar intensivvården i Italien säger att även Sverige måste ta till radikala åtgärder.

– Alla måste undvika folksamlingar, jobba hemifrån om det är möjligt. Tvätta händerna. Skolor bör stängas och alla evenemang som sport och annat bör undvikas, säger han till DN.

Professorn menar att åtgärderna kan låta drastiska och tuffa, men att de krävs för att överleva det som han kallar en svår epidemi. Antalet patienter riskerar annars att bli ohanterligt – ”oavsett hur bra, modernt och utbyggt ert sjukvårdssystem är”.

Utbyggt, det var ordet.

Jämfört med andra EU-länder har Sverige lägst antal disponibla vårdplatser, bland OECD-länderna har bara Mexiko och Chile färre. 2,4 per 1 000. Vårt högkvalitativa vårdutbud är föga värt om det inte finns en säng att lägga patienten i och personal som tar hand om den sjuke.

Så, tvätta händerna! Sluta vara sjuk egoist och smitta andra.

Någon skrev att de gamlas död hjälper ju Kinas ekonomi. Man slipper dem.  Kanske så även här? Gamla är ju alltid syndabockar för nedskärningar i Kommuner, speciellt vi 40 – talister. Jag tänker inte dö i det här utan något mer dramatiskt som försvunnen i någon ödemark utan vägar.

/

De riktiga feministerna.

Publicerat av

Idag, på Internationella kvinnodagens sista minuter vill jag komma ihåg och sprida vidare information om riktiga hjältar. Inte popstjärnor, politiker, mediefolk utan förkämpar för kvinnors rättigheter som jämlika varelser, inte förtryckta av medeltida samhällssystem. En av dem är Yasaman Aryani, 24, har suttit fängslad i snart ett år i Iran – och hon har nio kvar. 

Jag vet inte vad svenska kvinnor har protesterat mot idag – i världens mest jämställda land. Inte mot islams kvinnoförtryck? I den multikulturella världen klär vi ju oss olika. Men, nog blir jag fundersam när jag ser lågstadietjejer med slöja och ibland även flickor i vagn. Jag ser få om inga protester mot slöja i Sverige. Försöken att förbjuda slöja på skolbarn har snarare ökat slöjorna på huvuden, även på de svenska som protest. Ingen har väl glömt bilden av vår feministiska Regering i Iran? Bilden av underkastelse? Spridd världen över.

En av de som har slöja och tycker sig vara en bättre människa med täckt huvud än andra kvinnor sa nyss till en kvinna utan slöja att hon bör flytta från Sverige om det inte passar. Det här är hennes land. Vart skall vi slöjmotståndare flytta till? Är det verkligen vi som skall anpassa oss eller packa ihop? Det pratas om folkutbyte. Förändrad Sverigebild i alla fall. 30% i min kommun är nu födda utomlands, oftast Mellanöstern eller Afrika och det är inte många gamla finnar kvar. Att den svenska jämlikheten och frihet för kvinnor kan naggas på kanten eller ersättas av gamla värderingar som vi har tidigare kastat i soptunnan är dock uppenbart, för alla andra än politiker.

Några iranska muslimska kvinnor kämpar. De vill också ha håret fritt, cykla, klä sig utan svarta kåpor, ha samma möjligheter än män, närma sig de  än så länge fria kvinnorna i väst eller i alla fall gå tillbaka den ”gamla goda tiden” före den iranska ”revolutionen” då man klädde sig som man ville. ”Renhet” sitter inte i kläder tycker de. Det ligger i ens uppförande mot andra.

Tillsammans med sin mamma, Monireh Arabshahi, och deras väninna Mojgan Keshavarz, genomförde Yasaman Aryani en protest mot det iranska slöjtvånget i Tehran.

De tog av sig slöjan.

De tre kvinnorättsaktivisterna dömdes till sammanlagt 55 år i iranskt fängelse . Någon advokat erhölls inte och jag undrar hur skulle advokaten behandlas efteråt? De var misshandlade i fängelse.

Yasaman och Monireh dömdes till 16 års fängelse vardera, och Mojgan till 23 års fängelse för att ha ”uppmuntrat och möjliggjort moralkorruption och prostitution”. Att visa håret leder enligt mullorna i Iran till prostitution. De iranska männen kan inte behärska sig om de ser kvinnohår att skymta fram, en sexuell attribut som skall döljas eller hur ska jag tolka det? Förtryck av kvinnor kan ha många uttryck.

Fängelsestraffen ledde till internationella protester, och fördömdes av bland andra FN och USA. Och nu hoppas jag att även  ni sätter er på protestlistan som ni finner hos Amnesty.

Efter att ha överklagat sina brott har Yasaman och Monirehs straff nu sänkts till nio år och sju månader vardera.

Dessa kvinnor är värda en tanke och signatur på den Internationella Kvinnodagen.

Från Amnesty:

In Iran, it’s a crime for women to appear in public with their hair uncovered.  It was International Women’s Day 2019 when Yasaman and her mother took off their headscarves and walked through a women-only train carriage in Tehran, handing out flowers. Yasaman spoke of her hopes for a future when all women would have the freedom to choose what to wear, “me without the hijab and you with the hijab”.  After a video of this went viral, Yasaman was arrested and charged with “inciting and facilitating corruption and prostitution” through promoting “unveiling”.

After the authorities held Yasaman in solitary confinement and threatened to arrest her family if she didn’t “repent”, they sentenced her to 16 years in prison. She is required to serve 10 years of this sentence.  

Yasaman’s cruel punishment is part of a wider crackdown on women campaigning against discriminatory forced veiling laws in Iran. The Iranian authorities must not be allowed to rob Yasaman of the best years of her life – simply because she believes women should have the right to choose what they wear.   

Help us fight for Yasaman’s release. Sign the petition, call on the Iranian authorities to:

  • Unconditionally release Yasaman Aryani from prison
  • Unconditionally release from prison all other women’s rights defenders detained for peacefully protesting against forced veiling

https://www.amnesty.org/en/get-involved/take-action/w4r-2019-iran-yasamin-aryani/

http://aktivism.amnesty.se/uploads/cms_page_media/587/amnesty-infoblad-Yasaman-Aryani.pdf