Fostra barn? När då?

I vilken ålder börjar barnuppfostran?

Jag läste en kommentar om de barn där allt går snett med misslyckad skola, knark och skjutningar. Någon skrev att fostran av barn börjar vid 1,5 års åldern så föräldrar bör skärpa sig då.

Så fel. Det är sent.

Det börjar så fort kvinnan begriper att hon är gravid. Då börjar hennes livsförändring, likaså den blivande barnets fars. Jag måste säga av min erfarenhet att polletten i regel ramlar lite senare in för män. Och, män är inte gravida i kroppen vad det än sägs i vår galna byta – fritt – kön – värld.

Det är dock inte helt ofarligt för befruktning att vara full när man gör barn. De som försöker få barn ska inte vara packade eller drogpåverkade. Så fostran kanske börjar redan där?

Eller startar barnuppfostran ännu tidigare vid val av partner vi tänker ha barn med? Överkurs?

Graviditet innebär att se fostret som viktigare än en själv. Det är noll alkohol och droger. Det är att ta hand om sig själv på ett bra sätt och genom detta ger kvinnan fostret de bästa förutsättningar hon kan. Det är ett stort ansvar. Den blivande fadern ser sin kvinna och det blivande barnet viktigare än sig själv.

Nykter alltså. Både i kroppen och i förståndet.

Men när barnet väl är fött börjar fostran mer så att säga handgripligt. På en gång. Varenda dag. Så hur lär vi barn att bete sig väl och få sin potential att blomstra? Genom vårt eget beteende. Även familjens andra viktiga personer, som andra barn och mor- farföräldrar har en stor påverkan, men föräldrar är nummer ett speciellt den första tiden. (Det kan ju hända att någon annan är i föräldrarnas ställe men det tar inte bort föräldraansvar, det ser bara annorlunda ut.) Att ta hand om en baby innebär omhändertagande och kärlek och senare vägvisning över livet genom uppmaningar, förklaringar, tillåtelse och nekande, i ord och handling.

När babyn är född lär föräldrarna barnet moral från början. Låter det konstigt? Inte alls. Barnets behov är nummer ett i föräldrarnas liv. Barnet får sina behov tillfredsställda. Babyn behöver inte vänta på mat, torra blöjor och kontakt. Den behöver inte skrika länge efter uppmärksamhet. Någon bryr sig, alltid. Världen är trygg och god.

Är inte den grundläggande omsorgen uppfyllt och barnet är trygg med föräldrarna är det svårt att bygga på med tillåtelse och nekande. Otrygga barn är svåra att leda vidare i växandets process. Barnet behöver utforska sin lilla värld och tyvärr innehåller den många nej, mest i handling. Hemmamiljön måste barnsäkras. Att ropa nej ständigt gör världen farlig och det var inte meningen. Världen presenteras lite i taget så barnet hinner med. Föräldern beaktar så inget ont kan hända. Ja, det händer, barnet ramlar och kanske slår sig med mera men föräldern är där och tar hand om det. Världen är fortsatt trygg. (Ja, Världen är väl så otrygg idag men jag skriver om fostran av små barn i Sverige. Tids nog får föräldern även ta upp de svåra frågorna om krig och död.)

Så fortsätter utvecklingen med mer kunskap om hur vi beter oss i olika situationer. Föräldrarna lär barnet nödvändiga saker för livet. Äta själv, gå på pottan, använda leksaker, uttrycka sig som att klappa händer, förstå flera ord… så småningom också att vänta utan gnäll. Trygga barn blir självständiga och törs interagera med andra. De finner sin position i den familjära kretsen och blir uppskattade för vad de är och kan.

Den där gränsen mellan att skämma bort och att vara tillräckligt god är svår men föräldrar som känner sitt barn överskrider det inte så ofta.

Om barnet behandlas illa och betraktas som en sidoprojekt i föräldrarnas liv, om missbruk, arbete, eget mående är alltid viktigare än det lilla barnet finns inte den grundläggande tryggheten.

Visst, barnet kanske överlever utan det men jag har plockat från gatan alltför många unga vuxna som inte gjorde det. Allt är dock inte föräldrarnas fel men är början usel och ingen finns bi är det en stor riskfaktor för senare liv.

Daghem fostrar inga barn från grunden. Den lär ut viktiga färdigheter för livet i en grupp. Hur vi delar på saker, väntar på vår tur och umgås med andra barn, inser sakta att människor är olika och lika. Även en del annat som att våga ty sig till främmande vuxna och öva på talet med flera andra. Daghem ska ge det kollektiva livets fördelar och regler men ändå låta barnet vara en speciell individ. Daghem är faktiskt också barnpassning så föräldrar kan arbeta.

Skolan fostrar inga barn heller från grunden, den lär färdigheter viktiga att kunna i Samhället och i framtiden. Skolan lär barnen behövlig kunskap, att producera resultat, samarbeta, att avstå och göra som läraren – den som är chef – säger, och behandla andra snällt, alltså med respekt. Finns det ingen inlärd moral och respekt för andra i början av skolan är det svårt att lära om. Ja, allt går men skolan har inte resurser att fostra om ett barn. Skolan är en lärdomsinstitution med regler och kunskapsnivå varje barn förväntas att nå upp till om inte helt så delvis.

Stöder inte föräldrar skolan går det inte så bra för barnet.

Fritidshem skall inte heller lära det grundläggande, den skall ge en meningsfull stund, uppmuntra till läxläsning, kanske vila tills föräldrar tar över.

Att tro ungdomsgård räddar sedan det som har misslyckats och uteblivit hittills är en sprucken fantasi. Men det tycks vara standardutropet från politiker när de unga strular än in till döden.

Daghem och skola är goda tillskott för uppfostran. Men kommunala inrättningars förmåga för stora förändringar i barnens beteende och liv är överskattade. Grunden som moral – hur vi beter oss mot varandra – lärs bäst i en mot en kontakt när barnen är små. Visst, det kan bli aha upplevelser men personalsituationen är inte sådan att den hinner fostra om enskilda barn. Det är en inbillning och fantasi att daghem löser språkproblem och vanvård i hemmet, skolan personliga intelligens – och uppförandebrister, och ungdomsgård håller barn borta knarkhandel och kriminalitet.

Samhället minimerar ofta föräldrarnas insats och påverkan. Man ropar efter Kommun, Socialtjänst, Polis, skola, sport, ungdomsgård med mera när ungdomar strular. Det kommer ord som ekonomi, integration, social utsatthet fram. Ordet föräldraansvar hörs väldigt sällan. Alla insatser, oavsett vad, som gäller barn kräver föräldrar som både accepterar och godkänner. Tydligt. Annas fungerar det inte.

Barn med egenvärde och tilltro till föräldrar hamnar mer sällan i trubbel.

Föräldraansvar är grunden. Allt annat är påbyggnad. Finns inte grunden är det oftast svårt att få till stånd mer. Finns inte det i Samhället accepterad moral inlärd från hemmet och barnets närmaste krets blir det en tuff väg att gå.

Sedan påverkas vi av de egenskaper som inte går att byta ut endast förstärka eller förtrycka som ärvda egenskaper, intelligens och begåvning, även kultur. Våra faktiska skillnader avhjälps inte med vackra ord om allas likhet. Vi är väldigt lika och oerhört olika. Vi är individer.

Det gäller även barn.

Nedersta bilden: gammal husgrund från Sörmland.

PS. tidigare publicerad -22 11 14 men tyckte att den var aktuell. Polisen ropar ju på hjälp av Samhället ´, alltså oss alla, angående barn som hamnar i kriminalitet.

Sommarvandring i Sörmland.

Ett urvrål väckte mig på natten. Jag trevade efter mobilen, klockan var 3,30. Sedan försökte jag kravla ur sovsäcken och ut ur tältet. Vrålet fortsatte. Hade jag valt fel tältplats? Jag tittade runt. Vrålet avlägsnade sig, hördes mindre och mindre för att försvinna i natten. Vad var det? Det var en älg utan sångförmåga.

Natt? Solen var på väg upp.

En liten fyra dagars och 60 kilometers runda. Etapper; 37 – 41 och 37:1 och 37:2 med gruvrundan i Koppartorp och någon avvikelse. Det var varmt, upp till +27C men det fanns ibland skugga.

Leden längs havet är upp och ner, upp till en klippa, ner igen och den erbjuder hård benträning och ibland en skuggsida. Kaffeplatser vid havet. Tältning med sjöfågelskrik. Stora fraktbåtar vilka transporterar mat och varor vi behöver och inte tillverkar här hemma.

Ängar med blommor och fästingar. Väldigt få mygg. Tidningarna har ju hotat med myggsommar men de hade nog försvunnit annanstans än just den biten av Sörmland.

Ledbitarna 37:1 och 37:2 är bland gruvlämningar. Du har fötterna i historien, Sveriges väg till ekonomisk framgång. Midsommar diskuterade vi – bland annat – den stora skillnaden i ekonomisk framgång i olika länder med olika religioner. Att få låna pengar och starta företag var avgörande i Europa.

Banksystemet bidrog till framsteg. 1656 öppnades Sveriges första bank. Men system att förvara andras medel har funnits 2000 år före Kristus. Det riktiga banksystemet startades i Venedig 1157, det att ge ut kredit. Läs om bankhistoria, det är grundläggande för den västerländska ekonomin.  (Strunta nu i de nuvarande problem som penningtvätt, mm som har förändrat banksystemet inte bara till ett lönekonto utan även till de kriminellas kassako.)

https://finanshistoria.n.nu/banker

Bild: Kärrgruvan är idag vattenfylld.

Men det viktigaste var arbetarna, de som hackade och sprängde fram malmen i gruvorna. Bönderna som försåg folket med mat. Uppfinnarna vilka kom med underlättande maskiner som spreds till Världen. Kvinnorna vilka skötte självhushållet, hemmets odlingar och barnaskaran. Många av kvinnorna arbetade även utanför hemmet och de äldre barnen fick ta ansvar. Arbete och Gudstro var det som styrde livet.

Fliten, viljan och arbetsstolthet. Att göra sitt, inte vänta på att andra försörjer en.

Ja, undantag finns alltid men fliten är, var, utmärkande för nordbor. Fattigvård fanns, det var inte vår tids bidragssystem precis.

Jag tror att klimatet har också gjort sitt. I Norden behövs bättre bostäder i vinterkylan.

De som arbetade och de som vågade satsa pengar var skaparna av Sveriges framgång. Nu gick jag på resterna av gruvnäringen i de sörmländska skogarna.

Det var en ensam vandring. Jag menar att det fanns inga andra som hade gett sig ut. Tomt. Tyst Men vid Dragsberget träffade jag en yngre man på vandring. Han hade inte sett någon sedan starten i Nyköping.

Tyckte folk att det var för varmt? Vatten? Just på de sträckorna finns två vattenkranar med kommunalt vatten. Såg också flaskor med vatten avsedda för vandrare vid ett hus . Snällt.

Ingen större fart utan många pauser liggande under ett träd.  Lyssnande på fågelsång. Se humlan att söka nektar. Blommor, döda träd, gräs som vajar i vinden. Den där känslan into the Wild.

Om den förra vandringen bland gruvor:

Koppartorps gruvby:

Koppargruvorna vid Koppartorp har brutits sedan 1400-talet, Kopparverkets storhetstid inföll i slutet av 1700- och början av 1800-talet I slutet av 1700-talet fanns 160 gruvarbetare. Förutom koppar utvanns även kobolt.

Kärrgruvan var i bruk från 1786 till 1894. Arbetarna bodde på plats i hus med spiselrum och matkällare.

Bergsbruk stod vid 1700 talets mitt 75% av exporten i Sverige. Då fanns ca 350 järnbruk samt koppar och silverbruk.

År 2000 var de fast bosatta i Koppartorp 57 personer. Småort i Nyköpings kommen.

Detektiver på jordgubbsbranschen och Glad Midsommar.

Nej, det är inte bara Sverige som firar Midsommar. Finland, Norge, Danmark, Island, Estland, Lettland, Litauen, Italien, Spanien och Portugal firar midsommar. Sedan finns det platser i flera länder där ättlingar från Norden firar Midsommar. Ukraina, USA, Australien… Fler. Så det är inte en svensk Nationaldag, bara årets längsta dag som firas i flera länder och på olika sätt.

Och så kommer det vanliga gnället.  Kvinnor klaga igen att de drar tyngsta lasset vid Midsommarfirande. Men låt bli då.  Ta tiduret fram bara. Är det inte millimeterrättvisa får du väl låta bli något eller strunta i matlagning, dra iväg till korvkiosken med hälften av ungarna och skita i resten. Har du som kvinna inte förändrat arbetsfördelningen innan är det lite fel vald tidpunkt nu.

Jag för min del tror inte alls att nutida män är så slöa. Nog ser jag pappor i Centrum med barnvagn och matkassar. I kö till Systemet. På bensinmacken. Och mitt på dan är det färre mån ute. De är på jobbet. Män arbetar flera timmar än kvinnor. Ganska naturligt , tycker jag, så länge kvinnor föder barn.

Nu ska jag iväg och fira Midsommar där den som gör det bäst, gör det. Män vid grillen. Ingen gnäller. Alla gör sin del. Min del är dock blygsam, jag blir bortskämd. Jag skulle bara köpa ost och jordgubbar.

Nu hoppas jag att jordgubbarna inte stöder kriminell verksamhet.

Polisen har ju varnat oss, ohövligt just innan vi alla skall handla för Midsommar. Fel jordgubbe tvättar pengar för kriminella gäng. Vi skall vara varsamma så vi inte köper de gubbarna och stöder kriminaliteten. Det är jämställda med partyknarkandet som Polisen tidigare har varnat oss för.

Menar polisen att vi ska göra en utredning av jordgubbsförsäljarens bakgrund innan vi handlar? En analys av en jordgubbe så vi vet varifrån den kommer? Svensk eller falsk?

Myndigheter ropar nu mera ständigt hjälp av allmänheten. Nyss skulle vi alla kraftsamla för att stävja ungdomskriminalitet. Nu ska vi bli detektiver på jordgubbsbranschen.

Tack vare naiva Politiker har Polisen hamnat i läge där även jordgubbarna blir kriminella. Nu ropar de hjälp från allmänheten att stävja det kriminella Sverige.

Nej, nu ska jag inte säga vad jag tänker utan önskar er alla Glad Midsommar. Och ni som arbetar på samhällsnyttig bransch, hoppas det blir en lugn helg för er.

PS. Kom ihåg: sätt dig inte i bilen med syfte att köra om du inte är spiknykter.

Den sommaren ”uppfann” jag iste.

I början – 60 talet arbetade jag i en fin restaurang, en med vita dukar och servitörerna hade vita handskar. Det var ett av mina första jobb i Sverige. Idag är det en självservering även om det finns en festvåning kvar.

Centrum för köket var damen som förestod kaffekokning och kakor. Hon var en fyllig, äldre dam som hade arbetat där sitt vuxna liv. Hon tog mig i sina vingars skugga. När hon behövde mig kunde inte husfrun säga något. Kaffe var en viktig del av matupplevelsen och skulle serveras med stil. Det dukades fram på en bricka med liten vit duk.

Den sommaren var varm. Kaffedrickande gick neråt på de varma dagarna. Jag hade läst i någon utländsk tidning om iste. Kunde vi prova, frågade jag damen. Hon sa ja. Vi provade olika varianter, med en citronskiva, kanske apelsinbit eller ett körsbär i glaset. Hur många isbitar? Vilken mängd socker? Det var inte än olämplig matvara, sockret alltså. Så klart sugrör. Smal eller tjock? De är också olämpliga idag. Vi provade vilket glas vore lämpligast. Jag jobbade på och damen provade. Andra som jobbade tog gärna ett glas.Till sist hade vi en bra blandning, i ett högt glas och iste infördes på matsedeln. Någon högre upp prissatte drickat.

Jag gjorde iste hela den varma sommaren. Utöver dukningar och blomsterarrangemang till de finare beställningsmiddagar. Jag ryckte in när diskaren inte kom. Han hade nog en baksmälla. Just disk sköttes ofta av personer som hade svårt på arbetsmarknaden. De avlönades per dag.

Jag tjänade sämre än i en fabrik men maten var gratis. Miljön passade mig. Så många livshistorien, så många dramer, så många människor i sökan efter den ultimata krogen att arbeta i. Nu köper du iste färdig i en aseptisk förpackning. Inte jag förstås som var isteflickan en sommar länge sedan.