Trumps ”deplorables” skakade eliten och de stackars svenska journalisterna gråter.

clsh0wzuyaaapogcw0x3sixuaa4ref-jpg-small

Journalistkåren och även politikerna har varit chockade flera gånger i år. Brexit gick inte som de svenska journalisterna hade bestämt. Valet i USA gick också åt helvete med Trumps seger över Clinton. Hillary Clinton, en kvinna! förlorade valet vilket orsakade uppskakande upplevelser och förklaringar hur det amerikanska valsystemet var orättvist. Psykologer skyndade sig att ge råd till förkrossade föräldrar om hur de kunde prata med sina små barn.

Vissa till och med krystade att män borde inte har rösträtt. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll skrev svaret: ”Har också tänkt den tanken ska erkännas”. till en skribent på Facebook som ifrågasatt mäns rösträtt i USA efter Donald Trumps valseger.  Helt naturlig beteende i den svenska regeringen, inget att bli upprörd över. Skall vita män ha rösträtt? De tycks ju inte rösta rätt. Inte kvinnorna eller minoriteterna heller.

Världen är upp och ner. Journalisterna och de som tänker rätt gråter. Vi andra hade räknat ut detta redan under sommaren.

Alla som syns i media samt i TV har ylat om världens undergång genom de ‘deplorables’ som inte fattade vad de röstade. Journalisterna hade till och med svarta sorgkläder i TV, precis som vid Brexit. Det har varit klagolåtens och folkuppfostrans veckor.

Ibland är rörelsen bland folket så osynlig och ointressant för makthavare att det märks först när smällen kommer.

Julia Caesar räknar upp flera av de mest olyckliga på grund av fel röstresultat i USA. Tar upp några här, det finns fler. Läs krönikan!

Peter Wolodarski ylar, Anders Lindberg likaså, Annie Lööf har ont i magen, Göran Rosenbergs likaså. Andreas Ekström, Sydsvenskan, tar priset. På grund av Donald Trump är Ekström rädd för sin egen och “en del kollegers” personliga säkerhet. Hoppsan. Han har nog inte upplevt någon fatwa precis. Gäng egoister?

Det är dock sällan journalistkåren möter de vanliga människornas behov, oro och dagsaktuella frågor annat än med stämpel rasism eller skällsordet ”vita medelålders män”. Många av oss vanliga människor fullständigt skiter i vad pressen tycker nu mera. Misstron mot den etablerade median är låg, för att säga det snällt. Det är många som läser andra källor, till och med Fria tider eller Avpixlat. Fria bloggare läses dagligen. Utländsk press som BBC mm är flitigt besökta av svenska läsare. Internet håller oss informerade. Rätt, fel, ungefär eller som vi känner igen i vår vardag.

Det vi är oroliga för har inte pressen intresse av. Inte politikerna heller. Det vi tycker går åt fel håll i det svenska samhället med världens högsta skatter är föga intressant. Men, jag har en känsla att realiteten börjar tränga sig på. Reportage från verkligheten syns nu till och med i Expressen.

I sin läsvärda, lysande söndagskrönika ”Brev till en kollega” skriver Julia Caesar till sist: (jag blankar rakt av, hon säger det bäst)

Inför riksdagsvalet 2018 har du (journalist) din verkliga chans att lyssna på dem som Hillary Clinton antagligen skulle kalla “de svenska soporna”; de som har fått sina jobb i industrin exporterade utomlands, de som tvingas bo kvar i våldsamma mångkulturella bostadsområden för att de inte har råd eller kraft att flytta, de våldtagna och skändade kvinnorna, de rånade pensionärerna, glesbygdens människor som betalar skatt men inte får mer tillbaka än på sin höjd det sporadiska underhållet av den lilla väg de bor vid, kvinnorna som sliter livet ur sig i vården, de unga som inte har en chans att få en egen bostad, de som har fått sitt grannskap invaderat av asylboenden, de mångfaldigt funktionshindrade som fått sin livsnödvändiga personliga assistans nedskuren eller förvägrad, fattigpensionärerna som inte har råd med mat, de ständigt nedvärderade svenska männen, barn för vilka skolan är en daglig mardröm med hortillmälen och våld, människor som går till jobbet varje dag och får sina bilar uppeldade på nätterna.

Alla de som inte längre känner igen sig i det Sverige de har byggt upp och som har förlorat både sin trygghet och sin tro på framtiden. (Ur Julia Caesars söndagskrönika: Brev till en kollega.)

Kommer det att hända? Vänder vinden?

Läs hela – en del humor också – på:

http://snaphanen.dk/2016/11/20/sondagskronika-brev-till-en-kollega/#more-187685

 

Ny era eller bara en vind som blåser?

trump

Trump är USA s nästa president. Svensk media och de etablerade politikerna i sjuklövern gråter i TV. Alla är storögd förvånade. Hur kunde detta hända?

Median ser en flodvåg av folk vilka inte väljer rätt i framtiden. Detta kan bli  förlust för de rätta åsikterna, partierna och människorna!

Så usla förlorare det finns i Sverige fast vi inte ens får rösta. Så fastlåsta.

donaldtrumpdonaldtrumpcampaignsacrosshubmk6efgypl

Nu hittade jag en bild där han är fotograferad med vita medelålders män. Det kastades en känga just mot vita män i TV av svenska politiker.  Att Clinton, en kvinna,   förlorade var förstås vita mäns sätt att trampa på kvinnor, ren Trump tramp.

Eftersom varken median eller politikerna förstår varför folk vänder ryggen till grisfarmen kommer de bli väldigt besvikna med tiden. Yrkespolitiker har inte lyssnat på dem de förväntas att representera. De kommer också att bli förbryllade när folket röstar med fötterna.

Så, gratulationer till USA s nya president. Folket har valt.

Och den spydiga tonen i TV fortsätter genom svensk mediefolk, feminister och politiker.  De gratulerar inte. Tänk att  svensk media  inte fick bestämma. I statlig TV går personalen svartklädd, precis som om det vore en begravning.

Hillary Clinton har förlorat andra gången i presidentvalet. Hon har kört demokraterna nära botten.  Både Senaten och Kongressen har republikansk majoritet.cssksttwcaa7r9m

Här är en reaktion Från USA :

http://everykindapeople.blogspot.se/2016/11/thanksgiving-kom-tidigt-i-ar.html

Tillägg 9/12: TV är än på även om jag inte sitter vid.   Jimmie Åkesson: Två dåliga kandidater … folk som inte är med i etablissemanget utan känner sig utanför.   Clinton var ingen fredsälskande.

Jag säger bara Libyen.

http://www.expressen.se/nyheter/mattias-karlsson-sd-om-trumps-framgang/

Julklapp från 6 pack.

Julklappen till Sverige var en märklig Decemberöverenskommelse mellan ett 6 pack partier. 2 partier lämnades utanför. Alliansens 39.4% ska lägga ner sina röster i alla frågor för att stödja regeringens 37.7%. Jaha. Det var inte riktigt så jag förväntade mig att Riksdag och Regering skall sköta företaget Sverige.

Alliansen har sålt sin röst ändå till 2022. Kan man besluta om det? Kan överenskommelser gälla även över val? Skall valet 2018 utebli? Ville Alliansen begå Harakiri?

Men, har du läst överenskommelsen? Läs den innan du klagar. När jag hade läst det insåg jag att demokratin är bara en chimär och majoriteten av Riksdagen, V, Mp, S, M, C, Fp, Kd borde entledigas så vi spar in deras löner för andra galna upptåg. Vi behöver ju inte dem längre. V bjöds inte in men de har hostat på att det var bra. SD var mot så låt dem sitta kvar.

Jag vill inte ge min röst åt MP +S men det har ändå hänt, utan min medverkan. Vad ska man rösta på nästa gång? Sofflocket känns mest lockande.

http://www.moderat.se/sites/default/files/attachments/decemberoverenskommelsen.pdf

http://www.socialdemokraterna.se/upload/December%C3%B6verenskommelsen.pdf

Fläckarna i Riksdagen – eller i väljarna

Den nya regeringen har tillträtt och nog väcker en del ministerval funderingar. Någon påstår sig ha levt flera liv. Brukar man inte kalla det hallucination eller något ännu värre med diagnos? En annan har stulit ur gemensam kassa, en attesterade privata köp som kommunala utgifter och en viss herre jämför IS med svenskar i vinterkriget. Sådana enkla saker som fortkörning eller knark, TV licens eller sånt rotar man inte nu. Ingen i media ropar i alla fall avgång. Just TV licens var förr en stor sak, obetald sådan har fällt ministrar tidigare. Nu är såna småsaker liksom glömt och förlåtet. Noll utbildning/arbetserfarenhet men bra snackförmåga kan också ge ministerpost. Kan Annie Lööf, så kan andra!

Men det finns andra bloggare/skribenter som benar ut detta så mycket bättre än jag:

http://erixon.com/blogg/2014/10/svagaste-regeringen-nagonsin/

http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidi-avellan/lite-ljusgront-blir-det-allt/

http://www.expressen.se/nyheter/val2014/har-ar-felstegen-som-de-helst-vill-glomma/

Nu följer ett stycke som är rasistisk så ni känsliga kan sluta läsa. Säger man något positivt om SD – även om man inte ens röstar på dem – räknas man nu mera som rasist. Eller om man yttrar sig lite negativt om islam eller invandring. Ordet rasist har inget innehåll längre, det är ungefär som när killar ropar hora i skolan. SD blev landets tredje största parti och det tycks vara svårt att svälja. I några kommuner har SD över 20 %. Men motstånd pågår. Det har gått så långt att vissa ska flytta från SD fäste till en kommun där inga SD – röstare finns. Vart hittar man en sådan kommun? Dorotea kanske, lägst i landet, bara 0,7 %? http://www.expressen.se/kvallsposten/hon-flyttar-efter-sds-framgang—far-hatmejl/ (Hatmejl? Idiot är för lindrigt sagt.)

801 178 personer, 12,86 % var okloka och fräcka nog att rösta på SD i riksdagsvalet att jämföra med de 429 275 för MP, 6,89 %, vilka nu bildar regering med S, en minoritetsregering som borde hålla sig sams med alla andra, samarbeta eller planera för avgång.

Det är svårt att tvinga folk rösta rätt om vi inte inför någon rysk eller Nordkoreamodell. Vår nya utrikesminister har yttrat sig om att välja rätt. Det är strunt med folkomröstningar, de har föga att göra med demokrati utan folk ska lära sig rösta rätt. Suck. Videotipset fick jag från cornucopia. http://www.youtube.com/watch?v=Cvcdsj3ZWkg

Kanske röstar inte riksdagen heller rätt – vad det rätta nu skulle vara – utan vi får nyval. Fortsätter mobbningen av SD kommer de att öka. En del gillar inte mobbare och de röstar av ren ilska, fel alltså. Vi pratar mycket om hur mobbning är skadligt och skall motarbetas, men i Riksdagen och i Kommunfullmäktige går det bra. Sker ingen diskussion i Riksdagen med SD om invandring och andra frågor lutar det mot röstrevolt. Det hjälper inte att slopa integrationsministern och hoppas att det som inte syns blir inte ett problem. Elefanten står mitt i salen helt synligt och går inte att ignorera. Vi kan inte fortsätta skicka nyanlända till landsbygdens små orter där det inte finns storstadens service, som lärare och sjukvård, inte heller arbete eller till orter som redan har krisat och tro att vi har löst flyktingproblemen. Vi, humanitär supermakt – men utan analys om problemet, inte heller tillräckliga medel att rädda alla vi önskar. Det måste finnas en bättre plan! Kan vi kräva att folk slutar kriga?
Landsbygdsministern slopades förresten också. Vad ska vi med landsbygden till?

Jag minns än den tiden då flyktingar fick en bra bostad direkt, gick på intensivutbildning i svenska och började arbeta efter två månader. Men de var färre än idag, världen var fredligare. De kunde integreras snabbare. Jag gick med en kaka och önskade ”våra” flyktingar välkomna, familjen som flyttade in i vårt hus till en lägenhet som kommunen hade köpt ifall att. De döpte sitt nya barn efter mig, men de återvände till sitt hemland när det blev en folkvald regering i landet. Det var en annan tid.

Själv hade jag kommit till Sverige på en söndag, en annan finne gav mig sovplats i köket och adress till en möjlig arbetsplats. Jag fick jobb med avtalsenlig lön på måndag och började på tisdag, fast jag inte hade någon yrkesutbildning. I väskan hade jag Pippi Långstrump som svensklektion, jag lånade den från finnens barn. Nu skyller man på rasismen och plockar bort ord i min lärobok. Som sagt, det var en annan tid men regeringar har inte förstått det än och har ingen plan över hur de som kommer över gränsen på en söndag skall få bostad och arbete nästa dag eller ens inom rimlig tid.