Väckelsepredikanter och klimatprofeter

När jag var barn besökte väckelsepredikanter ofta vårt hem. Det berodde på att vi bodde nära tågstationen och att min far och mor var godhjärtade læstadianer och även högkyrkliga. Detta gav ramarna för vårt liv som jag senare bröt med kraft. Vi gav predikanterna nattlogi och frukost. De brukade ha med sig något bidrag till maten, det var än ransonering av vissa saker som socker och kaffe.

På söndagar gick vi för att lyssna på predikan hos någon som hade mer plats eller i hyrd lokal. Ofta var det svavelosande predikningar om synd och förlåtelse. Många grät. Desto mer predikan innehöll försyndelser, desto mer kunde man be ursäkt för och bönfalla om Guds frälsning.

Bäst var missionärerna som kom från ett avlägset land som Kina eller Tanzania. De hade spännande berättelser om kristnandet av folk som nu fick känna Guds kärlek genom den vite mannens ord och – ofta – hans hustrus medicinska hjälp eller möjlighet att lära sig att läsa. Präst gift med sjuksköterska eller lärare var en vanlig och bra kombination i missionsarbete.

Sedan flyttade vi längre bort från järnvägen. Att åka runt och predika dog också sakteligen ut vad gäller kristen budskap och Jesus kärlek. Religion byttes ut mot kommersialism, nya varor, ekonomisk bundenhet och kyrkan besöktes vid speciella tillfällen som dop och bröllop eller vid sorg som död eller katastrofer. Dock föddes nya starka väckelserörelser i världen då en sporthall med flera tusen platser kunde ersätta bänkarna i ett slitet församlingshem.

Idag finns två starka stora väckelserörelser. Den ena är den muslimska och den andra klimattroende. Det finns upp poppade mindre rörelser vilka har drag av tro i någon form men de brukar dö ut utan att lämna större praktisk påverkan i samhället. I Sverige fanns till exempel ”Metoo” och ”mitt afghanska barn” men de har inte erövrat så många andra än närmast troende eller drabbade. Vi andra fortsatte våra liv och Regeringen försökte inte trycka in oss med lagstiftning i de troendes skara även om massmedian arbetade hårt med frågorna och Staten gjorde undantag i lag gällande de afghanska gossarna. De flesta av oss instämde inte i ropet ”hata vita svenska män” eller demonstrerade för att ge uppehållstillstånd för andra länders  unga män.

Annat är det med klimatet. Alla ska med! Den har en ”frälsarfigur” som är ett barn och vars ord de flesta politiker lyssnar på, nickar till och många personer ställer sig för foto med henne för att visa sin sympati. Media går i högvarv. Trots att hon saknar utbildning i ämnet är hennes ord sanna. Hennes syfte är absolut vällovlig. Men hon är ett barn nyss slutat klass 9. Jag tvivlar inte på hennes uppriktiga önskan om att väcka världen. Jag tvivlar på de vuxna omkring henne och hennes budskap. Ur barnamun hör vi sanningen… Det påminner om häxprocesser då barn lockades att peka ut felande kvinnor som sedan brändes men nu är alla skyldiga, speciellt vita arbetande män.

Klimatet finns på politikeragendan över världen på något sätt, med åtgärder eller vackra ord. Den som inte är upprörd över plastsugrör, fredagsbiffen, sin senaste flygresa eller en plastkasse från mataffären anses vilja att vi alla går under i snar framtid. Ordet klimat och vars och ens sopsortering och vegetarisk livsstil har lyfts till religiös extas. Att be ursäkt för en flygresa eller nya kläder, även för att ha fått barn hör till  klimatfrälstas agenda. Någon influens bad politiker att förbjuda hennes otaliga flygresor. Snyft!

Syndare är vi alla… men att själv göra något av global betydelse är svårt.

Att det finns klimatdata angående temperatur från Vädermyndigheten NOAA bara från 1880 hindrar inga frälsta att påstå sig veta hur ökning av temperaturen är unik, orsakad av människor och boven i dramat: koldioxid, inte av variationer som funnits i miljoner år. Nästan varje dag presenteras något nytt som är orsak till vår framtida undergång. Juli 2019 var globalt 0,95 grader varmare än snittet för 1900-talet. Det är en oerhört kort tid att prata om. Värmen gjorde att isar vid Nord- och Sydpolen har krympt till ”historiskt låga” nivåer men det historiska är knappt historia. Det kräver längre mätdata.

Jag tycker att vädret är mer ryckigt nu än under min ungdom men är det sant, vet jag inte.  Minnet är ett dåligt vittne. De framtida antagandena bygger på modeller. Jag tror inte att någon kan sia hur klimat och även väder ser ut om 100 år.

Fast då har vi ju gått under?

Jag tvekar inte om att klimatet varierar. Jag är säker på att den överbefolkning vi har på jorden påverkar både resurserna och miljön. Kanske jorden var inte avsett för miljarder människor utan bara för medeltidsnivå? Jag tvivlar på att vi kan ändra klimatet men vi kan gott förändra vår miljö. Det hänger kanske ihop? Så att hylla en klimatpredikant som inte har egen forskning och lösningar som är obetingat hållbara är mer naivt som halleluja i väckelsemöten. Fast, många blev frälsta i väckelsemöten och ändrade sina liv. Kanske även nu?

Det Staten och klimatmedia har gjort är att reglera småsaker och ge uselt samvete för den vanliga människans plastkassar, mat och transport. De som styr klimatagendan flyger själva till möten i sin privatjet och skriver uppgörelser inga länder mäktar med. Centralfiguren Al Gore har en miljöfarlig livsstil med flera stora hus, stor elförbrukning och flygresor runt världen. Han lever inte som han vill alla andra ska göra. Det har varit lönsamt för honom att vara klimatalarmist. Att ha möten per Internet kommer inte i fråga för dem som vill frottera sig med varandra.

Det hade kanske varit bättre och mer görligt att prata om vår närmiljö, väcka debatt och hjälpa folk att göra något för det.  Vara praktisk. I stället att ge de rika en möjlighet att köpa elcykel borde man  installerat solpaneler till alla offentliga byggnader. I stället bidrag till elbil  borde man fundera varifrån elen till bilen kommer och tänka till om kärnkraft är den källan. I stället nya parkeringar borde man gett folk som saknar trädgård en möjlighet att plantera träd på platsen. Vi borde odla grönsaker och potatis i stället gräsmattor. Som alternativ till de berömda sugrören som sällan hamnar på gatan borde man bötfälla fimpkastarna och tvinga dem att städa gatorna. Lägga en importskatt på biff från Amazonas och gynna svensk kött i stället. Och tas du för bilbrand får du aldrig äga en bil utan måste städa efter dig om du så behövde bli kedjad fast på platsen. Mer…

Varje tid har sin ”religion”. Är du med? Eller, har du faktiskt smarta idéer för att förbättra din närmiljö och så världen?

Som alltid mer än läsvärt, Thomas Nydahl om Metoo:

https://inreexil.blogspot.com/2019/08/virtanen-metoo-och-ny-backlash.html

Bilder på klimattema: öken, bränd skog och översvämning

Four horsemen …

Klimat – vår nya religion? Ibland känns det som en religiös rörelse med profeter. De flesta av oss tänker dock inte på klimatet varje dag och vid varje inköp även om många röstade grönt i EU val i hoppet att någon gör något.

Vi lever. Vi går till jobbet, köper mat, förnyar garderoben, köper presenter till barnen, firar födelsedagar  och försöker hålla bilen i gång. Vi flyger, åker pendel, dammsuger, lagar mat, går till tvättstugan, allt energikrävande.  Som par har vi sex, kanske med hoppet att få en baby. Det hörs toner att man bör avstå helt från barn för klimatets skull. Det var ett radikalt sätt att slopa människosläktet.

De flesta gör faktiskt något för miljön. Vi är världsetta i att sortera sopor. Kan hända att många av oss äter idag lite mer vegetariskt som anses vara bättre än animaliska produkter. Att cykla är populärt. En del elbilar, ca 81000 finns på våra gator men tillverkningen är resurskrävande och elen kan komma från fossila bränslen. Så… Kanske nekas tonåringen en ny mobil varje år med gnäll som resultat om hon inte är en Gretaanhängare. Dock är inget tillräckligt. Vi är så få. Vi är en droppe i havet som importerar allt från mobiler till mat och lastar så andra länder. Vi kan inte rädda världen.

Det dyker upp hela tiden nya saker vi borde avstå ifrån för att rädda klimatet. Senaste är kläder. Våra kläder lär vara den största miljöboven, värre än flyget. Vi ska köpa begagnat. Men om ingen köper nytt? Då blir dödsbona väldigt eftertraktade, de dödas gamla kläder som idag hamnar mest till soptunnan blir en guldgruva. Trots att kläder är miljöfarligt har jag inte sett en enda naken klimataktivist med några löv täckande de ”icke visas offentligt” ställen på kroppen, trots att det är sommar. Återgång till Paradiset?

Känner du någon riktig klimataktivist? Inte jag. Få har ändrat sitt liv totalt på grund av klimatet,  som att bo trångt och äta svensk potatis för middag. Var jag spydig? Så länge jag har kunnat läsa har vi hotats eller gått under av olika miljöfaror. Alla fåglar som dog, fisken likaså, skogen föll död ner, hot om ny istid var det nyligen som byttes till uppvärmning. … Dock har tekniken rätat till många av problem vi ett tag trodde skulle rasera våra liv. Kanske har det gjort mig lite misstänksam mot undergångsscenarion speciellt de som förs fram av miljonindustri resande runt och producerande bara oro.

Medel för en civilisation sägs vara 336 år. Vissa har räckt längre vissa gått snabbt under, några som Egypten återstod igen för att sedan gå under. När beräknar vi att vår civilisation startade? När maskiner tog över handkraft? När bilar tog över gatorna? När kungar föll och någon sorts demokrati tog över? Eller när pengar tog Bibelns plats? När räknas vår civilisations början? Vad är det som utmärker vår civilisation? Kanske finns det flera olika samtidigt på jorden som kollapsar på olika sätt med tiden?

De flesta civilisationer har gått under i någon typ av självmord. De kollapsade av sin egen tyngd, läs dumhet. Rom är ett bra exempel och vissa har liknat oss med Rom. Tät stadsbefolkning och färre som ville odla mat. Ingen som ville försvara landet och betala för det. Även matbrist när transporterna blev långa till stan. Viss klimatförändring gav torka. Uselt ledarskap. Invandring och anfall från norr. Och de starkare invandrargrupperna tog över.

Är vi hotade av klimatet? Kanske. Är vi hotade av miljöskador? Definitivt. Är vi för många? Absolut.

Kommer vi att gå under som civilisation eller planet? Med tiden händer det att vår miljö faller ihop oavsett vad vi gör. Ekologisk kollaps på grund av att vi brukar för mycket av de resurser som finns utan att kunna återföra tillräckligt. Vi blir för många eller är redan det. Byråkrati, oligarki med usla ledare som gör människor hjälplösa och likgiltiga. Globaliserad ekonomi som sprider risker och kriser. Vi kan drabbas av en epidemi som sprids snabbt i vår lättrörliga värld. Något från Universum kolliderar med oss. Kanske krig med atomvapen eller något liknande som för oss till död och i bästa fall till stenåldern.

Med så pass hårt slitage på vår lilla planet och så många ledare utan förstånd och förmåga  är vi inte förberedda för någonting oavsett hur många elever som skiter i utbildning och sitter på marken med en plakat.

Vi är redan för många. Antal har betydelse.

Att varje kvinna föder färre barn och ingen man heller har fler än två är en nyckel, speciellt i länder där det sker explosionsartad ökning fast varken mat eller vatten räcker till.

Det andra är att reducera vår konsumtion. Radikalt. Till nivå fattigpensionär? Nej, lägre. Där körde det ihop för mig direkt.

Jag tvivlar dock att det räcker. Risken har tippat över. Som Hawking sa ungefär: Vi bör leta reda på andra planet att kolonisera om vi vill att den mänskliga rasen överlever.

Fast, det är en omöjlig möjlighet?

Nedersta bilden: Gustave Doré: Death on the Pale Horse, 1865.

Paris gråter

Den heliga Påskveckan började med en brand. Ja, det brinner lite varstans i världen men den här branden är stor tragik och  olycksbådande. Den utplånade en kristen helgedom,  Notre Dame, mer betydande för Paris och världen än Eiffeltornet. Notre Dame är själva hjärtat av staden.  Byggd mellan 1163 – 1345. Brann 15 april när Påskveckan började och fick omfattande skador. Hur mycket kan renoveras är tveksamt. Oavsett, det blir aldrig densamma.

Paris gråter.

Jag var aldrig inne i Notre Dame. Jag var i Paris översvämningens år 2016 och kyrkan var stängd eftersom vattnet flöt på golvet. Vi fick se den massiva byggnaden bara utifrån. Dock är intrycket oförglömligt.

Har Påsken betydelse för oss med annat än några lediga dagar? Det religiösa har krympt och med det den tysta och stilla Långfredagen. I min barndom var det en verkligen lång dag då lek och alla icke nödvändiga sysslor var förbjudna. Kyrkan var full. Nu är det smockat på krogen och många affärer är öppna. Långfredagen och resten av Påsken skiljer sig inte från en vanlig dag med annat än röd dag för en del folk.

Hur många minns betydelsen av Jesu lidande, döden på Golgata, offret som ändå har varit en stor och bärande del i vår kultur? Finns det någon kraft i den kristna tron idag? Jag tvivlar på det. Vem ger oss levnadsregler och moral att stå på när religionen har förpassats till högst fyra, oftast färre tillfällen i våra liv: dop, konfirmation, bröllop och begravning? Även föräldrarnas betydelse i våra barns liv har minskat. Staten fostrar våra barn.  Vad har fyllt tomrummet efter religion och dess regler? Eller uppstod inte ens tomrummet utan livet gled omärkt in i penningekonomins mediebrus?

Det finns kraftfull religion, islam, men jag har svårt att se det som religion enbart utan ett samhällssystem som innefattar hela livet.

Frågan är : vad ger religionen, assistans eller existens? Vad vill vi ha religionen till?

Kanske borde vi ha religion som assistans till livet och en stötta när allt känns övermäktigt, något att också vara glad över, men låta resten av vår tillvaro styras av andra saker, som att vara en del i det demokratiska samhället som än finns, dock flämtande  som nära döden. Är inte branden av Notre Dame oerhört symbolisk för Europa?

Kanske borde vi vara stilla en dag och tänka över djupare ting och livets mening än mat och påskgodis oavsett vår religiösa tillhörighet eller förnekelse? Långfredag är en lämplig dag för eftertanke och stillhet.

Varför kommer inte Påskharen – om religiöst förtryck.

Min dotter studerade i USA och  bodde under tiden hos en religiös familj. När Påsken kom frågade deras små barn: ” Varför kommer inte påskharen till oss?” Jag antar att de var oroliga över sitt eget varande. Har vi varit elaka? Är det därför påskharen kommer till andra barn med godis, men inte till oss? Föräldrarna ansåg inte att Påskharen var en lämplig tradition. Ett kortvarigt trauma för barnen men flera sådana är som en brännmärkning. Du är utanför. Du straffas.

Eller: i vår egen enklav följer vi våra regler. Håll dig borta från det övriga samhället.

Att leva under strikt religiös fostran när samhället i övrigt lever annorlunda är ett slags schizofren tillstånd. Verkligheten ute är förbjudet, i alla fall rejält krympt, men man måste existera där. Det som lärs ut hemma och i någon religiös lokal är den enda rätta. Det finns inga nyanser.  Livet kolliderar ständigt. Jag tar ett exempel. I mitt strikt religiösa barndomshem var söndagen och förstås hela Påsken helgad till Kristus vilket innebar att jag bara fick hålla mig stilla, inte vara ute, även läxor utöver kristendom uppfattades som olämpligt. Jag skulle läsa Bibeln, gå i kyrkan och bönemöten. Mina skolkamrater var ute eller roade sig med något.

Jag mötte dock inget fördömande när jag  som myndig tog avstånd från religion. Ingen kastade ut mig från balkongen fast jag hade en pojkvän som inte gick i kyrkan. Religion var kärleksfull och förlåtande, men reglerad. Min mor bad för mig. Mina syskon anpassade sig och deras barn bröt sedan ut, men bara lagom. Än slutar de mejlen med ”prisa Jesus” och ”halleluja”.

Det var på den tiden då kristendom var grunden i samhället. Idag är religion närapå avskaffad för oss svenskar. Kyrkans medlemmar minskar som aldrig förr, delvis beroende på att kyrkan är oklar med sin tro. Samhället motverkar kristendom i skolan, men ger smått efter för islams regler.  Islams påverkan  är synlig med beslöjade kvinnor och flickor, även i skolan.

Nu kommer Påsken och dessa beslöjade småflickor är ju bara som påskkärringar, ingen fara alls.

Vad blir man när uppfostran gör en till avvikare? Inga julklappar, ingen Påskhare, inga fel sorts pojkvänner, inte att ens låta håret fladdra i vinden. I islamsk bön är kvinnan inte värdig att be bredvid sin make, far eller bror utan religionen trycker kvinnan bakom en skärm. Det kanske låter oskyldigt? Kvinnor behöver ju inte ligga på marken och be. Förtryck kläs ofta i termer om omsorg och skydd.

Att vara troende kan vara underbart. Man har någonting att hämta stöd och tröst av vid svåra stunder och glädje vid de goda. De fejkreligiösa går gärna till kyrkan vid högtider och tänder ljus vid sorg.  En del politiker gjorde nyss detta efter terrorattacken. Men att leva under religiös förtryck är förfärligt. Det ser vi i TV och läser i världens tidningar varje dag. I länder som Syrien, Pakistan, Afghanistan, Saudiarabien, Nigeria … flera, pågår det islamiska tyranniet varje dag. I alla fall skyller man på tron, Koranen, den valda islamuppfattningen som enda rätta. Det är inte lätt för oss att se det goda i en sådan samhällsordning.

Islam är ett samhällssystem som styr varje sak i ditt liv om du vill följa det rätt. Ibland är det fråga om liv eller död.

I dagarna har vi drabbats av terrorattack. Koranen förmanar i 5:51 ”bli inte vänner med judar och kristna” samt 2:191 ”döda dem varhelst ni finner dem”. Jag hoppas det är rätt återgivet, det är åratals sedan jag läste Koranen. Dess tolkning är dock en daglig nyhet. Vi har åter fått smaka det i form av terror, nu på Drottninggatan.

I förhör har Rakhmat Akilov, eller vad han nu heter, sagt att han är nöjd med det han gjort, kört över folk på gatan. Vidare har han förklarat att han har uppnått det han skulle uppnå. Han hade kört på de otrogna. Otrogna. Känn på det ordet. Låter som ett giftermål där vi bedrog vår partner. Han påstå sig ha fått order från IS. Ungefär som att beställa något per Internet i en nät shop.

Nu styr eftertanken Regeringen och politikerna och löften om förbättring är i gång. Men mobbningen av SD pågår. Oro för dem kan vara större än oron för terrorister. Även V är en stund på avbytarbänken. Samarbete lyser med sin frånvaro på farans stund. Dessa är de politiker vi lämnade landets styre åt. Jag har svårt att få tilltro till dem.

Det är dags att agera. Det handlar mer än om en terrorattack, det handlar om vår framtid i vårt land. Att de som är utvisade på papper skall utvisas och omgående borde vara självklart. Men det handlar om så mycket mer. Vad är det för samhälle vi vill ha? Vårt samhälle har varit framgångsrik och haft sunda regler. Idag känns det inte så.

Vi har gett lillfingret och förlorade handen. Vi avskaffar sakta det som har fungerat, det demokratiska samhället med friheter inskrivna i lagen, jämlikhet mellan män och kvinnor och likvärdig skolgång som grund för alla medborgare. Nu låter vi barnen skolas in i den muslimska särskiljande kulturen, även i skolan. Pojkar och flickor behandlas olika. Kvinnors liv är reglerat. Moskéer bygg och där predikar man mot de otrogna. Det bildas samhällen i samhället. Terrorister reser ut och in. Vi är tillåtande. Bara man är givmild nog blir alla snälla är terrorbekämpningens devis.

Det känns som om svenska folkets intressen är  lättviktiga i politikers ögon. Svenska medborgare är ointressanta när politiker vill vara godast i hela världen. Bäst.  Snällast. Följa de som skriker högst.  Medborgerliga rättigheter och demokrati har kastats iväg med ordet multikulturell samhälle, vilket aldrig har fungerat i något land.

Återgå till det normala, säger polisen snällt i TV. Polisen som just nu har ett stort  skäligt förtroende bland folket. Vilket är det normala idag? Kärlek, ropar andra. Vi ska vinna kriget med kärlek. Det är en omöjlighet för fienden vill inte älska oss.

Det räcker inte med kärlek. Det är naivt.

Men, ha en bra Påsk. Ägna dock en stund åt ursprunget, Jesus död på korset och dess innebörd. Jesus lär ha varit en storartad historisk person vars medlemsklubb har överlevt många strider. Kanske även nu?