Spåren förskräcker inte eller den krockade lyxbilen.

Jag fick mitt första arbete som socionom på grund av cancer. Nej, jag var inte drabbad utan terapeuten som jag skulle ersätta under hans rehabilitering. Han berättade en sjukdomshistoria som fick mig att fundera.

Vad styr våra val?

Terapeuten hade varit på fest med sina gamla studiekamrater. Det var tio år efter examen. Han träffade i festen en kvinna som uppvaktade honom ivrigt. Trots att han sa sig vara lyckligt gift var han som en magnet för henne. Hon var änka efter två män vilka båda hade dött i elakartad cancer, som de inte visste något om när de gifte sig.  Hon hade varit förkrossad men tagit hand om dem tills döden kom.

Två veckor efter denna fest ramlade terapeuten ihop på jobbet. Han kunde inte andas. En snabb operation räddade hans liv. Han hade strupcancer och ingen aning om det. Han hade ju bara lite ont i halsen. Hans sjukdom gav mig ett arbete på rådgivningsbyrån. Det var på den tiden då överskott av socionomer orsakade många sökanden till varje vikariat. Det var arbetsgivarens marknad. Idag är det tvärtemot.

Var denna kvinna synsk på något sätt? Finns det mekanismer i hjärnan som drar oss till det vi känner igen och kan behärska?  Hon drogs ju till det sjuka. Slump eller sanning?

Jag undrar: söker vi intuitivt det vi känner igen och tror oss kunna hantera? Även när det leder till kaos?

När jag bytte arbete till sjukhus som kurator mötte jag samma mönster.

En del av mina patienter var misshandlade av sin partner. Några var misshandlade i vartenda förhållande. Det var nästan som om de obevekligen drevs mot de först charmiga sedan aggressiva männen. Även om kvinnan visste att mannens föregående fru/fästmö hade blivit misshandlad, kanske till och med bragts om livet, trodde hon att den här gången kommer det att gå bra. Kärlek botar. Spåren förskräckte inte, inte innan Socialtjänsten planerade att ta barnen. Då sökte man hjälp för att rädda förhållandet, inte för att separera.

Varför fortsätter man med destruktivt beteende? Varför förskräcker inte spåren?

Min behandlingsmodell var oftast lösningsfokuserad terapi. Grunden var att inte göra samma icke fungerande åtgärd igen. Genast när något fungerade försökte man göra mer av det. I mitt arbetssätt ingick utredning om tidigare insatser och vem hade gjort vad. De åtgärder och personer som inte åstadkom någon positiv förändring skalades av.

I ett fall fanns trettiosex (36) personer kring ett gift par, men båda knarkade lika glatt för det. Mötet där vi försökte ta reda på vad alla gjorde och rent av bli av med de flesta var sorglig, aha upplevelsen var inte så fin för alla. Vissa hade ingen aning om varandras existens.

Varför fortsätter man med något som inte ger positiva resultat?

Kan Regering och Riksdag också behöva lösningsfokuserad terapi? Kan en del av dem skalas bort? Har vi inte gamla, upprepade, verkningslösa metoder på flera områden? Polisen knäar. Skolan är ett sjunkande skepp. Sjukvården har gått mot väggen utan dörr. Invandring är ett sorgebarn. Parallella system har utvecklats i förorter. Samma brister som dyker upp med regelbundna mellanrum i världens mest beskattade land. De negativa förändringarna pågår, i flera år. Politiker har svårt att räkna ut effekter ”om vi gör så blir resultatet så” eller rikta blicken utåt där följer av politik och även religion drabbar folk varenda dag. Det finns hur många  varnande exempel som helst  i världen.

Men, spåren förskräcker inte.

Misslyckanden mörkläggs helst. Om du vågar ifrågasätta press och politik kommer skällsorden fram. Så är det inte, din jävla rasist!

Det känns som om hela det officiella politiska systemet skulle behöva rivas upp och med eftertankens kranka blekhet få fundera över: när gick det snett? Vad gjorde vi för fel? Vilket land ville vi skapa? Behöver vi alla dessa politiker och  myndigheter som ändå inte klarar jobbet? Vad fungerar, vad inte? Vem är onödig i systemet?

Hur långt räcker det att vara god?

I en film kan man flytta sig bakåt och rätta till saker. Det vore en riktig önskedröm. Tänk om vi kunde fixa våra misstag enkelt med bättre repriser. Men, vi har det som vi har det just nu. Det går bara sämre repriser.

Ibland känns Sverige som en krockad lyxbil. Förut tittade alla avundsjukt på den. Folk åkte långt för att beundra bilen. Den var underbar att köra. Håret fladdrade i vinden när den körde i hög fart. Motorn spann som en nöjd kisse. Föraren trodde sig vara oövervinnlig och gasade på. Farten blev så hög att bilen höll sig inte på vägen. Nu står bilen i diket men ingen vill frakta bort den till en verkstad. Ingen vet hur den skall lagas och det är brist på reservdelar.

Det kaos vi ser i världen kanske blir normaltillstånd även hos oss? Är det så att världens länder blandar sig med varandra både i befolkning, levnadssätt, religion och resurser, brister och problem och till sist lever vi alla med samma solidariska elände i jämlikhetens och multikulturens namn?

Varför skulle vi ha det bättre än andra? Är det rättvist att låta spåren förskräcka?

”Spåren förskräcker”, på latin vestigia terrent av den romerske poeten Horatius, är ett uttryck som förekommer när någon vägrar ge sig in i samarbete med någon annan. Man ser vad som hänt med andra som gjort liknande val, och på grund av dessa spår drar man sig för att göra om misstaget.

Orden syftar på hans kritiska attityd mot det romerska folkets vanor. Horatius använder sig av en jämförelse med  fabeln om räven som tackade nej till att besöka lejonets kula, eftersom han såg många spår som ledde in i kulan men inga som ledde ut.

Quia me vestigia terrent, / omnia te adversum spectantia / nulla retrorsum (”Eftersom spåren förskräcker mig, / alla leder mot dig / inga därifrån”)

Rävbild  Wikipedia

 

 

 

 

Om vi skrattar åt Regeringen förlänger det livet?

IMG_0019

Vad gör dig lycklig? Är svenskarna ett lyckligt folk? FN s Sustainable Development Solutions Network har släppt sin 2016 World Happiness Report, den fjärde undersökningen om lycka och hur det mäts. 157 länder har deltagit.

FN s World Happiness Day, är idag, den 20 mars.

Jag fastnade på vissa av frågorna vilka kan vara mer intressanta än BNP eller om vi skrattar eller är ledsna. Nu kopierar jag direkt några stycken frågor, utan översättning, som påstås mäta lycka.

“Are you satisfied or dissatisfied with your freedom to choose whatyou do with your life?

Vilken stor fråga! Hur fria är vi att välja våra liv? Finns det helt fria val? Hur långt räcker vår egen förmåga, begåvning och vilja?

En människa är ingen öde ö, vi lever i samverkan med andra. Det är en del som influerar våra val. Det är mycket som begränsar vår frihet. Vi är påverkade av samhället vi lever i, de möjligheter som finns i och omkring oss, det vi fått genom uppfostran. Kanske sitter vi i skiten med inkomst som inte räcker, sjukdom och i värsta fall med kultur eller religion som har stakat livet för oss. Redan som barn väljer några att behaga föräldrarna i stället att välja sin egen väg. Saker och göranden går i arv, arvet kan vara starkare än valmöjligheterna.

Hur mycket fritt val är då kvar?

Frihet att välja varierar med tiden och levnadssituationen.  Vi nöjer oss också ofta med mindre än vi skulle kunna.

Hur blir vi nöjda med våra val fast de inte ger oss allt vi drömde om? Finns det en massa missnöjda människor som tänker om jag bara hade… hm, så tänker jag ibland. Att slösa bort det fria valet och gnälla sedan är nog ganska vanligt förekommande.

“If you were in trouble, do you have relatives or friends you can count on to help you whenever you need them, or not?”

I Sverige är vi i händerna på det officiella programmet vi redan har betalt med skatt som ger oss rätt till vård, hjälp och medel vid behov. Samhället är bara ett slags försäkring, inte att myndigheter kommer hem om du krisar och ger dig tröst och psykisk support. Samhället kanske sviker dina förväntningar? Trots att du behöver hjälp just nu ställs du i kön och den kan vara lång.

Idag när familjerna är små och människorna rörliga kan det hända att ens nära krets inte är tillgänglig. Vi hinner inte med varandra. Det finns så mycket utöver arbete som äter upp ens tid.  Många lider av ensamhet, speciellt de gamla. Kanske får de bara ett julkort eller en chokladask från släktingar när det dåliga samvetet slår till?

045

Kan du lita på att om – så, kommer någon och hjälper dig? Kan du ringa en närstående/vän mitt i natten och den lyssnar på din oro?                                                Nej, jag skulle aldrig väcka någon hur illa det än vore. Men det är mitt fria val.

I många andra länder är man mer beroende av den kretsen man tillhör. Samhället står inte bi vid livets bekymmer, det gör släkten och klanen. Inom den gruppen behandlas problem, rättvisan sker och det är bara att nöja sig.

Utan stöd och medel kan överlevnad lösas på mindre bra sätt som kriminalitet, prostitution eller att sälja sin dotter till giftermål. Även om det löser den akuta situationen kan det knappas räknas som lycka.

Is corruption widespread throughout the government or not” and “Is corruption widespread within businesses or not?”

Vi ligger bra till på plats 3 i världen angående korruption. Men är vi så perfekta? När ministrar erhåller bostäder som andra får köa för i 15 år och när beskyddarverksamhet brer ut sig i förorter är korruption på intåg.

Ruttenhet är en av synonymerna till korruption och det passar bra i många fall.

Rån av allmänna medel har många ansikten. Tjänster delas ut till kompisar i makten genom vänskapskorruption oavsett den minsta kvalifikation. De gemensamma medlen används som privat egendom till galna projekt. Hör man till grädden belönar man sig oavsett vad det kostar. Man blir fartblind.

Ett slags korruption är de avdankade politiker som lyfter lön från skattebetalare och trixar bort sina andra inkomster. Att bli högt belönad när man får sparken och på så sätt äter upp skattebetalarnas kapital kallas avgångsvederlag men borde klassas med ruttenhet.

Korruption finns förstås även bland svensk affärsverksamhet. Några hittar du på Wikipedia att börja med. Vi är inte så goda men andra är värre.

http://anthropocene.live/2016/03/21/korruptionens-olika-ansikten/

https://www.facebook.com/sloseriombudsmannen/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Korruption

Confidence in national government?

Det är en krympande skara som gillar den svenska regeringen. I senaste Novus hade 2 % stort förtroende för Regeringen. 58 % av de tillfrågade har ett ganska litet eller mycket litet förtroende vilket är en ökning på 20 % sedan mätningen vid regeringens tillträde 2014.

regeringen-3944

En majoritet av de rödgröna (S+V+MP) har fortsatt ett ganska stort eller mycket stort förtroende för regeringen (58 %) alltså för sig själva även om det skett en minskning även där sedan regeringens tillträde i oktober 2014 (69 %). Så, tilltron till ens egen Regering var inte 100 % då heller. Hoppsan!

Statsministern har svagt förtroende, endast 24 % har stort eller ganska stort förtroende för Löfven. Åsa Romson är Regeringens svagaste kort, bara 7 % förtroende. Det finns positiva optimister i Sverige. Kanske ger det en lyckokänsla?

Generally speaking, would you say that most people can be trusted or that you need to be very careful in dealing with people?”

Är vi otryggare idag? Pratade nyss med några som arbetar i hemtjänsten. De tvingas nu bära larm utöver sin mobil på vissa områden.  Det är inte åldringarna som är hotfulla utan personalen har blivit ofredade på väg till dem. På flera ställen kan man springa med polisen när de tränar i löpspåret. Skall polisen börja gå med hemtjänsten också, eller brevbärarna eller andra som rör sig på stökiga områden? Som de åker  med brandkåren och ambulansen på vissa nu mera kallade no – go – zoner.

Att hota personal som arbetar i samhället för att serva och hjälpa oss är för jävligt.

Nästan varje dag ser vi någon åldring i TV eller pressen som blivit av med sina pengar och värdesaker tack vare påhittiga tjuvar eller bedrägeri per telefon. Har risken att bli rånad ökat? Vet inte, det låter dock så. (Statistiska länkar under)

ikea

Vi hade rekord i mord förra året men Sverige hör till länder med få mord. Totalt dödades 103 människor, enligt Rättsmedicinalverket. Det är 21 fler mord och dråp än under 2014, en ökning med 26 procent. Är det undantag eller trend? I januari -16 skedde redan 17 mord. Oftast är offret och gärningspersonen bekanta med varandra men förra året skedde flera mord som avvek från mönstret. Jag tror att IKEA mordet var ett slags vattendelare i vår inställning till invandring och trygghet och Statens förmåga att se till vår säkerhet. Att en illegal invandrare som borde ha lämnat landet mördar några svenskar just där är en kränkning för oss alla som har en relation till IKEA i våra hem. Vi är många.

När polischefen uttalar sig som om han vore en försvarsadvokat för mördaren när en åldersljugande asylsökande i Mölndal mördar en av personalen sjunker vår tilltro till honom under jorden.(PS längst ner.)

När mord sker i grannskapet ökar otryggheten, ett tag i alla fall. Lägg till den allmänna känslan att polisen inte räcker till och inte utreder vardagsbrott. Uppfattningen att myndigheter inte står på vår sida tär på förtroendet. Att försvaret inte heller räcker och terrorism är dagligt förekommande – även om vi är nästan skonade än så länge här hemma – gnager på vår tillit till världen.

”Våra” terrorister mördar utomlands och när de inte fängslas vid återkomsten förebådar moralens fall hos politiker och rättsväsendet. Monamodellen med förturer till det vi andra köar till är inte något den vanlige medborgaren har gett godkännande för.

Världen är otryggare nu med krig och terrorism. Som följd av allt detta är vi otryggare. Vår tillit till människorna som styr minskar. Vi kan inte räkna ut hur allt som sker påverkar oss och på så sätt är vi osäkra om vår framtid.

Massmedian skriver sällan om bra nyheter. Det ökar också känslan av otrygghet.

Brottslighet har ökat eller inte? Hänvisar till Affes. BRÅ har underlag du kan söka själv. Affe har färdiga jämförande tabeller. Det är inte så roligt.

https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/statistik/anmalda-brott.html

https://affes.wordpress.com/category/kriminalstatistik-sverige/

004 (3)

En av punkterna mätte frisk livslängd och glädje. Förlänger skratt livet som min mor sa?

Sverige har sjunkit från plats 5 till plats 10 i lycka. Är vi olyckligare nu än några år sedan? Skrattar vi inte? Ja, man skrattar eller gråter så fort man går ut på Internet och läser om Regeringens senaste fadäser, fast det var nog inte det undersökningen menade med att vara glad och skratta.

Har vi mindre tillit till varandra och samhället? Litar vi inte längre på att Regeringen och medborgarna är ungefär på samma linje, har konsensus och det gör oss mindre lyckliga? Har de andra länderna blivit lyckligare? Skillnaden är liten mellan de främsta länderna men kanske bör man fundera över varför människorna i detta högskatteland med många förmåner sjunker i denna och i många andra mätningar.

Kan man verkligen mäta lycka? Är den inte alldeles för flyende känsla för att mätas? Kan du svara på frågan: är du lycklig utan att börja bena ut frågan?

dansk

Vilka var då de tio lyckligaste länderna? Danmark är etta som alltid. Vi ligger som tia. Jag kopierar rakt av och översätter inte namnen.

  1. Denmark
  2. Switzerland
  3. Iceland
  4. Norway
  5. Finland
  6. Canada
  7. Netherlands
  8. New Zealand
  9. Australia
  10. Sweden

USA på plats 13, England 23, Frankrike 32, Ryssland 56 och Kina 83 av 157 länder.

De tio värsta länderna och länder under mitten är de länder som återkommer i alla mätningar som sämst oavsett vad man mäter.

  1. Madagascar
  2. Tanzania
  3. Liberia
  4. Guinea
  5. Rwanda
  6. Benin
  7. Afghanistan
  8. Togo
  9. Syria
  10. Burundi

http://worldhappiness.report/wp-content/uploads/sites/2/2016/03/StatisticalAppendixWHR2016.pdf

http://worldhappiness.report/

  1. Man blir naturligtvis förtvivlad å alla inblandades vägnar, naturligtvis den som blir dödad och dennes anhöriga, men också för en enskild ung kille som begår en sån här förskräcklig händelse, vad har den personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig? Hela den här flyktingkrisen visar ju på hur orättvist livet är i många delar av världen, och vi får hjälpa till och försöka lösa det här efter bästa förmåga. SVT:s morgonsoffa 26/1 Rikspolischef Eliasson

Det visade sig att denna unga kille var en vuxen man.

Om uppförandekoder, makt och imitatörer.

IMG_4770

När människor är fria att göra som de vill härmar de oftast varandra. Så mycket för den friheten! De ofria imiterar dem som visar hur man bör vara, de som äger makten, den officiella eller inofficiella.

Är vi alla imitatörer?

Om folk är tillräckligt rädda böjer de sig genast under galgen. Rädslan har olika upphov. Lagar, hemmets regler, områdets regler, religionens- och samhällets regler. Trycket att vara på rätt sätt. Böja sig eller bli utstött? Jag tror att många böjer sig.

I dag är påbud från vår Regering mindre värt än flödet från den inofficiella makten. Vem äger makten då, är en bra fråga. Den riktiga makten, inte suset från dagens huvudbry. Den som styr ekonomin skulle många ha som svar. Att äga är att ha makt. Kanske kommer inflytandet utifrån från rörelser vi inte förmår att påverka? Är vår frihet begränsad, är vi bara maktlösa vindflöjel i världens turbulens?

292

Det rätta i ord och handling varierar också med tiden. Alldeles nyss köpte vi negerbollar, familjen var samhällets grundpelare, vi hade sparbössor till barnen och Guds tio bud var basen för ett anständigt liv. Vi avvek inte så mycket från varandra.

Idag finns flera maktcentra. Tiden för Kyrkan och Regeringen är ute och har ersatts av media i olika former. När vi deltar i diskussioner på Internet känner vi oss viktiga. Att slippa hamna i onåd på medier tycks vara en stor fråga idag, speciellt bland de yngre. En anpassning för fiktiva makter kan bli större än anpassning till verkligheten? Vem är det då som styr?

Vi har yttrandefrihet som brukas och missbrukas. Vi dödar vanligtvis inte varandra på grund av ”fel” åsikt men nog kan det bli nära döden upplevelse genom hatet på Internet. Avrättning här hemma sker per ord, inte per halshuggning i normalfall. Sådant står radikala muslimer i Daesh för och den alldeles vanliga rättvisan i länder som Saudiarabien. Kina och Iran leder dock den ”legala” avrättningsligan för åsikter. Yttrandefrihet är bara ett ord i de flesta länder. Är du fattig och beroende av andras välvilja har du inte råd med åsikter. Gränser för frihet och rätten att yttra sig finns i alla samhällen, men påföljderna varierar.

Att döda och hota andra länders medborgare på grund av deras åsikter ingår i den islamtrogna världen. Det är aktuellt dagligen. Charlie Hebdo i Paris, terrorattacker som just nu i USA och alla minns väl Salman Rushdie eller Vilks. En stor artikel om Vilks fanns på DN i veckan.

vilks_rondellhund-768x1024Lars Vilks, rondellhund, från DN

Men Vilks har varit hotad i åratals, sedan 2007. Varför intresset kommer nu kan visa en kantring i de rätta åsikterna på media. Även Regeringen har vågat uttrycka oro för invandringsfrågan, terrorister och våra sinande resurser. Det svänger i maktens korridorer. Bara några veckor sedan var SD förslagen att minska antalet asylsökanden nära på kriminella. De var rasister hela bunten. Idag vet regeringen inte hur fort de kan stänga gränserna. Stäng Öresundsbron! ropar de med gråten i halsen. Men att prata med SD kan de inte, deras ståndpunkter ingår inte i Regeringens likalydande.

Vinden har vänt – något. Flertal skyndar sig till rätt fåra med tårfyllda ögon. Så genomskinligt. Så falskt. Vad gör man inte för att behålla makten? Att fundera en smula hur ökat antal muslimer från stridande länder kommer att påverka oss är dock inte ens tänkbart. Vi stänger kyrkor. Muslimer bygger moskéer.

Det är lätt att uppleva vårt land friare än muslimska länder. Kommer det att förbli så med ökad muslimsk invandring? Vet vi ens vad frihet innebär för oss så vi kan försvara det? Demokrati, men hur definieras det? Yttrandefrihet, men hur långt? Sexuell frihet? Slippa religiösa påbud? Jämlikhet, vad det nu innebär? Rätt att ösa ur sig vad som helst på Internet? Att få välja allt, bara andra betalar?

Jag tror att vi är oklara över de förändringar som sker i landet angående demokrati och yttrandefrihet. Jag tror snarare att våra normsystem håller på att krackelera. Politiker går i täten genom att medge olika regler för olika människor. Illegala bosättningar tilläts, lögner om ålder hos asylsökande struntas i, giftermål med barn orsakar inga åtgärder, man tänjer regler av rädsla för religiöst missnöje, man gynnar det ena könet framför det andra och föraktar allt som är liksom svenskt. Att behandla olika grupper på skilda sätt skapar parallella samhällen, grupper vi och dem och förebådar failed State. Vår frihet att tänka och vara vi är på förfall.

Vi borde hålla fast i de normsystem, som likhet inför lagen och att religion är en privatsak vilka har gjort detta land så framgångsrikt för medborgarna. Men jag tror att vi redan har klivit över den röda linjen.

Vad är frihet för dig? Vad är koden för ditt liv? Har du en inre tanke, ett normsystem du lever efter? När bröt du en uppförandekod sist? Hände det någonting? Du blev inte kastad från balkongen? Eller sparkad från ett förtroendeuppdrag hos facket? Eller bara kallad med fula namn på Twitter?
Håller du tyst? Försvarar du dig? Ljuger? Eller anpassar dig? Om det införs lagar som du inte kan acceptera, vad gör du då?

Till sist några rader från Snaphanen:
… På vägen har de importerat värderingar och en våldsbejakande ideologi som jag inte önskar mina värsta fiender, och som jag definitivt inte tänker utsätta mina barn och barnbarn för. Med dagens invandringssituation kommer en majoritet av Sveriges röstberättigade befolkning att vara muslimer inom några decennier, och jag tänker definitivt inte leva under sharia. http://snaphanen.dk/2015/11/29/sonderfallet/

Världen var ny och spännande när jag var ung. Världen idag är vidöppen, utnött och hotfull.

Uppdatering: Uppfostringskampanj i Karlstad:

https://toklandet.wordpress.com/2015/12/08/uppfostringslappen-i-karlstad/

http://varmtvalkommen.se/sv/

http://www.bbc.com/news/world-middle-east-34982154
http://www.dn.se/nyheter/sverige/lars-wilks-jagad-av-dodshotet/
http://www.ethnopress.se/?p=1448
https://meritwager.wordpress.com/2015/12/01/s-handlingar-stod-en-flicka-fodd-2001-12-01-uppsatt-som-maka-hon-fyllde-alltsa-14-ar-just-idag/

 

Ta en kula för folket? Något om polisens vardag.

DSC01293Två yrken står i centrum idag. Nej, det är inte någon minister. Ingen stor sångstjärna eller fotbollsspelare. Absolut inte någon manshatande feminist eller PK människa som gnäller om allting. Nej, det är helt andra yrkesgrupper som är i hetluften idag – tills de stupar.

Polis och socialsekreterare är dagens yrke. Två krävande arbeten, samhällets stöttepelare, men uselt betalda. Sköter man sitt jobb kan man ändå bli uthängd av missnöjda personer. Det går snabbt idag att stämpla någon som misshaglig och få igång en rev genom Internet. Lyckas man inte sköta jobbet är man också skyldig oavsett brist på resurser. Hur många gånger har Socialtjänsten blivit utskälld när människor som söker hjälp inte får vad de vill eller katastrofer inträffar som Socialtjänsten borde ha avvärjt oavsett om de hade kunskap om det eller inte. Eller ilskna skriverier, bilbränder och våldsdåd skylls på händelser när polisen skyddade människor och sköt en våldsman?

När katastrofer och misstag sker är orsaken oftast ren utmattning på grund av för många ärenden, inte att socialsekreteraren var elak eller likgiltig. Inte heller att polisen var skjutgalen utan livräddare.

Vem ringer du när det börjar lukta lik i huset? När slagsmål pågår hos grannen och någon ropar på hjälp? När dörren var uppbruten och hemmet länsat? Polisen förstås, men idag kan du inte vara säker på att de hinner göra så mycket åt saken. Polisen kan till och med råda folk att bevaka områden själva i stil medborgargarde.

Polisen är hårt ansträngd av tre nya akuta uppgifter: gränskontroll av flyktingar och andra som reser till Sverige, bevakning mot mordbrännare vid flyktingförläggningar samt höjd beredskap mot terrorism. Sverige har ett förhöjt säkerhetsläge sedan           1 oktober 2010. Hotbilden grundar sig främst i islamsk fundamentalism, men även vänster- och högeraktivister. Taimour Abdulwahab är hittills den enda självmordsbombaren i Sverige vars attentat 11/12 -10 dock misslyckades.

Hur skulle vi klara liknande händelser som i Paris 13/11? Inte alls? Vi skulle behöva bättre samordning och helt enkelt reserver för polisen.
Redan innan eventuella terrordåd förklarade Rikspolisstyrelsen att man skulle tvingas lägga annat åt sidan, som brottsutredningar och underrättelseinhämtning. Det skulle behövas en reservpolis, säger Mikael Holmström journalist och författare med inriktning på försvarsfrågor och säkerhetspolitik

2012 lades reservpolisen ner av Rikspolisstyrelsen och regeringen Reinfeldt. Reservpolisernas automatkarbiner förstördes. Slöseri av material betald av skattebetalare. Trodde vi då på evigt lugn i Världen? Vem gjorde den bedömningen? Kriget i Syrien pågick .

http://www.dn.se/nyheter/sverige/den-svenska-beredskapen-for-terror-ar-den-samsta-pa-tjugo-ar/

Hur blir man polis och hur ser lönen ut? Polisutbildning är 2,5 år varav 2 terminer betald praktik. Medellön 26 900 kr efter 9,6 års arbete enligt lönestatistik. Det är inte några topplöner för dem som skyddar våra liv. Generaldirektör däremot behöver inte snåla. Dan Eliasson fortsätter att toppa statens löneliga. Hans nya månadslön är 153000 kronor. Förtjänar han den höga lönen när anställda klagar på arbetsvillkoren? Han är inte precis älskad av underhuggarna.

Polisen har fått nog av dåliga arbetsvillkor, låg lön och omorganisation som inte ledde till bättre möjligheter att bedriva arbetet. De protesterar på olika sätt som att skriva brev till ledningen.

Exempel om missnöje från Sundsvall:
– Jag var jättepositiv till den (omorganisationen) för man vill ju att det ska bli en positiv utveckling, men det blev sämre, säger hundförare Ulrica Norlin, som har jobbat hos polisen i över 15 år och har en specialistkompetens i yttre tjänst.
– Det är hög arbetsbelastning och låga löner. Jag tjänar strax över 28 000.

http://www.st.nu/medelpad/sundsvall/tv-text-massiv-polisprotest-mot-laga-loner-och-daliga-arbetsforhallanden

Det pågår rationalisering, antalet polisbilar krymper och landet har delats in i sju regioner. Region Nord består av Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtlands län, 54,6 % av Sveriges yta. Där finns 877 000 invånare, omkring 100 000 anmälda brott och 2 150 anställda.

När har du sett en polis sist i Norrlands inland? Men det är inget att gnälla för, så är det också för Landstingets specialistsjukvård. Samma område har dottern, subspecialist, under sig och ansvar för. Och hur långt var det till BB kan man också fråga. Norrland är inte Stockholm. Stockholm är inte Norrland.

Vad säger en arbetande polis om situationen? Martin Marmgren, ”kändispolis” som bloggar, ser tre saker som blivit sämre:

Dålig personalpolitik både vad gäller lönesättning, behandling av medarbetare, takhöjd, och synen på facket.
Resursbrist som både drabbar allmänheten och skapar en ohållbar arbetsmiljö.
Ledarskapskultur där bilden av verksamheten verkar viktigare än vad man faktiskt uträttar.
Martin Marmgren på: http://www.dagenssamhalle.se/debatt/poliskar-vid-kokpunkten-brnu-raecker-det-20079
http://polistidningen.se/2013/10/11071/

Blir det bättre med tiden? Låt mig tvivla. Det är nya vindar som blåser. Nu skall även polisyrket bli PK!

Den nya polisutbildningen finns på Södertörns högskola. Den ska fokusera mer på frågor om genus, klass och etnicitet. Den akademiske ledaren för utbildningen, lektor Anders Fjällhed, som själv är utbildad fritidspedagog, psykolog och fil. dr. i pedagogik, säger att frågor om genus, klass, etnicitet och ålder är mer framträdande i utbildningen på Södertörn. Jag vet inte om blivande poliser ser som viktigt att undervisas övermåttan i genusfrågor?
http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/hur-redo-ar-sodertorn-att-bli-phs#sthash.84z9vkpb.dpuf

polis

Att skydda och hjälpa folket i Sverige är Polisens huvuduppgift. Råkar jag i nöd skiter jag fullständigt i om polisen tänker rätt i genustermer utan jag vill ha en stabil person till hjälp. Gärna någon vars styrka räcker till att övermanna boven eller forcera sig genom dörren. Någon som utstrålar: det här fixar vi, du är trygg nu.

Det är tufft att vara polis och socialsekreterare i dag. Vi bör komma ihåg det nästa gång vi gnäller över deras arbetsinsats.

Det värsta i polisarbetet måste ändå vara att utreda och hantera döda personer efter en terrorattack, som polisen i Paris gör just nu. Jag skrev detta inlägg på fredag men lägger ut det först nu. För – på fredag natt satt många av oss vid datorn och kände oss förbannade och sorgsna. En rädsla över tillvaron har åter drabbat oss. Orken tar slut. Pessimismen tar över. Situationen för folket och polisen som skall skydda oss inom EU har förändrats ytterligare. 4 poliser dog denna gång (är inte säker på siffran). 129 är dödstalet för alla just nu.

Kommer vår Regering att kunna tackla den förändringen som manifesteras i Paris?

Hur agerar Regeringen och polisledningen nu? Förebyggande? Rensar i Göteborg, grogrund för islamister? Fängslar återvändande terrorister eller ger dem förturer? Skyddar de oss eller skyddar de potentiella våldsverkare.

Hur gör vi vanliga satar? Är du rädd, ilsken eller likgiltig?

Om Socialtjänsten en annan dag.
http://www.thelocal.se/20151115/swedish-city-is-largest-recruiting-ground-for-islamic-extremism
http://www.lonestatistik.se/
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/polisen-brevbombar-makthavare
http://www.d-intl.com/2015/11/05/polisstriden-trappas-upp/
https://polisen.se/Stockholms_lan/Aktuellt/Nyheter/2015/Okt/Migrationens-konsekvenser-for-polisen/
http://www.blaljus.nu/
http://petterssonsblogg.se/2014/07/14/polisutbildning-med-nytt-fokus/
http://zynisk.blogg.se/2015/november/undantagstillstand-utlyst-i-frankrike-vart-ar-vi-pa-vag.html
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/norrmalmspolisen-i-uppror-mot-polisledningen