Min bästa vandring och lite råd för Ygeman och andra vandringssugna.

Enligt  pressuppgifter skall Ygeman vandra på fjällen och begrunda sitt öde utan mobil. Låter bra. Han har köpt nya skor. Det sista var dumt. Man skall aldrig vandra med alldeles nya skor. Det är dock bara en liten dumhet i jämförelse ”jag hittade inget rum för att prata med Statsministern”.

Rumsbrist är ytterligare en orsak till att minska den stora Riksdagen och antalet ministrar. Jag tycker att ca 201 Riksdagsman räcker för Sveriges storlek. Då finns det rum över. Kanske kan man märka ett isolerat rum för samtal om speciella katastrofer?

Även i Kommuner finns det säkert folk som inte hittar rum för att meddela allvarliga saker till varandra.

Höststädning? Vårstädning är för sent. Men Ygeman gör klokt i att vandra. Att gå rensar tankarna. Naturen helar. Man kommer hem som bättre och piggare varelse. Lycka till, ta med plåster.

Kan man inte fly till skogen  och fjällen kan man läsa om de vilka lyckats tillbringa en tid i ödemarken.

Bra böcker är till exempel  ”Walden” av Henry David Thoreau och  ”Kesä autiomaassa” av Edward Abbey, finns på engelska ”Desert Solitaire”.

Eller se en film femtielfte gången.

Min absoluta favoritfilm är ”Into the Wild”. Jag hoppas kunna vandra en gång till långt och länge i naturen, fast inte så illa planerat som Christopher McCandless i filmen efter boken av Jon Krakauer. Han dog av giftig växt när han höll på att dö av svält.

I år blir det bara en kort vandring med ett barnbarn. Jag får hushålla med de dagar jag får med plats för gubben i något boende.

Jag har kört med metoden ”först vandrar du med mig på fjällen – sedan får du åka utomlands till en valfri plats i Europa”. Barnen har gått med på det. Det är roligt att göra något med ett barn i taget. Den flickan som nu skall vandra fick dock resa till Venedig före. Man vet aldrig vilken dag man trillar av pinn och då blir det varken vandring eller resa.

Vandringar med barnbarnen står i en klass för sig. De har varit fem dagar  på Kungsleden från Hemavan med tält. Jag hoppas att någon av dem får mer intresse att vistas i naturen när de är vuxna. Många barn har tillbringat mer tid på Mc Donalds eller med något spel på Internet än i närmaste skogen. ”Naturen är överskattad, vad ska barn med den till” skrev en kommentator en gång. Hm, den personen måste ha levt i ett mörkt källare.

Men, vad har varit min bästa vandring? Jag försöker tänka efter men det blir spridda stunder då naturen slog knock out på en. En gång gick gubben och jag från Hellemobotn till Sarek och slutade vid Virihaure i Padjelanta. Det var en härlig vandring. Eller Nordkalottleden ensam, den 80 mil långa genom Norge, Finland, Sverige. Korsa Island till fots, det var absolut magiskt. Kilimanjaro kanske. Alperna. Varje vandring ger något om inte annat så motion och vila från civilisationen.

Om du nu ska vandra köp inte skor i sista minuten utan ”gå in” de. Räkna inte att telefonen fungerar, kanske Telia om du har tur. Vissa stugor har radio. Glöm inte de tre K: n oavsett vart du går. Klocka, karta, kompass. Klockan får dig att bedöma tiden så du inte hamnar i mörker eller inte hinner till nästa stuga. Kompass om du nu skulle lyckas gå galet. Karta är både roligt att studera och som hjälpreda. Och glöm inte plåster. Jag vet inte hur mycket plåster jag har delat ut under åren.  Att ha extra mat med sig är också klokt. Ha vatten i flaskan, det är inte jokkar överallt. Varm tröja, mössa och vantar som reserv även på sommaren. Extra strumpor. Tomma plastpåsar att ha ovan strumpor om skorna blir blöta. Det är skit att vara blöt i fötterna.

Räkna alltid med regn och tidsförluster. Planera inte så snålt att du måste jäkta. Jag har sett folk springa för att de ska hinna med sista båten och sedan bussen och flyget. Dagen efter satt de på stranden och svor. Skall du vara ute fem dagar räkna med sju. Det kan bli dåligt väder eller bara så fint att man vill stanna extra på ett ställe.

Är du novis gå märkta leder. Där det är stugor på jämna mellanrum, även om du går med tält. Sarekäventyr kan ta slut fort om du är ovan. Förra gången träffade jag ett gäng som undrade om det var några vad åt de hållet i Sarek de skulle gå. Det första hade nästan dränk dem. När jag svarade fem varav fyra svåra som en sexa på femgradig skala. Det var inte bara min bedömning utan de starka grabbarnas jag passerade. Jag fick vänta till morgonen vid ett av dessa, kom inte över. Då började två av dem att gråta och de vände. Det är skit att vada när det forsar högt och man ser inte botten och har skippat vandringsstaven. Man kan ju ha bara en stav i reserv som man kastar till varandra.

Vissa år är det mycket vatten och vad kan inte undvikas. Andra år är forsarna som stenöken att hoppa över.

På märkta leder finns i regel broar. Sen kan ju broarna vara borta de med. Tro inte att alla lagas på en gång efter vårfloden. Då är det väldigt knivigt.

Den mest populära sträckan är från Abisko till Kebnekaise fjällstation och sedan till Nikkaluokta. På den sträckan finns inga problem. Inte i Padjelanta heller.

Jag rekommenderar varmt Padjelanta. Rösad, stugor, vackert och riktig vildmarkskänsla med Sarek åt ena hållet och stora sjöar för andra och sedan fjällskog. Orkar man inte gå det hela kan man ta helikoptern tillbaka från mitten. Välj i så fall att gå den övre delen med start i Ritsem och helikopter till Kvikkjokk.

Hemavan är inte så tokigt heller. Syterskalet är en mäktig dal. Det räcker för ett barn att få vildmarkskänsla. Kanske även för dig?

Bilder uppifrån:

Virihaure, Sarek nordtopp, Island Laugavegur , Mollisforss Norge  Nordkalottled, Padjelanta mot Sarek.

OBS svensk stavning på svenska platser!

Spåren förskräcker inte eller den krockade lyxbilen.

Jag fick mitt första arbete som socionom på grund av cancer. Nej, jag var inte drabbad utan terapeuten som jag skulle ersätta under hans rehabilitering. Han berättade en sjukdomshistoria som fick mig att fundera.

Vad styr våra val?

Terapeuten hade varit på fest med sina gamla studiekamrater. Det var tio år efter examen. Han träffade i festen en kvinna som uppvaktade honom ivrigt. Trots att han sa sig vara lyckligt gift var han som en magnet för henne. Hon var änka efter två män vilka båda hade dött i elakartad cancer, som de inte visste något om när de gifte sig.  Hon hade varit förkrossad men tagit hand om dem tills döden kom.

Två veckor efter denna fest ramlade terapeuten ihop på jobbet. Han kunde inte andas. En snabb operation räddade hans liv. Han hade strupcancer och ingen aning om det. Han hade ju bara lite ont i halsen. Hans sjukdom gav mig ett arbete på rådgivningsbyrån. Det var på den tiden då överskott av socionomer orsakade många sökanden till varje vikariat. Det var arbetsgivarens marknad. Idag är det tvärtemot.

Var denna kvinna synsk på något sätt? Finns det mekanismer i hjärnan som drar oss till det vi känner igen och kan behärska?  Hon drogs ju till det sjuka. Slump eller sanning?

Jag undrar: söker vi intuitivt det vi känner igen och tror oss kunna hantera? Även när det leder till kaos?

När jag bytte arbete till sjukhus som kurator mötte jag samma mönster.

En del av mina patienter var misshandlade av sin partner. Några var misshandlade i vartenda förhållande. Det var nästan som om de obevekligen drevs mot de först charmiga sedan aggressiva männen. Även om kvinnan visste att mannens föregående fru/fästmö hade blivit misshandlad, kanske till och med bragts om livet, trodde hon att den här gången kommer det att gå bra. Kärlek botar. Spåren förskräckte inte, inte innan Socialtjänsten planerade att ta barnen. Då sökte man hjälp för att rädda förhållandet, inte för att separera.

Varför fortsätter man med destruktivt beteende? Varför förskräcker inte spåren?

Min behandlingsmodell var oftast lösningsfokuserad terapi. Grunden var att inte göra samma icke fungerande åtgärd igen. Genast när något fungerade försökte man göra mer av det. I mitt arbetssätt ingick utredning om tidigare insatser och vem hade gjort vad. De åtgärder och personer som inte åstadkom någon positiv förändring skalades av.

I ett fall fanns trettiosex (36) personer kring ett gift par, men båda knarkade lika glatt för det. Mötet där vi försökte ta reda på vad alla gjorde och rent av bli av med de flesta var sorglig, aha upplevelsen var inte så fin för alla. Vissa hade ingen aning om varandras existens.

Varför fortsätter man med något som inte ger positiva resultat?

Kan Regering och Riksdag också behöva lösningsfokuserad terapi? Kan en del av dem skalas bort? Har vi inte gamla, upprepade, verkningslösa metoder på flera områden? Polisen knäar. Skolan är ett sjunkande skepp. Sjukvården har gått mot väggen utan dörr. Invandring är ett sorgebarn. Parallella system har utvecklats i förorter. Samma brister som dyker upp med regelbundna mellanrum i världens mest beskattade land. De negativa förändringarna pågår, i flera år. Politiker har svårt att räkna ut effekter ”om vi gör så blir resultatet så” eller rikta blicken utåt där följer av politik och även religion drabbar folk varenda dag. Det finns hur många  varnande exempel som helst  i världen.

Men, spåren förskräcker inte.

Misslyckanden mörkläggs helst. Om du vågar ifrågasätta press och politik kommer skällsorden fram. Så är det inte, din jävla rasist!

Det känns som om hela det officiella politiska systemet skulle behöva rivas upp och med eftertankens kranka blekhet få fundera över: när gick det snett? Vad gjorde vi för fel? Vilket land ville vi skapa? Behöver vi alla dessa politiker och  myndigheter som ändå inte klarar jobbet? Vad fungerar, vad inte? Vem är onödig i systemet?

Hur långt räcker det att vara god?

I en film kan man flytta sig bakåt och rätta till saker. Det vore en riktig önskedröm. Tänk om vi kunde fixa våra misstag enkelt med bättre repriser. Men, vi har det som vi har det just nu. Det går bara sämre repriser.

Ibland känns Sverige som en krockad lyxbil. Förut tittade alla avundsjukt på den. Folk åkte långt för att beundra bilen. Den var underbar att köra. Håret fladdrade i vinden när den körde i hög fart. Motorn spann som en nöjd kisse. Föraren trodde sig vara oövervinnlig och gasade på. Farten blev så hög att bilen höll sig inte på vägen. Nu står bilen i diket men ingen vill frakta bort den till en verkstad. Ingen vet hur den skall lagas och det är brist på reservdelar.

Det kaos vi ser i världen kanske blir normaltillstånd även hos oss? Är det så att världens länder blandar sig med varandra både i befolkning, levnadssätt, religion och resurser, brister och problem och till sist lever vi alla med samma solidariska elände i jämlikhetens och multikulturens namn?

Varför skulle vi ha det bättre än andra? Är det rättvist att låta spåren förskräcka?

”Spåren förskräcker”, på latin vestigia terrent av den romerske poeten Horatius, är ett uttryck som förekommer när någon vägrar ge sig in i samarbete med någon annan. Man ser vad som hänt med andra som gjort liknande val, och på grund av dessa spår drar man sig för att göra om misstaget.

Orden syftar på hans kritiska attityd mot det romerska folkets vanor. Horatius använder sig av en jämförelse med  fabeln om räven som tackade nej till att besöka lejonets kula, eftersom han såg många spår som ledde in i kulan men inga som ledde ut.

Quia me vestigia terrent, / omnia te adversum spectantia / nulla retrorsum (”Eftersom spåren förskräcker mig, / alla leder mot dig / inga därifrån”)

Rävbild  Wikipedia

 

 

 

 

Om vi skrattar åt Regeringen förlänger det livet?

IMG_0019

Vad gör dig lycklig? Är svenskarna ett lyckligt folk? FN s Sustainable Development Solutions Network har släppt sin 2016 World Happiness Report, den fjärde undersökningen om lycka och hur det mäts. 157 länder har deltagit.

FN s World Happiness Day, är idag, den 20 mars.

Jag fastnade på vissa av frågorna vilka kan vara mer intressanta än BNP eller om vi skrattar eller är ledsna. Nu kopierar jag direkt några stycken frågor, utan översättning, som påstås mäta lycka.

“Are you satisfied or dissatisfied with your freedom to choose whatyou do with your life?

Vilken stor fråga! Hur fria är vi att välja våra liv? Finns det helt fria val? Hur långt räcker vår egen förmåga, begåvning och vilja?

En människa är ingen öde ö, vi lever i samverkan med andra. Det är en del som influerar våra val. Det är mycket som begränsar vår frihet. Vi är påverkade av samhället vi lever i, de möjligheter som finns i och omkring oss, det vi fått genom uppfostran. Kanske sitter vi i skiten med inkomst som inte räcker, sjukdom och i värsta fall med kultur eller religion som har stakat livet för oss. Redan som barn väljer några att behaga föräldrarna i stället att välja sin egen väg. Saker och göranden går i arv, arvet kan vara starkare än valmöjligheterna.

Hur mycket fritt val är då kvar?

Frihet att välja varierar med tiden och levnadssituationen.  Vi nöjer oss också ofta med mindre än vi skulle kunna.

Hur blir vi nöjda med våra val fast de inte ger oss allt vi drömde om? Finns det en massa missnöjda människor som tänker om jag bara hade… hm, så tänker jag ibland. Att slösa bort det fria valet och gnälla sedan är nog ganska vanligt förekommande.

“If you were in trouble, do you have relatives or friends you can count on to help you whenever you need them, or not?”

I Sverige är vi i händerna på det officiella programmet vi redan har betalt med skatt som ger oss rätt till vård, hjälp och medel vid behov. Samhället är bara ett slags försäkring, inte att myndigheter kommer hem om du krisar och ger dig tröst och psykisk support. Samhället kanske sviker dina förväntningar? Trots att du behöver hjälp just nu ställs du i kön och den kan vara lång.

Idag när familjerna är små och människorna rörliga kan det hända att ens nära krets inte är tillgänglig. Vi hinner inte med varandra. Det finns så mycket utöver arbete som äter upp ens tid.  Många lider av ensamhet, speciellt de gamla. Kanske får de bara ett julkort eller en chokladask från släktingar när det dåliga samvetet slår till?

045

Kan du lita på att om – så, kommer någon och hjälper dig? Kan du ringa en närstående/vän mitt i natten och den lyssnar på din oro?                                                Nej, jag skulle aldrig väcka någon hur illa det än vore. Men det är mitt fria val.

I många andra länder är man mer beroende av den kretsen man tillhör. Samhället står inte bi vid livets bekymmer, det gör släkten och klanen. Inom den gruppen behandlas problem, rättvisan sker och det är bara att nöja sig.

Utan stöd och medel kan överlevnad lösas på mindre bra sätt som kriminalitet, prostitution eller att sälja sin dotter till giftermål. Även om det löser den akuta situationen kan det knappas räknas som lycka.

Is corruption widespread throughout the government or not” and “Is corruption widespread within businesses or not?”

Vi ligger bra till på plats 3 i världen angående korruption. Men är vi så perfekta? När ministrar erhåller bostäder som andra får köa för i 15 år och när beskyddarverksamhet brer ut sig i förorter är korruption på intåg.

Ruttenhet är en av synonymerna till korruption och det passar bra i många fall.

Rån av allmänna medel har många ansikten. Tjänster delas ut till kompisar i makten genom vänskapskorruption oavsett den minsta kvalifikation. De gemensamma medlen används som privat egendom till galna projekt. Hör man till grädden belönar man sig oavsett vad det kostar. Man blir fartblind.

Ett slags korruption är de avdankade politiker som lyfter lön från skattebetalare och trixar bort sina andra inkomster. Att bli högt belönad när man får sparken och på så sätt äter upp skattebetalarnas kapital kallas avgångsvederlag men borde klassas med ruttenhet.

Korruption finns förstås även bland svensk affärsverksamhet. Några hittar du på Wikipedia att börja med. Vi är inte så goda men andra är värre.

http://anthropocene.live/2016/03/21/korruptionens-olika-ansikten/

https://www.facebook.com/sloseriombudsmannen/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Korruption

Confidence in national government?

Det är en krympande skara som gillar den svenska regeringen. I senaste Novus hade 2 % stort förtroende för Regeringen. 58 % av de tillfrågade har ett ganska litet eller mycket litet förtroende vilket är en ökning på 20 % sedan mätningen vid regeringens tillträde 2014.

regeringen-3944

En majoritet av de rödgröna (S+V+MP) har fortsatt ett ganska stort eller mycket stort förtroende för regeringen (58 %) alltså för sig själva även om det skett en minskning även där sedan regeringens tillträde i oktober 2014 (69 %). Så, tilltron till ens egen Regering var inte 100 % då heller. Hoppsan!

Statsministern har svagt förtroende, endast 24 % har stort eller ganska stort förtroende för Löfven. Åsa Romson är Regeringens svagaste kort, bara 7 % förtroende. Det finns positiva optimister i Sverige. Kanske ger det en lyckokänsla?

Generally speaking, would you say that most people can be trusted or that you need to be very careful in dealing with people?”

Är vi otryggare idag? Pratade nyss med några som arbetar i hemtjänsten. De tvingas nu bära larm utöver sin mobil på vissa områden.  Det är inte åldringarna som är hotfulla utan personalen har blivit ofredade på väg till dem. På flera ställen kan man springa med polisen när de tränar i löpspåret. Skall polisen börja gå med hemtjänsten också, eller brevbärarna eller andra som rör sig på stökiga områden? Som de åker  med brandkåren och ambulansen på vissa nu mera kallade no – go – zoner.

Att hota personal som arbetar i samhället för att serva och hjälpa oss är för jävligt.

Nästan varje dag ser vi någon åldring i TV eller pressen som blivit av med sina pengar och värdesaker tack vare påhittiga tjuvar eller bedrägeri per telefon. Har risken att bli rånad ökat? Vet inte, det låter dock så. (Statistiska länkar under)

ikea

Vi hade rekord i mord förra året men Sverige hör till länder med få mord. Totalt dödades 103 människor, enligt Rättsmedicinalverket. Det är 21 fler mord och dråp än under 2014, en ökning med 26 procent. Är det undantag eller trend? I januari -16 skedde redan 17 mord. Oftast är offret och gärningspersonen bekanta med varandra men förra året skedde flera mord som avvek från mönstret. Jag tror att IKEA mordet var ett slags vattendelare i vår inställning till invandring och trygghet och Statens förmåga att se till vår säkerhet. Att en illegal invandrare som borde ha lämnat landet mördar några svenskar just där är en kränkning för oss alla som har en relation till IKEA i våra hem. Vi är många.

När polischefen uttalar sig som om han vore en försvarsadvokat för mördaren när en åldersljugande asylsökande i Mölndal mördar en av personalen sjunker vår tilltro till honom under jorden.(PS längst ner.)

När mord sker i grannskapet ökar otryggheten, ett tag i alla fall. Lägg till den allmänna känslan att polisen inte räcker till och inte utreder vardagsbrott. Uppfattningen att myndigheter inte står på vår sida tär på förtroendet. Att försvaret inte heller räcker och terrorism är dagligt förekommande – även om vi är nästan skonade än så länge här hemma – gnager på vår tillit till världen.

”Våra” terrorister mördar utomlands och när de inte fängslas vid återkomsten förebådar moralens fall hos politiker och rättsväsendet. Monamodellen med förturer till det vi andra köar till är inte något den vanlige medborgaren har gett godkännande för.

Världen är otryggare nu med krig och terrorism. Som följd av allt detta är vi otryggare. Vår tillit till människorna som styr minskar. Vi kan inte räkna ut hur allt som sker påverkar oss och på så sätt är vi osäkra om vår framtid.

Massmedian skriver sällan om bra nyheter. Det ökar också känslan av otrygghet.

Brottslighet har ökat eller inte? Hänvisar till Affes. BRÅ har underlag du kan söka själv. Affe har färdiga jämförande tabeller. Det är inte så roligt.

https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/statistik/anmalda-brott.html

https://affes.wordpress.com/category/kriminalstatistik-sverige/

004 (3)

En av punkterna mätte frisk livslängd och glädje. Förlänger skratt livet som min mor sa?

Sverige har sjunkit från plats 5 till plats 10 i lycka. Är vi olyckligare nu än några år sedan? Skrattar vi inte? Ja, man skrattar eller gråter så fort man går ut på Internet och läser om Regeringens senaste fadäser, fast det var nog inte det undersökningen menade med att vara glad och skratta.

Har vi mindre tillit till varandra och samhället? Litar vi inte längre på att Regeringen och medborgarna är ungefär på samma linje, har konsensus och det gör oss mindre lyckliga? Har de andra länderna blivit lyckligare? Skillnaden är liten mellan de främsta länderna men kanske bör man fundera över varför människorna i detta högskatteland med många förmåner sjunker i denna och i många andra mätningar.

Kan man verkligen mäta lycka? Är den inte alldeles för flyende känsla för att mätas? Kan du svara på frågan: är du lycklig utan att börja bena ut frågan?

dansk

Vilka var då de tio lyckligaste länderna? Danmark är etta som alltid. Vi ligger som tia. Jag kopierar rakt av och översätter inte namnen.

  1. Denmark
  2. Switzerland
  3. Iceland
  4. Norway
  5. Finland
  6. Canada
  7. Netherlands
  8. New Zealand
  9. Australia
  10. Sweden

USA på plats 13, England 23, Frankrike 32, Ryssland 56 och Kina 83 av 157 länder.

De tio värsta länderna och länder under mitten är de länder som återkommer i alla mätningar som sämst oavsett vad man mäter.

  1. Madagascar
  2. Tanzania
  3. Liberia
  4. Guinea
  5. Rwanda
  6. Benin
  7. Afghanistan
  8. Togo
  9. Syria
  10. Burundi

http://worldhappiness.report/wp-content/uploads/sites/2/2016/03/StatisticalAppendixWHR2016.pdf

http://worldhappiness.report/

  1. Man blir naturligtvis förtvivlad å alla inblandades vägnar, naturligtvis den som blir dödad och dennes anhöriga, men också för en enskild ung kille som begår en sån här förskräcklig händelse, vad har den personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig? Hela den här flyktingkrisen visar ju på hur orättvist livet är i många delar av världen, och vi får hjälpa till och försöka lösa det här efter bästa förmåga. SVT:s morgonsoffa 26/1 Rikspolischef Eliasson

Det visade sig att denna unga kille var en vuxen man.

Om uppförandekoder, makt och imitatörer.

IMG_4770

När människor är fria att göra som de vill härmar de oftast varandra. Så mycket för den friheten! De ofria imiterar dem som visar hur man bör vara, de som äger makten, den officiella eller inofficiella.

Är vi alla imitatörer?

Om folk är tillräckligt rädda böjer de sig genast under galgen. Rädslan har olika upphov. Lagar, hemmets regler, områdets regler, religionens- och samhällets regler. Trycket att vara på rätt sätt. Böja sig eller bli utstött? Jag tror att många böjer sig.

I dag är påbud från vår Regering mindre värt än flödet från den inofficiella makten. Vem äger makten då, är en bra fråga. Den riktiga makten, inte suset från dagens huvudbry. Den som styr ekonomin skulle många ha som svar. Att äga är att ha makt. Kanske kommer inflytandet utifrån från rörelser vi inte förmår att påverka? Är vår frihet begränsad, är vi bara maktlösa vindflöjel i världens turbulens?

292

Det rätta i ord och handling varierar också med tiden. Alldeles nyss köpte vi negerbollar, familjen var samhällets grundpelare, vi hade sparbössor till barnen och Guds tio bud var basen för ett anständigt liv. Vi avvek inte så mycket från varandra.

Idag finns flera maktcentra. Tiden för Kyrkan och Regeringen är ute och har ersatts av media i olika former. När vi deltar i diskussioner på Internet känner vi oss viktiga. Att slippa hamna i onåd på medier tycks vara en stor fråga idag, speciellt bland de yngre. En anpassning för fiktiva makter kan bli större än anpassning till verkligheten? Vem är det då som styr?

Vi har yttrandefrihet som brukas och missbrukas. Vi dödar vanligtvis inte varandra på grund av ”fel” åsikt men nog kan det bli nära döden upplevelse genom hatet på Internet. Avrättning här hemma sker per ord, inte per halshuggning i normalfall. Sådant står radikala muslimer i Daesh för och den alldeles vanliga rättvisan i länder som Saudiarabien. Kina och Iran leder dock den ”legala” avrättningsligan för åsikter. Yttrandefrihet är bara ett ord i de flesta länder. Är du fattig och beroende av andras välvilja har du inte råd med åsikter. Gränser för frihet och rätten att yttra sig finns i alla samhällen, men påföljderna varierar.

Att döda och hota andra länders medborgare på grund av deras åsikter ingår i den islamtrogna världen. Det är aktuellt dagligen. Charlie Hebdo i Paris, terrorattacker som just nu i USA och alla minns väl Salman Rushdie eller Vilks. En stor artikel om Vilks fanns på DN i veckan.

vilks_rondellhund-768x1024Lars Vilks, rondellhund, från DN

Men Vilks har varit hotad i åratals, sedan 2007. Varför intresset kommer nu kan visa en kantring i de rätta åsikterna på media. Även Regeringen har vågat uttrycka oro för invandringsfrågan, terrorister och våra sinande resurser. Det svänger i maktens korridorer. Bara några veckor sedan var SD förslagen att minska antalet asylsökanden nära på kriminella. De var rasister hela bunten. Idag vet regeringen inte hur fort de kan stänga gränserna. Stäng Öresundsbron! ropar de med gråten i halsen. Men att prata med SD kan de inte, deras ståndpunkter ingår inte i Regeringens likalydande.

Vinden har vänt – något. Flertal skyndar sig till rätt fåra med tårfyllda ögon. Så genomskinligt. Så falskt. Vad gör man inte för att behålla makten? Att fundera en smula hur ökat antal muslimer från stridande länder kommer att påverka oss är dock inte ens tänkbart. Vi stänger kyrkor. Muslimer bygger moskéer.

Det är lätt att uppleva vårt land friare än muslimska länder. Kommer det att förbli så med ökad muslimsk invandring? Vet vi ens vad frihet innebär för oss så vi kan försvara det? Demokrati, men hur definieras det? Yttrandefrihet, men hur långt? Sexuell frihet? Slippa religiösa påbud? Jämlikhet, vad det nu innebär? Rätt att ösa ur sig vad som helst på Internet? Att få välja allt, bara andra betalar?

Jag tror att vi är oklara över de förändringar som sker i landet angående demokrati och yttrandefrihet. Jag tror snarare att våra normsystem håller på att krackelera. Politiker går i täten genom att medge olika regler för olika människor. Illegala bosättningar tilläts, lögner om ålder hos asylsökande struntas i, giftermål med barn orsakar inga åtgärder, man tänjer regler av rädsla för religiöst missnöje, man gynnar det ena könet framför det andra och föraktar allt som är liksom svenskt. Att behandla olika grupper på skilda sätt skapar parallella samhällen, grupper vi och dem och förebådar failed State. Vår frihet att tänka och vara vi är på förfall.

Vi borde hålla fast i de normsystem, som likhet inför lagen och att religion är en privatsak vilka har gjort detta land så framgångsrikt för medborgarna. Men jag tror att vi redan har klivit över den röda linjen.

Vad är frihet för dig? Vad är koden för ditt liv? Har du en inre tanke, ett normsystem du lever efter? När bröt du en uppförandekod sist? Hände det någonting? Du blev inte kastad från balkongen? Eller sparkad från ett förtroendeuppdrag hos facket? Eller bara kallad med fula namn på Twitter?
Håller du tyst? Försvarar du dig? Ljuger? Eller anpassar dig? Om det införs lagar som du inte kan acceptera, vad gör du då?

Till sist några rader från Snaphanen:
… På vägen har de importerat värderingar och en våldsbejakande ideologi som jag inte önskar mina värsta fiender, och som jag definitivt inte tänker utsätta mina barn och barnbarn för. Med dagens invandringssituation kommer en majoritet av Sveriges röstberättigade befolkning att vara muslimer inom några decennier, och jag tänker definitivt inte leva under sharia. http://snaphanen.dk/2015/11/29/sonderfallet/

Världen var ny och spännande när jag var ung. Världen idag är vidöppen, utnött och hotfull.

Uppdatering: Uppfostringskampanj i Karlstad:

https://toklandet.wordpress.com/2015/12/08/uppfostringslappen-i-karlstad/

http://varmtvalkommen.se/sv/

http://www.bbc.com/news/world-middle-east-34982154
http://www.dn.se/nyheter/sverige/lars-wilks-jagad-av-dodshotet/
http://www.ethnopress.se/?p=1448
https://meritwager.wordpress.com/2015/12/01/s-handlingar-stod-en-flicka-fodd-2001-12-01-uppsatt-som-maka-hon-fyllde-alltsa-14-ar-just-idag/