De rasistiska galenpannorna.

En helt annan hund

Ekot – som vi skattebetalare avlönar – rensar ord. De skriver på Facebook: God morgon! Nu har kommentarsfältet rensats, rasistiska ord som ’indian’ och ’eskimå’ är INTE okej!”.

Jag passerade flera indianreservat under tiden på PCT. Vad ska de kallas? Reservat för?. Alldeles nyss bildades en ny stor indianreservat i Oklahoma. Viss politiker tog en blodtest för hon ville så gärna härstamma från indianer. Resultat var kanske, troligt, lite. Pocahontas kallas hon lite spydigt. Hon ligger bra till i vicepresidentkampen fast hon är vit. Det kan väl inte gå för sig idag? Vit man och en vit kvinna på de poster?

Men nu är ordet indian rasistisk enligt ordrensare. Vilka andra folkslag näst? Kineser? Svensk är förstås rasistisk ord.

Även hundars namn kan uppröra folk. En hund troligen med namnet Nigger hade en gravsten. Han dog 1902. Men nu drabbar stormen även döda hundar. Tidningen täcker namnet. De vågar inte ens stå för gravsten för en hund.

Från Daily Mail: The gravestone of a dog named the ’N word’ based in Warwickshire has been removed amid the Black Lives Matter movement.

The dog passed away in July 1902 and his memorial in Coombe Abbey Park, a popular cultural attraction, displayed his controversial name along with the date of his death.

Following complaints made last year, Coventry City Council refused to remove the gravestone due to property reasons, but it has finally been taken away.

Nu var det en hund men det finns otaliga namn på gravstenar för människor som väcker avsky. Adolf? Josef? Djingis? Fler…Skall vi rensa de också?

Jag är säker på att det finns uttryck vi bör undvika. Jag vill ogärna bli kallad för jävla finne. Jävla alltså. Och tilltalsnamnet hora på skolgårdar bör rensas ut. Men en hund som har dött över hundra år sedan! Vilka namn, nationaliteter, folk blir du upprörd över? Eller hör du till de som anser att ordrensare själva är de rasistiska galenpannorna?

Det finns oändligt med saker och händelser att bli upprörd över. Man borde välja noga vart man lägger sin energi till. Något av mer betydelse än ordet eskimå, indian och gravsten för en hund.

Att desinfektera historien och nutiden gör ingenting bättre. Jag vill slippa betala till Radiotjänsten och jag fortsätter att kalla indianer för indianer och eskimåer för eskimåer. Tills de själva vill byta namn.

https://www.dailymail.co.uk/news/article-8488865/Memorial-dog-racist-died-1902-removed-graveyard.html

En stund av inflytande?

Först om mitt lilla kändisskap. 1995 gjorde jag en lång vandring, Nordkalottleden 80 mil, och sålde historien till några tidningar, vann en tävling med fina priser, intervjuades och fick på så sätt mina utgifter betalda. Idag vore Nordkalottleden inte värt att skriva om men då var extremsportare inte så många. Att vara en  kvinna hade också sin fördel, likaså brist på Internet.

Jag hade min stund av kändisskap.

Det var betydligt mindre intresse när jag gav ut en bok och ingenting när jag utbildade ryska regeringsmedlemmar och sjukvårdsansvariga. Det sista tyckte jag var en prestation. Jag hade gärna stått i rampljuset en stund och varit stolt över svensk sjukvård men det var helt ointressant för media och även för Landstingspolitiker.

Ryssarna var imponerade. De bytte faktiskt taktik i vissa vårdärenden för att undvika smittorisker.

Detta var på den tiden du oftast måste prestera något själv ur din kunskapsbank eller förmåga för att – kanske – hamna i media. Idag är det helt annat. Internet har förändrat median och oss.  Du behöver inte uppvisa stora kunskaper eller output, bara bli upprörd och lägga ut en rad om det du hittar som rasistisk, ojämlikt, manligt, opassande, kvinnoförtryckande eller annat du retar dig på. Internet sköter saken. Genast hänger ilskna kvinnor (mestadels kvinnor) med. Ett slags ideologiska städtrupper  rycker ut till stöd. Du blir ”dagens kändis”, intervjuas och får spaltmetrar, kanske en minut i TV nyheter. Är du redan lite känd kan du bli professionell klagare som kallas till olika program och du får yttra dig om ditt och datt, oavsett dina kunskaper.

Det drabbade företaget brukar rätta sig i ledet och städa bort det som orsakade stämpel opassande. Man kanske anställer någon som bevakar att det anstötliga inte händer igen, som HM gjorde efter den gröna  ”rasistiska” tröjan.

En  enda konsument kan ha stor makt när det gäller genus och misstänkt rasism. Inte om prylarna faller ihop dagen efter garantin går ut.

Upprördhet kan handla om obetydliga saker som figurer av plastpärlor, bilder i en barnbok, ett ord, tröjor, ja just tröjor är dagens klanderobjekt. Att peka ut en HM tröja som rasistisk fick oanade konsekvenser. Familjen vars barn hade varit modell fick försvara sig. Ilskna människor gick bärsärk i HM affärer. Rent barbarisk våg av hat svämmade över både i affärer och på Internet.

Vi som inte är så känsliga fattade ingenting.

Hade det inte räckt att strunta i att köpa tröjan? Nej, någon person fick visa hur rätt och god hon var. Tröjan drogs tillbaka. Lindex däremot böjde sig inte med sin ”olämpliga” too cool tröja fast stormen gick. Tack för det!

Det är lättantändligt idag. Vad som helst utan djupare eller mer samhällsomstörtande betydelse  kan orsaka folkstorm när någon drar i rasistsnöret och lägger ut det på Internet.  Att synas är viktigt, speciellt om man får ropa att saken trakasserar kvinnor,  är rasistisk, patriarkal eller mot feminism och jämlikhet.  Ibland känns det som rea på viktiga sakfrågor.

Fastnar vi på petitesser för att de stora frågorna är för svåra och tidskrävande?  När tröjor får så mycket energi vad skulle kunna hända om det lades i något viktigare, något som kan förbättra samhället? Eller ens på så enkla saker som att knacka på hos en granne som behöver lite hjälp och sällskap? Bli läxhjälp för de som inte har svensktalande föräldrar? Vad som helst  som har positiv betydelse för medmänniskor. Att ta hand om varandra, stå bi.

Men, vad gnäller jag på. Tröjan var en världsnyhet, det gav en stunds viktighet för några som vet bäst. De stora samhällsfrågorna klarar vi av med en röst i september.  Frågorna som blir politikernas besvär medan stormen klyver ord.

Översta bilden: hemstickad tröja, ett säkert kort eller är det  för mycket rosa?.