Det är som ett skavsår som alltid känns.

Har du blivit våldtagen någon gång? Vad kände du för förövaren efteråt? Ville du umgås med denne och kanske möta personen varje dag på jobbet eller skolan? Om du var tvingad att göra det eftersom förövaren inte flyttade på sig, vad gjorde du då?

Gömde dig hemma och mådde uselt? Flyttade själv från jobbet, skolan, orten?

Kastade eller brände du kläderna du hade på dig när du blev våldtagen? Söp du, tog lugnande medel och kanske starkare droger du fixade från gatan för att överleva? Var det svårt att prata om  och ens säga ordet våldtäkt?

Trodde polisen inte på dig när du äntligen orkade prata med dem? Betraktades du som lite skyldig och förövaren snarare som ett offer? Frågade man något om dina kläder eller utseende som att ”är man klädd så där kan ju vad som helst hända”? Frågade de om du hade druckit? Om du hade skrikit efter hjälp? Om inte, var det kanske inte så farligt? Att bli paralyserad räknas liksom inte.

Hade du giftermål i tankarna? Att gifta sig med våldtäktsmannen skulle vara som försoning och din heder var rehabiliterad? Så vansinnigt tänker man i Turkiet, Pakistan… om förövaren behagar gifta sig med offret oavsett ålder blir ju allt bra, inga åtal. Jag har också haft patienter som gift sig med mannen trots våldtäkt och misshandel. Gick det bra? Inte.

Såg du bilder på  våldtäkten senare på internet? Kanske larmade någon och sa att du finns nu på en porrsajt. Internet glömmer inte. Din våldtäkt blir ditt varumärke.

Funderade du att ta livet av dig? Eller sticka kniven i förövaren?

Hur gick rättegången? Blev det inget för ord stod mot ord? Kanske hittades förövaren aldrig? Kanske tog det  så lång tid innan rättegången blev av att du helst bara ville slippa.

Vad fick du för hjälp? Blev du hjälpt? Det är som ett skavsår som alltid känns, sa en av mina patienter om våldtäkten. Hon kallade terapin för plåster och insåg att hon var inte skyldig.

En av de omskrivna våldtäkterna skedde i en skola i Lund och de två killarna, förövarna, fortsatte i skolan som om ingenting hade hänt medan den minderåriga flickan, offret, mådde uselt hemma. Rektorn försvarade pojkarna, båda invandrare i detta fall. Han kanske tyckte synd om dem och ville vara god? Undvika ordet rasist? Även föräldrar till den dömda pojken försvarade honom i stället att undra över fostran de givit åt sin son.

Rektorn försvarade sig med:

Det är många föräldrar som har reagerat och jag kan förstå det. Samtidigt så finns det en helhet som vi måste ta hänsyn till. Alla tre är ju elever och alla tre är på sätt och vis offer i det här, säger rektorn.

– Alla tre är barn. Killen som nu blivit dömd har ju fått ett ganska kännbart straff och är på det sättet ett offer.

Den 16-årige pojken dömdes till kort ungdomstjänst samt ungdomsvård och ska betala skadestånd till flickan. Rektorn betonar att föräldrar och elever kan känna sig trygga.

– Vi har en beredskap om någon skulle känna oro, via vårt elevhälsoteam. Och vi har ett värdegrundsarbete som vi intensifierar och försöker att ta tag i ännu mer, säger rektorn.

https://www.sydsvenskan.se/2017-03-06/pojkar-som-valdtog-flicka-gar-kvar-pa-skolan

Skulle du ha känt dig trygg om dina barn gick i den skolan? Jag undrar: vad hade den rektorn för uppfattning om sexliv? Något måste han ha haft eftersom han var vuxen? Är det ok för honom att ha sex i offentliga toaletter mot någons vilja? Om inte, borde han förstå offret bättre.

Värdegrundsarbete? Det är redan kört. Rektorn och samhället har genom beteendet och domen sagt ”aja baja, men nu är vi alla vänner”. Killarna har fått bevis på att flickan, som inte ens kommer tillbaka till skolan, var bara en som det var okej att utnyttja. Hon är ju utdömd, inte killarna.

Men rektorn gjorde rätt fast han fick avgå på grund av för mycket uppmärksamhet i media. Regeringen önskar inte att våldtäktsmän får byta skola. I Riksdagens frågestund säger Ylva Johansson att det inte är lämpligt. Så, offren får flytta på sig. Eller stå ut.

Det är inte den första gången som flickor våldtas i skolan, det känns dock att sexuella brott har ökat i antal, vilket bekräftas av statistiken. Förmodligen inte första gången som förövaren blir offer och flickan bara en hora, det har funnits andra fall, det mest kända kan vara fallet i Örnsköldsvik. (länk nedan)

Det är som om offer och förövare hade bytt plats. Vilken värdegrund är det?

Våldtäkt har föga med sex att göra. Det är en maktdemonstration. Eller bara tro att sex med vem som helst, vart som helst, med barn eller vuxen, känd eller okänd är min rätt? En häftig grej! En pinne i ens brotts CV. Att man inte ens straffas av Rättsväsendet annat än några timmar hos en ”socialtant” och ännu mindre av omgivningen talar om att våldtäkt är OK. Det är så man gör mot kvinnor och flickor, det är inte så noga med dem.

Det var ju bara sex.

Det är dags att sluta förstå dessa unga män så förbaskat mycket utan sätta stopp, oavsett vilka de är. Det kan hända att förövarens föräldrar inte heller ser våldtäkt som brott utan försvarar beteendet, det skedde t. ex. i fallet Örnsköldsvik, så även nu. Det finns flera måttstock:

Vår religion tillåter inte att man alls är i kontakt med någon man inte är gift med. Det felet har skett och där måste han tänka om, säger modern till förövaren. Hon pratar inte svenska efter nio år i Sverige. (Expressen)

Tragik i total misslyckad integration. Tro går inte att integrera. Den har ett eget obrytbart liv. Men det är ingen ursäkt. Samhället borde markera tydligt vad är brott och vad är tillåtet. Annars är det fritt fram efter eget val. Även föräldrarna till de skyldiga borde alltid erbjudas (krav?) att gå med i behandlingen för att kunna hjälpa sina barn bättre.

http://www.expressen.se/kvallsposten/mamman-till-forovaren-efter-valdtakten-i-skolan/

http://www.telegraph.co.uk/news/2016/11/18/turkey-bill-to-pardon-statutory-rape-if-perpetrators-marry-victi/

http://www.bbc.com/news/world-europe-38030182

Det kravlösa goda

http://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/fragestund/fragestund_H4C120170316fs

http://www.friatider.se/ylva-johansson-vill-inte-flytta-domda-valdtaktsman

http://www.expressen.se/nyheter/dokument/valdtakten-pa-skoltoaletten-blev-starten-pa-ett-helt-ar-av-trakasserier/

http://www.svt.se/ug/linnea-anmalde-valdtakt-pojken-hyllades

http://www.bbc.com/news/world-us-canada-39392147

http://fnordspotting.blogspot.se/2017/03/om-lundarektorn-som-missade-taget-en.html

PS. Frågorna är efter det erfarenhet jag fått från mina forna patienter.

Bor Joakim von Anka här hos den svenska Regeringen samt lite statistik om oss.

061.JPG

Vem som helst kan ju få bidrag i Sverige, sa gänget runt bordet när vi drack te tillsammans och pratade om vår vandring runt Mt Blanc. De tyckte den ensamma gamla tanten var lite kul, men sedan kom kommentarerna om Sverige. Jag har för lite jobb just nu, kanske skulle jag röra mig mot Sverige, hur mycket bidrag kan man få, sa en av dem. Den första var landskapsarkitekt, den andra ekonom, den tredje läste psykologi och nästa var konstnär som gjorde simpla omslag och förpackningar. Alla var EU medborgare omkring 30 – 35 år, utom den sista, australiensaren, som bara kuskade runt i världen på spännande äventyr med pappas pengar och publiceringar i äventyrstidningar. Han frågade inte om bidrag.

Är världens uppfattning om Sverige ett bidragsland eller hade gänget bara usel humor? Men det var inte den första kommentaren av den typen jag hade fått. Är det så världen ser på Sverige? Bidragslandet?

Jag hade inte mycket att sätta mot deras uppfattning om bidragslandet. Nästa gång jag hamnade vid ett campingbord och folk frågade varifrån jag kom sa jag Finland och de ropade i en mun: så härligt land! Jag har alltid önskat resa dit.

Jag hoppades att de inte frågade mer ingående råd. Svek jag mitt land? Är Sverige mitt land? Folk frågar gärna varifrån jag kommer eftersom jag har en brytning. Det är trist att få den frågan efter mer än 50 år i landet. Jag tröstar mig med att Drottningen har också en brytning och hon har fått svenskundervisning, inte jag.  På de 50+ åren har världen förändrats, så även Sverige. Ute på gatan pratas det olika språk och på sjukhuset jag arbetade behövdes tolkar på 96 språk. Gatubilden är förändrad. Just idag mötte jag flera kvinnor i heltäckande svart klädsel i vårt lilla centrum och en del av flickorna i närliggande skola bär huvudduk. Tiggare sitter vid affärsdörrar med sina pappmuggar. Det är fredag och folk går hem med pizzakartonger och systempåsar. Nyheterna berättar om problem, skatteslöseri, bidragsfusk, svenska IS krigare, dom i våldtäktsmål och politikernas velande.  Invandring är den näst viktigaste frågan i Sverige efter skolan i fritt fall. Hela världen med sina problem finns i Sverige.

Sverige är ett annat land idag än på – 60 talet när jag tog båten över till det förlovade landet Sverige. Ändå inte, Sverige är fortfarande målet för invandrare. Skälen kan dock vara annat än min. Drömmen om ett homogent land, dit vi integrerade oss som nykomlingar, där vi lätt kände igen oss är länge sedan förbi. Världen förändras, allt är i rörelse.

Vad är ett hemland? När blir ens boplats hemland? Vad består en nation och dess folk av? Vem är invandrare och vem är svensk? De är aktuella frågor men att diskutera dessa stämplas man genast med rasiststämpel. Skall Sverige finnas kvar? Kan den tanken vara rasistiskt? Är multikulturellt bara ”another leftist ‘Hate Crime’ on Western Civilization” som någon skrev i som kommentar till en artikel?

Hur blir framtiden? Vad säger statistiken? Framtiden är redan multikulturell. När jag flyttade hit i början -60talet var vi ca 7,5 miljoner och jag tror att finnar var den största invandrargruppen. Dock hade Finland och Sverige varit samma land en gång i tiden. Den sista december 2014 uppgick Sveriges befolkning till 9 747 355 personer. Det är en ökning med 102 491 personer jämfört med året innan. Folkökningen är den största som någonsin uppmätts mellan två enskilda år. Främsta skälet till det är hög invandring med 126 966 personer. 26 113 av dessa är från Syrien vilket är den största flyktinggruppen i dagsläge.

Men även ett födelseöverskott bidrog. 114907 barn föddes i landet. Andelen utlandsfödda mödrar till de nyfödda är 25,5 % 2013. 1973 var det 10 %.

Födelseöverskottet uppgick till 25 931 personer och invandringsöverskottet uppgick till 75 729 personer fördelat på 33 946 kvinnor och 41 783 män. Folk rör sig in och ut ur Sverige.

Ca 2 miljoner människor i Sverige har nu utländsk bakgrund om vi räknar in dem med båda föräldrar födda utomlands. 1, 53 milj. är födda utomlands men då är förstås även finnar som jag, norrmän och danskar m fl medräknade. Sedan 2003 har utlandsfödda ökat med 41 %. Visst är vi det nya Amerika?

Kvinnorna har alltid varit fler än männen ända sedan folkräkningen startade år 1749. Vid utgången 2014 fanns det 2 875 fler kvinnor än män. Men i mitten av mars väntas männen gå om kvinnorna. Vad beror detta på? Kan det vara så att kvinnor lever mer lik männen vilket innebär tidigare död, lik männen? Eller finns det andra orsaker? Kan vi få en obalans genom fosterdiagnostik? Knappast, det är så pass få som utnyttjar abort på grund av fostrets kön, även om det händer. Invandring då? Där finns viss skillnad.

 

Vart finns kvinnorna? 2013 kom 16317 asylsökande från Syrien varav 6032 kvinnor. Från Eritrea 4844 personer varav 1766 kvinnor, från Somalia 3901 personer varav 1253 kvinnor och Afghanistan 3011 varav 677 var kvinnor. Av totalt 54259 asylsökande 2013 (asylsökanden, inte invandrare totalt) var 19496 kvinnor och 34763 män. Av 3852 sk ensamkommande barn var 3184 pojkar.

Var är kvinnorna? Kvar i skiten? Eller skickar man ut männen först för att sondera möjligheterna? Är männen bara en starkare och rikare grupp? Vad händer om de blir väldigt isolerade från det svenska samhället? Både i Kina och Indien finns obalans och det gör de fattiga männen till olyckliga, ensamma, som överblivna. Hur klarar sig kvinnorna vilka blev kvar? På flyktingläger i Jordanien lär det finnas saudier på jakt efter en ung fru eller snarare en slav.

Krig och flyktingar är en marknad på många sätt.

Hur handskas Sverige med befolkningsökningen? Landets folkmängd ökar i nuvarande takt med en Linköping eller Gävle per år och det är inte bara små bebisar vilka bor än så länge hemma hos föräldrarna. Regeringen räknar med 400 000 invandrare under valperioden.  Vart ska de bo? Hemma hos riksdagsmän kanske? Hur många skall trängas på Romsons båt? Bostadsministern mumlar om baracker.  Det finns redan nu ”ghetton” av olika arter. Vad skall de nyinkomna, icke svensktalande utan efterfrågad utbildning arbeta med?  ”Vi har nog med utländska restauranger, vi behöver inga fler så de som kommer blir bara arbetslösa”, sa en man på en av de små orter där man hade lämpat av en skara asylsökanden, till en ort utan tillverkning av annat än kaffe till förbipasserande turister och som sagt några restauranger. Det fungerar inte trots uttalanden om stora, tomma skogsarealer.

Vart går landets ekonomiska och ekologiska gräns? Vad är planen? Det måste väl finnas ett bättre plan än den Regeringar hittills har presterat?

Och en intressant fråga till: kommer svenskar att sakteligen bli en liten minoritet? Då får de väl status som urfolk med speciella rättigheter? Inte? Det finns väl inga svenskar, vi är alla bara invandrare?