Stanna tiden? Om död och demens.

När min morfar dog stoppade man det väggur han hade köpt 45 år tidigare. Klockan var parets första köp till det nya hemmet, brudens bondgård som hon hade ärvt. Morfar var skomakare, den enda i byn. Hans fru skötte gården. Hennes föräldrar hade också dött i det huset.

Anhöriga samlades till dödsvaka. Morfar dog hemma i utdragssoffan dit han hade lagt sig för att dö. Uret hängde ovan soffan.

Mormor stannade klockan, backade den lite så dödsögonblicket blev rätt. Sedan stod hon vid sängen och bad.

Jag tittade på men trodde att klockan hade stannat själv. Att klockor stannade när någon dog. Jag var precis fyra år och magin över saker fanns än kvar. Jag förstod inte att död var oåterkalleligt.  Den uppfattningen hos barn inträder långt senare. Morfar sov och snart skulle vi göra något tillsammans. Jag ville väcka honom, men hindrades av alla som nu grät.

Strax efter lärde jag mig att läsa hjälpligt, magin minskade och verkligheten började tränga sig på. Vissa nyheter som jag mödosamt stavade till i Morgontidningen kan jag än läsa i nutidens media. Östersjöproblem är eviga, Rysslandshotet likaså, flyktingar, krig, fattigdom, förtryck finns kvar… världen har förändrat sig, men inte så mycket och radikalt som man kan tro.

Jag har dock aldrig tyckt om klockor. Tar på den bara när avlösningen kommer så jag kan lättare passa tiden. Avlösaren kan ju inte stanna övertid hos min sambo. Det finns så många andra som behöver hjälp. Fler och fler gamla förväntas klara sig hemma trots omfattande hjälpbehov. Avlösarna, som kommer från kommunens hemtjänst, brukar tycka att arbetet hos oss är en vilopaus. Att ta en promenad eller lägga pussel med en snäll dement man är inte så betungande. Det heter ju avlösning. De avlöser min närvaro, inte disken och städningen. Gott så.

Det känns som att klockorna har stannat, kanske har blommorna  också vissnat här hemma. Gubben, trädgårdsmästare och naturfotograf vattnar inte ens blommorna längre. Kameran tar han inte heller i sin hand. Hans tidigare så aktiva värld har krymp och försvunnit någonstans.

Det sägs hurtfriskt att par där den ena är dement kan leva precis som förut, resa och göra saker. Jag tror dessa människor med sådana råd har aldrig levt med en dement person dygnet runt, person som är förändrad, kanske till oigenkännlighet. Som är för orkeslös för att göra det jag vill. Knappt det han än själv önskar. Eller, finns det  verkligen personer vars liv har inte förändrats med demens? Verklighetsvägrare?

Allt man gjorde förr tillsammans är så förr nu att jag har glömt det, nästan.

Jag tror att vi kom till skogen sista gången tre veckor sedan. Det var en kamp att ta sig tillbaka. Vi kommer inte att plocka svamp i höst.  Ingen picknick till berget i år på hans födelsedag, det blev balkongen i stället. Vi har inte varit i stan på månader. Alla konstutställningarna har bara passerat som inbjudningsbrev på E – posten. Jag har nu avbokat alla, utom en.

Det är mycket som sker och har skett sista gången i vårt liv tillsammans.

Allt får mig också att undra över döden. Jag ser att hans ork försvinner och alldeles uppenbart tynar kroppen bort. Att äta är svårt. Det är som anorexi och demens hade tagit varandra i hand. Hoppas att döden går smärtfritt, i sömnen kanske och inte väntande på sjukhusakuten med stressad personal, poliser och vakter traskande runt som det var sist när vi tvingades besöka akuten.

Var empatisk, tålmodig och flexibel är råden för anhöriga till dementa personer. Tålamod har jag aldrig haft mycket av. Som barn kallade morfar mig kvicksilver och det var inte bara positivt.

I Sverige finns 1,3 miljoner personer som vårdar eller hjälper anhöriga med olika behov. 900 000 av dessa gör det på fritiden efter arbetet. En kassörska berättade att hon bakar bullar till hemmet där hennes mor bor, de får bara torra kex annars. Min forne sekreterare skötte sina sjuka gamla föräldrar efter sitt heltidsarbete, varje dag.

Är det frivilligt val, önskan, skuldkänslor eller brister i den vården vi alla betalar som styr våra insatser? Är det oron över att våra anhöriga inte får det stödet och hjälpen de behöver? Är det usel ekonomi i kommuner som tvingar dem att sätta grupper mot varandra och oss anhöriga att göra mer än vi egentligen önskar?

Eller är det bara anständighet mot våra närmaste eller till och med kärlek?

Inte som Downton Abbey – om hemtjänsten idag.

daisymason_Kunde jag få låna toaletten, frågade avlösaren när jag kom hem från träningen. Jag tänkte att det var en konstig fråga. Jag sa att det fanns gästhandduk och handsprit. Jag ville fråga om andra kunder (ja, vårdtagare inom hemtjänsten heter kunder nu mera) inte tillät toalettbesök. Men sedan insåg jag att det kunde vara olämpligt  att fråga, pinsamt rent av. Det var säkert så hos vissa.

Hon bad ursäkt och förklarade att larmet ringde precis innan jag kom hem så hon skulle gå till en extra person och kunde inte gå till hemtjänstlokalen och till toaletten. Hon rusade vidare.

Jag funderade om stressen i hemtjänsten. Om man blir nödig, vad gör man? Om man inte hunnit få lunch? Om någon är sjuk och de andra måste jobba för den personen också?

Bristerna inom hemtjänsten har uppmärksammats igen i några debattartiklar skrivna av  anställda inom vården, de riktiga experterna.  De vill att kommunen anställer bara utbildad personal. Drygt fyra av tio anställda inom äldreomsorgen saknar den tvååriga vård- och omsorgsutbildning som Socialstyrelsen kräver. Det innebär förstås inte att resten vore direkt olämpliga men utbildning hjälper i arbetet, ger bättre lön och bättre status. Det efterlyses personal som kan prata god svenska. Också det är ett rimligt krav. Hemtjänst är ett ”invandraryrke”. Kan man inte hitta annat arbete blir man då ett vårdbiträde?

Tänker politikerna och cheferna att ”vårdbiträde, det kan vem som helst – det är ju bara lite pyssel”?  Räknas det som enkelt jobb? Om inte, då hade vi haft krav på utbildning och bra svenska. Det borde inte vara så att den anställde hoppas få lära sig svenska genom en dement åldring? Det har hänt här. Då spelar det ingen roll hur trevlig personen är. Kanske halvtid praktik och halvtid utbildning kan ge nya krafter till äldreomsorgen?

Man måste se det som ett viktigt yrke, inte genomgång.

I vilka andra yrken kan man anställa vem som helst? Outbildad elektriker, sopgubbe utan körkort, snickare som inte skiljer spik och hammare,  jurist utan examen går väl bra eller läkare som inte har legitimation? Politiker kan man dock bli utan någon utbildning eller erfarenhet. Kanske styret blir därefter?

Anständig lön är ett önskemål. Det borde vara självklart. Arbetskläder.  Tid så man hinner det oförutsedda. Tid att gå på toaletten. Är inte det ett krav?

Det finns inte tid att gå på toaletten heller. Mellan 8 och 12 (om du får lunch den dagen) kan du inte gå på toaletten – om du inte väljer att slå ner din stjärt hos ESBL-smittade Lars för att få tömma blåsan i ren panik. Kontentan för min del blev att jag struntade helt i att dricka när jag jobbade för att inte råka bli kissnödig. Är det inte märkligt att din arbetsdag är så minutiöst ”planerad” att du inte ens har tid att gå på toaletten? Skriver Fredrika Hakorinne, undersköterska. http://www.aftonbladet.se/debatt/article23082505.ab

img_5288Maten är också ett problemområde inom äldreomsorgen och dess kunder. Att inte längre kunna laga mat innebär nästan alltid hemtjänstens matlådor. Cirka 50 000 svenskar får måltider via hemtjänsten. Maten lagas i storkök och värms sedan upp hos kunden eller man värmer det själv i mikron. Ibland kommer hela veckans lådor samtidigt.

Matlådor har åkt på sparbeting. Man förväntar sig att den gamle köper saker som sylt till pannkakor, mjölk mm till själv. Låter rimligt men är inte så enkelt att hålla reda på vad som skall handlas om man inte längre kan gå till affären själv. http://blogg.iniskogen.se/2014/11/28/ingen-sylt-idag-dag/

Bara 4 % av kommuner tillåter matlagning hemma. Även äldreboenden får mat från storkök som sedan värms upp.

Vi kokar potatis själva och bakar något varje fredag, sa en föreståndare en gång till mig i ett korttidsboendet. Hon var mäkta stolt över det.

Nya studier från Jönköpings Universitet visar att en fjärdedel av alla äldre kan vara undernärda och nästan hälften befinna sig i riskzonen. Många kommuner mäter förekomsten av undernäring bland äldre med hemtjänst, men för bara 34 procent av dem i riskzonen registrerades en åtgärd. Åtgärd kan vara näringsdryck.

Personalen efterfrågar bättre kompetens och mera tid så man hinner hjälpa till i matsituationer.

Mat kan bli ett verkligt bekymmer. Hur bra maten än är hjälper det inte om den stannar på tallriken och inte blir uppäten. Har man väl tappat lusten att äta är det svårt att få det tillbaka. Att svälta som gammal och skruttig är inte så sällsynt som man tror. Att vara dement i slutstadiet innebär ofta näringsbrist. Att inte känna igen maten gör det omöjligt att äta.

Tid och tålamod är en bristvara inom äldreomsorgen. Man måste ha tid för att kunna vara uthållig i matsituationen. Ibland hjälper inte ens det.

http://www.aftonbladet.se/debatt/a/O7gnw/hemtjansten-hinner-inte–aldre-svalter

Säger du eller dina anhöriga något uppskattande till din hemtjänst? Får de gå på toaletten  eller ta ett glas vatten?

Idag ser det ut så här inom äldreomsorgen:

Enligt årets rapport bodde drygt 87 900 äldre över 65 år i permanent särskilt boende den 1 oktober 2015. Detta kan jämföras med motsvarande siffra för 2014 som var 88 700 och 2010 då 94 000 hade plats i äldreboende. Vi lever längre men vården ökar inte, tvärtom. Många äldreboenden eller servicehus används för den invandring vi inte har bostäder till. De gamla skall ju dö snart, vad ska de med vårdplatser till?

Samtidigt får allt fler äldre hemtjänst hemma i sin bostad. Vid samma mättillfälle hade 223 200 personer hemtjänst, vilket är 1 600 fler än 2014. Kommunernas önskan är att alla stannar hemma. Det blir billigast? Kanske inte. Att ha hemtjänst hos sig flera gånger om dagen, kanske även på natten, är inte effektivt sätt att använda resurser.

 

Omprogrammera de gamla eller hur sparar vi oss från krisande ekonomi.

IMG_0007 (3)

När skatteutgifterna ökar men inte skatteintäkterna måste man skära ner något. Många kommuner är på gränsen av sin förmåga och ekonomi. Många har skuldsatt de kommande generationerna. 48 600 är medelskulden per person. Det låter kanske inte mycket men ta det 10 miljoner gånger. Min kommun har skuldsatt oss för nära      80 000 per person. Se vad du är skyldig genom din kommun:
http://kommuninvest.se/wp-content/uploads/2015/01/Den-kommunala-l%C3%A5neskulden-2014.pdf

Blev du grinig nu? Har du gett politikerna lov att skuldsätta dig? Finansministern lovar också skuldsätta dig på grund av att pengarna inte räcker till invandring. Har du röstat på henne? Vill du att hon skuldsätter dig och de kommande generationerna till modell Grekland? http://www.di.se/artiklar/2015/10/19/vill-lanefinansiera-flyktingkrisen/

Hur får kommunerna ihop sin ekonomi utan att skippa de kommunala åtaganden och lämna våra barn och barnbarn utblottade? Nedskärning är den vanliga lösningen. Putta in lite fler barn i samma daghem och skola, köpa billigare mat till skolan, lärarlösa timmar, skära ner lite hemtjänsttimmar och avlastning, vägra bevilja äldreboenden och hoppas att de gamla dör snart i stället, låta behövande betala hjälpmedlen själv och flytta runt verksamheter i jakt på billigare lokaler är några av de kommunala genidragen. Sälja hyresbeståndet har täppt hål många kommuners ekonomi, men nu sker det avmattning med bostadsrättsbildandet. De som bor kvar i hyreslägenheter har inte pengar för att köpa kommunens ofta vanvårdade fastigheter. Man måste hitta andra inkomster. Att höja sina egna löner skäms dock politikerna inte om. Ta så länge det finns något att ta.

http://unvis.it/www.svt.se/nyheter/regionalt/smaland/hjalpmedel-dras-in-pensionarer-far-betala-ur-egen-ficka

Jag tror att det krävs mer än nedskärningar här och där. Jag tror snarare att vi kommer att få rejält höjda skatter, både kommunala och de lovade statliga höjningarna, till den grad att vi skriker. De som kan bildar bolag och låter inkomsten gå dit, några går ner i arbetstid och har mera liv än lön, kanske flyr landet, en del idkar byteshandel, svartarbete blir åter vanligt och vi får betala för det vi redan har betalt genom våra skatter. Välfärden kommer aldrig att bli sig lik. Orsaker till ekonomins ras är usla beslutsfattare/politik och många nya icke skattebetalare som skall dela den redan halvätna kakan.

Jag säger inget mer om de nya, de är ju en toppnyhet varje dag. Det finns knappt andra samtalsämnen än invandring i landet.

Vissa tror att digitalisering är räddningen för allting, även äldreomsorg och invandring. Jag minns när Internet skulle frälsa oss. Idén var att de flesta arbetade hemifrån, behövde inte åka till jobbet och trängas i trafiken. Allt blev så billigt och enkelt med Internet. På sjukhuset sparkade man sekreterarna och vårdpersonal skulle sköta deras jobb också men nu genom datorn. Det blev sämre, inte bättre. I stället att ta mot patienter trasslade vi med än undermåliga program och vana sekreterare försökte hitta annat arbete.

Det tar tid innan ett nytt system sätter sig. Många har fått lämna jobbet när de inte passade in i den nya världen.

En del har blivit bättre med Internet. Vår kontakt med världen är öppet. Jag skulle inte skriva detta utan Internet om det nu räknas till de bättre sakerna. Men de flesta arbeten behöver levande personer på plats, även om digital teknik är ett oumbärligt arbetsverktyg. Den digitaliserade världen är överallt från din kaffebryggare och nätshopping till de irriterande ”betala själv” kassorna i mataffären. Jag vägrar vara med och sparka en kassörska.

Allt fungerar smidigt om inte strömmen bryts förstås. Eller system havererar. Eller någon elak trojan angriper ens system. Eller du tappar din mobil i fyllan och förlorar allt du borde haft i huvudet.

033

Spara, ja. Vet inte vilken gång i ordningen äldreomsorgen är ett sparmål.

Kostnader i äldreomsorgen kan sänkas med en tredjedel per äldre genom digital teknik, enligt ett par nya studier. Det kan åstadkommas genom en kombination av att låta äldre koppla upp sig i videosamtal med läkare och anhöriga, digital nattbevakning, internetbaserad terapi och andra hjälpmedel, skriver Stefan Fölster, chef för tankesmedjan Reforminstitutet på DN. (DN ger inga länkar till utredningarna.) Vad mer man kan kostnadseffektivisera genom digitala system, invandring till ex. får du läsa på:

http://www.dn.se/debatt/digitaliserad-valfard-minskar-kostnaden-for-flyktingkrisen/

1/3 av äldreomsorgens budget kan alltså sparas bara vi digitaliserar, det är inga småpengar, men, men… Jag vill hemskt gärna se den internetbaserade terapin för dusch, kateterbyte, matning eller spyor. Jag misstänker att Internetivrarna har föga kontakt med gamla och sjuka. Har de inga dementa i släkten eller ens en rullstolsbunden med reumatism?

Utredarna ser framför sig pigga åldringar  som surfar på dagarna och gärna pratar med sin läkare genom datorn. De finns, men de har inte hemtjänst. Man måste vara ganska risig, sjuk och orkeslös för att få några timmar hjälp. Den generationen som inte är vana datoranvändare före ålderskrämpor blir det sällan så efteråt. De lever i ålderns höst som man säger och den är inte alltid ljuv. Tanken att skruttiga gamla, kanske dementa icke datorvana skulle sköta sin behandling och sina läkarsamtal genom Internet låter som strunt. Vi 40 – talister som hann med den digitala revolutionen på jobbet använder dator hemma. Vi kan kanske fortsätta med det om inte demens drabbar oss. Men även vi kommer att behöva några hjälpande händer med tiden.

Internet duschar inte, dammsuger inte, sorterar inte piller i dosetten, handlar eller tvättar, plåstrar om, ger medicin och fixar mat. Det behövs levande personer till det, hemtjänst eller anhöriga. När vi har nära 400 000 inskrivna arbetslösa skall vi kanske inte leta efter åtgärder som förbilligar skatteutgifter på något konto men betalar ut detsamma från en annan kassa. Idén att sänka kostnader genom att få bort folk från arbete och flytta över de till bidragssystem är idiotisk. Har vi inte redan tillräckligt många som lever av olika ersättningssystem? Bidragssystem kommer att haverera när de som betalar in inte är tillräckligt många.

Hemtjänsten är redan bevakad genom sina telefoner. Chefen vet exakt vart de är och hur länge. Att bli som vårdtagare bevakad genom kamera i stället besök sker redan. Jag vill inte bli på övervakad när jag sover om jag inte ligger på intensiven. Jag kommer att bli en särdeles besvärlig gammal tant.

Är du ung och har en gammal släkting utan datorvana lär denne att använda Internet. Tappa inte tålamodet. Jag har försökt lära några äldre grannar att boka tvättstugan genom värdens hemsida som är jättesmidigt, men det var inte så lyckat. Alla dagens gamla kan inte omprogrammera sig vid 85.

PS. Nu hittade jag utredningen på Internet: Jag undrar på sekretessfrågorna. Jag tror också att utredarna  inte är bekanta med den praktiska delen av hemtjänst. Vårdbiträden springer inte runt och kollar folk utan det ingår en åtgärd i besöken. Men jag är inte mot att använda ny teknik. Jag tycker bara inte att målet skall vara personalminskning mot dyra investeringar.

Någon måste ju betala installation och drift för övervakning/Internetkontakt som fiber, datorer och personalutbildning.   Den gamle? Kommunen genom dig?

https://www.acreo.se/sites/default/files/pub/www.acreo.se/upload/publications/acr057005_-_with_cover_-_nytta_av_digitalisering_av_aldreomsorg.pdf

De diskriminerade och diskriminerande gamlingarna

Många kommuner är beredda att tillgodose önskemål från äldre att slippa vårdpersonal som bär slöja. I en rundringning till biståndshandläggare i 20 kommuner uppgav 16 av dem att de kan uppfylla ett sådant önskemål.  Jag undrar direkt: vad menar de med en slöja? Oviljan kan knappt handla om en schal?

Diskrimineringsombudsmannens presstalesperson, Claes Lundstedt, beskriver inställningen som ”problematisk”.

Hela syftet med diskrimineringslagen är att man inte ska göra åtskillnad på människor baserat på etnisk tillhörighet eller religion, säger han.

Han har missförstått det hela. Att inte vilja släppa in i sitt hem människor i heltäckande klädsel handlar inte om rasism, religion eller etnicitet. Det är oron att tvingas släppa in någon man inte vet riktigt vem det är. Det handlar om att tappa kontrollen över sitt hem. Det handlar om att inte kunna kommunicera som man har gjort hela livet, ansikte mot ansikte. Det handlar om otrygghet i en situation där man är utlämnad åt någon som inte ens vill visa sig.

Men – om det är bara en huvudduk, schal? Kan nu inte människor visa håret må det vara hänt. Det är inget arbetshinder, bara lite märkligt för gamla svenska ögon. Men om klädseln inte är deras fria vilja hör det till Polisen, inte till äldreomsorgen att ta hand om.

Det är förstås frågan om vilken typ av slöja det handlar om. Vad det täcker. Är det en person med schal eller person som visar bara ögonen, om ens det blir det en stor skillnad. Det finns ganska många kvinnor på våra gator med heltäckande slöja, även de med bara nät för ögonen.  Det vore ingen arbetsklädsel. Schal är annat, det är inget arbetshinder. Svarta handskar i händerna hör inte heller till vårdarbete. Det är inte behaglig om vårdgivaren inte ens vill ta en i hand utan handskar. Det handlar också om hygien.

I ett annat nyligen skett fall försökte man ge vårdtagarna valfrihet, men det blev galet.

Vi ska respektera vårdtagarnas önskemål i möjligaste mån gällande manlig eller mörkhyad personal. Detta för att de bor i egna lägenheter och där har man rätt att bestämma själv vem man bjuder in, sas i ett annat fall men då blev det DO anmälan.

I princip är det rätt – jag släpper in de jag vill – men i praktiken fungerar det inte att sortera bort människor som arbetar. Det handlar knappt om rasism från den gamles sida utan oro för det ovana.  Man kan kanske dela arbetet så man undviker konflikter, men på längre tid  fungerar det inte att sortera folk på grund av kön eller utseende. Det är kränkande. Men vårdtagaren får inte heller kränkas.

Jag minns en gammal man som blankt vägrade bli duschad av en manlig person. Han såg det som ett homosexuellt beteende. Det gick inte att ändra hans 93 åriga uppfattning om det. Vårdbiträden är kvinnor, punkt. Nu är det väldigt få män i hemtjänsten så det var inget problem. Jag tyckte att vi skulle låta honom välja så jag tog honom och duschen i stället den manlige kontaktpersonen. Men det fanns även andra åsikter. Vi skulle fostra honom! Så får man inte tycka!

Så får man inte tycka gäller i många frågor i dagens Sverige.

Det är inte roligt att vara naken inför vem som helst. Hur många av de gamla 85+ kvinnorna som bor i något boende har varit nakna med någon annan än sin lagvigda make, fästman kanske? Det var annan moral i deras tid. Jag skulle inte vilja bli duschad av en främmande man, inte ens om han vore jävligt snygg, ännu mindre då. Men inte klagade jag när olycksomständigheter fraktade mig till sjukhuset och en man klippte av mig kläderna och duschade av blodet. En olycka är annat än vardag. I sin vardag måste man få ha önskemål. Petnoga krav är annat.

Hemtjänst och äldrevård är den platsen där integration sker i Sverige och det sköts mestadels av kvinnliga invandrare och gamla tanter och några gamla gubbar. Man kan få arbete inom hemtjänst/boende, utan tillräckliga språkkunskaper och även utan utbildning. De gamla dementa och sjuka gamlingarna (det finns få pigga friska alerta i ett boende, de får ingen plats) blir extra utsatta eftersom de har svårt att bli förstådda och förstå. Det blir tungt för en dement person. Det fungerar inte.  Man måste kunna bra svenska i ett boende där det bor gamla, dementa, sjuka svensktalande personer.

Är den åsikten rasistiskt? Är det inte självklart att i boenden för mestadels svenska personer pratar personalen svenska och är inte klädda enligt någon s.k. religiös sed. Vi har inget religionstvång i Sverige, religion är en privatsak som inte skall påverka det icke religiösa arbetslivet. Det handlar inte om diskriminering utan arbetsklädsel, språk, något som kanske kan kallas kulturkompetens och att arbeta på vårdtagarnas villkor. Det finns flertal boenden för personer som inte är svenskfödda, inte har lärt sig svenska eller glömt det när de blev gamla, boenden med vårdarbetare som talar deras språk och har samma kulturella bakgrund inklusive slöja i någon form.

Som svensk kan du inte kräva något ”svenskt boende”. Varför?

Vi skall inte fostra de gamla. Det måste finnas rimlig valfrihet för gamla,  även för de svenska gamlingarna. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Det är inte alla som är förtrogna med den nya multikulturella världen.. Dagens händelser genom media lär knappt öka vänligheten och förståelsen för muslimer. De gamla kan ha svårt att skilja vem vän är, vem fiende om man markerar sin tillhörighet med kläder på arbetsplatsen.

Däremot kan man använda smartare knep för att få samarbetet att fungera, inte bara skicka in någon från en främmande kultur till någons hem och tro att det genast blir ett bra möte för den gamle och vårdgivaren. För det är det som sker, en vilt främmande person ringer på dörren, säger sig komma från hemtjänsten och vill in.  Nästa gång en annan, med schal eller utan.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/slojradsla-far-kommuner-att-boja-sig_4382189.svd

http://www.vk.se/1394699/morkhyad-personal-fick-inte-varda

http://norran.se/nyheter/vard-omsorg/inte-okej-att-valja-bort-sloja-359825

http://www.abc.net.au/news/2014-09-23/why-do-muslim-women-wear-a-burka-niqab-or-hijab/5761510

Bilden mellan från: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Damascus_Souk_El-Hamidiyeh_2.jpg#mediaviewer/File:Damascus_Souk_El-Hamidiyeh_2.jpg