Vart hör du till i genusdjungeln lilla barn?

Barnbarnet 11 år kom hem från musikskolan med en annons om läger för flickor.

Popkollos verksamhet riktar sig till tjejer och till dig som definierar dig som tjej, transperson, intergender, icke-binär, gender queer eller inte alls. Rekommenderad ålder är 12–16 år men om du är lite äldre eller yngre och vill delta så kan du söka ändå.

Sedan stod det att man inte behövde spela något instrument.

Skall 12 år gamla flickor identifiera sig  som någonting annat än en tjej? Skall tolvåringar vara transpersoner eller icke- binära? Jag fick slå upp det sista, kände mig osäker på definitionen.  Yngre än tolv? Skall barn verkligen leka med sexuella identitetstermer när de går på popkollo? Innan de ens är 15 år,  ålder de anses vara ”sexmogna”?

Eller ville lägret bara vara lite hipp och inne?

Det diskuteras och skrivs väldigt mycket om  genus idag och valfrihet att välja vart man hör till. Måste allt handla om kön, sexualitet eller problem med könsidentitet? Måste man försöka vara inne i HBTQ världen, feministerna och alla som sysslar med  försök att ändra vår biologi redan som tolvåring eller yngre? Kan inte barn vara barn och spela musik ändå?

Annonsen åkte i papperskorgen. Sedan lyfte jag den tillbaka för att modern till barnet skulle få lite adrenalinpåslag efter en lång, tröttsam flygresa.

Jag har varit barnvakt medan modern var på konferens. Ja, sjukvården vidareutbildar fortfarande på hög nivå om ni undrade på det.

Nej, jag lägger ingen länk. Popkollo för flickor med olika könsidentitet är inte så sällsynta som man tror. Feministvärlden sysslar med kön, allt skall vara på deras villkor. Speciella toaletter för speciella könsidentiteter, omklädningsrum, dyra HBTQ certifieringar för skolor, bibliotek, feminism i utbildning oavsett ämne, barn genom Landstinget … Det är lönsam verksamhet, mycket av forskarmedlen går till feministändamål. Och så klart ska vi hata vita män. Fru Clinton ropade nyss att framtiden hör till kvinnor. Jag vill att framtiden hör till oss alla, även om vissa länders kvinnor behöver mer framtid än vi svenska.

Finns framtiden eller har vi passerat det? När börjar framtiden och när slutar nuet?

Men varför får allt detta mixtrande med könsidentitet mig att tänka på den Viktorianska tiden då stolsben kläddes med tyg mer än  fri utveckling av personlighet och den sexuella identiteten?

Även på min ungdomstid funderade vi över sex och att vara man, kvinna, homosexuell och lesbisk. Någon var lite av allting.  Och generationen före oss var riktiga feminister som började arbeta lik män och utbildade sig i stort till allt.  Men i musikskolan var vi musikanter och på kollo barn.

Är jag helt ute? Förmodligen. Det viktigaste är att hitta en rätt könsidentitet åt sig. Ibland undrar jag varför det finns så många som  grubblar över den saken när verkligheten är ganska tydlig. Är det ett försök att ha makt över  sin biologi, ha valfrihet i allt eller bara en förvirrad tid som snart avklingar?

Bild på blåsippor i stället barn. Det är ju vår snart.

Som en vindflöjel i stiltje…

 

Vem är du? Är du en man eller en människa? De skiljs tydligen åt ifall du är en vit, tja lite solbränd kanske men det räknas inte, svensk medelålders man och ovanpå allt heterosexuell då är du inte en människa enligt Åsa Romson, Miljöpartiet.

… För de flesta av oss, dom allra flesta av oss här, vi är inte vita, heterosexuella, medelålders män. Vi är människor. Och det betyder att vi har lika värde, men vi är olika på alla möjliga sätt. http://www.mp.se/just-nu/asa-romsons-almedalstal-2014

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/politisk-retorik-som-skuldbelagger-kollektiv-ger-vi-och-dom-tankande_3721570.svd

Åsa Romson borde kunna något om hyfs och diskriminering för hon är jurist och sambo med en man som har ett svenskt vanligt namn, men hen kan ju vara en riktig människa och inte en medelålders vit man hon lever ihop med? Det finns ca 15 000 MP medlemmar som står? bakom Romsons tal och 437 435 röstade i förra Riksdagsval på MP och nu är de på väg uppåt med sikte på Regeringen.

Jag blir irriterad över hur politiker inom de så kallade feministiska partier sorterar folk i fack beroende på kön, sexualitet eller hudfärg eller annat som passar dem och sedan ropar de högt om rasism ifall vi andra vågar kritisera könsstympning, barnäktenskap, tvångsgifte, balkongflickor, hedersmord, påtvingad klädsel, krig i religionens namn, islam, invandring eller negativa förändringar i samhället vi inte hinner anpassa oss till eller tycker att Sverige är faktiskt ett ovanligt bra land för kvinnor med lagstadgade rättigheter. Därmed inte sagt att det kan bli ännu bättre men jag tvivlar starkt att den feministiska klubben har något realistiskt att komma med.

Sedan kan man dividera om MP s energipolitik, vindsnurror, miljösnack och landets ekonomi med gratissamhälle och dra på munnen, men att i tävlan om bästa feminist utesluta en stor del av medborgarna från mänskligheten tog bottenpriset.

Valet ser ut att bli en rysare men en rysare i TV kan vi stänga av ifall det känns för obehagligt. Den kommande Regeringen med många olika viljor som vi väljer – eller inte ens väljer – får vi leva med ett tag med tills nyval kanske löser röran. Ord som feminism och rasism styr man inte ett land med, det behövs mer.

Vi behöver humanister, inte sorterade.

Ett förslag som skulle lösa en del av kvinnors sämre pension vore att Staten pytsar in pensionspengar för den kvinna som föder barn under tre år efter barnets födelse, dock inte mer än två x 3 år. Summan kan vi diskutera. I alla fall tills feministerna har fått alla män att föda vartannat barn eller kanske behöver vi snart inga män längre.