Alla ensamma män åker inte skoter och fiskar.

213

Politikerna i Stockholm bryr sig inte om landsbygden. Det är som en person sa: allt utanför tullarna är landet. Varför ska man dit? De urbaniseringskrafter som vi ser i hela världen driver människor in till storstadsregionerna. Det ger en fortsatt successiv minskning av befolkningen i glesbygdskommunerna. En statliga utredning har också larmat om den situation som glesbygdskommunerna befinner sig i. För lite folk och för lite inkomstmöjligheter. Åtgärderna saknas dock. Att dumpa asylsökanden ute på vischan går dock bra.

Avflyttning har pågått länge. Det är inte lönsamt att odla mat för befolkningen eller driva företag. Alla vill trängas i Stockholm och i andra städer. Den förändring som vi ser nu är tillfällig inflyttning genom asylsökanden. Små byar får hastigt fördubblad befolkning utan att det finns resurser och infrastruktur längre för det. Idag börjar kommunerna att knorra.

En glesbygdsort är Pajala. 6303 personer bor i kommunen, viss överskott för män, 3297 män och 3006 kvinnor. Andelen ungdomar mellan 18 – 24 är bara 469 och gruppen 65 år och äldre är 1988 personer. 820 personer utlandsfödda varav 517 finska och 52 thailändare. Ovan det 300-400 asylsökande som har gett arbete för Pajalabor efter nedläggning av gruvbolaget Northland, men det har inte varit utan problem.

Så, det är svårt att hitta en partner i Pajala. Men om ett litet tag kan det vara lika svårt i en stor del av landet. Det finns så många fler unga män än kvinnor bland dem som kommer genom asylsystemet.

Migrants queue in the compound outside the Berlin Office of Health and Social Affairs (LAGESO) as they wait to register in Berlin, Germany, October 7, 2015.   REUTERS/Fabrizio Bensch

1995 var könsfördelningen bland 15–19-åringar i Sverige relativt normal och låg på 105 män på 100 flickor. Den extremt stora migrationen till Sverige 2015, där 71 procent var av manligt kön, har ökat obalansen i könsfördelningen.

Under 2015 bröts då jämviktslinjen med ungefär lika många män som kvinnor i landet. Vid årsskiftet fann det 12 000 fler män än kvinnor enligt folkbokföringen. Det låter inte mycket men beror helt på i vilken ålder överskottet finns i. Officiell migrationsstatistik visar att vid utgången av 2015 gick 123 stycken 16 – 17-åriga pojkar på 100 flickor i samma åldersgrupp. Nu är ju åldern på asylsökande ungdomar mycket osäker och diskuterat men det är den uppgivna åldern man räknar med. Jämförelsevis har Kina, som har stor obalans i könsfördelning, ”bara” 117 pojkar på 100 flickor i samma åldersgrupp. För mig, som har studerat könsfördelningen i Kina och Indien i 15 år, är det häpnadsväckande att ett land som Sverige har värre obalanser än Kina och Indien, säger Valerie M Hudson, professor, på:
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2961141–abnorma-antalet-unga-man-ett-problem-for-sverige-

Rosling är lika bekymrad. Han sa i november att med nuvarande fördelning bland asylsökanden har vi inom fyra månader en situation 120 pojkar på 100 flickor. I Kina tycker man det är ett jätteproblem som leder till social misär, självmord och depressioner. Det leder till aggressioner, till våld och problem. Detta är en social bomb som ligger och puttrar, konstaterade Rosling och tillade ironiskt:
Kineserna är väldigt bekymrade. Svenskarna är inte lika bekymrade.
http://www.expressen.se/nyheter/sverige-narmar-sig-kinas-konsobalans/

223Bild: ej asylboende bara ett kvarlämnat hus.

Många asylsökanden har placerats på glesbygden, på gamla stora byggnader  vi inte längre har bruk av. Det låter som problem direkt. Jag bodde ett tag på den absoluta glesbygden. Det fanns ingenting av det som en stad eller större ort erbjuder, då tänker jag inte bara på affärer utan möjlighet till kultur, studier och arbete. Att vara utan bil var om inte omöjligt så svårt. Utvecklingen eller ska jag säga avvecklingen liksom krympte orten. Det innebär inte att de som bor där inte trivs, livet har andra sidor på glesbygden. Jag flyttade.

Arbetsplatserna och bönderna decimerades på orten. Skogsarbetsplatsen stängdes, det var ett boende för män med alkoholproblem, de brukade hjälpa de gamla med vedhuggning och snöskottning. I stället kom asylsökanden och när de statliga pengarna tog slut kraschade ekonomin ytterligare. Skolor lades ner, biblioteksböcker hamnade i elden och gatulyset i småbyar släktes. Utan ”Robin Hood skatt” skulle bygden inte överleva. Har skrivit om förvandlingen av Norrland förut på: http://blogg.iniskogen.se/2014/03/10/battre-forr/
http://blogg.iniskogen.se/2014/03/12/battre-nu/

Det är en sorgesång över folkhemmet.

Flickorna studerar längre, flyttar från glesbygden och får bättre arbetsmöjligheter. Det expansiva området är ju vård och omsorg där många kvinnor är anställda. Industrin har flyttat till låglöneländer. Kvar på landsbygden blir en del killar med eller utan arbete. De åker skoter och fyrhjuling, fiskar, jagar älg, super kanske, ser på film och nu mera söker partner per internet. Pensionärer går på danskvällar med PRO. Kvar blir de oändliga skogarna vad Reinfeldt tänkte fylla med invandrare. Vid sidan fanns drömmen om att vem som helst kan arbeta genom Internet oavsett vilken stuga i skogen man sitter i.

018

Den nya befolkningen har ingen släkt och anknytning till de små orter de placeras av Migrationsverket genom smarta asylbaroner. De flesta hamnar direkt utanför. Det och de själva har orsakat en del problem både i och utanför boenden. Hur integrerar man en hop killar på landsbygden utan några som helst möjligheter till att integreras?

Kommer de nya männen, i första hand från muslimska länder, vara nöjda med boende på glesbygden? Knappast. Kommer vi ha ”Pajala problem” över landet men utan kompensationer som skoteråkning, fiske och älgjakt? Kommer de inflyttade männen ”importera” lämpliga fruar från sina hemländer? Blir det mera trafficking här hemma när ensamma män söker sexpartner? Våldtäkter? Ofredande? Kommer de svenska flickorna – de som lever på helt annat sätt än flickor tilläts inom islam – ses som sexuell lösegendom? Det är frågor som Regeringen inte ens kan uttala, än mindre söka lösningar på. http://www.nytimes.com/2016/02/14/opinion/sunday/the-sexual-misery-of-the-arab-world.html?

Att stänga in en massa unga män på ihop en plats kan bara sluta på ett sätt: elände. Speciellt om de är fiender med varandra från början. De otaliga utryckningarna till asylboenden är resultat av detta.

Vår regering påstår sig vara feministisk. Feminister ondgör sig över petitesser som ser ut att missgynna kvinnor. De klagar hela tiden. Men kvinnor som har det jävligt i andra länder med könsstympning, slaveri, tvångsgiftermål, barnäktenskap, avbruten skolgång… är inte intressanta. Feminister prioriterar inflyttande utländska män, de svenska är bara skit.. Vår regering  prioriterar också inflyttande utländska män och dessa prioriterar sig själva. De kvinnor vilka behöver skydd och hjälp är kvar i skiten.

Hur blir det för de kvarvarande kvinnorna? Säljs de bort som barnbrudar till äldre män vilka redan har några hustrur? Kommer de hit med tiden och förändrar befolkningen? Som den störtade Gaddafi sa ungefär: Det behövs inga vapen för att ta över väst, det räcker med barnvagnar. Det är föga troligt att kvinnor som kommer hit för giftermål hastigt skaffar sig en utbildning och försörjer familjen om inte ens deras män gör det. De blir hemmafruar med flera barn än de svenska kvinnorna har. Feministerna kommer inte att bry sig om deras liv. Islam brer ut sig för någon assimilering sker inte i Europa. Hur blir det då när idag finns knappt ett muslimskt land utan oro och krig?
https://morklaggning.wordpress.com/2016/01/25/europas-undergang/#more-14380

Kanske borde vi lyfta blicken till de länder dessa män kommer ifrån och se hur livet, kvinnornas situation och problemlösningar ser ut där. Kan man ändra sin uppväxt, föräldrars fostran, utbildning och kultur genom att man bara passerar över en gräns? Svaret borde vara självklart men frågan kan inte ens ställas i Sverige utan stämpel rasist. Skall vi verkligen ta hand om andra länders unga män? Behövs de inte bättre hemma? Varför hjälpa bara några här pengarna skulle räcka längre där i deras hemländer. Vad är det för galen prioritering?

Män som inte får arbete, plats i samhället, kvinnor och pengar brukar ta det vad de vill ha. Alla åker inte skoter eller fiskar.

Uppdatering 28/2 Julia Caesar skriver om de ensamma männen mm. i sin söndagskrönika

http://snaphanen.dk/2016/02/28/sondagskronika-vems-manskliga-rattigheter/#more-185635

Uppdatering: Idag 5/3  skriver Svd om Pajala

http://www.svd.se/pajalas-utmaning-fa-kvinnorna-att-stanna-kvar

Och BBC om Kinas brudpriser, något här hemma snart?

http://www.bbc.com/news/blogs-trending-35727057
Currently, there are 118 men for every 100 women in China, and an ”extra” 40 million males in the country.
Consequently, in some areas the bride price has skyrocketed, and the people who are most hurt by this are men in rural areas.
”They’re called ‘bare branches’,” says Koetse, ”guys who are very poor, aren’t educated, they don’t have a wife or children, so they’re like a tree without leaves. There are villages across China which are full of men like this.”
”They have double trouble actually,” she says. ”Women leave these villages to move to bigger cities to find a man who can offer them more than the guys in the village. And the few women who remain might have 20 men each who want to marry them, so they can ask for a high bride price.”

http://www.sydsvenskan.se/sverige/mansoverskottet-foder-mer-vald/
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/norrbotten/finns-inga-tendenser-att-starka-landsbygden
http://www.dn.se/nyheter/sverige/storbrak-pa-asylboende-i-pajala/
http://www.expressen.se/nyheter/sverige-narmar-sig-kinas-konsobalans/

Bild, asylsökanden i Tyskland oktober 7, 2015. REUTERS/Fabrizio Bensch

Har även Finland tappat kontrollen över asylsökanden?

vienan-karjalan-pakolaisia_1381

Kaos eller normalläge? Jag har vissa minnen från tiden i Finland efter kriget med matbrist och otaliga flyktingar. Men de var våra landsmän som vi skulle hjälpa. Kraven var låga, flyktingarna tacksamma, viljan att klara av situationen liksom naturlig. Kanske är det skillnaden till dagens läge?
Flyktingkatastrofen skulle bara klaras av. Det var vårt eget fel och eget ansvar. Nu är det andras krig och annat folk som begär våra resurser.

Jag minns än några av de nära 500 000 flyktingar som Finland omlokaliserade omkring andra världskriget. Jag har inte glömt hur min mor delade vårt enda bröd och fläskbiten vi hade i två delar och la hälften i tidningspapper med några potatisar och gick till de två flyktingarna vilka hade fått flytta in i ett litet köks rum i huset då den kvinna som hyrde rummet gav sin bostad till dem och flyttade till grannen. Alla delade en toalett. Det var då när våra krav på standard var enkla och blygsamma. När det fanns tacksamhet över att ha sluppit ut från ett land som tog över och kallade nu den delen av Finland, Karelen, till Sovjetunionen.

Finnish_areas_ceded_in_1944

Salla och Petsamo var de andra områden avträdda till Sovjet enligt fredsavtal, varifrån de finska medborgarna flydde inåt landet.

Dagen efter ankomsten ställde sig flyktingarna vid en fabriksport i hopp att få ett arbete. På lördag gick de till bastun med någon. På söndag tog mor dem till kyrkan. De familjer som bodde i samma länga som vi bidrog på olika sätt. De kom med madrasser och kläder, en kastrull och mat. Flyktingarna blev integrerade i livet i Finland.

D2004_17_r1_r40-176_1_j3-copy

De karelska flyktingarna var kristna, de pratade finsk dialekt, en del hade släktingar i Finland. De hade ju hört till samma land. Ester hade också beröringspunkter med oss, språkligt och religiöst. Då var den religiösa tillhörigheten stark, ungefär som olika muslimska grupper i Sverige och världen har idag. Den kristna religionen predikade dock kärlek till din nästa, inte död åt otrogna.

Jag minns bara givmildheten. Jag var ju bara ett barn och kunde inte urskilja nyanser, om det fanns. Det var ju vårt eget fel att vi förlorade kriget. Vi var inte starka nog, sa far. Jag minns att någon sa nedsättande ord men det var kanske skäligt när hela huset fick saneras av löss efter nykomlingarna. I skolan kunde ingen skilja de från Karelen från oss andra, det fanns inga grupper vi och dom i min skola. Nykomlingarna klämdes in i klasser där det redan fanns 40 elever men ordningen var total på den tiden. Vi såg upp till läraren, det har inte förändrats i nutidens Finland. Om någon hade problem i skolan fick en bättre elev flytta bredvid och hjälpa till. Hjälpte inte det kallades en speciallärare in.

Jag tillbringade mina första skolår som en ”hjälplärare”. Men det gjorde inte så mycket. Jag satt med mina böcker ändå på kvällarna. Mor och far arbetade extra timmar utan lön på sina arbetsplatser för att betala krigsskadeståndet till ryssarna. Man ska göra rätt för sig hur bittert det än var.

Mina föräldrar var flitiga, sparsamma och djupt religiösa – som en stor del av finnarna. Som lågavlönade fick de statsunderstödd lån för att köpa en bostad, en modern trerummare. Bostadsbristen var skriande och Staten ingrep med lånesystem kallad Arava. Påminner lite om situationen nu i Sverige men här bygger man inte hyresrätter eller bostadsrätter för fattigt folk. Man pratar om tältstäder, containerboende och – ingenting.

När jag var vuxen fick jag krigsskadestånd från den finska Staten genom min far som var krigsinvalid. Ekonomin hade förbättrats och Staten hade medel att dela ut för de krigsskadades familjer. Jag hade flyttat från Finland men far skickade pengarna. Jag var nu en tvåbarnsmor och köpte oss en tvättmaskin och en vinterkappa till mig för pengarna.
Min far stoppade undan sin del som begravningskonto. Han var nöjd. Man kunde lita på Staten. Politikerna såg till folkets bästa. Men om ryssarna en gång till skulle anfalla Finland skulle han ta sina käppar och linka till kriget. När han dog ville ingen ha hans medaljer. Mina syskon var för unga för att veta om hans del i kriget, om hur livet i ett litet land kan omkullkastas av en starkare makt och allianser med en egen agenda.

Lita inte på ryssen, sa min far. Lita inte på tysken heller, tillade han.

Hur är det nu? Skall vi lita på ryssen? Hur mycket tillit finns för Merkels förmåga att balansera på knivseggen?

1305983729731

Idag är flyktingsituationen en stor fråga även i Finland. De tåg som passerar i Torneå fulla med flyktingar orsakar ilska och vänlighet. Folk är delade. När jag läser finska tidningar lyser det missnöje och anpassning vartannat angående invandring från Mellanöstern/Afrika. De skaror av yngre män som utvandrar till Finland väcker mer oro än välvilja. Vart är kvinnorna och barnen? frågar man. Pengarna räckte bara för mig, sa en man. Det väcker inte sympati i konservativa Finland. Oron för brottslighet och våldtäkter, oviljan mot muslimska män som rör sig på bostadsområden, risken att förändra städer till Malmö har fått finnarna att bli bekymrade och förbannade samtidigt som de samlar in vinterkläder för behövande asylsökande. Finland har 8-9% arbetslöshet så möjligheten att asylsökanden  kommer snabbt  i arbete är en utopi. Finska är också ett svårt språk. Det är likadant i Sverige med arbetsmöjligheter.

I Frankrike träffade jag folk som arbetade mot mat och bostad samt lite fickpengar och var glada över arbetsträning de fick. ”Nästa säsong får jag arbete i köket”, sa en ung man. Det skulle inte gå här öppet, bara som svartarbete.

Finsk budget för asyl är krossad. Likaså är det slut på boendeplatser. I Åby sätter man nu upp tillfälliga tält. Samma här?

5480730
Någon politiker säger att islam är inget hot mot det kristna Finland, men de flesta skulle föredra kristna asylsökanden. Någon skola tycker att kvinnliga elever bör ha mer heltäckande klädsel för att de muslimska pojkarna inte blir förvillade. Det väckte ont blod men också välvillig anpassning hos vissa kvinnor. (Förtryck dig själv så behöver ingen man göra det.) Islamisering är inte bara ett rött skynke utan verklighet när våra kläder inte längre borde vara ett fritt val hemma hos oss. Vad mer?

Eller är det petitesser? Låter det inte bara som här hemma? Vad gnäller finnarna för? Ska de inte ta sin del av Mellanösterns krig och Afrikas överbefolkning?

Men, vem skall anpassa sig? Vad är det vi skall möta halvvägs? Vems krig och vems ansvar? Jag tror inte någon idag kan beräkna de sociala, ekonomiska och kulturella konsekvenserna av dagens flyktingmottagning och situation varken i Finland, Sverige eller i hela EU.

Förr kallades folkets oro för oro. Nu kallas det för rasism. Det har låst situationen. Vi kan inte ha en diskussion och planering. Vi har inte längre tolkningsföreträde om asyl inom EU. Det är andra krafter som styr. Kanske har också Finland hamnat  där trots hårt  motstånd?

Mer finns alltid hos: https://meritwager.wordpress.com/

Bilder: flyktingar från Karelen och asylsökanden i Finland idag.