En miljard är bara som lite strössel – om arbete och invandring.

img_3549-2092

Tänk på ditt eget liv, ditt val av yrke, flytt eller när du träffade din partner, när du utvandrade från ditt hemland, hur du plötsligt blev rik eller fattig. Hur många av dessa saker har skett enligt en plan? Om du har en plan nu, vem skall utföra det? Du eller väntar du på någon annan?

Eller är livet bara en slump?

Nu tror du säkert att jag skriver något djuplodat om inre plan för livet men nej, det här handlar om arbete och invandring. Många människor i världen är på väg. En del av dem väljer att söka sig till Sverige eller sitter redan på en asylanläggning någonstans och väntar på bättre tider. Vad hade de för plan?

Jag var också en invandrare. I min ungdom hade jag en plan, för det närmaste året i alla fall. Jag skulle flytta från arbetslöshet i Finland till Sverige.  Svensk ekonomi gick som snabbtåg i början 60 – talet (inte som Tesla). Det var gyllene tider för en invandrare som ville ta vilket arbete som helst.

Men var valet självklart? Slumpen gav mig en adress till några finnar som brukade hjälpa nykomlingar. Hade jag vågat åka utan lappen med adressen? Ingen annan jag kände hade flyttat utomlands. Det gällde att våga, ha tur. Jag hade tur och fick arbete med avtalsenlig lön dagen efter.

Så var det på 60 talets Sverige. Man kom, fick arbete i en fabrik, tog det gladeligen, började bidra med skatt, hankade sig fram i andrahandsboenden, anpassade sig. Det fanns inga språkkurser, bidrag, omhändertagande för finnar. Fixade man inte det fick man åka hem. Men arbetsmarknaden var än så god att jag sa upp mig ett par gånger och bytte till ett bättre arbete. Jag skickade pengar hem.

Även idag vill invandrare skicka pengar hem för att visa ”det går bra för mig i Sverige”. Hur känns det när ingenting går bra utan man fastnar på en anläggning, kanske med sina gamla fiender?

Hur tar man ett beslut att flytta över flera länder just till Sverige? Vilka incitament finns för det? Pengar, säger en del. Duktiga människosmugglare som lovar dig liv i lyx, bara du betalar? Jag hade bara en båtresa mellan Åbo och Stockholm.

I dagens Sverige hamnar invandrare vilka räknas som asylsökanden in i ett system med många åtgärder. Vuxna människor tas om hand. De som säger sig vara ensamma barn behandlas som vårdbehövande. Olika program, SFI, bidrag, praktik, bostad, papper, lögner, förturer, snabbspår, hälsoundersökningar, åldersundringar kanske… Invandring är en industri med miljardkostnad och de smarta kan bli miljonärer i hanteringen.  Alla känner till Bert Karlsson.

Ändå fungerar det illa. Är det för många kockar eller för många åtgärder? För många i systemet? Kan det bli för många i systemet? Det tycker inte MP och C. Kulturkrockar? De nya som kommer från länder utanför Europa hamnar i ett helt annat land, arbetsmarknad, kultur och liv än de hade hemma. Vi finnar hade samma grund som svenskar: demokrati, skola för alla och kristen tro. Det var inte svårt att bli ”svensk”.

Många av de nya har sin religiösa tro, islam, som livets grundbult. Att ändra föreställningar som grundar sig på tro och fostran med tro är svårt.  Politiker antar att innehållet i invandrarnas bagage förändras till svensk som genom magi när de passerar gränsen eller åker tunnelbana. Så är det inte. Troligen är det ibland helt tvärtemot.

Assimilering är som ett skällsord. Men, hur förväntar sig politikerna att integration sker? Skall jag integrera mig – igen?  Enkla jobb är ett mantra som upprepas ständigt. De är som om de styrande hade ingen uppfattning om dagens arbetsmarknad. Det finns få enkla jobb. Att komma idag och få arbete i morgon är möjligt bara för den som är arbetskraftsinvandrare. De är en helt annan kategori. De är få.

Dessa enkla jobb vilka inte ens finns skall sätta invandrare utan utbildning och till och med utan svenskkunskaper i arbete snabbt, helst igår. Lägre löner nämns i samband. Låg lön som antagligen väntas att fylla ut från kommunala skattemedel i form av försörjningsstöd.

Utbildningsinsatser är nödvän­diga men i sig otillräckliga. Det avgörande kommer att vara att tillåta låga löner för att nyanlända ska ­komma in på arbetsmarknaden.  http://www.svd.se/sveriges-modell-for-valfarden-ar-i-kris/om/debatt

Vill du ta ett arbete om du ändå måste gå till socialtjänsten och ansöka om pengar? Jag tror att vi pratar om stora trösklar mellan enkla lågavlönade jobb och den påtänkte arbetaren.

Jag hörde en diskussion i ett café där en invandrarkille sa till sin kamrat: varför ska jag jobba när socialen betalar. De andra instämde, men klagade att sostanterna var så snåla. Många får bidrag utan krav som om det vore en bokklubb. Avbokar du inte så kommer pengarna. Vilken sporre får dessa unga män att byta cafésittande med kompisar till enkla arbeten? Av de 415 500 som fick försörjningsstöd 2015 var 37 % mellan 18 – 29 år, en ålder då man borde studera eller ha sitt första arbete. Jag tror att flera av dessa är just invandrare.

Det är otroligt lätt att fastna på kravlösa system som ger  rimliga fördelar.

De arbeten som inte kräver gymnasie- eller yrkesutbildning har försvunnit, lagts ner eller flyttat utomlands. Fabriker med tusentals anställda, vars produkter vi nu mera importerar, finns inte längre. Det som är kvar är robotiserad och datoriserad. Detta kommer att fortgå. Det behövs färre som arbetar med något vi kan sälja, men fler som sköter skattefinansierade arbeten som sjukvård, omsorg och skola. Det säger sig själv att det inte går ihop. Det finns inte ”någon annan” som betalar.

Vilka är de enkla jobben då som skall rädda integrationen och ekonomin? Skattefinansierade hittepåjobb? Sopa gator? Plocka skräp i parker? Visst restaurangarbete kan fungera och flera får faktisk sitt första arbete hos en invandrare som har startat eget. Städa? Hemtjänst räknas som enkelt jobb. Det är inte enkelt att hjälpa sjuka eller dementa.

Enkla jobb är ofta inte så enkla. Vi skall undvika att nedvärdera yrken.

Hur gör vi idag för att få de nya i arbete, speciellt de som inte har gångbar utbildning? Vi betalar. Arbetsgivare som anställer en nyanländ invandrare kan få 85 % av lönekostnaden betald av skattemedel under två år. Men det är bara 5 % som blir anställda efteråt.  40 % går till ny bidragsanställning. Vart försvann resten vet jag inte. Det var inte någon lyckad satsning. Så klart utnyttjas systemet. Vem vill anställa en utan bidrag när man kan få lönen nästan betald från AF? Och fungerar det inte är det bara att byta.

http://www.svd.se/nyanlanda-bidragsfest-for-arbetsgivarna

https://www.sydsvenskan.se/2016-11-22/sokes-arbetslos-som-har-bidrag

Utbildning borde öppna flera dörrar. Trots att hälften av nyanlända saknar gymnasiekompetens eller motsvarighet till svensk grundskola är det bara 5 % som studerar efter det tvååriga etableringsprogrammet.

För att få fler lågutbildade till skolbänken har regeringen aviserat ett nytt stöd från juli 2017. Studiestödet blir ca 9 000 kronor i månaden för grundskolestudier (samma som till gymnasiestudier) och kommer att omfatta ungefär 15 000 personer. Jag undrar, vart finns lärare till det? Hade vi ingen lärarbrist? Det kostar staten cirka en miljard kronor per år.

En miljard? Det är bara som lite strössel i det totala.

Den svenska modellen var att alla arbetar, betalar skatt, får vid behov skattefinansierade förmåner och endast i undantagsfall försörjs av samhället. Den svenska modellen är faktiskt redan begraven. Det kommer inte att finnas arbetsmöjligheter för alla, speciellt inte för dem som varken har utbildning eller kan svenska. Vi har inte plats för hur många pizzerior som helst. När jag besökte Jokkmokk härom år sa busschauffören att ”vi har redan alla utländska restauranger vi inte behöver”. Andelen helårsanställda bland flyktingar, inklusive flyktingars anhöriga, uppgick efter åtta år i landet till 25 %. Efter femton år är 34 % i arbete. Det ser inte ut som framgångssaga. RUT 20160223

Hur många av dessa är skattefinansierade arbeten vet jag inte. Det hjälper inte med mantran ”låga ingångslöner”, ”enkla arbeten”. De är en inbillning som inte håller. Siffrorna skriker om misslyckanden.

Den svenska modellen har definitivt passerat sin bäst före datum. I framtiden kommer många fler bosatta i Sverige vara bidragstagare i någon form, tills kassan sinar. Skolor har också sett sin bäst före datum, likaså polisen. Vissa områden är no-go-zoner med ett slags eget kriminalstyre. Sjukvården är ansträngd. Politikerna får mindre och mindre förtroende hos folket vid varje mätning. Medan genusteorier ivrigt diskuteras glider landet i nedförsbacke.

Frågan är hur länge kan Regeringen/Kommunerna höja skatterna och tro att det är undermedlet? Tills den högavlönade, välutbildade ”någon annan” tröttnar, går ner i tid, eller packar och går?

Kan vi åstadkomma en ny realistisk svensk modell utan att fråga EU om lov? Är det ens längre möjligt? Måste livet bli bättre hela tiden eller skall vi acceptera att våra barn och barnbarn kommer att ha det som i vilket annat kaosland som helst?

Jag efterlyser en plan för framtiden.

Och som på beställning idag:

Lunds arbetarkommun vill riva upp den restriktiva invandringspolitiken.  De har också förslag på hur en mer generös flyktingpolitik kan betalas:

Alla avdrag för hushållsnära tjänster, alltså RUT-avdrag, ska avskaffas. Liksom alla fem jobbskatteavdrag – skattesänkningarna för de som jobbar – som infördes av alliansregeringen.

Cornucopia har redan hunnit räkna ut hur mycket en av de vanligaste yrkesarbetarna, sjuksköterskan som arbetar heltid, skall bidra per månad: 3134 kronor. I månaden alltså. Där rök semestern? Där rök mycket annat. Om räntan går upp rök kanske bostaden också. Men vad gör det när hela världen kan leva på oss?

Eller flytt till Norge? Det blir snart fullt där.

http://cornucopia.cornubot.se/2016/11/socialdemokrater-vill-hoja-skatten-for.html

http://www.svd.se/flyktingpolitiken-kommer-att-gora-ont-for-s/om/svenskt-flyktingmottagande

Läs gärna:

http://ledarsidorna.se/2016/11/ann-heberlein-flit-och-ansvarstagande-maste-fa-tillbaka-sitt-varde/

http://www.morpheusblogg.se/2016/11/20/den-kokande-grodan/

Och mer om arbetsmarknad:

http://tino.us/2015/12/nationalekonomer-om-invandringens-ekonomi/

http://www.migrationsinfo.se/arbetsmarknad/sysselsattning/

http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Integration/Arbetsloshet-utrikes-fodda/

Precis efter jag skrev detta dök denna artikel upp:

http://www.svd.se/svenska-modellen-klarar-inte-integrationen/om/integrationen-i-sverige

Bilder: Tanzanias enkla jobb och tigger som räddningsplanka.

 

 

Omprogrammera de gamla eller hur sparar vi oss från krisande ekonomi.

IMG_0007 (3)

När skatteutgifterna ökar men inte skatteintäkterna måste man skära ner något. Många kommuner är på gränsen av sin förmåga och ekonomi. Många har skuldsatt de kommande generationerna. 48 600 är medelskulden per person. Det låter kanske inte mycket men ta det 10 miljoner gånger. Min kommun har skuldsatt oss för nära      80 000 per person. Se vad du är skyldig genom din kommun:
http://kommuninvest.se/wp-content/uploads/2015/01/Den-kommunala-l%C3%A5neskulden-2014.pdf

Blev du grinig nu? Har du gett politikerna lov att skuldsätta dig? Finansministern lovar också skuldsätta dig på grund av att pengarna inte räcker till invandring. Har du röstat på henne? Vill du att hon skuldsätter dig och de kommande generationerna till modell Grekland? http://www.di.se/artiklar/2015/10/19/vill-lanefinansiera-flyktingkrisen/

Hur får kommunerna ihop sin ekonomi utan att skippa de kommunala åtaganden och lämna våra barn och barnbarn utblottade? Nedskärning är den vanliga lösningen. Putta in lite fler barn i samma daghem och skola, köpa billigare mat till skolan, lärarlösa timmar, skära ner lite hemtjänsttimmar och avlastning, vägra bevilja äldreboenden och hoppas att de gamla dör snart i stället, låta behövande betala hjälpmedlen själv och flytta runt verksamheter i jakt på billigare lokaler är några av de kommunala genidragen. Sälja hyresbeståndet har täppt hål många kommuners ekonomi, men nu sker det avmattning med bostadsrättsbildandet. De som bor kvar i hyreslägenheter har inte pengar för att köpa kommunens ofta vanvårdade fastigheter. Man måste hitta andra inkomster. Att höja sina egna löner skäms dock politikerna inte om. Ta så länge det finns något att ta.

http://unvis.it/www.svt.se/nyheter/regionalt/smaland/hjalpmedel-dras-in-pensionarer-far-betala-ur-egen-ficka

Jag tror att det krävs mer än nedskärningar här och där. Jag tror snarare att vi kommer att få rejält höjda skatter, både kommunala och de lovade statliga höjningarna, till den grad att vi skriker. De som kan bildar bolag och låter inkomsten gå dit, några går ner i arbetstid och har mera liv än lön, kanske flyr landet, en del idkar byteshandel, svartarbete blir åter vanligt och vi får betala för det vi redan har betalt genom våra skatter. Välfärden kommer aldrig att bli sig lik. Orsaker till ekonomins ras är usla beslutsfattare/politik och många nya icke skattebetalare som skall dela den redan halvätna kakan.

Jag säger inget mer om de nya, de är ju en toppnyhet varje dag. Det finns knappt andra samtalsämnen än invandring i landet.

Vissa tror att digitalisering är räddningen för allting, även äldreomsorg och invandring. Jag minns när Internet skulle frälsa oss. Idén var att de flesta arbetade hemifrån, behövde inte åka till jobbet och trängas i trafiken. Allt blev så billigt och enkelt med Internet. På sjukhuset sparkade man sekreterarna och vårdpersonal skulle sköta deras jobb också men nu genom datorn. Det blev sämre, inte bättre. I stället att ta mot patienter trasslade vi med än undermåliga program och vana sekreterare försökte hitta annat arbete.

Det tar tid innan ett nytt system sätter sig. Många har fått lämna jobbet när de inte passade in i den nya världen.

En del har blivit bättre med Internet. Vår kontakt med världen är öppet. Jag skulle inte skriva detta utan Internet om det nu räknas till de bättre sakerna. Men de flesta arbeten behöver levande personer på plats, även om digital teknik är ett oumbärligt arbetsverktyg. Den digitaliserade världen är överallt från din kaffebryggare och nätshopping till de irriterande ”betala själv” kassorna i mataffären. Jag vägrar vara med och sparka en kassörska.

Allt fungerar smidigt om inte strömmen bryts förstås. Eller system havererar. Eller någon elak trojan angriper ens system. Eller du tappar din mobil i fyllan och förlorar allt du borde haft i huvudet.

033

Spara, ja. Vet inte vilken gång i ordningen äldreomsorgen är ett sparmål.

Kostnader i äldreomsorgen kan sänkas med en tredjedel per äldre genom digital teknik, enligt ett par nya studier. Det kan åstadkommas genom en kombination av att låta äldre koppla upp sig i videosamtal med läkare och anhöriga, digital nattbevakning, internetbaserad terapi och andra hjälpmedel, skriver Stefan Fölster, chef för tankesmedjan Reforminstitutet på DN. (DN ger inga länkar till utredningarna.) Vad mer man kan kostnadseffektivisera genom digitala system, invandring till ex. får du läsa på:

http://www.dn.se/debatt/digitaliserad-valfard-minskar-kostnaden-for-flyktingkrisen/

1/3 av äldreomsorgens budget kan alltså sparas bara vi digitaliserar, det är inga småpengar, men, men… Jag vill hemskt gärna se den internetbaserade terapin för dusch, kateterbyte, matning eller spyor. Jag misstänker att Internetivrarna har föga kontakt med gamla och sjuka. Har de inga dementa i släkten eller ens en rullstolsbunden med reumatism?

Utredarna ser framför sig pigga åldringar  som surfar på dagarna och gärna pratar med sin läkare genom datorn. De finns, men de har inte hemtjänst. Man måste vara ganska risig, sjuk och orkeslös för att få några timmar hjälp. Den generationen som inte är vana datoranvändare före ålderskrämpor blir det sällan så efteråt. De lever i ålderns höst som man säger och den är inte alltid ljuv. Tanken att skruttiga gamla, kanske dementa icke datorvana skulle sköta sin behandling och sina läkarsamtal genom Internet låter som strunt. Vi 40 – talister som hann med den digitala revolutionen på jobbet använder dator hemma. Vi kan kanske fortsätta med det om inte demens drabbar oss. Men även vi kommer att behöva några hjälpande händer med tiden.

Internet duschar inte, dammsuger inte, sorterar inte piller i dosetten, handlar eller tvättar, plåstrar om, ger medicin och fixar mat. Det behövs levande personer till det, hemtjänst eller anhöriga. När vi har nära 400 000 inskrivna arbetslösa skall vi kanske inte leta efter åtgärder som förbilligar skatteutgifter på något konto men betalar ut detsamma från en annan kassa. Idén att sänka kostnader genom att få bort folk från arbete och flytta över de till bidragssystem är idiotisk. Har vi inte redan tillräckligt många som lever av olika ersättningssystem? Bidragssystem kommer att haverera när de som betalar in inte är tillräckligt många.

Hemtjänsten är redan bevakad genom sina telefoner. Chefen vet exakt vart de är och hur länge. Att bli som vårdtagare bevakad genom kamera i stället besök sker redan. Jag vill inte bli på övervakad när jag sover om jag inte ligger på intensiven. Jag kommer att bli en särdeles besvärlig gammal tant.

Är du ung och har en gammal släkting utan datorvana lär denne att använda Internet. Tappa inte tålamodet. Jag har försökt lära några äldre grannar att boka tvättstugan genom värdens hemsida som är jättesmidigt, men det var inte så lyckat. Alla dagens gamla kan inte omprogrammera sig vid 85.

PS. Nu hittade jag utredningen på Internet: Jag undrar på sekretessfrågorna. Jag tror också att utredarna  inte är bekanta med den praktiska delen av hemtjänst. Vårdbiträden springer inte runt och kollar folk utan det ingår en åtgärd i besöken. Men jag är inte mot att använda ny teknik. Jag tycker bara inte att målet skall vara personalminskning mot dyra investeringar.

Någon måste ju betala installation och drift för övervakning/Internetkontakt som fiber, datorer och personalutbildning.   Den gamle? Kommunen genom dig?

https://www.acreo.se/sites/default/files/pub/www.acreo.se/upload/publications/acr057005_-_with_cover_-_nytta_av_digitalisering_av_aldreomsorg.pdf

Skolfrågor, arbetslöshet och lite om Kilimanjaro bestigning.

IMG_3862

Förra året så här dags var jag i Tanzania och besteg Kilimanjaro med min son, Tommy. Tja, vi hade sällskap av ett gäng på 13 personer. 4 av dem var obligatoriska, du tilläts inte bestiga berget utan hjälp av 2 personer. En inkomst och en säkerhet. Redan andra dagen såg vi någon sjuk person ledas tillbaka, dagen efter några till. Höjdsjukan slog till eller var det brist på träning.

Resten av våra 13 var förhoppningsfulla hjälpredor i hopp om att få några dollar i dricks och kanske efter några år och flera tripp avancera och få gå en kurs till guide. Att anstränga sig för några dollar var bättre än att sitta hemma och vänta på något påhugg. Framtiden krävde arbete. Ingenting kom gratis. Så de bar våra och sina saker glatt ändå till sista camp som var på 4600 meters höjd, i skor som ofta hade sett sina bästa dagar, packningen på huvudet och de hade allt klart med tevattnet kokande när vi kom till platsen. Servicenivån var högre än på lyxhotell.

Vilken arbetslös ungdom i Sverige skulle satsa så? Vi orkar ju inte ens plocka bären i skogen utan måste importera bärplockare.

Men det kändes kolonialt på något sätt. Den vita kvinnan vars packning bärs av en svart man, vars mat lagas av en kock, vars tre liters vattenflaska konkas av … Jag var ju van att vandra ensam och fixa allt själv. Tommy bar sina saker, vilket orsakade oro i gänget. Kanske handlade det om pengar, det dricks som man förväntas att ge till alla. Om vi inte vore nöjda… Han fick släppa något från sin packning till dem. Friden var återställd. Vid toppbestigning hade guiden svårt att hålla Tommys tempo vilket han löste genom att föreslå fotografering för att få en paus.

IMG_3949

Den omvända kolonialismen med turister som betalade dyrt för de svarta som passade upp dem?

Det var en fantastisk resa. Först safari med turen att se Big Five och otaliga andra djur, sedan bestigning. Men, jag blev något uppskakad över utvecklingsnivån i landet. Kanske även besviken, för Tanzania har varit länge en stor biståndsmottagare, bland annat från Sverige. Det kanske var fel bistånd som läror om jämlikhet? El, vatten och toaletter saknas, speciellt på landsbygden. Arbetslösheten är hög. Skolor är än undermåliga. Min guide berättade om sin dröm att ha barnen i en privatskola för där var lärarna varje dag och skickade inte hem barnen om de fick bättre betalt extra arbete på annat håll någon dag. Skolor och arbetslöshet är globala frågor, inte bara i fattigare länder.

Även här hemma klagar lärarna på lönen och byter arbete. Också jag valde en annan utbildning efter några år i skolan. Bristen på utbildade lärare är stor. Många föräldrar försöker flytta sina barn till friskolor för att få bättre undervisning. Vissa problem är universella. Men ett land med världens dyraste skola borde inte ha problem liknade ett utvecklingslands. Någonting är allvarligt fel. Kan de elever som tror att allt fixar sig utan ansträngning vara en del av problemet, inte bara de som inte kan svenska?

Nog vidgar resor ens vyer både hemma och borta. Mycket är av samma slag och annat är bara en fortgående misslyckande.

Kilimanjaro var den häftigaste turen jag har gjort. Även om vandringen hela Nordkalottleden inte var så illa heller. I år blir det tour du Mont Blanc – igen, men med lite nya vägar. Se en alpglaciär innan de är försvunna.

Mer om Tanzaniaresan:
http://blogg.iniskogen.se/2014/08/22/safari-och-fattigdomsbekampning-samt-lite-funderingar-om-att-vara-stolt-over-sitt-land/
http://blogg.iniskogen.se/2014/08/16/pole-pole-mama/