Ättestupan nästa? Men en byggbarack före det.

Man läser ganska ofta nu mera om äldremisshandel. Jag menar inte att vi slår dem även om det säkert händer. Utan den misshandel som politiker och beslutsfattare utövar mot de vårdbehövande äldre. Larmet går. Vem lyssnar? Varje kommun har ebb i kassan och nya utgifter bara rinner in. Vem orkar då bry sig om de äldsta? De ska ju dö snart – förhoppningsvis. Även i massmedia finns det kända tyckare som hatar de gamla. Det smittar.

Äldreomsorgen krackelerar på olika sätt. OK det finns fina exempel med de är så få att de hamnar i TV.

Det är usel mat. De gamla förtjänar inte bättre. Jag undrar om syftet är att påskynda döden?

Det är olämplig personal som inte har utbildning och kanske inte ens pratar svenska. Om kommuner inte vill betala bra löner får man inte utbildad personal. Vår pärla som var vår kontaktperson och verklig stöd för oss försvann till bättre betald jobb. Jag missunnar henne inte det. Kommunen ville inte betala anständig lön. Visst skulle du byta till liknande jobb nära hemmet om du får 2000 kronor mera i lön? 24 000 i året gör en del för framtida pension också. Sa inte någon politiker att äldreomsorg var lite pyssel? Varför ska man betala för pyssel?

Det är oviljan att bevilja vettig hjälp för den gamla. Att ha hemtjänst som kommer 6 -8 gånger om dygnet kan anses billigare än en plats i ett äldreboende. Vad sjutton sparar man på det?

Man vägrar plats i ett boende för den som är helt beroende av hjälp för att komma upp ur sängen, gå på toaletten och som inte längre kan sköta sin hygien eller sitt hem själv.

Och nu flyttar man 90 år gamla vårdtagare till container. Alla vill väl bo tio månader i en kall container? Varje politikers dröm? Inte?

Det skedde i Värmdö kommun. Orsaken till flytten var att Arbetsmiljöverket krävde att flera av de ordinarie lägenheterna skulle renoveras på grund av för dålig tillgänglighet. Kommunen behövde därför hitta något temporärt för tio av de äldre under renoveringstiden. Temporärt räknas gälla i 10 månader.

Och lösningen blev alltså containrar med en boendeyta på runt 12 kvadratmeter.

Det som har varit inriktningen när vi har genomfört det här har varit att säkerställa att våra hyresgäster och de boende ska kunna behålla sin kontinuitet. Både när det gäller personal som vet vilka behov man har och även kontinuiteten på Gustavsgården. Att man som boende inte ska få ett tillfälligt boende på en annan ort där man riskerar att få en sämre tillgänglighet till sina anhöriga, säger Maria Larsson Ajne, omsorgschef i Värmdö kommun.

Så bara en dag kom kravet att renovera som en blixt från himlen? Ingen förvarning?

Värmdö skyller på kontinuitet som skäl till barackflytt. Kontinuitet? Ja, vad är kontinuitet? Har den platsen extra stabil personal så för den skull kan 90 år gamla frysa i en barack? Hur många träffar man per dygn? Inga som slutar, sjukskrivna, vikarier? Är ni det stora personalundantaget inom äldreomsorgen?

Finns det ingen förmåga till planering i Värmdö kommun? De som bor i ett äldreboende är i regel gamla och något skruttiga. De flyttar ut bara som döda.  Så planerar man renovering flyttar man sakta ut de gamla från lägenheter som skall renoveras till de som blir lediga där eller i andra boenden. Räcker inte det köper man platser annanstans. Eller bygger nytt lite tidigare.

Vad är det för anhöriga som går med på att flytta sina gamla till en container?

Har ni anhöriga som besöker de gamla ofta? Ja träffade en gång en dam som kom varje dag. Hon var fortfarande kär i sin sjuke make. De andra kom ungefär fyra gånger per år, mors dag, födelsedag, en semesterdag och en vecka före jul. Flera gamla har inga anhöriga eller de bor långt borta. Skylla på anhöriga låter som en praktlögn.  De flesta anhöriga kan dessutom ta sig längre bort för besök.

Det andra alternativet är förstås att de som har beslutat om barackboende flyttar dit själva och överlåter sina lägenheter till de gamla. Eftersom jag antar att många bor i en villa kan det ju bli gruppboende för lika många som bodde i huset.

Att bo i en barack tar nog snabbt död på de gamla. Var det meningen?

I genomsnitt har svenskarna 42 kvadratmeter bostadsyta per person. Men Migrationsverket tyckte att 3 kvm räckte för asylsökanden när ”stormen” kom, men 5 kvm var normalmått i tillfälligt boende. Ska vi då anse att de gamla med sina 12 kvadrater har det uselt och trångt eller rymligt och fint? Är det inte en bra fråga?

Jag bor också trångt i jämförelse med riksstandard. Eller ska jag kalla mig miljövänlig? Just nu känns det som för stort för dammet ropar efter dammsugaren, men jag orkar inte.

Jag är fortfarande sjuk och huvudet är som sågspån. Men jag blev så grinig när jag läste om Värmdö kommuns behandling av de gamla. Är detta det som väntar på oss äldre? Container? Kanske ett tältläger nästa? Ättestupan är antågande.

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/aldre-tvingas-bo-i-containrar

http://www.expressen.se/nyheter/aldre-tvingas-bo-i-container–i-ett-ar/

Kommunfullmäktige i Värmdö består av 51 ledamöter och 31 ersättare. Mandaten är fördelade enligt följande:

Moderaterna 17, Socialdemokraterna 15, Miljöpartiet 5, Liberalerna 5
Centern 2, Kristdemokraterna 2, Sverigedemokraterna 4, Vänsterpartiet 1

Uppdatering 22/1 visar att politikerna begriper ingenting om hur det är att vara vårdbehövande åldring. Tack vare ”stormen ” i media funderar politikerna om de kan sänka hyran och kanske matpriserna för de som nu bor i container. Utemiljön kan piffas upp också, så passande nu när det är vinter. Vi sitter inte ute på vintern, speciellt inte om man är 90 år och tar sig fram med hjälp av rollator. Har Jan Dolk, KD, ens varit där?

-Kanske kan vi lägga en grön matta och sätta in blommor, kanske skapa ett orangeri så att de som bor där har nära till ett allmänt rum som förhoppningsvis blir ljust och trevligt, säger Jan Dolk.

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/kd-de-boende-ska-kompenseras

Uppdatering idag: 6/2 Diskussion pågår i Svd:

Hur en kultur behandlar sina gamla är också ett mått på dess position som moralisk makt. Den svenska samhällsdebatten är säregen med sina tabun och sin åsiktskorridor. Men det går tydligen att föreslå, besluta om och driva igenom en flytt av en 90-årig farbror till en byggbarack, utan att anses ha brutit mot ett allvarligt tabu. På så vis berättar gamlingarna i containrarna något om Sverige. Paulina Neuding idag i SvD.

https://www.svd.se/de-gamla-tvingas-bo-i-containrar/om/ledare-kolumnister

Se till att ha snälla barn när du blir gammal.

IMG_0015 (3)

I början 80-talet bodde jag i en mindre by ute på vischan. Jag studerade och pendlade 140 km om dagen, arbetade lite strötimmar som lärare och på sommaren hade jag heltidstjänst på hemtjänsten. När vårdtagarna blev skraltiga fick de genast plats i ett ålderdomshem, som det hette då. Åldringsvården var en stor arbetsgivare på en liten ort. Där serverades inte en kex till kaffet som i nutida boenden, utan korridoren luktade av hembakta bullar och sockerkaka.

Det fanns en gammal, sjuk tant som vägrade att flytta fast hemtjänstchefen ansåg det var dags och anhöriga tyckte hon borde vara i gemenskapen i hemmet. Då sa chefen de förlösande orden. Tja, vi får väl stänga av värmen för tanten, då brukar de flytta snabbt. De andra nickade. De visste vad som var bäst för de gamla. Efter en vecka gick flyttlasset till hemmet. Jag vet inte om tvångsmässig inflyttning av välvilja hände bara i den kommunen.

Den goda Kommunen tog hand om de sina, ville de eller inte. De visste bäst. Nu är det helt tvärtom. Du är ditt ansvar. Besvära inte din kommun om din gamla mamma. Det finns ingen plats för henne. Solen har gått ner över äldrevården.

Peter Strang, professor i palliativ medicin skriver i DN att de äldre dör och blir sjuka när de blir ensamma. Äldreboenden har gemenskapsfunktion också, inte bara det medicinska omhändertagandet. Långvarig ofrivillig ensamhet är kopplad till dålig livskvalitet, nedstämdhet, demensutveckling, hjärt- och kärlsjukdomar och risken att dö i förtid. http://www.dn.se/debatt/aldre-blir-sjuka-och-dor-av-att-lamnas-ensamma/

Gemenskap är faktiskt förebyggande mot demens som är en snabbt växande sjukdom i hela världen.

Nyligen har TV och pressen uppmärksammat den bristfälliga äldrevården. De gamla nekas plats och vården lastas på anhöriga. Eftersom vi lever längre är våra barn ofta nära pensionsåldern när vårdbehov uppstår. Ens pensionstid blir ingen frihet utan en ny omhändertagandeperiod. Även de som bor i ett boende behöver hjälp av anhöriga på grund av låg personaltäthet. ”Jag ska baka till boendet idag så de får färskt kaffebröd”, sa en bekant vars anhörig bodde på ett demensboende. Det var ingen engångshändelse. En annan bekant gick till boendet efter jobbet och duschade sin mor, en annan gick och matade sin make varje middag för det hann ingen göra.
Många sjuka gamla sköts av hemtjänsten som springer in med tidspress. Att vara säng- eller rullstolsbunden och inte kunna gå på toaletten eller lägga sig när man vill är plågsamt och förnedrande. Prova på det, politiker.

De anställda i ett äldreboende i Kristianstad har fått nog. Kommunen har dock en värdighetsgaranti, det vill säga kvalitetsmål, som man inom äldreomsorgen skall förhålla sig till. Hur är det i praktiken? Ord på papper?

På Österängsgårdens äldreboende har det gått så långt att samtliga anställda på demensavdelningen har skrivit under en lex Sarah-anmälan. Underbemanningen har lett till att personalen inte kan upprätthålla den värdighetsgaranti som kommunen talar så varmt om. Personal som har arbetat länge tycker det går bara utför.
De har två anställda per 8 dementa vårdtagare. Vaddå? På mitt extraknäck hade man 2 personal på 16 vårdtagare under kvällspasset från klockan 17, då man serverar kvällsmat och hjälper alla till sängen, ger medicin, byter blöta blöjor, diskar, städar köket, dukar fram saker till frukost, rapport till nattpersonal… ja allt som finns att göra i ett äldreboende och det på 4 timmar.
På natten var det två personer på 36. Nej, det var inte riskkapitalägd utan kommunalt boende.

Flera borde följa efter Österängsgårdens initiativ. Tack!

Jag hade inte tänkt skriva något mer om grupper mot varandra, men klagan i TV om brist på platser för s.k. ensamkommande barn och artikeln om sjuka och förtidsdöda gamla gjorde att det blev några rader om det ändå. Och igen sätter jag grupper mot varandra, trots att jag är ingen politiker med ansvar över en budget. Så, är de nya mot de gamla?
Är nerdragning av äldreboenden en kommunal sparbössa när utgifterna till andra grupper bara ökar? Jag är säker på att det är så man räknar. Det handlar om kostnad, inte ideologier bakom nedlagda äldreboenden. Igår grät några kommuner över tvånget att ta mot yngre män från andra länder (de som kallas ensamkommande barn) för resurserna räcker inte till. Det blir inte värdigt mottagande, sa någon. Värdigt? Så, vad väntar ni på? Stäng bara äldreboenden, omvandla de till flyktingboenden! Javisst, det sker redan. Den ena gruppen skuffar ut den andra.

Säg inte att man inte ställer ut grupper mot varandra. Hur ska man annars få budgeten någorlunda ihop? Ja, många kommuner har skuldsatt sina innevånare upp till öronen. Jag har för mig att vi i min kommun är skyldiga 70 000 kr per skalle, skulder som våra efterkommande får som arv. Vi är inte värst. När kollapsar allt?

273 - kopiaSamhällets moral avgörs av hur vi tar hand om de sköraste medborgarna, som barn och gamla, livets början och livets slut. Det finns förstås mycket annat som visar samhällsandan. Jag är inte riktigt i sams med andan idag. Jag tycker vi måste omvärdera vår moral och åtaganden. Vi måste tänka över våra skyldigheter, som privatperson och som politiker. Vad ligger i vårt ansvar? Mot vem har vi skyldigheter? Om varken våra skattemedel eller vår förmåga räcker till hela världen, vem är då först i kön?

Hur ser dina val ut? Är du nöjd med politikernas val i din kommun?
Valet kan också vara att slopa samhället och låta allt bli allas – så länge det varar.

http://www.expressen.se/kvallsposten/personalens-larm-vi-kan-inte-gora-vart-jobb/

Om kommunala skulder:
http://cornucopia.cornubot.se/2013/12/kommunhybrisen-svenska-kommuners-skulder.html

Springnota?

IMG_4577 Jag har stuckit en gång från en restaurang utan att betala. Jag och min pojkvän – tja så mycket pojke var han kanske inte med sina 36 år, jag var 19 – hade tagit en drink på vår hemorts nya sommarrestaurang. Vi ville betala på en gång eftersom vi inte tänkte stanna. Räkningen dröjde. Han påpekade igen. Servitören nickade hövligt. Igen. Efter en timmes väntan gick vi ut.
Han var en känd person så ingen anmälde oss. Han kunde bara betala nästa gång. Eller kanske ville de bjuda oss eftersom en kändis drar alltid mera folk till platsen?

Jag kom att tänka på den springnotan på några tior när jag såg exempel av större springnotor som politiker lämnar efter sig. Den som spar och är ordentlig har inget kvar. Jag tänkte på Grekland som ropar efter mera pengar, ungefär som alkoholist vill bara få den allra sista flaskan innan nyktert liv börjar och sedan en flaska till… Men Grekland var inte den enda som påminde om springnotan utan en nyhet i TV som inte var en nyhet utan sommarens utfyllnad när Tv n vill vara granskande, när de flesta är på semester.
Häromdagen var en sekvens i TV nyheterna som skar sig i hjärtat på mig. Det var inte krig och halshuggning – sådant visar inte den statliga TV n, det kunde ju bli skrämmande och Gud bevars få oss att rösta på SD – utan det var bara en gammal kvinna som fraktades hem från sjukhuset i Norrköping.

009Hon var färdigvårdad som det heter och skulle nu hem, för något boende fick hon inte. Hon låg orörlig på båren. Ambulansmännen lyfte henne så varsamt på sängen. Hon hade ett larm på den svullna armen. Jag är säker på att hon inte begrep vad det var. Ambulansmannen placerade toaletthöjningen på plats, men det hade föga betydelse för kvinnan kunde ändå inte gå upp själv.
Kvinnans granne, nästan lika skruttig som kvinnan själv tog mot henne. Ingen hemtjänst på plats. Ambulansens hemtransport stod för omsorgen. Politikern yttrade sig om som vanligt att alla vill ju hem, det är det bästa.
– Det är ju ingen som önskar att få bo på särskilt boende eller ett sjukhus, utan alla vill ju vara i sitt hem, förklarar Magnus Johansson, vård- och omsorgsdirektör i Norrköping.

Det ser ut att Norrköpings politiker har ingen gamling eller dement anhörig liggande i sängen helt hjälplös väntande på möjlighet att gå på toaletten. Politiker i Norrköping saknar empati och moral. De prioriterar annat. Må de beslutsfattare ruttna ensam hemma när den tiden kommer. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ost/sjuka-aldre-vardas-hemma-mot-sin-vilja

IMG_4268Vart tar alla pengar vägen, de pengar vi snällt lägger ut i form av skatt? Vi betalade in 1653 miljarder förra året.60 % är skatt på arbete som löneskatt och arbetsgivaravgifter. Kostnaden för hela den svenska äldrevården var 90 miljarder kronor. 1,3 miljarder kostar bara boenden för asylsökanden varav Bert Karlssons vinstjackpot är någonstans på 24 milj. i år. Nog är det drag under galoscherna på en gammal invandrarnegativ person. http://www.dn.se/nyheter/sverige/jackpott-for-bolag-i-asylbranschen/

Nu ska vi inte sätta grupper mot varandra men antalet gamlingar som bor i något boende och antalet asylsökande  med anslutande anhöriga (per år räknat) närmar sig varandra. Så de börjar bli lika stora, dock inte lika starka grupper. För den ena gruppen säger man inte att platserna är slut utan raggar aktivt vidare, oavsett vad det kostar. Skräckexempel som 46 500 kronor för en bostad i månaden för en frisk invandrad person, medan den andra gruppen, våra gamla, får svaret att man varken har eller behöver få någon plats. http://blogg.iniskogen.se/2015/05/05/till-landet-med-mjolk-och-honung/
Anhöriga får ta stöten, vill de eller inte, om man har några. Det är normalt hyfs att vi ställer upp för våra anhöriga, det är en kärlekshandling, men heltidsvård är svårt att kombinera med eget arbete och självständigt liv. Vi har ju inbillat oss att samhället tar ett ansvar genom de skatter vi betalar in, skatter vilka ligger bland de högsta i världen. Vi är lurade. I TV fanns också en kvinna som tog hand om sin dementa make och tvingades nu ta till sig sin mor också eftersom det inte fanns plats för henne i ett äldreboende. Hon och brodern hade pendlat till modern dagligen men nu gick det inte längre. Modern var 94 men hade inga behov enligt kommunen. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ost/hon-vardar-sin-94-ariga-mamma-hemma

003 (5)Känns det inte som de äldre vårdbehövande städas undan på något sätt till osynligt skrymsle? Varför slösa resurser på dem? De ska ju dö snart. Samhället blir så mycket bättre och förståelsen för det multikulturella ökar när de äldre dör, som någon professor i Umeå sa. Jag får kräksmak i munnen.
Det är oftast kvinnor som tar hand om sina sjuka anhöriga. Det hörs inget från feminister för de är så upptagna med att gnälla om vem som bör stå högst på affischer eller hur man hatar den andra halvan av mänskligheten: män. Men, vi anhörigvårdare är tåliga personer, de flesta av oss säger inte ett pip om att en stor del av livet bara försvann, som eget arbete, fritidssysselsättningar eller besök hos barnbarn för att inte tala om nattsömn. De som vårdar, både inom hemtjänsten och hemma, är ju bara ganska lågt utbildade och lågt betalda kvinnor. Deras människovärde är säkert lägre än politikernas?

OLYMPUS DIGITAL CAMERADe gemensamma resurserna är begränsade till de skatter vi betalar in. Det är faktiskt grupper och behov mot varandra. Sporthallar mot skolan, invandrare mot de gamla, sjukvård mot kollektivtrafik, kultursatsningar mot anställda i daghem, renovering mot nybygge, servicehus mot ensamkommande barn, lönehöjning i hemtjänsten mot politikerlön. Det finns väldigt olika uppfattningar om vart våra pengar skall gå. Det finns många hål att fylla, att sätta mot varandra i den kommunala/statliga budgeten. Kanske inte just invandrare mot gamla men garanterat gamla vårdbehövande mot något nyare, synligare, glättigare. Redan nu strävar Staten efter att leva på framtida inkomster, som att åter råna pensionskassan och de bygger luftslott om Europas lägsta arbetslöshet – någon gång. Även de svenska hushållen är hårt skuldsatta, bland de värsta i världen. Att låna är guld, men att betala är knappt silver.

Blir vår ekonomi en springnota som våra barnbarn får betala? Kommer de att få tigga pengar för överlevnad, som Grekland? Varifrån i så fall?

https://affes.wordpress.com/2012/10/25/norrkoping-maste-spara-42-miljoner/

http://cornucopia.cornubot.se/2015/07/de-svenska-hushallen-har-storre-skulder.html#more
http://www.neurologiskasjukdomar.se/demens/demens-ar-var-snabbast-vaxande-folksjukdom?utm_source=propeller
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/linneaswedenmark/article21080932.ab
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2015/2015-3-8
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasternorrland/hard-press-pa-de-anhoriga
http://www.svd.se/vad-kostar-invandringen
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/var-fjarde-plats-borta
http://www.metro.se/nyheter/forsta-studien-sa-mycket-kostar-flyktinginvandringen-sverige/EVHobx!UYfvr5562RciA/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ny_demokrati
http://blogg.iniskogen.se/2014/06/21/korttidsdod-och-kvarboendeprincip-ord-i-aldreomsorgens-ordbok/

http://www.nt.se/nyheter/hon-startade-namninsamling-for-aldreomsorgen-11294626.aspx

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21118193.ab

http://www.jp.se/article/vi-far-anmala-oss-sjalva/

http://www.friatider.se/demensboende-blir-hem-at-ensamkommande-invandrarman

Fakta: De senaste åren har inriktningen i Sverige varit att äldre ska bo kvar hemma så länge som möjligt. Antalet platser på äldreboenden har minskat kraftigt under lång tid. Bara de senaste fem åren har antalet personer med plats på permanent särskilt boende minskat med 5 300 visar Socialstyrelsens senaste årliga statistikrapporter.
Enligt Socialstyrelsen sparar varje anhörigvårdare i snitt 120 000 kronor per år till samhället. 360 000 personer i arbetsför ålder hjälper en närstående varje dag eller flera gånger i veckan. Och uppemot 100 000 har slutat arbeta för att vårda någon närstående.
Drygt 88 700 personer över 65 bodde permanent i särskilda boendeformer den 1 oktober 2014 vilket är 300 personer färre jämfört med föregående år. 88 700 personer motsvarar 5 % av befolkningen i den åldersgruppen. En plats på särskilt boende kostar idag 300 000 – 400 000:-/ år. En plats på demensboende cirka 600 000:-/ år. Den boende betalar en egenavgift, s.k. fattigpensionär ca 160 kr om dagen.
Varje år insjuknar ca 25 000 svenskar i någon demenssjukdom, globalt upptäcks ett nytt fall var 4e sekund. Det är en katastrofal utveckling.
År 2014 kom 81300 asylsökanden till Sverige. 1/7 -15 finns 79827 personer i mottagningssystemet. Anhöriga, gästarbetare och kvotflyktingar inte medräknade. Asylinvandring beräknas kosta 50 miljarder, men vissa tycker det är för lågt räknat eftersom alla utgifter inte är medräknade. Andra tycker att asylsökande är rena visten speciellt de som vinner på dåligt planerad mottagande och erbjuder olika boenden. Frågan är väl vad man skall räkna in. I år har Syrienflyktingarna passerat 4 miljoner. Det är en katastrofal utveckling.

 

Moderna ättestupor

IMG_3315 När försvinner människans värde? Nu menar jag inte i krig, utan i vårt alldeles vanliga samhälle. Är värdet bestämt av ungdom, skönhet och synlighet i media? Har de äldre något värde? Hur ser det ut då, hur manifesteras det?
Inte alls, vill jag säga. När man inte är vacker, framgångsrik och ung – eller fixad till ungdomlighet – har man inte längre något värde. Man blir osynlig. Är någon en stenrik person, speciellt en man, har de alltid ett värde och råd att köpa service oavsett åldern. Men vi andra är snabbt förbrukade. Christina Kellberg säger:
 Vi får inte ens tänka i banorna att en människa är förbrukad. Det var annorlunda förr när man levde med hela familjen och upplevde ålderdom och dess olika uttryck. I dag ser vi sällan gamla och sjuka och då är det svårare att hantera när åldern gör sig påmind hos en närstående.
Christina Kellberg inspirerades av sin svärmor och skrev en roman om en arbetarkvinna från 1900-talet. Mötet med demensvården blev en dyster upplevelse för de anhöriga, både i boken och i verkligheten. Bokens Alice var med och byggde folkhemmet. Men när hon blev dement fick hon inte mycket tillbaka av samhället.
 Lukten av kokt potatis, slammer av rostfria kärl, en tv som står på utan att någon tittar. Väldigt lite stimulans för dem som bor där. De som kommer dit är i för dåligt skick för att kräva någonting. Jag får en ångestkänsla när jag kommer in på sådana institutioner. Det handlar nog om en rädsla för att det där ska bli mitt en dag, säger Christina Kellberg.
Som anhörig kan man också vara rädd för att ställa till det. Man tror att man är helt beroende av personalens välvilja. Börjar man bråka kanske det går ut över den som man värnar om. Politikerna är ointresserade. Det finns inga röster att hämta om demensvården.
Men Christina är också kritisk till sin egen generations passivitet.
 Vi fyrtiotalister som alltid har bråkat – varför är vi så tysta när det gäller behandlingen av de äldre? Det är ju våra föräldrar det handlar om!
Jag själv klagade till sist skriftligt. De två vistelserna på ett boende var en katastrof för min gubbe. Hörde inget från Kommunen eller från boendet. Nästa tillfälle ville kommunen åter placera honom dit. Men vaddå… sa handläggaren. Ingen läser bakåt, ingen har kanske tid att läsa och ta reda på vad denna människa behöver under sin tillfälliga vistelse i ett boende. Anhöriga lyssnar man inte på. (Detta gäller inte vår äldreomsorgshandläggare men arbetet är ju spaltat till flera små moment och till flera olika handläggare utöver politikernas ibland galna beslut och sparmål.)
Min gubbe, som tappade minnet, bor hemma men har vistats på korttidsboenden 9 olika gånger på 4 år. Det blev 7 olika boenden och 12 olika avdelningar. Kontinuitet är inget demensvården kan stava till.
Ett ställe var absolut toppen men dit fick han inte komma igen. Han var inte sjuk nog. Ett annat ställe som var bra hade ingen plats när handläggaren bokade tre dagar innan han skulle in. Man kan inte boka i förväg på grund av ekonomin, man får ta vad man får i sista minuten eller låta bli. Man får inte välja.
Jag önskar att du som arbetar med dementa – inte all personal förstås men en alltför stor del, speciellt cheferna – skulle få leva ett tag som dement och få samma omsorg som boenden på de allra sämsta ställen. Jag vill att de anställda får vandra i korridoren framåt tillbaka medan TV n står på och gapar. Jag vill att de inte får hjälp att duscha, att de går med samma kateterpåse i 14 dagar, kläder byts för sällan och lukten av piss och smuts får omge dem. Blir du infekterad av vanvård skall antibiotika inte skrivas ut innan du ligger i sjukhuset och all hopp är ute.
Du kan inte alltid förstå vad personalen säger eftersom många pratar dålig svenska och du är i stort behov av tydligt och enkelt språk. Detta gäller förstås inte all personal, nu tar jag upp de sämsta fallen. Inom äldrevården kan även den icke utbildade och icke svensktalande få arbete. Att arbeta inom demensvården har ingen status eller god lön. Det finns änglar men även änglarna tröttnar utan uppskattning och när lönen talar.
Dina anhöriga skall behandlas nedlåtande. De ska få kommentarer om de klagar som att ”i mitt land tar vi hand om våra anhöriga själva och skuffar inte dem till boenden”. Vad svarar man då? Inget, för ingen vill bli osams med dem som har makten. Det fick jag höra när jag undrade om gubben hade fått duscha när han stank vid hämtning. Vi gick ut snabbt och tog taxi till duschen hemma.
Som Christina Kellberg säger, törs många inte klaga.
Jag har träffat mångfald inom demensvården, som anställda typ ”jag har inte hittat annat arbete”. Som extrajobbare har jag själv arbetat med en nästan färdig kemist, en nationalekonom, en doktorand i litteratur, en förskollärare, en städare, en buddhistmunk, en massör, en hudterapeut, en kanslist, en frikyrkopräst, en ridlärare, en hårfrisörska, en arbetslös ingenjör i rymdfysik, en textilkonstnär, en nyutbildad psykolog, en socialsekreterare, en kontorist, en mentalskötare och en barnsköterska samt de som i första hand borde arbeta i ett demensboende: undersköterskor och sjuksköterskor. Många är invandrare. Det är inom äldrevården som integration sker. Gamla dementa gummor och gubbar står för den viktiga delen i migrations- och arbetsmarknadspolitik.
I rummet  där du bor finns en säng. Mer behöver du inte? Kanske en stol som är inte sittvänlig och ett litet bord.
Maten bör vara smaklös, uppvärmd och kanske får du ett kex till kaffet. Men boenden har nu mera en kokvrå i varje rum, så… de dementa är säkert bra på matlagning som min granne som tände eld på huset i tre gånger tills vi skrek i kör till socialtjänsten att hon måste få plats i ett hem. Hon var 96 år och dog tre månader efter flytten, korttidsdöd du vet.
Ut och gå finns inte längre i din värld. Du får trava i en korridor framåt tillbaka. Natur som är så helande för alla är ett glömt kapitel. I bästa fall ser du genom fönstret annat än ett höghus. Just höghus är svårt och märkligt för de äldre dementa. De fanns knappt i deras ungdom så de kan vara till och med skrämmande.
Skulle det börja brinna kommer ingen att klara av att hjälpa dig ut från tredje våningen med låsta dörrar och hiss med kod. ”Jag räddar mig själv, jag har barn”, sa ett vårdbiträde och jag måste nog hålla med henne. Demensboenden borde ligga på markplan men mark kostar, gamla hyreshus eller bygga på höjden är mycket billigare. OK, det finns de med trädgård men för att riktigt få uppleva usel planering bör man provbo minst på tredje våningen.
I höst tänkte jag vara ”ledig” nästa gång. Kan man förbättra vården till dess så jag slipper ha så uselt samvete? Inte? Men, det finns bra ställen också, att få en tillfällig plats i dessa är dock svårt. Som anhörig får man välja mellan dåligt samvete och en stund eget liv. Det är lite som att sitta i en rävsax.

Kellberg_Ellen_3D-286x447
http://www.dn.se/insidan/alice-var-vard-ett-battre-slut/
Berättelsen om Ellen skildrar vad som händer när alzheimer tar över en människas liv. Det är en finstämd och livsbejakande roman som kommer att säljas till förmån för Demensförbundet. För varje sålt exemplar går fem kronor till forskning och utbildning inom sjukdomar som faller under begreppet demens. Alzheimer utgör omkring 5 0 % av alla demenssjukdomar. http://bookmarkforlag.se/author/christina-kellberg/
http://bookmarkforlag.se/booktitle/ellen-en-roman-om-livet-karleken-och-demens/