Korea var oss nära …

Just nu pågår öppningsceremonin av 2018 års vinterolympiad i Sydkorea. Därför lägger jag ut ett gammalt inlägg. Nej, det har ingenting med sport att göra, bara lite politik och människors godhet eller ondska.

Hade också du ett fadderbarn i Korea? Vi börjar bli för gamla för att komma ihåg det. 1968 var min gode vän Bert – Åke i Syd-Korea som chef för fadderbarnsverksamhet som drevs av Rädda Barnen. Jag hade ett fadderbarn och många, många andra bidrog till skolgång för barnen i det krigsskadade landet. Fadderverksamhet har sin del i det koreanska välståndsundret.

Syd -Korea valde hjälp och kontakt med väst efter kriget. Nord-Korea smällde igen dörren.

Före arbetet med fadderverksamhet hade Bert – Åke varit i Korea på Röda Korssjukhuset i Pusan som sjukvårdare 1952. Under Koreakriget fanns Sverige på plats med ett fältsjukhus som en del av den internationella närvaron.

1953 avslutades kriget med stilleståndsavtal, ett krig som i princip inte är avslutad med fredsförhandlingar och slutavtal.

Korea höll kontakt med Bert – Åke långt efteråt. När sociala förändringar som pension och sjukvård planerades hade koreanska tjänstemän brevväxling med honom. Hur var det i Sverige? Vad tyckte han om planerna? Vid Nyår kom alltid ett kort underskriven av alla gamla arbetskamrater: till Vår käre chef och broder … I Korea var han en viktig person. I Sverige var han bara statstjänsteman utan uppskattning. Det var så jag träffade honom.

Bert- Åke är död länge sedan.

Det enda ”positiva” resultat av kriget är nog den  av människor tomma landremsan mellan länderna där det vilda livet blomstrar. Civilian Control Zone  är 151 mil lång och 2,5 mil (amerikansk) bred. Praktisk taget ingen har gått där efter 6 september 1953. Naturen härskar.  En liten bit av natur utan människan. Vissa studier finns dock. Man har hittat den utrotningshotade Amurleoparden, bland annat.

Samma problem med hunger återstår på den norra halvan år efter år. Militär makt är viktigare än folkets väl. En atombomb har större värde och vikt än den lila människan. En galen diktator kan utlösa vad som helst när som helst även om nu under Olympiaden visar man nästan vänskap under samma flagga.

Korea är oss nära, inte bara nu under Olympiaden.

Om framtidens eventuella krig, analys om läget och krigsmöjlighet:

https://www.vox.com/world/2018/2/7/16974772/north-korea-war-trump-kim-nuclear-weapon

 

Namn för prinsar och folkets barn.

Hur kom du på vad dina barn skall heta?

Namnlistorna över de 100 populäraste barn namnen år 2017 har nyligen publicerats. Så, jag undrar hur väljer föräldrar namn till sina barn? Det sägs att nyfödda barn talar om för föräldrar vad de vill heta men det är nog en osäker metod. Man kan dock känna att det tilltänkta namnet inte var rätt. Föräldrar gör listor över namn. Släkt har åsikter. Att ”ärva” namn kan binda generationer ihop. Vissa namn brukar ju gå i släkten och trycket att välja det är inte litet ibland. Namn kan vara mode efter kändisar. Varför är Alicia så populär just nu? Mode kan bli besvärligt när det går flera barn i samma klass med samma namn. I flickskolan jag gick var vi fem elever med samma namn så  läraren kallade fyra av oss med efternamn.

Jag har arbetat  med blivande föräldrar/spädbarnsfamiljer på en mottagning för riskgraviditeter. Några namn var särskilt populära bland mina patienter, de nyblivna föräldrarna. En stor del av pojkarna hette Alexander, år efter år. Flickorna hade mer skilda namn som Felicia, Madeleine, Jasmine, Nicole eller något som var i modet just då, inte precis pursvenska namn.

Jag undrade över Alexander. Det var ingens släktnamn. (Detta är också före namnet gavs till en kunglig kändisbaby.)  Var det en seger över omständigheter för dessa var inte så lysande alla gånger. Mina patienter hade missbruksproblem och/eller HIV/Aids diagnos.

Till mina egna barn ville jag ha namn som skulle kunna fungera och uttalas även utomlands, i varje fall i den västerländska delen av världen. Själv hade jag tre namn varav två så omständliga att ingen fick de rätt utanför Finland. Jag ville ha något enklare till barnen.

Mitt första barn fick ett namn jag tyckte om och ett till efter en väninna som lärde mig Lamaze metoden att föda barn med. Annika hade fött i Frankrike med den metoden och på tider av noll annan smärtlindring tyckte hon att det fungerade. Så hon tränade med mig. Även om våra vägar skiljes sedan åt finns hon för alltid hos dottern vars födelse gjorde förlossningspersonalen på Allmänna BB (inget trevligt ställe) förbannade. Vad fan håller hon på med, sa barnmorskan till biträdet när de gick på kafferast, men så högt att det hördes.

Den andra flickan fick ett släktnamn som andra namn. Ett namn som alltid hade getts till den första flickan i den nya generationen. Namnet, Kristina, hade funnits i kyrkoböckerna sedan medeltiden. Jag var gift ett tag till den ursvenska familjen.

Jag var inte speciellt älskad av mina svärföräldrar så nästa flicka som föddes till kusinen fick också heta Kristina. Namn kan vara känsligt fick jag lära mig. Så hette också vårt marsvin vilket inte  uppfattades som snällt, men, marsvinet var först med namnet i vår familj. Kanske skall jag säga att vi skiljes senare.

Hur valde ni namn till era barn? Finns de på det årets 100 lista? Förra årets 100 populäraste namn till barn har publicerats av Statistiska Centralbyrån.

William 942, Oscar 896, Liam 823 och Lucas 793 namnbärare toppar pojknamnen, vilket de gjorde även året  före fast i annan ordning. Följt av Oliver och just Alexander.

Det finns några namn som ökar. Jag tar några. Omar avancerar till plats 83 i stället 96 år 2016  och 180 barn fick heta Omar. Walter går upp till plats 14 från 24. Mohamed (med olika stavningar) avancerar till plats 21, förr 35 med 478 pojkar mot 410 år 2016. Även August har ökat i popularitet från plats 45 till plats 35.

Alice 888, Alicia 675, Olivia 634 och Ella 607 namnbärare är de fyra populäraste flicknamnen.

Klättrare: Lova från plats 65 till 39, Maryam är ny på topp 100, plats 78 med 177 flickor och Hedvig avancerar till 100 listan plats  89  med 150 små Hedvig.

Oliver och Olivia är populära namn även i England. I London är det dock Amelia och Mohammed som leder popularitets ligan på babynamn.  Att Mohammed ökar markerar Londons och även vår multikulturella värld, vissa skulle varna för islamisering.

Allt färre döper sina barn. 2016 döptes 51 771 personer, (siffran kan innehålla även några vuxna) vilket är ca hälften av de nyfödda. Med ökad andel andra religioner i landet samt utträde ur kyrkan minskar förstås andelen som döper sina barn till kristen tro.

Så, hur kom du på namnet till dina barn?

http://www.dailymail.co.uk/news/article-4469826/Muhammed-Amelia-popular-baby-names-London.html

Vad har du från IKEA i ditt hem?

IKEA grundaren Ingvar Kamprad har dött. En våg av smädelser från vänsterkanten  svämmar över Media. Sitter de vid sina IKEA bord eller på sina IKEA soffor och skriver inlägg?

Jag tänkte däremot hur han möblerat Sverige och världen. Nästan varje svensk har besökt IKEA. I de flesta hem finns något från IKEA.

Hans affärsidé har försörjt tusentals. Mer om det ekonomiska hos cornucopia, länk nedan.

Vad har du från IKEA i ditt hem? I mitt finns 4 Billy bokhyllor.  Varför jag köpte just de hyllorna? Priset och de fyllde sin funktion att förvara böcker. Billy används faktiskt för att mäta prisnivå i olika länder likaså som Big Mac. Hur länge behöver du arbeta för att köpa en? Sverige ligger inte bäst till.

Jag tycker illa om folk som öser smädelser mot personer efter döden. En död kan varken försvara sig, bli dömd, friad eller be ursäkt. Låt de döda vila i fred. Angrip ideologier i stället. Väldigt sällan analyseras kommunismen som inte gav lycka för alla, snarare förtryck och ekonomiska bekymmer. Hur nazismen kunde bre ut sig så till vanligt folk är en också en bra fråga liknande en mer aktuell: hur kan de radikala islamisterna finna anhängare när framgången ligger i de syriska ruinerna?

Men, låt oss inte bli djupsinniga utan ta en titt omkring oss idag. Vad har du från IKEA i ditt hem?

https://www.statista.com/statistics/274326/big-mac-index-global-prices-for-a-big-mac/

Because its Friday… The IKEA Billy index

http://cornucopia.cornubot.se/2018/01/ikea-betalar-ut-over-miljarder-om-aret.html

http://www.bbc.com/news/av/business-42853600/ikea-founder-five-things-to-know

Som alltid läsvärt: http://iotakt.se/pobel-och-patrask/

Bucket list eller ta det som kommer?

Det finns en film om två gamla cancersjuka gubbar liggande på ett sjukhus. De beslutar sig att gå ut och göra något av sin bucket list innan det är för sent.

Jag sökte på ”bucket list”  på Internet och vilka enorma listor det dög upp.

Det handlade mer om  hur man vill leva och vilka saker av världens smörgåsbord man ville plocka och pricka av, inte att göra några få saker som förgyllde tillvaron eller påverkade en positivt, inte heller det man gör för andra. Undantag fanns förstås.

Ett exempel: se hundra djur? Tänk om man bara kommer till 98. Jag har inte ens orkat räkna alla djur jag har sett. Nej, 100 blir det nog inte men kanske 75 -80 om husdjur är  med och insekter borträknas. Räknas fåglar? Då blir det mer än hundra.

Att färga håret hittade jag på någons bucket list. Lite mer hade jag tänkt mig.

En del på listorna var förstås intressant. Mycket handlade om att se världen.

Vad finns på din bucket list, det du ska göra i livet före döden? Hör du till dem som tror att det finns så gott om tid och jäktar inte utan skjuter upp det du önskar? Finns det hinder du inget kan göra åt som barn du har ansvar över? Kanske finns det lite mindre saker man önskar att göra men inte ge sig tid till det?

En dag har tiden gått och en del saker på listan är omöjliga att förverkliga. Man kan faktiskt vara för gammal för fysiska prestationer. Att få till drömyrket har också sin begränsning. Världen förändras och hindren som krig bildar murar. Eller pengarna räcker inte till, ett vanligt skäl till att ens bucket list blir bara en dröm, om ens det.

Jag hade ingen skriven lista men en tanke ”det ska jag göra en dag”. När jag tittar bakåt har det hänt en del men många saker har stannat på önskestadiet, i soptunnan eller bara i en fantasi som aldrig kommer att förverkligas.

På min lista fanns en resa till Egypten. Vi var nästan på väg dit när gubben min blev sjuk. Sedan kom den arabiska våren som inte var en vår utan höstkyla och allt blev kaos. Det känns som om pyramiderna är något en ensam kvinna får avstå från. Gruppresor är inte min grej. Gubben har rest färdig.

Det fanns en del andra historiska platser jag ville se. Rom, Venedig. Avprickad. Grekland likaså. Någon väldigt ursprunglig långt från civilisationen levande stam. 2 stycken avprickat. Andra platser. Ja, många i Asien där vi bodde ett tag. Burma och Pagan. Jag hade drömt att resa dit sedan tioårsålder då min far köpte en bok ”Vår Vackra Värld” och där fanns en bild från Pagan. I ett tempel kunde man se en målning av mongolhärskare som raserade kungariket Pagan 1287, troligen Khubilai khan. Den enda målningen i världen.

Pagan var fantastiskt, alla superlativ krymper. Det var enastående att se bilden  av mongolhärskaren ridande på en liten häst och flätorna flygande i luften. Man fick inte ha mer ljus än ett stearinljus för färgerna kunde blekna och fönstren var igenspikade.

Jag skulle skriva en bok. Avprickat. Publicera noveller som extraknäck. Ja. Men jag ville skriva också något som gav andra hjälp i deras arbete. Jag skulle doktorera. Jag gav upp efter ett år. Jag var tvungen att arbeta heltid och läsa heltid, det gick inte ihop. Undervisningen var inte heller något jag hade förväntat mig, vi höll på att citera andra alltför länge. Jag sörjer inte att jag hoppade av då. Boken jag skrev i stället blev dock en miss. Trots översvallande brev från några förlag fick jag inte den publicerad. De kanske tackar nej så? De skyllde på ekonomin, det går inte att sälja handböcker för socialt arbete.

Jag ville ställa ut mina naturbilder. Avklarat. Men vart hamnar de sedan om inte i soptunnan efter döden?

Jag ville vara en snäll och hjälpsam person. Även det är tveksamt. Det beror på vem man frågar. Kanske min imaginära lista innehöll mer av känslomässiga saker än materiella. Att vara älskad, god mor, bra person, utbilda sig, göra något för samhället, inte en egoist. Jag kan inte bedöma själv om ens något är avprickat, annat än vissa förbättringar för området där vi bodde när barnen var små.

Det finns förstås saker jag önskat göra och gjort som att vandra tour du Mt. Blanc, vandra på Grönland, gå på Inlandsisen, Sarek, vandra med barnbarn, höra vargen yla i naturen, vandringar och bestigningar med sonen, resa med barnbarn, se Eiffeltornet och andra sevärdheter. Men lista som prickades av? Nej, det var mer livet som hände. Det finns överraskningar jag har bjudits på som safari och Kilimanjaro. Ibland är livet magiskt. Ibland bara skit.

Det finns en sak på min önskelista som börjar bli verklighet. En lång, lång vandring.  Jag har gjort lång vandring förut, Nordkalottleden. Ja, då var 80 mil långt och orsakade tidningsartiklar och intervjuer, nu är 80 mil bara som en träningsrunda. Att korsa Island norr – söder var inte ens värt att försöka skriva om. Idag är äventyr så häftiga att en vandring genom Island är liksom normal semester. Jag tyckte det var en fantastisk vandring.

Så den sträckan jag planerar är inget att prata om, än. Hur långt? Det får jag se när jag går. Jag går så långt jag orkar. Nu ska jag inte planera så mycket som den första gången. Jag lämnar lite mer till slumpen. Jag försöker i alla fall inte överarbeta och besluta hur långt exakt jag måste gå en dag.

Att planera, göra en liten lista om vad man vill åstadkomma under året, liknande nyårslöften är inte så dumt. Jag ska hålla mig nu till den närmaste tiden, inte mer. Att komma i väg och vandra och några få saker som måste till innan jag flyger iväg. En del av detta är smärtsamt som att lämna sambon till ett boende. Men livet väntar inte, inte ens på mig.

Hur är det med dig som läser? Vad finns på din lista? Eller tar du dagen som den kommer?

Några listor slumpat:

http://theeverygirl.com/2018-bucket-list/

https://bucketlistjourney.net/my-bucket-list/

http://www.destinavo.com/bucketlist/

https://www.swedishnomad.com/sv/bucketlist

Pagan, Rom, safari i Tanzania, Nordkalottleden.