Föda barn – en helt annan historia på 60 – talet.

På grund av pandemin har sjukvården begränsningar även inom förlossningsvården. Ens partner får vara med under själva förlossningen men sedan får denne gå hem. Ingen plats på BB, ifall nu den nyförlösta kvinnan får plats där. Idag går många hem efter sex timmar. Snittade, flerbörd och de med komplikationer eller för mycket blodförlust får stanna kvar. Många är idag missnöjda när partnern inte får stanna kvar.

Sedan finns ju de som föder hemma på hallgolvet, i bilar och så. Förhoppningsvis med en partner eller anhörig närvarande men inte ens det är säkert. Förlossningsvården är inte någon paradgren. Det larmas ständigt om brister och personalproblem.

Hur var det på min tid? Graviditet var barnmorskans, inte min. Jag antog att allt var väl eftersom hon inte sa så mycket. De finesser som nu finns, ultraljud och möjlighet att lyssna på hjärtljuden fanns ju inte då. Man gjorde dock flera besök än nu. I slutet skickade barnmorskan mig raka spåret till sjukhuset med ett kuvert, men sa inte varför. Jag fick gissa. Jag hade gått över tiden, var något gul, lades in och fick några piller som skulle starta förlossningen. Jag fick en säng i en fyrsal men fick flytta till förlossningen nästa dag.

Jag hade lärt mig Lamaze – metoden av en väninna som hade fött barn i Frankrike men det föll inte i god jord hos barnmorskan. Jag var konstig. Hålla på att flåsa så där. Dessutom var jag inte gift.  Hon lämnade mig åt mitt öde och gick. Ring om det är något, sa hon. Jag fick till sist förlösa mig själv, eller ska jag säga att barnet bara bestämde sig att det var dags att komma ut utan hjälp. Jag ringde när jag lyckades få tag på ringklockan som hängde högt upp ovan sängen.

Jag glömmer aldrig barnmorskans min när hon kom in. Föda barn så där! Hon ringde efter mer hjälp. Hon var så förfärad och försökte mumla ursäkter och upprepade oavbrutet hur fint barnet var. Jag sa kallt att om barnet var skadad skulle jag anmäla henne.

Någon möjlighet att ringa hem fanns inte. Jag mutade ett biträde med en slant som ringde hem till min sambo.

När det första barnet föddes var vi, blivande föräldrar, sambor, en ganska modern uppfinning som inte passade förlossningen och BB. Han fick inte ens besöka mig och babyn. Det fanns en kontroll vid dörren. Synd var något Allmänna BB undvek. Inga lösa förbindelser där inte. Ja, jag fick inte heller se min baby sedan annat än en glimt. Barnen flyttades till barnsalen för att tas hand om av de professionella vårdarna. Vi mammor fick ha våra barn cirka 20 minuter per gång när vi skulle amma vart fjärde timme, snabbt och effektivt. På nätterna tog barnsköterskorna hand om dem. Efter amning vägdes barnen och sköterskan meddelade med allvarlig min hur lite barnet hade ätit och vad den vägde. Vi var så misslyckade allihopa och mina rumskamrater grät.

De andra, ärbara kvinnorna, fick visa sina barn till maken genom en glasruta. Min sambo släpptes inte in. Inget löst folk där inte. Till sist bad jag att få prata med översköterskan. Jag neg och förklarade att jag skulle bo med min bror som skulle ta hand om oss och jag bad ödmjukast att han skulle få se barnet. Hon veknade och släppte in honom och vi fick se vårt barn genom glasrutan i några minuter. Sköterskan hade satt en rosett på hennes hår. Vi vågade inte ens hålla varandra i handen och efter några minuter visades han ut igen. Men sköterskan sa till honom vid dörren att han var en god man som tog hand om ett oäkta barn.

Eftersom jag hade feber blev jag liggande där en vecka. Den sjunde dagen fuskade jag med termometern och skrevs ut dan efter. Sköterska följe ut till taxin och la barnet på mina armar. ”Det är nu ditt fulla ansvar, fröken”, sa hon. Då fick jag nästan ångest.

Jag har satt på extra värme”, sa taxichauffören som var van att köra nyblivna föräldrar. Jag klädde av mitt barn i taxin för att se henne. Inga barnstolar eller liknande då inte.

Den andra gången var jag gift. Även då fick männen sitta och vänta utanför under förlossningen. När de släppte in maken till rummet fast barnet var inte fött än blev jag livrädd. Något var fel. Jag visste att om de lät maken komma in var det något allvarligt. Man skulle dö eller barnet dog. Men det var inte så utan barnmorskan tyckte han skulle få vara med i slutet eftersom jag hade legat på förlossningen i alltför många timmar. Hon var så modern. Alla tyckte inte så.  De nu fem personerna i rummet ägnade all omsorg för honom, pratade och förklarade – män kunde ju svimma, även de modiga – och han fick hålla barnet efteråt.

Nu hade man infört besökstider för alla pappor oavsett vigselring, men barnen visades än genom glasrutan. Barnet låg i barnsalen utom tiden för amning och mammor fick ligga kvar uppemot en vecka. Jag visste ju knepet med termometern så…

Jag antar dock att detta omhändertagande och kontroll ökade överlevnaden både för barn och för mammor på den tiden.

Jag är glad över att barnmorskans roll är idag att finnas till för de blivande föräldrarna, inte bara för sjukvården och sin egen yrkesutövning. Att det finns smärtlindring och mammorna inte behöver känna sig som överkörda av en buss, som min väninna sa. Att maken/partnern inte är portförbjuden varken på förlossning eller BB. Att ingen ser ner på de ogifta mammorna, de är ju många idag. Men när en pandemi  – utan att vi garanterat ens vet hur det smittar  för det grälas om dropp- och aerosolsmitta – råder i samhället får man böja sig och undvika att göra saken värre.

Nu klagar mammorna att allt inte går som de önskar. Partnern får inte vara på BB, bara under förlossningen. Kvinnorna känner sig övergivna, inte sedda och mer. Ja, det är synd om dem, vill nästan skriva snöflingorna. Men alla borde göra sitt bästa för att minska smittan, även nyblivna mödrar. Att få en smittspridning på BB bland snittade mammor eller andra riskgrupper med större vårdbehov vore en katastrof. Ingen vet idag heller hur nyfödda barn påverkas om de smittas med Corona. Anknytningen till barnet raderas inte på några dagar. De fäder som förr inte ens släpptes till förlossning eller BB blev också goda fäder. Oavsett vad man påstår är modern som födde barnet det viktigaste för babyn att börja med. Speciellt om hon ammar. Och, det var hon som gick genom en förlossning i kroppen, inte partnern. En absolut unik upplevelse, inte alltid så underbar.

Livet går inte alltid som vi har planerat. Risken är att vi får dras med pandemin länge när folk inte orkar följa de få regler Myndigheter erbjuder oss som hjälp. Det ser illa ut redan med 74 898 laboratoriebekräftade sjuka varav 443 är barn under 9 år och 5526 döda. Våra grannländer vill ogärna öppna gränsen för oss. Det är tungt än inom sjukvården. Fick nyss ett meddelande av en specialist: ”Går hem. Jag har nu varit i tjänst i 4,5 dygn.” Trots att andel intensivvårdade Corona patienter går ner finns det ingen ljusning för sjukvården. Vårdskulden är omöjlig att beta av.

Vi alla bör försöka göra bättre angående smittan och skippa egoismen oavsett hur orättvist det känns.

Bild: min dotter och jag 1964.

Vandra på fjällen för första gången?

På grund av Corona pandemin semestrar svenskarna i Sverige. Aldrig har fjällen varit så populär som nu. Borta är den tiden då jag inte såg en människa på flera dagar, kanske veckor. Det låter bra att den svenska naturen uppskattas och att flera vandrar, en hälsosam semester. Men, följaktligen finns det flera ovana vandrare på fjällen i år. Nattågen mot Abisko är fulla. Olycksrisken ökar. De Kommuner som ligger vid fjällområden är oroliga för de risker ovana vandrare kan ta. Att belasta sjukvården nu och på mindre orter är ingen bra sak.

Så, här kommer några enkla råd från en van vandrare.

Är du en novis så håll dig på märkta leder där det finns stugor att tillgå vid kris. I år måste du boka stugplats i förväg så stuganvändning är kanske inte ens ett alternativ men man kan tälta i närheten och använda toaletten.

Skräpa aldrig ner. Lämna inte toapapper i naturen. Ha en soppåse. Lämna inga sopor annanstans än i soptunnor och förbränningsugn. Finns de inte ta med soporna. Det förvånar mig alltid hur människor tror att sopor bara försvinner i naturen eller ”någon annan” mystiskt plockar upp det. Jag vill ha det lika rent på svenska fjällen som det var på PCT i USA där jag inte råkade se en fimp på 4000 kilometer. Inga bajshögar man trampade på av misstag. Inga toapapper täckta med en sten.

Skulle man göra sina behov på PCT gällde det att gå 60 meter från leden/vatten, gräva en två decimeters grop och sedan fylla jorden över skiten. Toalettpapper åkte i soppåsen. Flög det något skräp runt plockade någon genast upp det. Det hände att dagvandrare erbjöd sig att ta långvandrarnas sopor. Det kunde vara tio dagar till närmaste ”civilisation”. Dessutom måste man förvara soporna i ens bearbox med maten under vandringen på björnareor. Så, visst borde vi kunna hålla rent här hemma när vandrare – även de svenska – kan i USA.

Ha med dig karta, kompass och klocka. Lita inte bara på mobilen, den kanske inte fungerar. Ha koll på vart det finns nödtelefon, märkta på kartan.

Ta med mera mat, en liten extra reserv. Du kanske blir stående, vill stanna eller behöver hjälpa andra. Nu finns det ett sparsamt men helt ok förråd till försäljning vid vissa stugor. Kolla platserna innan du går. Att försöka göra tre mil till närmaste shop med en energikaka är inte kul.

Ta med första hjälpen. Sk leukoplast är bra att tejpa fötterna med för att förhindra skavsår. Skavsårsplåster håller bara en kort stund. Dubbla strumpor, en supertunn och en yllestrumpa brukar hjälpa. Ta hand om skavsår genast, vänta inte.

Gå inte med alldeles nya skor. Du behöver inte ha vandrarskor. Många går med andra sportskor, bara sulan är grov. Mina sista sportskor höll nästan 2000 kilometer. Glöm inte regnkläder och överdrag till ryggsäcken

Krymp packningen. Ta inte mer än du kan bära ledigt. Strunt i att väga utan prova hur det känns genom att gå ett tag i trappor eller backe hemma. Känns det bra är det ok. Är det plågsamt redan hemma plocka ut något. Är ni flera som skall gå dela det ni behöver. Problemet är om någon vill avbryta – det här var inte kul – och vända. Pressa inte ner utrustningen så mycket att alla måste avbryta.

Gör en lista över din behövliga utrustning, det du ska packa in. Pricka av när du lägger det i säcken. Det är så lätt att glömma något, tro mig. Har gett till folk allt från kartor till plåster och mat.

Lämna alla dessa kanske ”bra att ha saker”. Tjocka böcker du tänkte läsa. Finare kläder för en stugkväll. Ta det så minimalistiskt det går.

Försök att packa så du kan hitta allt i beckmörker utan att riva ut allt. Ordning alltså. Nederst sovsäck överst dagens behov och första hjälpen.

Planera inte så noga hur långt du ska gå varje dag, utan låt det bli lite spontant. Vandring skall vara en njutning inte miltävling. Så klart, om du stugvandrar har du inget val men jäkta inte. I år när du måste boka en plats har du den kvar även om du tar det lugnt under dagen.

Träning? Nu är det för sent. Har du en normal kondition går det bra att vandra bara du inte tar för mycket bra att ha prylar med dig så ryggsäcken blir för tung.

Många drömmer också om Sarek utan att ha en aning om hur det kan vara. Där är du din egen utan leder och  stugor.  I år är det än snö på fjällen fast det är i början juli. Snösmältning innebär mera vatten i jokkarna. Det kan bli besvärligt. På skala 1 till 5 kan alla jokkar vara en femma, alltså ”riskfyllt vänd nu” typ. Strömmande jokk är inget att leka med. Vad kan innebära döden. De märkta lederna har broar men du kan få vada något enkelt vad. Vada aldrig barfota.

Har du aldrig vandrat på fjällen förut skippa Sarek. Ta Kungsleden norr, Padjelantaleden, Jämtlandstriangeln, Hemavan – Ammarnäs… Märkta leder alltså. Nästa år kan det vara mindre snö och du är mera van. Sarek är inte farligt men kräver mer vana, mer att bära och väldigt gärna en person att gå med för att underlätta vad. Jag vandrar dock för det mesta ensam så kanske ska jag hålla tyst.

Lägger en länk till min packningslista för en långvandring, kan vara intressant att se vad jag hade med mig för 160 dagar i vildmarken plus en vecka för vandring vid havet. Dock behöver man bara en del av det för en vecka på fjällen. Jag bodde ju ute nästan alla dessa dagar.

Ha en fin vandring! Bilderna från Kungsleden, Padjelantaleden och Hemavan tagna ungefär vid märkta leder.

Spränga historien?

Minns ni när talibanerna förstörde  Buddhastatyerna i Bamiyan, Afghanistan år 2001? De ville utplåna minnet av Afghanistans buddhistiska historia och sprängde de två statyerna från år 507 och år 554. Man visade så islamisk fanatism. Talibanerna såg statyerna som avgudar  och förstörelsen skedde efter order av en religiös ledare. Många västerlänningar och även afghaner var upprörda av sättet att förstöra historiska lämningar. Det är dock inte den enda gången som folkets historia och minnesmärken förstörs av fanatisk mobb.

Just nu pågår en antirasistisk feber med hat mot vita, black lives matter. Städer i USA ser ut som efter ett krig. Statyer välts lite överallt. En del av dem kan föreställa en mindre rättrådig person, men även det bestäms av den tidens historia. Allt handlar om utveckling, även om den humanitära. Upprop att förstöra även den svenska historien i form av minnesmärken  är högljudd. Det är  en vänsterrörelse som även massmedian omhuldar. Poliser knäar och mobben hurrar för underkastelse. I vissa USA s städer pratas om att avskaffa polisen. De rika kan ju alltid ordna eget personskydd och politiker kan göra det med skattemedel..

Raoul Wallenbergmonument

Vilken nytta gör en staty som välts? Förändras historien? Det kan hända att vissa statyer är ur tiden, redan förstörda av väder och vind och nya borde få plats. De gamla uråldriga kunde hamna i ett utomhusmuseum. Nya statyer tillkommer men resultatet är ibland så ”modernt” att få begriper det. De har varken skönhet eller uttryck av sak. Men att byta ut våra historiska monument bara för att  en mobb anser något är olämpligt idag är lika fanatiskt som sprängningen av statyerna i Bamiyan.

Vilka andra statyer kan vi krossa? Alla Kristusstatyer ropar någon. Även Carl von Linné är illa ute. Nu önskar jag att alla skriver på till stöd för Linné även om det inte har så mycket betydelse. Vänstermobben har ordet idag, inte vi som ser historien som nödvändig del för vår kulturs utveckling. I en demokrati bör vi inte skriva om historien enligt nya infall även om det sker i diktaturländer.

Skriv på! https://www.skrivunder.com/vi_som_vill_bevara_carl_von_linnes_statyer_som_kulturmarken?fbclid=IwAR0JvRTQlH6KKHmrskhXO_6ndnlsUIUgiLvvPXDMWS-CnQXaEoGt3wuu1JY

Tidigare inlägg om förstörelse genom IS:   http://blogg.iniskogen.se/2015/05/12/skjutna-av-egen-eld-och-revolution-med-en-hammare/

Bilder: Kristusstaty i Chamonix, egen bild.

Christo Redentor i Rio de Janeiro av Klaus with K – Own photo, taken on a tourist helicopter flight starting halfway up Pão-de-Açúcar., https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1970179

Wallenbergmonumentet: Av Jacob Truedson Demitz https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=49872633

Buddha före och efter sprängning: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Taller_Buddha_of_Bamiyan_before_and_after_destruction.jpg

Desinfektera historien?

Skall vi börja sortera upp folk enligt hudfärg? Hudfärg plus kön, det kön man väljer eller opererar sig till,  inte det biologiska? Vem får bo vart? Vem får vilka fördelar eller inget alls? Vem kan anses som rasist och få sin egendom eller sitt offentliga liv förstört av de för stunden rätt åsikt och rätt hudfärg?

Idag är de vita skyldiga till sin ekonomiska framgång, sitt slit för att få det bättre och sin historia som innehåller både fläckar och välgång. Statyer välts, affärer rånas, människor bär plakat som önskar de vitas undergång.

Revolution nära? För vad då?

Borde vi börja separera folk bokstavligen? Borde vi kasta ut alla olikfärgade tillbaka till sina ursprungsländer oavsett hur många generationer sedan de kom därifrån? Afrika till afrikaner? Asien till… Finns det vallonättlingar i Sverige kan de också packa och gå. Och finnarna så klart, nog är det någon nyansskillnad i hudfärgen och garanterat i sinnet. Rena alla länder. Vi har provat det förr. Det finns ju historiska exempel om det. Dock misslyckade, men vi måste ju inte mörda folk som avviker från den rätta majoritetsfärgen, bara kasta ut dem.

Skall rasistspöket ta över igen?

Hur bedömer vi i historiskt perspektiv från vilken plats med vilken hudfärg  vi  rätteligen härstammar?

Skall jag flytta till Mongoliet varifrån min släkt härstammar så där mer än 600 år sedan enligt sägnen? Hur ligger Spanien till, för någon i släkten sägs ha kommit därifrån? Räcker det att bara åka tillbaka till Finland, landet jag flyttade från nära 60 år sedan? Mina barn då, halvsvenskar? Till vilken ras, folkgrupp eller hudfärg räknas de? Barnbarnen då, halvitalienare eller egentligen en omfattande blandning om vi räknar in den mongoliska från 600 år sedan? Vilka fördelar skall ingå i just deras hudfärg?

Jag är vit. Jag har aldrig haft fördelar av den hudfärgen. Inga privilegier. Likaså inte min mor. Inte min far som var en fattig bondpojke. Han fick fyra år i skolan. Sedan behövde han hitta ett arbete för den lilla hemgården kunde inte försörja alla. Jag lärde honom att skriva. Från tolv års ålder försörjde jag mig själv. Jag deklarerade för familjen. Jag hade en del uppgifter som de vuxna borde ha tagit hand om. Men i en fattig familj delar man enligt  förmåga. Lite socialistiskt det där.

Men inga fördelar för att jag var blek. Så, att skolsköterskan sa till min mor att jag borde få äta bättre mat.

Någon gång på 60 – talet fick min familj en förbättring av ekonomin. De var väldigt sparsamma och jag skickade dem pengar från Sverige dit jag hade flyttat för att hitta arbete. De sålde stugan som låg långt från stan men hade nu blivit ett populärt område bland nyrika och la handpenning till en lägenhet i en förort. Sedan  betalade Staten skadestånd för de krigsskadade och gav lån för bostad med fördelaktiga villkor. Det krig som Nazityskland startade, Finland deltog i och Allierade med USA avslutade betalade nu till min familj krigsskadestånd i form av pengar och lån eftersom min far hade blivit skadad i kriget.

Jag köpte en tvättmaskin och en vinterkappa för min del av pengarna.

Blev jag då nazist? Vad är min skuld och till vilken härstamning?

Jag stoltserar inte med min bleka hud och mitt blonda hår. Det är bara till visst besvär eftersom jag alltid bränns i solen. När jag bodde i Asien kunde folk dra mig i håret och nypa mig i skinnet. Jag började ha långärmat och en hatt. Inte ens då kände jag någon fördel av min blekhet, tvärtemot. Men att vara åt svarta hållet ses idag som en fördel,  som en förtur till att vara fel behandlad av de vita och kräva kompensation. Som några i USA sa när vi pratade om de amerikanska valen: Obama vann för han hade mer pigment i huden.

Var det så? Skall vi gynna olika hudfärg som ett handicap? Men varför är den svarta hudfärgen så otroligt viktigt? Skall den definiera vem man är och vad man kan kräva av andra? Är det avundsjuka för det ser ut som om de afrikanska länderna har  sämre ekonomisk utveckling och de muslimska för ständiga krig? Många av de länderna  räknas till utvecklingsländer. De har räknats till U-länder i hela mitt liv. De svarta i USA hör ofta till den fattigare delen av befolkningen men ändå har de så pass bra liv att folk från andra länder forcerar vilka hinder som helst för att få del av den amerikanska drömmen. (En intressant betraktelse om varför många svarta i USA hör till de fattiga har du på länken nedan. Rekommenderas, kan gälla över hela världen.)

Med vilken mått vi mäter utveckling är också en så kallad bra fråga.

Skall vi riva den vita västerländska  världen? Blir de svarta (läs vänstern) nöjda över de raserade samhällen? Tänker de bygga allt om igen i sin egen mall? Är den västerländska civilisationen något att skämmas över idag? Politiker har ju redan täckt statyer när muslimska ledare besöker väst och våra egna ministrar klädde sig i kappor och hucklen för att visa sin underkastelse i Iran. Är den västerländska civilisationen bara ond med sin utveckling, sina uppfinningar och sina ekonomiska bidrag till världen och de fattigare länderna? Är önskemålet hos de protesterande en kulturell suicid innefattande alla vita?

Skall vi radera all vit utveckling – tar bara antibiotika som ex. – för att de protesterande blir tillfredsställa över försvinnandet av de vita framstegen? Det kan ju vara uppfinningar av människor som har haft opassande  åsikter. De var säkert flera. Släkt till slavägare. Upptäckare av det mörka Afrika. De första som steg på USA s strand och smittade urbefolkningen med sjukdomar. Eller bara min släkt som utvandrare från det gula Mongoliet i jakt efter bättre liv? Det finns oändligt både framgång och skamfläckar i historien.

Den som inte lär sig av historien tvingas att leva om det. Är historien utplånad finns det inget att ta lärdom av. Inget att förkasta, inget att ta efter. Inget att begripa varifrån vi kom. Utan historia finns vi inte som personer med liv, bara som en undergiven obildad  massa. Är det vänsterns önskedröm?

Att vara arg och besviken på historien duger inte. Vi kan inte ändra det förgångna. Allt som har skett är en del av mänsklig utveckling, på gott och på ont. Vi är inte så långt från grottorna än.

Vi kan försöka radera historien och börja från ett vitt blad. Det fungerar inte. Vi är ingenting utan gårdagen. Livet levs framlänges och förstås baklänges. Att desinfektera den gångna tiden gör den inte bättre. Vi är vår historia och vårt biologiska arv. Vi kan bara förändra framtiden.

http://everykindapeople.blogspot.com/2020/06/vitt-privilegium.html