Har även Finland tappat kontrollen över asylsökanden?

vienan-karjalan-pakolaisia_1381

Kaos eller normalläge? Jag har vissa minnen från tiden i Finland efter kriget med matbrist och otaliga flyktingar. Men de var våra landsmän som vi skulle hjälpa. Kraven var låga, flyktingarna tacksamma, viljan att klara av situationen liksom naturlig. Kanske är det skillnaden till dagens läge?
Flyktingkatastrofen skulle bara klaras av. Det var vårt eget fel och eget ansvar. Nu är det andras krig och annat folk som begär våra resurser.

Jag minns än några av de nära 500 000 flyktingar som Finland omlokaliserade omkring andra världskriget. Jag har inte glömt hur min mor delade vårt enda bröd och fläskbiten vi hade i två delar och la hälften i tidningspapper med några potatisar och gick till de två flyktingarna vilka hade fått flytta in i ett litet köks rum i huset då den kvinna som hyrde rummet gav sin bostad till dem och flyttade till grannen. Alla delade en toalett. Det var då när våra krav på standard var enkla och blygsamma. När det fanns tacksamhet över att ha sluppit ut från ett land som tog över och kallade nu den delen av Finland, Karelen, till Sovjetunionen.

Finnish_areas_ceded_in_1944

Salla och Petsamo var de andra områden avträdda till Sovjet enligt fredsavtal, varifrån de finska medborgarna flydde inåt landet.

Dagen efter ankomsten ställde sig flyktingarna vid en fabriksport i hopp att få ett arbete. På lördag gick de till bastun med någon. På söndag tog mor dem till kyrkan. De familjer som bodde i samma länga som vi bidrog på olika sätt. De kom med madrasser och kläder, en kastrull och mat. Flyktingarna blev integrerade i livet i Finland.

D2004_17_r1_r40-176_1_j3-copy

De karelska flyktingarna var kristna, de pratade finsk dialekt, en del hade släktingar i Finland. De hade ju hört till samma land. Ester hade också beröringspunkter med oss, språkligt och religiöst. Då var den religiösa tillhörigheten stark, ungefär som olika muslimska grupper i Sverige och världen har idag. Den kristna religionen predikade dock kärlek till din nästa, inte död åt otrogna.

Jag minns bara givmildheten. Jag var ju bara ett barn och kunde inte urskilja nyanser, om det fanns. Det var ju vårt eget fel att vi förlorade kriget. Vi var inte starka nog, sa far. Jag minns att någon sa nedsättande ord men det var kanske skäligt när hela huset fick saneras av löss efter nykomlingarna. I skolan kunde ingen skilja de från Karelen från oss andra, det fanns inga grupper vi och dom i min skola. Nykomlingarna klämdes in i klasser där det redan fanns 40 elever men ordningen var total på den tiden. Vi såg upp till läraren, det har inte förändrats i nutidens Finland. Om någon hade problem i skolan fick en bättre elev flytta bredvid och hjälpa till. Hjälpte inte det kallades en speciallärare in.

Jag tillbringade mina första skolår som en ”hjälplärare”. Men det gjorde inte så mycket. Jag satt med mina böcker ändå på kvällarna. Mor och far arbetade extra timmar utan lön på sina arbetsplatser för att betala krigsskadeståndet till ryssarna. Man ska göra rätt för sig hur bittert det än var.

Mina föräldrar var flitiga, sparsamma och djupt religiösa – som en stor del av finnarna. Som lågavlönade fick de statsunderstödd lån för att köpa en bostad, en modern trerummare. Bostadsbristen var skriande och Staten ingrep med lånesystem kallad Arava. Påminner lite om situationen nu i Sverige men här bygger man inte hyresrätter eller bostadsrätter för fattigt folk. Man pratar om tältstäder, containerboende och – ingenting.

När jag var vuxen fick jag krigsskadestånd från den finska Staten genom min far som var krigsinvalid. Ekonomin hade förbättrats och Staten hade medel att dela ut för de krigsskadades familjer. Jag hade flyttat från Finland men far skickade pengarna. Jag var nu en tvåbarnsmor och köpte oss en tvättmaskin och en vinterkappa till mig för pengarna.
Min far stoppade undan sin del som begravningskonto. Han var nöjd. Man kunde lita på Staten. Politikerna såg till folkets bästa. Men om ryssarna en gång till skulle anfalla Finland skulle han ta sina käppar och linka till kriget. När han dog ville ingen ha hans medaljer. Mina syskon var för unga för att veta om hans del i kriget, om hur livet i ett litet land kan omkullkastas av en starkare makt och allianser med en egen agenda.

Lita inte på ryssen, sa min far. Lita inte på tysken heller, tillade han.

Hur är det nu? Skall vi lita på ryssen? Hur mycket tillit finns för Merkels förmåga att balansera på knivseggen?

1305983729731

Idag är flyktingsituationen en stor fråga även i Finland. De tåg som passerar i Torneå fulla med flyktingar orsakar ilska och vänlighet. Folk är delade. När jag läser finska tidningar lyser det missnöje och anpassning vartannat angående invandring från Mellanöstern/Afrika. De skaror av yngre män som utvandrar till Finland väcker mer oro än välvilja. Vart är kvinnorna och barnen? frågar man. Pengarna räckte bara för mig, sa en man. Det väcker inte sympati i konservativa Finland. Oron för brottslighet och våldtäkter, oviljan mot muslimska män som rör sig på bostadsområden, risken att förändra städer till Malmö har fått finnarna att bli bekymrade och förbannade samtidigt som de samlar in vinterkläder för behövande asylsökande. Finland har 8-9% arbetslöshet så möjligheten att asylsökanden  kommer snabbt  i arbete är en utopi. Finska är också ett svårt språk. Det är likadant i Sverige med arbetsmöjligheter.

I Frankrike träffade jag folk som arbetade mot mat och bostad samt lite fickpengar och var glada över arbetsträning de fick. ”Nästa säsong får jag arbete i köket”, sa en ung man. Det skulle inte gå här öppet, bara som svartarbete.

Finsk budget för asyl är krossad. Likaså är det slut på boendeplatser. I Åby sätter man nu upp tillfälliga tält. Samma här?

5480730
Någon politiker säger att islam är inget hot mot det kristna Finland, men de flesta skulle föredra kristna asylsökanden. Någon skola tycker att kvinnliga elever bör ha mer heltäckande klädsel för att de muslimska pojkarna inte blir förvillade. Det väckte ont blod men också välvillig anpassning hos vissa kvinnor. (Förtryck dig själv så behöver ingen man göra det.) Islamisering är inte bara ett rött skynke utan verklighet när våra kläder inte längre borde vara ett fritt val hemma hos oss. Vad mer?

Eller är det petitesser? Låter det inte bara som här hemma? Vad gnäller finnarna för? Ska de inte ta sin del av Mellanösterns krig och Afrikas överbefolkning?

Men, vem skall anpassa sig? Vad är det vi skall möta halvvägs? Vems krig och vems ansvar? Jag tror inte någon idag kan beräkna de sociala, ekonomiska och kulturella konsekvenserna av dagens flyktingmottagning och situation varken i Finland, Sverige eller i hela EU.

Förr kallades folkets oro för oro. Nu kallas det för rasism. Det har låst situationen. Vi kan inte ha en diskussion och planering. Vi har inte längre tolkningsföreträde om asyl inom EU. Det är andra krafter som styr. Kanske har också Finland hamnat  där trots hårt  motstånd?

Mer finns alltid hos: https://meritwager.wordpress.com/

Bilder: flyktingar från Karelen och asylsökanden i Finland idag.

 

Rosa förtryckande toaletter för kvinnor och blåa för män.

IMG_4748

Efter nära 30 km vandring kom jag till campingen i skuggan av berget Monte Bianco, några kilometer från Courmayer. Jag beställde en sallad och medan den tillagades satt jag upp tältet och gick till toaletten.
Det var inte svårt att se vilken var avsedd för män och vilken för kvinnor. Jag möttes av rosa, blommiga väggar.
Herrarnas var förstås blåa.

Var de italienska damerna och vi resenärer förtryckta med dessa rosa toaletter? Knappast. Snarare privilegierade?

IMG_4755 IMG_4756

I Sverige har många toaletter blivit könsneutrala. Jag gillar det inte. Kanske är jag gammal och omodern men jag föredrar könssegregerade toaletter och så klart separerade omklädningsrum, bastu och duschar som på mitt gym.

Det pågår många helt onödiga förändringar framdrivna av en ganska liten men högljudd grupp. De sysslar med färger på plåster, färger på barnkläder och skulle säkert startat en twitterstorm om färgen på toaletterna i Monte Bianco. Inte engagerar sig den feministiska maffian för flera toaletter. I Indien till ex. saknar många arbetsplatser toa så kvinnor får hålla sig. Att bli våldtagen på väg till byns toalett är också vanligt.

Bygg flera rosa toaletter!

Idag  upplever några sin könstillhörighet som valfritt och vill byta eftersom de känner sig som det andra könet eller en tredje variant. (Nu frånser jag de medicinska fallen.) Det orsakar   förvecklingar av olika art som fel personnummer, i mötet med sjukvården eller i lägen då könen vanligen är separerade som i badhusets duschrum.  Jag läste att några skolor grips av jämlikhetshysterin ”det finns inget förutbestämt genus” och vill avskaffa separata duschrum. Vem vill duscha då? I många skolor finns det för få toaletter att välja på och inga för olika kön vilket innebär att många tjejer försöker hålla sig. Det är ofta också för snuskigt i toan. Eller att dörrarna inte går till golvet utan lämnar en yta fri för insyn. I en skola jag nyss besökt delade över 50 elever på två toaletter. En ganska svår ekvation.

Om jag nu vill vara av annat kön än jag föddes med måste jag få använda det könets slutna rum som dusch eller toaletter? Har jag rätt att välja? Är jag kränkt när de andra inte vill släppa in mig för att duscha med dem?

Det är olämpligt att blanda pojkar och flickor i intima situationer skriver en välkänd amerikansk bloggare Matt Walsh:
Girls (and boys) deserve and are entitled to a safe and private place to change and do their business. It is simply unconscionable and despicable to take that away from them.
Läs mer: http://themattwalshblog.com/2015/09/02/forcing-girls-to-share-a-bathroom-with-a-gender-confused-boy-is-abuse/#yA8brlwRHCp0KKjx.99

Jag håller med honom.

Det är inget förnedrande i att ha separata toaletter/ duschrum i offentliga miljöer som en skola för bara de två kön vi  är. Det finns alltid handikapptoalett för den som är osäker på vart man skall gå. Flera varianter än de tre känns faktiskt som en ickefråga.

Ibland är det svårt att bestämma vilket kön det nyfödda barnet tillhör. Det är dock väldigt sällsynt och i regel avvaktar man utvecklingen några år innan man tar till kniven. Påträffade ett fall på tio år under min tid på sjukhuset. Dock kan man känna sig som av annat icke existerande kön ibland. Själv ville jag vara en pojke som barn för de hade ett friare liv. Min mor suckade ibland när jag kom hem med skrubbade knän och en reva i kjolen. Jag kallades pojkflicka. Men jag insåg snabbt att det fanns få begränsningar för flickor i livet bara man tänkte lite själv och gjorde egna val.

Att skylla på annat som tradition och fostran, var bara en ursäkt för ens egen slapphet.

 

 

 

Pyroman till brandchef?

Faisal-Trad-1024x683

Att sätta bocken vakta kållandet eller pyroman till brandchef sker kanske ibland, med då har vi varit ovetande. Nu är det inte så.
FN börjar bli ett skämt. Eller vad sägs om:

Faisal Trad, Saudi Arabia’s ambassador in Geneva,
has been elected Chair of the UN Human Rights Council
panel that appoints independent experts. Right: Michael Møller,
Director-General of the United Nations Office at Geneva.

Hinner inte skriva mer men ett par bra länkar belyser skammen som FN borde känna men icke, det röstas fram vem som helst. Olja?

Är tanken att de blir genast snälla demokrater bara de får vara med och styra, ungefär som vi tror att människor som söker asyl här omgående förändras?
Borde vi lägga ner FN? Kanske gå ur och satsa bara på en häst: EU?

Petition att signera :http://www.thepetitionsite.com/859/705/664/free-ali-mohammed-al-nimr-facing-death-by-crucifixion-and-beheading-in-saudi-arabia/?z00m=26500708&redirectID=1817149473

http://blog.unwatch.org/index.php/2015/09/20/saudi-arabia-wins-bid-to-behead-of-un-human-rights-council-panel/

http://www.expressen.se/geo/carl-fridh-kleberg/vanta-lite-ska-saudiarabien-leda-fns-manniskorattspanel/

https://twitter.com/HillelNeuer/status/645371991210463232/photo/1

http://www.svd.se/henrik-alexandersson-saudiarabien-ska-korsfasta-21-arig-politisk-fange/i/senaste

http://samtiden.nu/20423/gulfstaterna-vander-flyktingarna-ryggen/

http://blogg.iniskogen.se/wp-admin/post.php?post=5118&action=edit

https://ourrightsblog.wordpress.com/

http://genusdebatten.se/sa-har-saudiarabien-fatt-makt-i-fns-rad-for-manskliga-rattigheter/

Och idag 28/9 vaknade även DN:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/saudi-avrattar-tonarig-regimkritiker/

Nedan: kvinnor i Saudiarabien, är det några feminister som har protesterat?

index

We don´t pay them

IMG_4743Bild: mot Courmayer

Vi satt i bussen från Courmayer på väg genom Mont Blanctunneln till Chamonix och susade i maklig takt genom den 8,6 meter smala och 11,6 km långa genvägen mellan Italien och Frankrike. Den breda bussen skakade hela tiden mot sidomarkeringarna. Gupp, gupp, gupp. Tunneln är inte dimensionerad för nya maffiga åkdon. Genast när vi kom ut i dagsljuset blev bussen stoppad av flera myndighetspersoner i uniform och in klev en stadig polis. Alla skulle sitta stilla kvar på sin plats. Hon ville se våra pass.

Allmän upprördhet spred sig. Vi är ju fransmän, skrek någon. Jag bor här, sa en annan. Själv svor jag över mitt pass som låg längst in i ryggsäcken, som i sin tur låg i bagageluckan.
Hon godtog mitt körkort. Jag såg tydligen inte farlig ut. De som protesterade mot kontrollen knäckte hon med väldigt bestämd ton.

Vi vill inte ha några illegala invandrade här, fräste hon på två språk.

Då blev det tyst och passen flög fram.

När bussen släppte ut oss på busstationen var det första vi såg en muslimsk ganska så risig familj med packning. De vuxna grälade högljutt med varandra och de många barnen tryckte ihop sig till små klumpar. Det såg riktigt illa ut och deras röster följe mig länge när jag gick mot Le Cry och campingen.

Två dagar senare övernattade jag i en refug på grund av uselt väder. Vid middagen satt jag med två män från Singapore. Vi fortsatte vårt samtal efter maten. De två, far och son, arbetade på ett stort internationellt företag med representation även i Sverige. Sonen hade läst om Tour du Mont Blanc i en tidning och de bestämde sig att använda sin tvåveckors semester till vandringen. De gick runt på 11 dagar och var mäkta stolta över det.
Fadern, chefen, hade besökt och bott i Stockholm några månader då och då. De hade svenskar anställda även i Singapore.

Deras uppfattning om svenskarnas arbetsintresse var låt oss säga sval. Kineserna hade 2 veckors semester medan svenskarna hade 5 veckor. När fredag eftermiddag kom gick svenskarna hem medan kineserna arbetade kvar även på lördag. Likadant var det på olika större helger.
Det var inte konstigt att de svenska företagen inte kunde konkurrera med Asien. Dessutom visste de att den svenska skolan var i dödläge medan Singapore ligger i topplaget på PISA mätningarna.

Den andra saken de var intresserade av var den svenska invandringspolitiken, eller bristen på det.

Hur tänkte Sverige? Det går aldrig att inlemma så mycket folk med så annorlunda kultur, speciellt när det inte finns arbete att tillgå.
Vad skulle jag svara på det? Jag hade inte sett något tänkande och bra planering precis. Inte: om vi gör så här så blir det så här.
Varför söker inga flyktingar till oss? Frågade sonen. Det är ju närmare för afghaner, pakistanier…

Jag var tyst. Jag tänkte inte på demokrati för det tror jag inte är huvudskälet för asylsökanden, som knappt vet vad det innebär. Nu svarade de i en mun med ett litet leende:

We don´t pay them. Alla måste ordna ett arbete och försörjning själva.

We don´t pay them? Att välja ett land och söka asyl kan inte vara så enkelspårigt som pengar? Eller inte?

We don´t pay them. Kan flyktingsituationen förenklas till fråga om pengar? Knappast. Men det är en del i skälet till att Sverige och Tyskland är målet, inte de gamla Öststaterna eller Ryssland. Om nu någon skulle släppas in i Ryssland. Visst läser vi om dramer när de asylsökande vägrar kliva av bussen när boendet inte var precis femstjärnigt eller mitt i en storstad. Visst klagar de på maten. Visst kommer många aldrig i arbete. Och lusten av svenskstudier är också klent. Jag är så glad att få vara hemma och läsa Koranen, sa någon och försörjningen var bidrag som flöt ändå.

1250

Jag tror inte att asylsökandet kan reduceras till pengar, men det är en del. Flyktingar och affärer = sant. Vi har våra egna vinstföretag. De i  Mellanöstern har sina. Jag tror att smugglarbaronerna beskriver möjligheterna som lätt liv med betalning och även villiga svenska blondiner.  http://www.friatider.se/l-ften-om-gratis-blonda-tjejer-lockar-araber-till-sverige

Jag tror också att Internet är informativ nog över livet och förmånerna i olika länder. Folk är inte dumma. De yngre män vilka är huvuddelen av asylsökanden vill ha det de tror vi har. De har kanske redan en del, märkeskläder, senaste mobilen men den där gamla svenska drömmen om villa, Volvo, fru – inte hund – är också deras dröm precis som vår.
Utöver dem förstås vilka är terrorister, låtsasasylsökanden, och vill få annat. Ett eget land där vi nuvarande ägare betalar extra skatt eller flyr annanstans. Där deras lagar styr, inte den klena demokratin vi har.

Larmen går, som den ovanliga granskningen i http://www.dalademokraten.se/ Men alla larmar för döva öron. Ingen vill vara rasist, det värsta du kan vara utöver att inte vara feminist. Det sunda förnuftet och räkneförmågan är inte godtagbart längre utan en illusion om folkhemmet fast med annat folk och oändliga resurser från ingenstans.

Sedan ungefär 15 år tillbaka har svenska politiker inte gjort någonting för att minska antalet asylsökande till Sverige. I stället har man som sagt gått åt andra hållet. Sedan ungefär år 2002 pratar man allt mindre om att harmonisera svensk migrationspolitik med övriga Europas. Fokus har i stället legat på att framstå som ett föredöme. Man har trott sig kunna påverka alla andra genom att utmärka sig. http://www.svd.se/folkvandring-pa-vag-till-sverige

1224a9362bcc40fe

Vi borde kanske inte betala? Alla har rätt att flytta, men, har alla har rätt att kräva försörjning från oss? De som inte kan flytta och är kvar i kriget eller flyktinganläggningar är de främst hjälpbehövande, inte de unga män som vandrar mot oss. De kvarvarande sitter verkligen risigt till. De har inget hopp. Deras samhällen är bara kaos. Det går inte att neka att vissa kulturer producerar mer av det som människor önskar, som hälsa och mat.

Vi köar inte på gränsen till Mellanöstern.

Oavsett hur vi tänker och agerar är folkvandringarna här. Större del av skulden borde flyttas dit där det hör hemma: till de länder/regeringar som inte tillfredsställer folkets elementära behov av mat och skydd samt deras muslimska ”vänner”, som Saudiarabien, vilka lugnt tittar på medan Mellanösterns länder i samma kulturkrets går under. Att hjälpa ingår inte i deras agenda.

När har vi tagit vår rättvisa del är en bra fråga, men det är inte vi längre som har tolkningsföreträde. Det har kidnappats av våra försök att vara snällast.

http://w2eu.info/index.en.html

https://meritwager.wordpress.com/2011/02/25/arabisk-sajt-ger-rad-till-manniskor-som-vill-ta-sig-till-finland/

http://samtiden.nu/20423/gulfstaterna-vander-flyktingarna-ryggen/