Skogens dag bara idag?

Det är skogens dag den 21 mars. Vad betyder skogen för dig? Utan skog överlever vi inte. Världens lungor och allt det där. Men skogen är ett hem för otaliga djur, växter, insekter, människor och en inkomstkälla. Det sistnämnda är problematiskt. Vi behöver skogen som vara och näringsfång samtidigt som det decimerar våra möjligheter för överlevnad och mångfalden på planeten.

5,2 miljoner hektar huggs ner varje år, motsvarande en fotbollsplan varje sekund. Tro inte att allt återplanteras, tvärtemot. Betesmark för djurhållning, oljepalmer, bränsle, nybyggen, vägar, dammar, elledningar…

Det mest slående exemplet om hur skogen var livsviktig finns på Påskön. Jared Diamond beskriver i sin bok ”Civilisationers uppgång eller fall bland” annat förfallet av Påsköns civilisation vars delorsak var att skogen höggs ner. Människans dumhet i sin glans. Men det är enkelt att prata om svunna tider vi inget kan göra åt idag. Det är vi duktiga på i många fall, men dagens problem förbises lätt. Skogen skövlas i Amazonas av vinstsökande företag och miljön samt indiankulturen raseras, är ett exempel. När du köper naturkött från Brasilien för det är billigare än den svenska har du bidragit till nedhuggning av urskog. Så mycket naturkött var det!

Du som har en plätt jord plantera ett träd. Vi andra kan delta i något trädplanteringsprogram. Jag har ”planterat” 1000 träd runt Victoriasjön, det är mitt lilla bidrag till världen. Det betyder dock ingenting i det stora hela. Några familjer har fått inkomst och frukt men med den miljöförstörelse som pågår i Mellanöstern/Afrika i form av krig har raserat den enskilde människans försök i en sekund. Vi pratar så mycket om grader, sopor och vårt svenska ansvar men ingen nämner krig som den största miljöfaran.

Det är kanske bara mitt samvete som fått lite tröst?

Bild: skog som aldrig återplanterades.

The United Nations General Assembly proclaimed 21 March the International Day of Forests. The Day celebrates and raises awareness of the importance of all types of forests. On each International Day of Forests, countries are encouraged to undertake local, national and international efforts to organize activities involving forests and trees, such as tree planting campaigns.

Från Mellanösterfronten inget nytt och Failed States Index som väntat.

I en historisk återblick om Mellanöstern hittar man många tvister. Ibland var andra folkslag och erövrare inblandade. När mongolerna var på erövringståg i Iran övertygade sunnimuslimer mongolerna om ismailiternas skuld. Det var tid för hämnd efter århundraden av ismailitisk terror mot den sunnimuslimska befolkningen. Den muslimska sekten nästan utplånades i den barbariska utrensningen. Varje fäste runt bergen tömdes, männen mördades kallblodigt medan kvinnor och barn såldes som slavar. Allt plundrades och biblioteket brändes efter man tagit ut alla Koranböckerna. Det var år 1256 Alamut i Elburzbergen, norra Iran.

Känns det igen fast på vårt århundrade? Trätan mellan olika islamiska riktningar, mord, slaveri, krig, plundring, eldsvådor, raserad historia, miljökatastrof…

I Mellanöstern, den gamla bördiga halvmånen där kulturen blomstrade, mat odlades redan 7000 år före Kristi födelse, där skrift kom i bruk 5000 år sedan, finns idag ingen förståelse, utveckling eller lärdom, bara nedgång. Inga vetenskapliga framsteg sker i dessa stridande länder. Inte i framtiden heller för en stor del av barnen, speciellt flickorna, saknar möjligheter till skolgång eller den islamska läran är det enda de ges till livs. Nyss beslutade en muslimsk företrädare i Saudi, Sheikh Bandar al-Khaibari att solen snurrar runt jorden. De är på medeltiden. På IS områden förbjöds till och med färgpennor. Att kvinnorna inte tilläts leva på sina villkor är vi väl vana med. Även här ser man personer i svarta kåpor vandra på gatorna med en man, eller en pojke, som håller kvinnan i ordning.

Kriget i Syrien är på femte året och Irak har haft bara kortare tider av lugn efter Saddams fall. Libyen har inte mycket kvar av välståndet som – trots våra åsikter – fanns på Saddams tid. Libanon knäar i tyngden av flyktingar. Tunisien, som har varit tämligen stabilt, har ökad antal krigare anslutna till Daesh och oron växer när de återvänder. Just nu när jag skriver detta pågår någon sort av terrorhandling i Tunis. Turkiet är på väg inte mot EU utan snarare mot Mellanöstern. Yttrandefrihet hör faktiskt till överkurs i dessa länder och dit är vägen oändlig. Den vanlige människan tänker inte på yttrandefrihet utan hur och om man överlever dagen.

Vad hände i Syrien som växte till sådan total katastrof? Jag tror inte de stridande vet det längre. Det har utvecklats till flera olika krigande grupper med olika viljor, idéer och mål. Eller finns det några mål längre än att vinna mark genom att döda eller att behålla den makten man än har? Idag finns många spelare i Syrien. Terroristernas marknad drar till sig fler. Inte bara människor hamnar i fötterna på de stridande utan historiska lämningar hackas i bitar. Ingenting av liv skall vara kvar i Daesh värld. Människan blir tom utan förgångna och framtid.

Fyra år har gått. Hur kunde vi tillåta det? FN? Vi kanske inte hade verktygen när något som liknar religion är inblandad i krig?

Hur började det? Minns någon?

What began as another Arab Spring uprising against an autocratic ruler has mushroomed into a brutal proxy war that has drawn in regional and world powers.

Iran and Russia have propped up the Alawite-led government of President Assad and gradually increased their support, providing it with an edge that has helped it make significant gains against the rebels. The government has also enjoyed the support of Lebanon’s Shia Islamist Hezbollah movement, whose fighters have provided important battlefield support since 2013.

The Sunni-dominated opposition has, meanwhile, attracted varying degrees of support from its main backers – Turkey, Saudi Arabia, Qatar and other Arab states along with the US, UK and France. However, the rise of hardline Islamist rebels and the arrival of jihadists from across the world has led to a marked cooling of international and regional backing. (BBC)

Minst 220 000 personer har dödats. Antalet människor i behov av humanitär hjälp ca 12.2 miljoner varav 5.6 milj. är barn. 3.8 miljoner är flyktingar utanför landet och 7.6 miljoner är på flykt inom landet. Befolkningen var totalt ca 18 miljoner. Vi är trötta på att hjälpa syrier, endast 57 % av hjälpen 2014 är finansierad jämfört med 71 % 2013. Det är också svårt att kunna nå med hjälpen till landet. Hälften av barnen går inte i skolan så de är en förlorad generation.

Al Jazeera observerar att läsare inte längre klickar på historier om Syrien. Det är samma story, samma elände. Syrien, Irak, Nigeria, Libyen, Central Afrikanska Republiken, Syd Sudan, Ukraina, Somalia… Det har varit tuffa år, flyktingar i miljontals och folk vill inte höra av det mer, inte engagera sig längre.

Alla är trötta på det som pågår. Utom terroristerna.

Libanon har tagit mot 1,18 milj. flyktingar, Turkiet 1,623 milj. och Jordanien 632 000 vilka i stort lever av hjälp från UNICEF. Saudiarabien som har stark ekonomi och är religiöst kompatibel tar inga, om man borträknar de unga flickor som gifts bort till saudier eller hamnar dit som pigor.

Syrien är en katastrof. Failed State solklart. Men eftersom det är så illa i många länder är Syrien inte ens på första plats i Failed States Index utan nr 15. Sydsudan toppar följt av Somalia och Central Afrikanska Republiken. Afghanistan ligger på plats 7 och Irak 13.

Vem ligger på botten, alltså är bäst? Finland, sedan Sverige, Danmark, Norge, Schweiz. Det är oftast samma länder som är bäst och sämst, om vi inte pratar om skolresultaten i Sverige förstås.

I större perspektiv är våra egna problem lättviktiga. Men vi har våra egna smygande misslyckanden tack vare okunniga politiker och ointresserad befolkning. Av ren lättja och oaktsamhet kan även vi dras in i en strid om vad är rätt och hur skall vi leva.

Pessimist? Javisst.

Översta bilden från SVT, nedersta från UNHCR/Aftonbladet flyktingläger Libyen.

Att vända andra kinden till…

Minns ni de 21 migrantarbetarna i Libyen som Daesh (ISIS) halshögg och skickade sedan ut videon till världen med ropet att snart är det er tur? Fotograf Jonathan Rashad har fotograferat några av de familjer vilka miste sina anhöriga, de kristna koptier som arbetade i Libyen på grund av fattigdom och arbetslöshet hemma. Rashad har varit i byn Al Aour söder om Kairo och hans bilder och familjernas kommentarer är skakande vittnesbörd av vår tid.

Ibtisam is the mother of 29-year-old slain laborer Samuel Abraham. ”We thank ISIS–now more people believe in Christianity because of them,” says the 52-year-old woman. ”ISIS showed what Christianity is. We thank God that our relatives are in heaven.”

”ISIS thought the killing of our relatives would destroy us”, says his wife, Ibtisam. ”It did not. It revived us. My husband is a martyr.”

Bishop Botrous, the uncle of 23-year-old slain laborer Mina Fayez. ”Our church was build by the blood of martyrs,” Botrous says. ”I was shocked when I heard the news. But I was definitely happy for my nephew. He’s a martyr.”

Vad kan en fattig person göra när terrorister mördar? Fly? Finna sig i? Hämnas? Vända sig till världen och be hjälp? Lyssnar världen på dem? Inte? Vi tycks inte rå på mördargängen som drar runt i Mellanöstern. Vi kanske till och med hjälper till, finansierar det så terrorkrafterna inte sinar. Ni vet bostad, arbete, sjukvård, fit for fajt och klapp på kinden, köp av olja och antikviteter. När ingen står offren bi återstår att hämta tröst från sin tro. Dessa människor är oerhört starka i sitt armod och sin tro.

I Bibeln, Bergspredikan Matteus 5:39 säger Jesus att vi bör vända andra kinden till.

Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.

Kommer vi att prata om islams krig och förföljda kristna om ett antal år, kanske söka efter någon att skicka till Haag, resa minnesmärken och utbilda folk om det som aldrig mer får hända? Kan vi inte göra något redan nu?

Bilderna och berättelsen finns på: http://news.nationalgeographic.com/2015/03/150316-isis-beheadings-egypt-pictures-photos-family/

Har någon hyllat dig?

 Kvinnodagen är här.
 Har någon hyllat dig?  Inte?
 Skälet till det kan vara att du inte är en mediepersonlighet.
 Du är humanist, inte feminist.
 Du röstade inte på rätt parti.
 Du syns inte i rätt sammanhang.
 Du knuffar inte männen omkull på gatan.
 Du har inte rätt sexuell identitet.
 Du är inte en långbent blondin med rätt mascara.
 Du har inte ens gett ut en kokbok.
 Du hatar inte allt och alla.
 Du visar inte dig med rätt outfit på din Facebooksida och får tiotusen gilla.                                                                                                                                                 
 Du är bara en vanlig kvinna som arbetar och tar hand om dina barn.
 Du tycker inte att du är speciellt förtryckt.
 Kanske gillar du män också fast de har svikit dig ibland?
 När hushållsarbetet är slut och barnen sover går du inte ut till några hippa ställen utan slocknar.
 Det kan finnas flera skäl varför dagen är inte din dag.
 Ha en bra dag i alla fall.
 Hylla dig själv, det brukar bli bäst så.