Jag existerar eftersom någon ringer till mig.

Det ringer! Jag är kontaktad. Jag existerar eftersom någon söker mig. Ringer ingen till mig, finns jag ju inte. Är det så? Bekräftar telefonen vårt varande? Är mobilen vår viktigaste länk till omvärlden? Finns vi om ingen skickar ens ett SMS? Är vi beroende av att hålla denna tingest i handen som en livlina? Inte för intet kallas mobilen ofta nalle, en tröstgivare.

Det klagas att föräldrarnas mobil går före barnen och orsakar till och med deprimerade barn. Det kan stämma i vissa fall. Passerade idag en kvinna med två barn, kanske två – tre åringar. Den ena satt i vagnen den andra tultade bredvid och försökte framkalla moderns uppmärksamhet. Han var nära gråten. Mamman körde vagnen med kroppen och armbågen, med händerna surfade hon med sin mobil. Hon tittade inte ens åt barnet som halkade efter. I kampen mellan mobilen och barnen var de sistnämnda förlorarna.

Jag bor ganska nära en skolväg där tjejerna går med mobilen i den ena handen och cigaretten i den andra, killarna har oftast bara en mobil. Röker tjejerna mer än killarna nu mera? I parken sitter de vuxna med sina mobiler medan barnen leker eller ser uttråkade ut. Ibland puttar den vuxne på gungan med ena handen, men i den andra är mobilen i gång. Det ser faktiskt tragiskt ut.

Måste vi vara uppkopplade hela tiden? Har de små saker man kan upptäcka med barnen helt förlorat sin betydelse? Kan vi inte umgås längre utan meddelar situationsbilder genom mobilen till varandra. ”Jag är just nu i Konsum, jag kollar vad vi ska ha till middag ” eller det vanliga när man åker i kollektivtrafik ”jag sitter i pendeln, oj nu är det dålig mottagning, hallå!” Det blir liksom panik när tåget går in i tunnel.

Vi är inte de enda som älskar mobilen och har sitt liv inprogrammerat i denna tingest. 1994 fanns det 1,3 miljoner mobiltelefon abonnemang i Sverige, sedan exploderade det. Förra året såldes 3,8 miljoner nya mobiltelefoner. Vi befinner oss dock bara på plats 34 i världen med 123 abonnemang per 100 personer, inte först alltså, det gör Förenade Arabemiraten, som tvåa kommer Estland och Finland är på plats 16. Så det finns än folk som inte har en mobil eller två i Sverige.
http://www.landguiden.se/Statistik/Massmedier?id=467&mode=list

Mobil är en lyckad satsning. År 2016 förväntar man sig att det ska finnas 8 miljarder mobila enheter som kan koppla upp sig mot någon typ av mobilnät. Vid samma tidpunkt tror man att jordens befolkning ska uppgå till 7,2 miljarder människor. Dock är vi redan nästan 7,2 miljarder och kanske har antalet mobiler redan passerat oss i antal.
http://www.mobil.se/nyheter/fler-mobiler-an-manniskor-2016-1.501674.html

OK, mobil är en praktisk sak att ha, men hur klarade vi av livet förut? Vad har vi gått miste om, vi som växte upp utan mobil och dator, kanske även utan TV? Gick allting saktare? Missade vi viktiga händelser? Världen trängde sig inte på oss på samma sätt som nu. Men dagstidningen lästes noga. Vi läste böcker. Vi skrev brev. Jag lärde mig att skriva korrekta brev i flickskolan. I skolan höll vi små föreläsningar redan på första klass så vi kunde uttrycka oss. När jag avvecklade min mors lägenhet hittade jag stora lådor med brev och kort. Min mor hade sparat alla. På bordet låg de senaste så de som kom och hälsade på kunde ta del av händelser och resor i släkten. Det hade blivit en släkthistoria men ingen av oss hade tid att gå genom högarna. Min bror sparade lite – med hjälp av sin mobil.

Det var en annorlunda barndom och liv i jämförelse med dagens barn. Var vi lyckligare? Kanske? Trycket från omgivningen var i alla fall lägre och kan hända sundare. Världen var trängre, bestämd, uttrycksmöjligheterna mera direkta och framtiden full av hopp om man ansträngde sig förstås. Att må dåligt var inte en ständig tidningsnotis. Vi hade inte tid för det heller med 6 dagars skolgång, högar med läxor och hushållsarbete. Omvärlden informerade oss inte att vi kunde vara missnöjda och offer på något sätt. Så klart många av oss grubblade om livet skulle vara så men ramarna för tillvaron var mer bestämda i förväg och svåra att bryta sig ur.

Vi kunde inte bli mobilberoende i alla fall! Professorn i psykologi vid University of California San Diego, Larry Rosen, är en av världens främsta experter på våra digitala liv och har forskat i ämnet i 30 år. Larry Rosen menar att vår mutlitasking gör att våra hjärnor allt mer sällan borrar sig ner i ett ämne.

– Om uppmärksamheten bryts var 3-5 minut, hur ska vi då kunna ägna 20 minuter åt att lära oss biologi, till exempel. Hur ska vi kunna läsa en bok och föreställa oss miljön i den, var den utspelar sig, vad som händer, vad karaktärerna tänker?

Det var en logisk tanke. Snuttifieringen är uppenbar i TV och genom mobilen. Nyheterna är förbi på några minuter, sedan kommer sporten. Hur många letar reda på originalartikeln när Svd eller DN har en snutt om något väl så viktigt ämne? Jag. Fler? Fördjupning är liksom orationellt. Vi hoppar från en sak till annat. Larry Rosen menar att man inte bara kan prata om Internet – eller mobilberoende. Vid ett beroende sökerhjärnan efter ett dopaminrus, men här handlar det i stället om fixering, tvångstankar och ångest, som uppstår när vi inte har kontrollerat mailen eller sms. Det är för att bli kvitt ångesten som vi konstant kollar av vårt flöde.

Det pratas om mobilberoende till den grad att det öppnas behandlingshem för mobilmissbrukare.  Vi har ytterligare ett nytt beroendetillstånd att läggas till allt annat missbruk som alkohol, droger, spelberoende, sexmissbruk, matmissbruk,  med mera, man kan tydligen bli beroende med vilket ämne och beteende som helst. Kan vi inte använda mobilen med måtta, som en telefon och hjälpreda? Kan vi inte ha kvar samtal med varandra öga mot öga, läsa böcker, berätta historier, ibland tystnad, tankar, ingenting alls utan bara vara?

Ångest? Nu ska jag kolla mailen. Och hädanefter – av förekommen anledning – ska jag ha med mobilen ifall jag ska träffa någon på stan. Om jag nu kommer ihåg att sätta på den är en annan femma.

http://www.metro.se/skane/mobilmissbrukare-ska-fa-sarskild-vard/EVHmjC!T3wbRA7sJK8hs/

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svep-mobilfixerade-foraldrar-gor-barn-deppiga_8662718.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/surfplattor-gar-fore-bebis_8706902.svd

Hoppets furste eller skurkarnas konung?

Fienden är bakom varje hörn, i våra mobiler, E-post, Merkels telefon, i Brasilien, Mexiko, ja, överallt… Obamas kompanjon NSA bevakar oss. Obama tror sig vara smartare, bättre, klokare än vi alla andra inklusive de nu avlyssnade EU ledarna. Vi är alla presumtiva terrorister. Fredspristagaren har bestämt så. Han har förvandlats från hoppets furste till skurkarnas konung. Visst, han sa att avlyssningen hindrade massor av terrorattacker men vart och vilka är hemligt. Skall vi tro på honom? Har inte hans trovärdighet smält bort som fredspriset?

Är det ingen som kan ryta ifrån? Tydligen inte. Som sagt förut, Snowden är min hjälte. Visst misstänkte nog en och annan att bad boys var avlyssnade men att vi alla – oskyldiga och skurkar – inom EU hörde till den skaran ändå till Merkel var det nog ingen som tänkte. Utöver förstås de som också här hemma bevakar oss. Vår utrikesminister var inte orolig eller förvånad. Så är världen idag. Skall världen vara så idag?

Hur blev världen så osäker, människorna så farliga och ledarna så rädda?

Har vi rätt att ha våra liv, post och telefonsamtal ifred? Om så, varifrån kom den rätten? Frihet har alltid varit ett kontroversiellt diskussionsobjekt. I varje fall har vi EU på vår sida, i ord. Eller har vi det? De som styr mumlar lite och ingen vågar tala klarspråk med USA. Är de rädda att den skultyngda nationen redan inblandad i flera krig skulle anfalla oss eller säga några fula ord? Och vi tassar runt, gnäller lite, säger några väl valda fega meningar så Obama inte blir arg.  Är det ingen av våra ledare som kan tala klarspråk eller är det så enkelt att ingen vill för många är skyldiga och anser sig har rätten att hålla koll på folket. Man vet aldrig vad de kan hitta på!

Några, som Mexiko, vänder sig till FN och vi vet ju hur effektivt det brukar vara. Kan vi inte kollapsa systemet genom att ösa på vissa ord? Någon datakunnig som vet?

http://www.theguardian.com/world/2013/oct/24/nsa-surveillance-world-leaders-calls

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/svep-snowden_8657212.svd

 Från Charter of Fundamental Rights of the European Union:
 Article 7

Respect for private and family life

Everyone has the right to respect for his or her private and family life, home and communications.

Article 8

Protection of personal data

1. Everyone has the right to the protection of personal data concerning him or her.

2. Such data must be processed fairly for specified purposes and on the basis of the consent of the person concerned or some other legitimate basis laid down by law. Everyone has the right of access to data which has been collected concerning him or her, and the right to have it rectified.

3. Compliance with these rules shall be subject to control by an independent authority.

http://blogg.iniskogen.se/2013/09/08/overvakad-censurerad-och-avlyssnad/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/bildt-upprors-inte-av-nsa-avlyssning/

http://www.spiegel.de/international/world/nsa-hacked-email-account-of-mexican-president-a-928817.html

 http://www.svd.se/nyheter/utrikes/obama-godkande-avlyssningen-av-merkel_8661030.svd

 http://www.spiegel.de/international/germany/cover-story-how-nsa-spied-on-merkel-cell-phone-from-berlin-embassy-a-930205.html

bild: Marie.

Slut i honungsburken eller Spara, Slösa, Skuldsatt?

Minns du tiden med en sparbössa? Jag hade en silverfärgad som en liten väska. Hade du en och vad sparade du till? Eller var du en slösa?

Ordet spara är ett ord vars betydelse har utmönstrat. Den som spar han har, gällde länge sedan. Spara skulle man vara, inte Slösa. Vi sparade – med ränta – en buffert för trista överraskningar som sjukdom, arbetslöshet eller roliga som bostad, större inköp, vitvaror eller drömsemestern en gång i livet. Vi köpte en sparbössa till barnen. Vi lärde barnen att spara. Vi lärde barnen det kloka i att planera för framtiden: om du avstår från godis nu kan du köpa skridskor nästa höst. Idag behöver inte barnen spara, de får saker ändå. Har ni sett småflickorna vid sminkdiskar eller pojkarna vid en mobildisk? De är i den åldern då man själv inte än hade pengar att slösa? De vuxna förväntar sig att Pappa Staten tar hand om de sura överraskningarna och det roliga fixar många med lånade pengar.

Nu kan du inte lämna en sparbössa till banken, de tar inte mot pengar, men de kan ge ett plastkort till ditt barn eller de kan ha banken i mobilen. Hushållsekonomi är inget man lär sig längre, inte heller inser man pengarnas värde när de är siffror i mobilen, inte fysiska pengar. Många unga är kunder hos Kronofogden. Ca 40 338 ungdomar mellan 18 – 25 är skyldiga till fogden sammanlagd 1 231 616 701kr. Hur hann de bli så skuldsatta i början av vuxenlivet? Det är intressant men alarmerande att se vilka kommuner är värst drabbade. Kriminalitet som yrke lyser klart. Totalt är 427 417 personer tillsammans skyldiga 67 458 596 431 kronor. Det är svindlande summor.

Många hushåll är belånade upp till öronen och skulle folk tvingas att betala sina skulder idag vore skaran av hemlösa tiggare på gatorna oändlig, inte bara de tiggare från Rumänien som nu befolkar våra gathörn. Men är det smart att vara skuldfri? Nyss var det ekonomisk kris i Cypern och man konfiskerade en del av folkets sparpengar i banken. IMF funderar om stöld från alla bankkonton kan lösa kriserna inom EU och få oss till den nivån av hushållning vi hade, ja, innan vi köpte med obefintliga pengar och bankerna fungerade som banker och tog mot sparbössor.

One of the latest reports from the IMF discusses a super taxation of 10% on savings in the Eurozone. That would solve the debt problem in most sovereign countries. It would be an alternative of higher taxes or spending cuts. http://goldsilverworlds.com/money-currency/imf-discusses-a-super-tax-of-10-on-all-savings-in-eurozone/

USA har hängt på budgetstupet i flera år och sedelpressarna går. Indien, Grekland, Spanien, Portugal… Hur kom vi dit, att både länder och enskilda inte lärde sig att hushålla utan att leva av lån? Beror det på alltför generösa lånevillkor? Usel matteundervisning? Slöa föräldrar som inte lärde sina barn hushållsekonomi? Oron att inte ha det som man tror att alla andra har? Okunniga politiker med orealistiska drömmar? Är bankerna skurkar? Eller har vi sakteligen format ett samhälle som inte längre bygger på arbete utan spekulation, spel, arv, bedrägeri och lån eller simpelt liv med så många bidrag som möjligt?

 http://www.tradingeconomics.com/united-states/government-debt-to-gdp

Orden förändras. Orden får olika betydelser olika tider. Ordet spara har drabbats av en inflation. Den som spar, han har inte. Statens frikostiga användning av ordet spara i stället nedskärning, nedläggning, stängning och reducering av det allmänna ekonomiska utrymmet och sociala välfärden har likviderat ordet, precis som de tillgångar vi trodde vi hade.

Vårt liv är avhängigt av pengarna som på något sätt skall flyta in. Statens liv har blivit helt avhängigt av budget och löften om mer, inte av en grundläggande ideologi. Pengarnas magi håller oss alla i skruvstäng. Utopier, som hushållsnära tjänster och olika serviceföretag skall lindra krisen så vi kan slippa spara oss ur den ekonomiska regelbundet återkommande svackan. Som inte går. För, i det ekonomiska system där livet är kronor och avskaffade ören måste det produceras varor som går att sälja. Något, mätt i hårdvaluta som vi och utlandet vill ha och suktar efter. Och de i sin tur måste ha råd att köpa. Vi kan inte leva av att passa upp varandra. Eller vi måste tänka oss en annan levnadsstil är konsumtion.

Nyss röstade folk på en blogg om och när den ekonomiska kollapsen kommer. De flesta trodde på de närmaste åren. Nog är något fel är en skiten etta i Stockholm kostar som fyra hus med skog norr om Dalälven. Även för en icke ekonom signalerar det systemfel.  I Sverige minskar också det ekonomiska utrymmet genom att välfärden delas av fler utan att de bidra till den gemensamma kassan. När den konsensus vi har haft genom gemensam skatteinbetalning åtföljd av fördelning av resurserna avstannar eller kollapsar blir det slagsmål om tillgångarna. En början ser vi redan i äldrevården där kommunerna jagar sparmål.

Att leva av lån och positiv inställning går inte hur länge som helst fast grekerna, USA med flera och lånehajarna inbillar det. För en vanlig kvinna som jag utan mer än några betyg i nationalekonomi känns kollapsen solklar. Men hur börjar vi om? Vem äger egentligen våra skulder? Vem drar i snaran? Och krig är ju standardlösningen för våra och världens problem. Det känns inte stabilt för fem öre. Det finns en uppsjö av böcker om ekonomins kollaps. Kanske skulle politikerna läsa några och minska sin optimism över världens tillstånd? Eller lära sig att räkna bättre? Nä, det var ju att ta i.

http://www.svd.se/kultur/serier/berglins_5017.svd?date=20131019

Nature deficit disorder?

Natur och barn låter så självklart. Föreställer vi inte barnen på en sommaräng plockande blommor, med en kanin i famnen på en bondgård, i skogen på picnic eller på en utflykt i det vilda med en kanot och tält? Nej, det var att ta i. Nutidens barn ser vi med en Ipad eller dator spelande det senaste dataspelet medan föräldrarna sitter med Facebook.

Är det så? Lider vi till och med av ”Nature deficit disorder”? Ett engelskt projekt visar att bara 21 % av 8 – 12 åriga barn hade kontakt med naturen, flickor mer än pojkar. Som bekant rider flickor mer, har husdjur och just plockar blommor. Många barn känner empati med djuren. Hur många har inte berättat hemligheter eller fått tröst av sitt husdjur? Men husdjur är inte natur under fötterna. Djur hjälper barnen öva ansvar genom att ta hand om ett levande väsen, nog så bra övning inför framtiden.

Barn i England hade dålig kontakt med naturen. Är det likadant i Sverige? Vad gör föräldrarna och barnen på den gemensamma fritiden? Behöver barn tas till skogen eller räcker det att förse dem med en dator? Det finns ju många natursidor på Internet, garanterat utan farliga djur, skrubbade knän och fästingsbett. Är det föräldrarna som är ointresserade av naturen eller har barnen förlorat lusten att bygga kojor i skogen, klättra i träd, titta på små djur genom en lupp och plocka bär? Introducerar vi naturen till barnen så de får lust att utforska mer? Ser vi naturen som en nödvändig del av livet?

När jag skrev om natur och barn på en sajt för föräldrar – de bad mig – fick jag kommentarer som att naturen var överskattad eller att skola och daghem sköter väl det. Hur ser vår fritid ut med barnen? Handla, städa, äta och förmana? Tiden är så knapp för nutidens föräldrar. Det är fråga om prioritering, att fördela de få timmar som kvarstår efter det nödvändiga arbetet och hemarbetet. Natur får stå tillbaka. Det händer att naturen också föreställs som farlig för barn och skräckrapporter om farliga vargar dyker ständigt upp i media. Att skrämma är en verklig björntjänst utan björn.

”There is definitely an attitude out there, in some cases, that nature is not perceived as interesting or engaging. In some cases it is perceived as a dirty or unsafe thing, and that’s an attitude that won’t help a young person climb a tree.” Sue Armstrong-Brown.
 http://www.bbc.co.uk/news/science-environment-24532638

Att vara i naturen ökar förståelsen för miljön och den förmågan lär bli nödvändig för våra barn. Kanske en bra idé för oss äldre att ge naturupplevelser till barnbarnen i stället prylar barnen inte hinner att leka med. En fjällvandring med mormor eller kanottur med farfar är en present som räcker länge och skapar minnen.

 

http://www.rspb.org.uk/ourwork/policy/education/research/connection-to-nature.aspx

http://eclkc.ohs.acf.hhs.gov/hslc/tta-system/teaching/eecd/nature-based-learning/Research/childrens-contact-w-outdoors.pdf