Skicka tillbaka importfruarna …

Fruimport kan ske på så många sätt. Den värsta jag mött som socialsekreterare var en slagen kvinna med ett litet barn. Hon från ett mellanösterland och muslim, han svensk utan varken tro eller moral. Det var en kärlekshistoria genom arbete, vilket och vad kan vi lämna därhän – hon kunde engelska och tolkade – som ledde till äktenskap och kvinnans flytt till Sverige. Först var det gullegull och få slag. Sedan fick hon barn och blåmärkena började bli fler. När han gav sig på barnet kom hon till byrån men vågade inte ens sitta ner. Hon hade varit gift under två år.

Hon kunde inte återvända hem. Hon var från en mindre by där alla kände varandra och de religiösa reglerna var redan tänja när hon fick lov att lämna byn. Hon skulle bli utstött. Men hon ville åka. Vågade inte. Vi placerade henne och barnet i ett jourhem och började grubbla.

Hon fick köpa kläder och enkel barnvagn lite leksaker till barnet. Det gick inte att få till stånd en anmälan mot mannen eller ens komma in i lägenheten för att hämta saker.

Då kom vi på en idé. Vi skrev ett officiellt papper att hon måste lämna Sverige eftersom mannen inte var kapabel att ta hand om henne. Vi kontaktade ambassaden i hennes hemland. De tyckte det var lite kul. Vi skickade henne tillbaka med socialbidrag för några månader i fickan och de nya sakerna. Hon grät och det var lyckotårar. Tänk, ambassaden körde henne hem från flygplatsen och visade pappret.  Ingen kunde förstås läsa det men vi hade stämplat på det  några stämplar vi hade. Ambassaden lovade hälsa på henne och se att allt var väl. Han tyckte det var trevligt att se lite av landet.

Det gick bra för henne. Hon var inte trakasserad, tvärtemot. Men vi bröt säkert mot alla regler. Regler är till att brytas.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tvaarsregeln-bor-tas-bort_7309737.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sabuni-lagstiftningen-ar-inte-modern_7311371.svd

PS.  Kanske även kvinnan bör ta en allvarlig funderade om hon gifter sig med en närapå okänd man? Bara förälskelse räcker sällan.

 http://www.dn.se/nyheter/sverige/tvaarsregeln-en-falla-for-misshandlade-och-valdtagna-solmaz

Bild: slitna ringar från ett livslångt äktenskap.

Plast till middag?

När man hamnar på sjukhus frågar de ifall man inte äter viss mat. Jag skrev en del som  fisk från Östersjön. Kanske  tyckte de att jag var för besvärlig när de kastade ut mig direkt efter operationen? Men vem vill äta fisk från det förgiftade havet?

Vi alla har närkontakt med skräp. Äter vi det till middag utan att veta det? Lite plast dör väl ingen av? Inte gifter från besprutning heller? Vi hör till sopkedjan, vill vi eller inte. Bara jag går ut så möts jag av fimpar, Mc Donaldsmuggar, papper, plastpåsar …. Just för plastpåsar är jag lite allergisk. Värsta skräpet är kanske fullt användbara grejer som vi slänger för de var gamla eller ur mode. Sopdykare är ett ganska nytt yrke. Brukar se de i vårt miljörum när jag går med min återvinningspåse.

Visst var plast en bra uppfinning? Så glada vi var när den medhavda kassen byttes till en lätt plastpåse. Det går årligen åt över två miljarder engångsplastpåsar och sedan tillkommer alla andra plastprodukter. Många av dem slutar i havet. Det tar runt 400 år för en plastpåse brytas ned i naturen. Så din påse, slarvigt slängt någonstans har ett evigt liv, kanske som fel mat åt en val, fisk eller råkar kväva en fågel. Italien, Los Angeles, Togo, Kenya, Tanzania, Rwanda, Somalia, Kina, Syd Africa, Uganda och Bangladesh har förbjudit de tunna plastpåsarna. Vi ligger efter.

Seattle är sist att förbjuda plastpåsar i affärer på grund av miljöskäl.

http://www.dn.se/ekonomi/seattle-infor-forbud-mot-plastpasar

Great Pacific Garbage Patch” bara växer. Nu uppmärksammar man Östersjön. Hela Östersjön är full av skräp. Var det en nyhet? På en genomsnittlig mjukbotten ligger omkring 40 kilo papper och plast per kvadratkilometer, enligt uppskattningar från Göteborgs universitet. Omräknat till vanliga bärkassar i plast blir siffran en påse per 20 meter. Forskarna tror att plasten förgiftar Östersjöfisken när den bryts ned i vattnet.

Alan Weisman skriver i sin bok: ”The World Without Us” om den eviga plasten.  (Det är en bok man bara måste läsa!) Plast bryts till mindre och mindre beståndsdelar och till sist blir det mat för oförstående havsdjur. Det är ingen ny forskning. Larmet har gått länge sedan men ingen lyssnar. Du?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/plaster-hotar-fisken-i-ostersjon_7304803.svd

http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/8534052.stm

http://worldnews.msnbc.msn.com/_news/2012/05/09/11612593-study-plastic-in-great-pacific-garbage-patch-increases-100-fold?lite

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ostersjon-hotas-av-lackande-giftsackar_7326253.svd

Korea var oss nära …

Hade också du ett fadderbarn i Korea? 1968 var min gode vän Bert – Åke i Syd-Korea som chef för fadderbarnsverksamhet som drevs av Rädda Barnen. Jag hade ett fadderbarn och många, många andra bidrog till skolgång för barnen i det krigsskadade landet

Syd -Korea valde hjälp och kontakt. Nord-Korea smällde igen dörren.

Men före arbetet med fadderverksamhet hade Bert – Åke varit i Korea på Röda Korssjukhuset i Pusan som sjukvårdare 1952. Under Koreakriget fanns Sverige på plats med ett fältsjukhus som en del av den internationella närvaron. Detta fältsjukhus kom sedan att fungera som en utgångspunkt för utvecklingen av det koreanska sjukvårdssystemet.

1953 avslutades kriget med stilleståndsavtal, ett krig som i princip inte är avslutad med fredsförhandlingar och slutavtal.

Korea höll kontakt med Bert – Åke långt efteråt. När sociala förändringar som pension planerades hade koreanska tjänstemän brevväxling med honom. Hur var det i Sverige? Vad tyckte han om planerna? Vid Nyår kom alltid ett kort underskriven av alla arbetskamrater: till Vår käre chef och broder

Bert – Åke avled några år sedan. De soldater som fanns till hjälp i sjukhuset finns få om inga kvar i livet.

http://blog.svd.se/nordkorea/2012/06/25/i-dag-62-ar-sedan-koreakriget-inleddes/

Ta ut ungarna till fjällen

Idag föreslår DN olika organiserade aktiviteter på fjällstationer för barnfamiljer. Nog bra, men fjällen skall helst upplevas utan alltför mycket organisation och definitivt inte med en massa folk. Den som är friluftsvan kan gott ta 7 – 8 åringar med sig på några dagars vandring med tält eller i stugor. Jag gjorde en vandring med 8 åriga barnbarnet längs Kungsleden från Hemavan till Syterskalet, en lagom tur på fem dagar. Det regnade när vi började men då gick vi bara en mindre sträcka. Dan efter ställde vi tältet på en fin plats. Dag 3 gick vi till Syterskalet och tillbaka. Dag 4 mot vägen och nästa morgon till byn och lite våfflor innan bussen gick tillbaka mot Umeå.

Bild: visselpipa och kamera är bra utrustning.

Att vara helt oberoende av Internet och TV är befriande. Att stanna på plats och göra mindre turer ger en chans att studera naturen. I tältet finns tid att prata med varandra, en så sällsynt lyx nu mera. Att vandra är en väldigt billig semester. Ja, utrustning kostar men det håller ju i många år. Kanske kan man låna eller hyra?

Är man två går det säkert att göra liknande turer med även något mindre barn. Träffade en tysk familj en gång med tre barn 4 – 10 som tältat en vecka  och gjort en kort vandring varje dag. De undrade varför man aldrig såg svenska barn på fjällen.

När man planerar en tur i tält med  barnen måste den vuxne ha fjällvana själv.  Man bör tänka på att mobilen är ett osäkert kort även om de kan fungera överraskande i ödemarken. Stugorna kan ha telefoner för räddningsändamål. Och man behöver inte gå längre än att civilisationen försvinner ur sikte. Det räcker bra för vildmarkskänslan.

http://www.dn.se/resor/sverige/stora-fjallupplevelser-for-sma-ben