Etikettarkiv: mord

En om dan

Utvalda

Publicerat av

270 skjutningar med 40 döda hittills i år. Det är ungefär en om dan och en död per vecka. De knivskurna som har överlevt inte medräknade. Inte heller bomber som exploderat i våra bostadshus. De våldtagna är också många, vi ligger i topp tio.

Nyss larmade polisen i Järvaområdet att de inte längre hinner med den stora mängden mord som sker. Sedan 2018 har 17 unga män skjutits ihjäl i området. Av dem har ett mord klarats upp.

17 låter väl inte så farligt? Det är bara kriminella som rensar i egna leder? Eller så?

Lovade inte politikerna vända på varje sten när en mor med barnet på armen sköts? Jag vet inte vilka stenar de vänder. Kanske bygger de mur omkring sig?

Sjukvården är bra på att ta hand om knivhuggna och skjutna, antalet döda vore högre utan dem. Jag minns att en del läkare var i Chicago för att lära sig eftersom materialet, dvs offren, var för få i Sverige ca 20 år sedan. Idag är vårdpersonal experter.

Oacceptabelt? En till ung man avrättades på gatan torsdag kväll. Nu stämmer alla igen i kören att mord är oacceptabelt. Har vi inte hört det så många gånger från politikersidan med Statsminister i spetsen att vi vet inget radikalt kommer att hända. Låter som en inspelad mantra.

Hur blev det så här tvistar man om. Vissa hävdar bristen på fritidsgårdar, andra fattigdom, några skyller på boendestandard eller skolan, ensamma mödrar, socialtjänsten som inte arbetar förebyggande, polisen som inte skapar kontakt med varmkorv i handen. Som om de kriminella vore helt viljelösa personer, prisgivna för sitt öde.

Jag tror att Polisen sliter hårt. De är inte nog värdesatta varken med arbetsvillkor eller lön.

Det är märkligt att inte min generation blev brottslingar hela bunten för vissa av oss hade inte mat för dagen, inte nog med kläder och absolut inga fritidsgårdar. Så klart fanns det brottslighet även förr i tiden men avrättningar på gatan är nutida.

Sluta skylla på ekonomin. Svenska bidragstagare hör till grädden i Världen om vi ser på ekonomin all inklusive, skola, sjukvård mm. Fattigpensionärerna har det inte lyxigt men de skjuter inga på gatorna för det. Kriminalitet som syns är revirstyrt, impulsivt, med primitiva kränkta känslor, hierarkier och vem äger drogmarknaden och dess pengar. Inte enbart förstås, det finns många sätt att göra livet surt för ”oss vanliga”, om man kan säga så.

Helgknarkar du? Då är du en person som underhåller kriminaliteten på gatorna.

Det handlar inte bara om kriminalitet utan vilket land och Samhälle vi är på väg att bli.

Kan Samhället reda ut allt? Nej, jag tror inte det, inte med de demokratiska medel vi har. Den samhällsutvecklingen som våra politiker och även media har bidragit till i Sverige utan planering och analys kan vara så komplicerad att det inte går att förklara enkelt eller att rensa upp. Det är – kanske – redan dött fall för den Regeringen som tar över nästa höst. Det är för många komponenter som inte bidrar utan raserar i Sveriges utveckling. Att vända på utvecklingen är svårt. Det som pågår tippar över, men i vilken punkt vet vi inte.

En om dan hade förr en helt annan mening.

Kalla in militären och rensa? Nej, så gör vi inte. Det kan vara riskabelt på flera sätt. Politikerna och Regeringen fortsätter att lova vända på alla stenar.

Sverige börjar likna en bil som rostar vid vägkanten. Inte underligt att Satsministern drömmer om framtid utomlands när han i höst lämnar röran.

Ordet brott i ordmolnet har flera inlägg om kriminalitet och även några om lösningar från förr i tiden.

Ropa varg?

Publicerat av

Kriminalitet med unga inblandade har ökat rejält. I  en Stockholmskommun har ungdomsrånen  fyrdubblats de senaste åren. Så ser det ut på flera ställen i de större städerna.

Det är dyrt att vara ungdom idag, konstaterar en ansvarig hos polisen.

– Det är en förskjutning av normer. Vi kallar rånen för det nya snatteriet. Det är dyrt att vara ungdom i dag, de är ute efter vissa attribut och för att komma över dem går man längre än vad man gjort tidigare, säger Johan Andersson, lokalpolisområdeschef i Huddinge till tidningen Mitt i.

Många rånare är så unga som under 15 år.

En 17 årig pojke mördades genom oprovocerad attack med kniv av fyra unga  män/pojkar på en T banestation. Alla de fyra var kända i kriminella sammanhang, men utan någon fungerande påföljd.  Ungdomsrabatten eller att vara under 18 år kommer att påverka de fyras påföljd även denna gång. Så går den valda brottsbanan vidare.

Samhället har ropat varg lite blygsamt och tyst men inte sett att den vargen är redan här sedan flera år. Man har pratat om bristen på ungdomsgårdar, mera pengar till så kallade utsatta skolor, kanske övervakningskameror (fy), bullar och allvarsprat hos Socialtjänsten medan vi har en rånarkultur som går än längre ner i åldrarna. Och även från rån till mord.

Hur kommer de rånade barnen känna sig som vuxna? Nöjda med landets regering och utveckling? Vill de och deras föräldrar bidra till samhället med sin arbetsinsats och betala höga skatter för olika förebyggande verkningslösa åtgärder till dem som fortsätter sin kriminella karriär? De obefintliga straffen är rent av ett medgivande att det är ok råna de dumma svenskarna –  för svenskar ser ut att vara utpekad grupp för rån. Mord är inte heller farligt om du är ung nog, några månader i ett HVB hem kan  det bli. Det som pågår är liknande samtycke från de som skulle äga straff och rätt i landet, våldsmonopolet som jag inte vet vart det befinner sig nu mera. På något papper kanske. Utredning pågår nog.

Eller flyttar de misshandlade och kränkta? De välutbildade kan alltid hitta en flyktväg, doktorer, advokater, ingenjörer, IT tekniker, forna politiker…men flyttvägen brukar vara sämre för rena arbetare. Likaså för de våldtagna tjejerna, de sparkade, sönderslagna offren som inte orkar gå till skolan där deras banemän går ostraffade och hånleende kvar på samma plats.

Vad händer när offrens och deras föräldrars tålamod tar slut?

Vad händer när folkets tålamod tar slut? När de inte längre vill bli rånade, våldtagna, vara bespottade svennar? När de börjar knorra om de höga skatterna, vårdköerna, krympande rätt att säga vad man tycker? När deras mormödrar döms i rätten för att ha spridit en kritisk skrift, eller – det värsta – ha undrat över sakernas tillstånd kan vara invandrarrelaterad? När farmödrar rånas i sina hem? Är svensken så tålmodig person att den låter sig själv gå under och bara skänka sitt och sina förfäders arbete till ett rånargäng som härskar?

Desto fler lyckade brott utan straff desto fler i morgon. Klanen  växer upp nerifrån, åtta, nio, tolvåringar köar till snabba pengar genom knark och rån. De ser upp till sina hjältar, de som sitter med våldsmakten och det är inte polisen med pizzaparty.

Allt är inte invandringens fel eller resultat av invandring. Absolut inte. Felet är den svenska Regeringens oförmåga, politikermisslyckande. Vi har gott om inhemska skurkar, de gör också livet surt för folk men statistiken säger att vi svenskar är väl så laglydiga personer. (Sök på Affes statistik, strunta i BRÅ) Men ingen privat firma, förening eller familj har kunnat importera denna mängd av integrationsproblem. Bara den snälla dumma blinda Staten.

Hur känner de invandrare som går till jobbet varje dag, vars barn sliter i skolan, de som är del av samhället och får skit för sitt ursprung? De är så tysta och höjer inte sina röster mot. Den som tiger samtycker brukar man säga men det kanske är bara samma rädsla som de rånade barnens föräldrar känner?

Vet ej. De utomeuropeiska invandrare jag känner, dock ytligt, frågar hur jag mår och kanske säger de något om vädret eller jobbet och skyndar sig vidare. Det är inte läge att säga något annat.

Är inbördeskriget något som redan har börjat gro bland de hunsade? Det ser inte ut så. Man bara böjer nacken. ”Jag skulle vilja hjälpa dem”, snyftar mamman i pressen, mamman till en oerhört grymt misshandlad pojke och hon menar våldsverkare. Vi är hjärntvättade, vår Regering är hjälplös och med det går vi under, på ett eller annat sätt.

Eller – finns det andra vägar?

Bilden är om en varg som hann undan och fastnade inte i bilden. Hamra Nationalpark, besök av en varg ca 5 meter från tältet men som sagt, inte i bild. Är det inte typiskt även för läget idag? Myndigheterna får inte fatt någonting. Men vem är vargen?

Årets vansinne.

Publicerat av

016

Det är svårt att välja årets vansinne. De är så många. Från terrorattacken i Bryssel 22 mars där 33 offer dog, bilen som kördes över folket i Nice 14 juli där 84 miste livet, varav flera barn Otaliga mord, bränder, skjutningar, död och sorg, krig… Det är ändå ett mord som stannar i mitt minne fast jag inte ens kände kvinnan. Det beror på Rikspolischefen.

25 januari i år knivhögg en asylsökande man, som låtsades vara barn, ihjäl en från personalen: Alexandra Mezher. Hon arbetade på det HVB-hemmet i Mölndal som hade tagit mot detta ”barn”. Hon var 22 år. Hon arbetade ensam på natten bland alla vårdtagare, varav mördaren var en. Hon blev knivhuggen flera gånger så illa att hon förblödde ihjäl. Förövaren skadade också en yngre boende.

Efter att utländska tidningar ifrågasatte den skyldiges ålder beroende på bilder som visade otvivelaktigt en vuxen, bedömdes han om. Han var troligen äldre  än den döde Alexandra Mezher.

Hela orten var i chock. Men inte polischefen.

Man blir ju naturligtvis förtvivlad å alla inblandades vägnar naturligtvis. // Men också för den enskilde unge killen som begår en sån här förskräcklig händelse. Vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har den killen växt upp under? Vad är det för trauma han bär med sig?” Rikspolischefen vid mordet av 22-åriga Alexandra Mezher. https://www.youtube.com/watch?v=oQ-X78nMhjE

Det var så polischefen markerar sitt chefskap, sin uppfattning om människor som blir offer för våld. Familjen som förlorade en dotter vars trauma var oerhörd var inte mycket värt för polischefen.

Hur kände de poliserna sig som fick ta hand om ärendet? Borde de ha skyndat sig att förstå den skyldige och låta offret ligga? Chefen är den som anger tonen, nivån på arbetet. Är det på grund av detta arbetsklimat så många poliser lämnar yrket?

Brottet bedömdes som synnerligen grov misshandel och vållande till annans död, inte mord.  Hur många knivhugg blir mord? Straffet för Youssaf Khaliif Nuur, vuxen man från Somalia i ett boende för barn, blev rättspsykiatrisk vård och tio års utvisning. Så, han kan komma tillbaka och njuta åter av vår välvilja. Varför?

Jag kan inte förstå detta. Kanske du kan?

När man ser på nyheter eller läser media om oron i HVB hemmen med asylsökanden blir man fundersam över hur och varför vi tar mot ensamma män som säger sig vara barn för ca 2000 kronor om dagen. Flykting? Jag har svårt att se dessa personer som flyktingar. Våra grannländer är inte i krig.

Det finns miljoner flyktingar, jag ifrågasätter inte det. Hjälp på plats är det jag vill se mer av, inte lyckosökare. Jag kan förstå dem, alla vill ha det bättre, men det är inte tillräckligt skäl till mottagandet som asylsökande här.

Många ”gråter” för dessa ensamkommande unga män, men få tänker på dem som är kvar, kvinnor och barn, gamla och skadade. Vi borde nog tagit mot unga kvinnor, de som riskerar bli tvångsgifta till äldre män, nära släktingar eller bli fru nummer två, tre, fyra. Jag ser dock helst att vi tar mot kvotflyktingar från läger, en organiserad hjälp till de mest behövande. Kristna flyktingar som har lättare att integrera sig med vårt samhälle.

Dessa unga män kostar 2000+ kronor om dagen. 2000 kronor räcker för ett mål mat till 603 undernärda barn. Mat för en familj på flyktingläger en månad kostar 765 kronor, så nära tre familjer överlever på en ung mans dagpenning och vård.

Jag tror att systemet med flera unga män från många olika länder och olika kulturer boende ihop, behandlade som tonåringar oavsett ålder är helt galet. Bränder, slagsmål, i värsta fall död… Jag vill inte minska arbetsgivarens ansvar men Alexandra Mezher är offer för usel asylhantering, offer för politikers ”vara bäst och snällast” syndrom.

Någon i styrande ställning måste börja tänka till.

Detta inlägg är del 3 i årskrönikan.

Barn på självmordsuppdrag

Publicerat av

Det är vinter även i Stockholmstrakten. Ingen trevlig vinter utan det snöar småspik och blåser. Det är vinter i världen också i vinterns negativa mening.

Vad gör era tioåriga flickor nu? Det är söndag. Sitter de med Ipad? Kanske målar eller läser? Leker med sina syskon eller kompisar? Kom just hem från skridskobanan och dricker nu varm choklad?  Skickar skojiga bilder till varandra med mobilen? Hjälper föräldrar att baka, laga mat? Det finns mycket en tioåring kan göra på en helg. Att vara tio år är en charmig och lovande ålder.

I Maiduguri som finns i Nigerias norra del dog nyss 20 personer och många skadades. Det var en explosion på en marknad, nära några som sålde hönor. Hur det gick med hönorna är oväsentligt även om jag tycker att vi ska behandla djuren väl. Det var en självmordsbombare från Boko Haram som utlöste bomben. Nej, nu ljuger jag. Det var ett offer som bar bomben vilken troligen sprängdes med en fjärrutlösare. Det var en ca tioårig flicka som bar bombbält och det var inte första gången som barn sprängs och med det flera andra.

Att vara tio år var inget lovande i Boko Harams värld. Att vara tio var bara verktyg för ondska. Och sedan undrar våra makthavare varför vi har ”islamofobi”.

Kvinnor och barn är enklare att sända in, de skiljer sig inte så från omgivningen på en marknad. Vem skulle tro att en liten flicka är tvingad till att bli en mördare? Vad hade de sagt till henne? Att hennes mor skulle dö om hon inte gjorde det? Att hon kom till ett bättre ställe? Eller hade hon ens förstått vad som skulle hända? Vad är det för föräldrar som sänder sina barn till döden?

Norra Nigeria under Boko Haram måste vara helvetet på jorden.

Jag läste att kvinnorna inom Boko Haram avancerar uppåt. De lagar inte bara mat och städar, de fixar även bomber och död. Det är en märklig jämlikhet: som kvinna kan du delta i morden men glöm andra arbeten och egna livsval för övrigt.

Var finns feministerna? Sitter de i stugvärmen och funderar på hur elaka de svenska männen är? Kanske en Twitterstorm om något oväsentligt, sååå förtryckande?