Etikettarkiv: Miljö

Plast till middag?

Publicerat av

När man hamnar på sjukhus frågar de ifall man inte äter viss mat. Jag skrev en del som  fisk från Östersjön. Kanske  tyckte de att jag var för besvärlig när de kastade ut mig direkt efter operationen? Men vem vill äta fisk från det förgiftade havet?

Vi alla har närkontakt med skräp. Äter vi det till middag utan att veta det? Lite plast dör väl ingen av? Inte gifter från besprutning heller? Vi hör till sopkedjan, vill vi eller inte. Bara jag går ut så möts jag av fimpar, Mc Donalds muggar, papper, plastpåsar …. Just för plastpåsar är jag lite allergisk. Värsta skräpet är kanske fullt användbara grejer som vi slänger för de var gamla eller ur mode. Sopdykare är ett ganska nytt yrke. Brukar se de i vårt miljörum när jag går med min återvinningspåse.

Visst var plast en bra uppfinning? Så glada vi var när den medhavda kassen byttes till en lätt plastpåse. Det går årligen åt över två miljarder engångsplastpåsar och sedan tillkommer alla andra plastprodukter. Många av dem slutar i havet. Det tar runt 400 år för en plastpåse brytas ned i naturen. Så din påse, slarvigt slängt någonstans har ett evigt liv, kanske som fel mat åt en val, fisk eller råkar kväva en fågel. Italien, Los Angeles, Togo, Kenya, Tanzania, Rwanda, Somalia, Kina, Syd Africa, Uganda och Bangladesh har förbjudit de tunna plastpåsarna. Vi ligger efter.

Seattle är sist att förbjuda plastpåsar i affärer på grund av miljöskäl.

“Great Pacific Garbage Patch” bara växer. Nu uppmärksammar man Östersjön. Hela Östersjön är full av skräp. Var det en nyhet? På en genomsnittlig mjukbotten ligger omkring 40 kilo papper och plast per kvadratkilometer, enligt uppskattningar från Göteborgs universitet. Omräknat till vanliga bärkassar i plast blir siffran en påse per 20 meter. Forskarna tror att plasten förgiftar Östersjöfisken när den bryts ned i vattnet.

Alan Weisman skriver i sin bok: ”The World Without Us” om den eviga plasten.  (Det är en bok man bara måste läsa!) Plast bryts till mindre och mindre beståndsdelar och till sist blir det mat för oförstående havsdjur. Det är ingen ny forskning. Larmet har gått länge sedan men ingen lyssnar. Du?

Mat och blommor på en resa jorden runt

Publicerat av

Utan att vilja blev jag åter en miljömarodör. Det var sannerligen inte första gången, inte den sista heller. Jag köpte blommor på torget, en bukett rosor och blåklint. Rosorna var från Afrika, troligen Kenya. Jag frågade inte varifrån de kom  och såg det inte innan jag var hemma. De var mycket vackra rosor och många köpte de. De var en helt onödig lyxköp. Vissa saker är liksom OK att köpa fast de är långväga men blommor … Jag undrar vad odlaren fick?

Man trillar dit ständigt. Det är inte lätt att hålla sig till närproducerat och ens veta när det närproducerat är ett bättre val. Vad är närproducerat? Hur långt får sådan mat och sådana blommor resa? Troligen är närproducerat bara grönsaker vi odlar på vår egen trädgård eller på balkongen. Om man nu inte bor som granne till en handelsträdgård och inte äter annat än grönsaker.

Jag är speciellt allergisk för mat som åker jorden runt, alltså alla dessa bekväma fryspaket med färdigrensad, styckad, skuren vara.

Jag köpte ett paket fryst lax. I regel köper jag färskt men fiskdisken är stängd på måndagar i min närmaste affär. Enligt påsen var fisken en produkt som kommer från ett område fiskecertifierad med MSC:s miljökrav för ett välskött och uthålligt fiske. Det lät ju bra. När jag läste det finstilta hemma med förstoringsglas – det var verkligen finstilta – såg jag att fisken hade fraktats runt halva jorden för att rensas i Kina och packas i en plastförpackning. Därefter åker fisken tillbaka i frysbåtar till ett lager och så småningom kommer den miljövänliga fisken tillbaka till norden, till affären och på våra tallrikar.

Jag kommer aldrig mer köpa fryst fisk utan färsk som rensas i affären. Men vid nästa affärsrunda kommer jag säkert att köpa något jag inte vill, som har blivit en berest vara – utan att jag vet det. Att vara en medveten konsument tar oerhört med tid. Det är bara en förhoppning och inbillning, man halkar alltid dit.