Vem är rasist? Är jag rasist, undrade min patient. Det var ett tag sedan, innan Ullenhag och innan… ja, nu går jag direkt till historien. Hon var en av mina ”älsklingspatienter” som hade lyft sig själv i håret bort från gatan och missbruk. Hennes barn var nu nära 2 år och fick plats i ett daghem, själv skulle hon äntligen påbörja en utbildning. I det daghem hon hade fått plats i arbetade en kvinna klädd helt i svart, med handskar och hade nästan täckt ansikte. Dra era slutsatser själv av klädseln. Hon skulle vara kontaktperson för barnet. Barnet skrek. Och så fortsatte det trots lång inskolning. Barnet visade rädsla för den svartklädda personen. Flera av personal pratade dålig svenska.

Eftersom barnet inte trivdes med situationen och inte modern heller ville hon byta kontaktperson eller helst dagis och då kom det: är du rasist, sa personalen. Är du rasist, sa barnomsorgshandläggaren. Ska du klaga, är du rasist, sa även socialsekreteraren. Hon ringde mig i panik. Är jag rasist?  Var hon det?  Vem hade rätt, barnet, hon eller personalen? Vem skall sköta integreringen på arbetsplatsen, den vuxne eller 2 årige barnet?

En av våra avlösartjejer har bytt skola till sitt barn i höst. En del undrade om hon var rasist. Hennes barn var den sista i klassen med svenska som modersmål. Många familjer hade flyttat och/eller bytt skola när folk från andra länder ökade på bostadsområdet. Hon hade inte råd att flytta – inom hemtjänsten är lönerna inte i den klassen – så barnet fick betala förändringen med en längre skolresa. Var hon rasist? Var barnet det? Gjorde modern rätt eller fel? Eller var det hennes bostadsområde som hade blivit främmande för henne? Var inte det hennes skyldighet att se till sitt barns bästa för det är väl inte 10 åringar som skall fixa integration?

Skulle hon ha fått hjälp av Ullenhags nya satsning att bekämpa islamofobi på skolan? Knappast.

–       Jag ser framför mig att vi under de närmaste åren kommer att behöva ha särskilt fokus på just islamofobi. Det finns väldigt mycket fördomar mot islam och muslimer, där vi långsiktigt behöver ta debatten om den väldigt enkla frågan, att människor ska behandlas som människor, säger Erik Ullenhag.

Ullenhag vill fostra oss. Skall vi alla gå i terapi i Ullenhags värld? Jag avskyr dessa pekpinnar som Regeringen/politikerna sticker oss med. Vet han vad en fobi är? Kränker han inte de sjuka? Att vara fobisk är nog så jobbigt. Att se sitt bostadsområde förändras till ett främmande land är jobbigt  för den som inte hade bett om det. Är också de människor i Ullenhags satsning?

Så, är vi fobiska mot den multikulturella förändringen? Symptom på fobier innebär ofta panik och en överväldigande önskan att undkomma situationen som orsakar den fobiska reaktionen. Vill vi fly? En del vill säkert. En del gör faktiskt det. Är det fobi? Vad menar Ullenhag med islamofobi – egentligen? Har vi panik eller är det bara viss ilska när politiker påtvingar oss förändringar vi inte trodde ingick i det demokratiska konceptet? Själva klarar sig Regeringsmedlemmarna undan, de har resurser att värja sig. Vi kanske är fobiska när vi också försöker värja oss från förändringar vi upplever som negativa?  Är det fobi när vi öppnar tidningen, ser på TV eller Internet och översvämmas av krig och oroligheter med religiösa förtecken, även i Sverige? Är inte oro då ett normalt beteende? Har vi rätt att försöka behålla livet omkring oss lite svenskt, svensktalande, lite liksom det vi var vana med? Gör inte alla så? Även de som flyttar till vårt land försöker ju behålla sin kultur, sitt språk och sina vanor, även mat och kläder. Brukar politikerna inte hylla det?

Varför då inte oss?

Är vi alla fobiker i Ullenhags värld?

Kanske är det så att man är varken nazist eller islamofob eller främlingsfientlig om man tycker att muslimska seder inte är något för oss, snarare en olycklig utveckling som vi inte vill uppmuntra? Hur långt skall vår tolerans mot andra seder och religioner räcka? Eller bör de troende hålla tron i kyrkan/moskén och i hemmet och låta de världsliga reglerna gälla utanför? Skall inte integrering vara assimilering, verklig och ömsesidig och inte bara ett trevligt PK – ord som kastas fram lite här och där utan innehåll?

Rasister och fobiker är vi allihopa i Ullenhags värld. Däremot kan vi ha en och annan fördom. Ibland visar sig fördomar vara sanning, ibland borde vi skämmas rejält. Vi borde kanske rannsaka oss? Men de enda som har en rejäl chans att ändra vår uppfattning och slå hål på våra fördomar om invandrare, och speciellt muslimer, är de själva.

Idag var det FNs Internationell dag för demokrati.