Etikettarkiv: islam

“My definition of a free society is a society where it is safe to be unpopular.”

Publicerat av

Orden i rubriken är Adlai Stevensons, han var Guvernör i Illinois och FN ambassadör. Hur säkert står yttrandefriheten i världen? Hur fri är pressen eller styrs den av Regeringar, fåtal, har enda inriktning? Får vi vara impopulära, tycka avvikande, ha en egen åsikt, hur tokig den än är? World Press Freedom Index för 2014 har publicerats och den lägger Finland som landet med bäst yttrande – och pressfrihet.  Sverige är 10.  Det sämsta landet är Eritrea men många länder ligger illa till utan några positiva förändringar under åren. Andra länder, som Libyen, har ju mer eller mindre kollapsat efter undersökningen så situationen kan vara inte bara värre utan icke mätbar. Att inte kunna läsa och skriva begränsar ens yttrandefrihet och deltagande i samhället. 16 % av världens vuxna är illitterata.

De tio bästa på World Freedom Index 2014:

1 Finland, 2 Holland, 3 Norge, 4 Luxembourg, 5 Andorra, 6 Liechtenstein,          7 Danmark, 8 Island, 9 New Zealand, 10 Sweden

USA på plats 46 och Ryssland på plats 148

Och i botten:

174 Vietnam, 175 China, 176 Somalia, 177 Syrien, 178 Turkmenistan, 179 Nord Korea, 180 Eritrea

Det känns sorgligt för mig att se Vietnam på botten. Där kan en bloggare låsas in. När jag bodde i Vietnam på 70 talet sålde folk sina smycken för dollar för att kunna fly från landet. Kontrollen var total. Idag likadant? Saudiarabien halshugger och spöar de oliktänkande. Raif Badawi, bloggare och aktivist genom sin webbsida ”Free Saudi Liberals”, dömdes i maj 2014 till tio års fängelse, 1 000 piskrapp, tio års reseförbud, ca 266 600 USD i böter och ett förbud mot att framträda i media. Han är nu föreslagen till Nobels fredspris genom internet aktion.

Att misshagar islam i ord och bild kan vara livshotande. 14 februari var årsdagen av den fatwa mot Salman Rushdie som Ayatollah Khomeini i Teheran förkunnade 1989 och han slog fast att den brittiske författaren måste avrättas för sin bok ”Satansverserna”. Han hade kränkt islam. Jag tror att det var den första gången vi på allvar reagerade över att muslimska länder hade en helt annan tolerans och uppfattning om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Efter fatwan har listan över de förhatliga personerna vuxit, de vars mord belönas med pengar, innehållande en svensk, professor Lars Vilks, nu mera känd även av dem som är ointresserade av konst eller islam för den delen. Hans rondellhundar är världskända.

Alldeles nyss efter Parisattacken ropade många av oss ”jag är Charlie”, det samma har inte förärats Vilks. Terrorattacken i Paris skakade om hela västvärlden. Det följes av en Copycat i Danmark. En terrorist släckte två liv i Köpenhamn med troligt mål Lars Vilks. Vissa har gett skulden till honom, en potentiell offer. Så långt räckte vissa människors och journalisters tanke om yttrandefrihet. De undrar hur morden påverkar Lars Vilks eftersom några oskyldiga dog när någon var ute efter honom? Förtjänade han inte en kula i skallen?

– Det påverkar min uppfattning på så sätt att vi måste stoppa de här mördarna. Jag kan inte se att man kan göra något åt yttrandefriheten eller demokratin. Att vi skulle rekommendera saker som försiktigare eller förhandsgranskning, nej, yttrandefriheten är en oreserverad historia. Vad skulle det vara för slags förhandling att vidta sådana åtgärder för att annars skjuter de ihjäl oss? Lars Vilks.

Förhandsgranskning av åsikter? Bekvämt, så vi inte tycker fel igen? Kanske finns det PK typer, de som har de rätta åsikterna, som skulle välkomna sådan granskning medan andra har försvarat yttrandefrihet ändå in till döden. Demokratin är redan skral, det samhällskontrakt vi har haft med våra styrande håller på att krackelera.

Vi borde alla vara Lars Vilks, men icke. Bara rätt åsikt, bild, tanke, förening, bok, ism, människa är värt yttrandefrihet i PK Sverige, knappt några rondellhundar.

Guds Hästar och fundamentalister

Publicerat av

Hur, varför, när igen, vem näst frågar vi alla idag efter terrorn i Paris. Det är svårt för oss, uppvuxna i Norden utan större religiösa bojor och med allmän något så när objektiv skolundervisning att förstå hatet som är så starkt att man bara går in någonstans mördar en massa folk, ropar Gud är stor och inbillar sig att göra en god gärning. För det var vad som hände? Jag minns Oprah Winfrey som skakad sa i sitt program ungefär: jag visste inte att de hatade oss så. Det var efter september 11 attacken. Nu citerar jag direkt från Al Jazeera idag:

Abu Hareth al-Nezari, an senior member of Al-Qaeda in the Arabian Peninsula (AQAP), made the claim in an audio recording published online late on Friday.

”Some French were not polite with the prophets and that was the reason why a few of the believers, who loved Allah and his prophet and loved martyrdom, went to them to teach them how to behave and how to be polite with the prophets and to teach them that the freedom of expression has limits and boundaries”, al-Nezari said in the recording.

He also warned that France would not enjoy security unless it stopped what he called a ”war” on Islam.

Krig mot Islam? Är det inte ett krig mot oss? Det kriget är omöjligt att acceptera för här har vi yttrandefrihet vars gränser bestäms av lagar, religionen är en privatsak, vi har inga religiösa plikter och går inte i krig för kristendomen längre.  För att förstå terrorhandlingars syfte i Paris – eller alla de andra krig där man påstår sig kriga för rätt, ren religion – är svårt om inte omöjligt. Våld är våld, vi behöver inte förstå och förklara men jag tror att vi måste börja prata om riskerna för terrorism och  grunderna till det även här i snälla Sverige. Det räcker inte att kärleksbomba med röda hjärtan.

Vissa drar alltid det koloniala arvet men en bättre start är att sätta sig i den världsbild islamister har genom att läsa Koranen. Det är väldigt länge sedan jag läste Koranen och Bibeln för den delen så jag är ingen hjälp i diskussion om religiösa uppfattningar. Alla som diskuterar islam, muslimer och deras plats eller inte i det svenska samhället borde läsa Koranen och först därefter vara så tvärsäkra på sina uttalanden. Det kan bli en överraskning.

Däremot finns det en film alla borde se: Guds Hästar. Jag har skrivit om den filmen förut. Den förklarar mer än många analyser och är så aktuell..

Det är en film som fastnar i sinnet och skakar om, av marockanske regissören Nabil Ayouch. Filmen ”Guds Hästar” är en icke dokumentär om attacken i Casablanca maj 2003 där 33 människor och 12 självmordsbombare dog. I början är det trögt, alla skriker åt varandra, livet är fattigdom, droger, polisraider, försök att existera men sedan sker något. Huvudpersonerna finner gemenskap i en muslimsk sektion. De blir trygga i den reglerade tillvaron. Någon ser dem. Sakta byggs upp en grupp goda terrorister genom broderskap, ritualer, renhet och tro. De unga männen längtar efter något meningsfullt och spränger sig samt en skara oskyldiga – de otrogna – i tron att de gör rätt och kommer till paradiset som belöning. En film om självmordsbombarens födelse och död. Är aktuell om något!

Jag såg en annan film i går: Den Ovillige Fundamentalisten som dock står enligt mig långt ifrån Guds Hästar. Det berättar om tiden efter september 11 ur en pakistaniers ögon som får sitt liv omvärderat efter både av det amerikanskt samhälle och sig själv. En film i tiden igår när mediebruset hade avstannat.

The right to remain silent…

Publicerat av

Hur kan någon nå dit att man offrar människor så lättvindigt? Hur kan man ropa efter sin Gud samtidigt som man skjuter ihjäl någon?

16 december 2014: Taliban attackerade en skola Peshawar. Hittills 141 döda, varav 132 var barn. Bara några dagar sedan fick Malala Yousafzai Nobelpriset för sin kamp om alla barns rätt till utbildning. Hon har fått lämna Pakistan med en kula i huvudet.

Strax innan hade Sydneydramat tagit 3 liv, varav en var den muslimske gärningsmannen.

16 december i Mosul, Irak släpper ISIS en video där de halshugger 13 personer. De har en flagga som dekoration. Shahada flagga känner väl alla igen vid det här laget?

Jag vill höra en reaktion från de muslimer som lever här eller struntar vår usla press att publicera? Inga pressmeddelanden från Islamiska föreningar? Att tiga still brukar uppfattas som att man håller med. The right to remain silent… Eller är alla rädda för att uttala sig? I så fall varför? Men, ska vi klaga på andra religioner? Inte har den svenska kyrkan heller uttryck större oro och sorg för de otaliga kristna som mördas och förföljs i de muslimska länderna. Är religion den stora stötestenen mot fred?

Jag har bara frågor. Har du svar? Hur blev det så här illa på vårt gemensamma hem, jorden?

De bästa årtiondena för mänskligheten är förbi.

Publicerat av

”Gud har redan övergivit Afrika”, säger Bruce Willis i en film. Trots att det var bara en rad i en halvdan film, där Willis spelar hjälte som vanligt, stämmer det nog.  UD har en reseavrådan på grund av krig, terrorism eller oro för 26 av Afrikas länder och hela Mellanöstern. Världen är sönder. Gud har övergivit oss eller har vi övergivit Gud? Älska din nästa gäller inte längre?

Vad hände med de länder där västländerna försökte byta ut någon envåldshärskare, för demokratins skull? Det är inte alla despoter som blir utjagade och mördade. Några blir utrustade med vapen, andra accepterade med någon välformulerad kritik ibland. Det är skillnad på makt och makt, vart och vem. Kommer vi ihåg hur det började spåra ur i Syrien? Vilka stödde vem och hur? Jag tror ingen vet längre men visst ligger det någonting i kommentaren jag klippte ur någonstans:

”4 years ago we have safe and secure Syria with secular dictator like asad and now we have ruined and failed state with many many terrorist”.

Samma gäller i Libyen, nästan försvunnen ur media och nog liknar Irak en katastrof. Afghanistan är som en tickande bomb nu när väst drar sig ur. Vad gjorde vi för fel eller ligger felet i den historiska utvecklingen sedan begynnelsen?  Går det att inplantera vår demokrati i andra samhällen? Vad skiljer en terrorist från en frihetskämpe? Kan det finnas goda tyranner?

Jag såg filmen Guds Hästar häromkvällen. I början är det trögt, alla skriker åt varandra, livet är fattigdom, droger, försök att existera men sedan sker något. Huvudpersonerna finner gemenskap i en muslimsk sektion. De blir trygga i den reglerade tillvaron. Någon ser dem. Sakta byggs upp en grupp terrorister genom broderskap, ritualer och religion. De unga männen längtar efter något meningsfullt och spränger sig samt en skara oskyldiga – de otrogna – i tron att de gör rätt och kommer till paradiset som belöning. En film om självmordsbombarens födelse och död. Se den!

Tro och krig har alltid varit en oslagbar kombination. Präster välsignade soldaterna före slag, min far läste Bibeln till sina soldatkamrater när de dog av sina skador, han kunde inte lindra deras plågor på annat sätt. Han blev sjukvårdare när den riktiga sprängdes i bitar. Det finns även scener där präster välsignar bomber. Idag ropar muslimska krigare Allahu akbar. Tron har gift sig med död och förstörelse.

Aldrig mer krig sa vi alla efter andra världskriget. Bovarna skulle nedrusta. Det var hoppfullt. Jag minns att min barndom efter kriget var just hoppfull, även om vi var fattiga och hade inte ens nog med mat. Utvecklingen gick framåt, med tiden blev livet bättre även materiellt. Arbetarens barn kunde utbilda sig så långt viljan och förmågan räckte. Den medicinska vetenskapen botade sjukdomar. Vi tog oss till rymden, det var stort. Även religionen släppte sitt grepp, inte i min släkt förstås vilka var læstadianer, men de andra jag kände bad bara aftonbönen och använde kyrkan för de fem viktiga händelserna i livet: julkyrka, dop, konfirmation, bröllop och begravning. Så ser det ut i många kristna familjer idag.

Idag har flera barn noll hopp. Läget i världen är värre än på många år. Vi oroar oss för Ebola som skördar offer. Helt riktigt, det är skrämmande, men samtidigt dör, skadas och flyr flera människor från kriget i Syrien/Irak och i andra länder vars krig har fallit ur tidningssidorna. Den mänskliga miljön blir totalt raserad. Jag ska inte klaga alltför mycket på fredens religion men det ligger nära till att säga islam är inte fredlig, utan de flesta krig har något med islam att göra eller islam används som kamouflage för gangsters. Vi kristna har haft våra egna religionsproblem, korståg, strider mellan katoliker och protestanter, reformationen, inkvisition, häxbränning, missionärernas tvångsmässiga omvändelse av människor vi betraktade som något efterblivna, gräl om vilken uppfattning om Gud och uttryck av den är rätt och tillåtet, prästernas makt i samhället, mer … Men vi har vuxit ur religionens tvång och idag är kristen tro en privatsak som inte kräver speciella förmåner eller lagar, inte något vi måste tro på eller gå i krig för. Nu är det islamister som krigar, som omvänder folk, förföljer kristna och andra troende, som halshugger de otrogna med sändningar på Internet. De har moderna vapen och medietillgång. Det ger mera makt och mera förstörelse.

Är pågående krig som förs i religionens namn islams korståg? Är det sökandet efter ren tro, som islam var i början innan utveckling och vetenskap blandade sig i tron och människornas liv? En kvinna i Mosul sa att de hade fått gå tillbaka till år 632, året då Muhammed dog.

Är det ett försök att rekonstruera kalifatet, det land som 70 år efter Muhammeds död sträckte sig från Spanien till Marocko, Mellanöstern, Afghanistan och en del av Pakistan under en enda ledare? Återskapa islams guldålder? Är det en galen dröm som inte kommer att förverkligas hur man än skjuter?

Eller, är tro bara ord? Ett sätt att leka Gud? Är det bara rövargäng som härjar? De krigande är i minoritet bland muslimer, både i tanke och handling. Men varför protesterar de andra så lite? Hur reagerar våra svenska muslimer inför IS och andra terrorhandlingar? Det är väldigt tyst i media. Är de rädda? Vad händer med oss här hemma när terroristerna återvänder och finner ingen plats i samhället. Att kunna mörda är inte en merit på vår arbetsmarknad.

Kanske kommer även IS att kollapsa? Genom trötthet eller andras vapen? Andra grupper tar vid. Oron fortsätter någon annanstans. Jag undrar: kan religion bli en privatsak och fritt val – även för en muslim? Är det ens tänkbart?  Det känns inte så just nu.

Vi i Europa har kanske lärt något av vår historia? Inte riktigt, för våra fingrar är på avtryckaren i världens krig på något sätt. Men vi löser inte våra religiösa bekymmer med krig och tvång längre utan låtsas att det är för demokrati vi deltar i andras väpnade konflikter. Ofta är det billig olja vi är ute efter. Vi ropar i alla fall inte på Gud om vi skjuter.

De bästa årtiondena för mänskligheten är förbi. Det var 1990- och 2000-talen. Det är Carl Bildts bedömning. Det var optimistiska år präglade av om inte ideologiernas död så i alla fall de stora fasta maktblocken krympte. Jag håller med Bildt till fullo även om åren efter andra världskriget minns jag som mer hoppfulla.

Världen är inte hoppfull idag. Allt känns oerhört tröstlöst.

Texten på Twitterbilden: ’Twitter oh Twitter — believe me — don’t bother yourself — You can’t beat us, with Allah’s permission’