“The only road to paradise is the one to the international airport.”

Enligt UD skall vi undvika att resa till eller delar av landet: Rwanda, Afghanistan, Azerbajdzjan, Bahrain, Burkina Fazo, Centralafrikanska Republiken, Burundi, Demokratiska Rep. Kongo, Egypten, Elfenbenskusten, Eritrea, Etiopien, Filippinerna, Georgien, Guinea, Guinea- Bissau, Haiti, Indien (Jammu, Kashmir), Irak, Iran Israel (Gazagräns), Jemen, Kenya, Libyen, Libanon, Mali, Mauretanien, Niger, Nigeria, Pakistan, Palestinska områden Gaza, Ryska federationen Tjetjenien, Ingusjien, Dagestan och Nordossetien, delar av Kaukasus inkl. Elbrus, Senegal, Somalia, Sudan, Sydsudan, Syrien, Tchad, Thailand vissa delar i syd, Tunisien, Turkiet gräns mot Syrien. 

Så vad är – nästan med ett undantag – gemensamt med dessa länder? Har frågat förr men ingen kom på det eller ville inte?

Varför är det så illa i dessa länder? Varför nöjer de inte sig med ett val ibland och håller sedan mun som vi gör här hemma? Tar de politik på blodigt allvar? Är det för mycket vapen i rörelse och de ska användas? Eller pågår det islamiskt religionskrig? Det är något vi kristna klarade av länge sedan och tillät olika varianter av den kristna tron att finnas och nu är tron var och ens ensak, om man inte är en minister förstås.

Är det för enkel förklaring? Är det en oundviklig utveckling i alla länder, så även i de muslimska länderna? Hur slutar det? Hur som helst, att strypa vapentillgången kunde underlätta för fred men krig är ju lönsamt för vapentillverkarna, militären, byggbranschen, investerarna, ja, alla de som inte drabbas av krig personligen och behöver trängas i ett flyktingläger.

27sept. är det FN s Världsturismdagen

Rubrik från en libyes, artikel i economist

Pyramider från Wikimedia Commons..

Flyktingläger Hatay för syrier.

En marsmorgon och oroliga länder.

En marsmorgon länge sedan kom jag upp före soluppgången. Jag är så morgontrött så detta var ovanligt på en ledig dag. Tog då bilden av alarna, de är alar, inte ekar.

Jag skall åka utomlands i sommar och tog en titt på vad UD säger om det landet jag skall åka till. Inget. Läste vidare på listan och kom på att länder man avrådde resor till, helt eller delvis, hade vissa gemensamma nämnare. Det var oroligt i dessa länder men något annat slog mig. Titta på länderna nedan. Vad är gemensamt för de flesta av dem?

Afghanistan, Algeriet, Azerbajdzjan, Bahrain, Burkina Faso, Burundi, Centralafrikanska republiken, Dem. Rep. Kongo, Egypten, Elfenbenskusten, Etiopien, Eritrea, Filippinerna, Georgien, Guinea, Guinea- Bissau, Haiti, Indien, Irak, Iran, Israel (Gazagräns), Jemen, Kenya, Libanon, Libyen, Malaysia, Mali, Mauretanien, Niger, Nigeria, Pakistan, Palestina, delar av Federationen Ryssland, Senegal, Somalia, Sudan, Sydsudan, Syrien, Tadzjikistan, Tchad, Thailand, Turkiet nära Syriska gränsen.

Kommer du på det?

“Yes we can. A bullet a day keeps the infidel away.”

Det är svårt att undvika kulturkonflikter i ett multikulturellt samhälle. Men varför väcker de muslimska invandrarna sådana känslor som inflyttare från våra grannländer eller EU inte längre orsakar? Ja, visst kallar vi fortfarande finnar jävla finne trots att skillnaderna är ganska små mellan finnar och svenskar – om man borträknar det svåra finska språket. Det kommer dagligen invandrare från södra Europas arbetslöshetsdrabbade länder i hopp att finna något i Sverige. Dem märker vi knappt. Vi är upprörda en stund över tiggare men de flesta går bara förbi utan att ens reagera, inte förbannar vi deras länder vilka inte tar hand om sitt folk.

Muslimer däremot väcker åsikter. En kvinna i en svart klädsel eller ett barn i slöja väcker genast något. Det strider automatiskt mot kvinnors frihet fast vi inte ens vet vad frihet vore för dessa kvinnor. Muslimer kommer från länder vi inte semestrar i och inte har naturlig kontakt till, väldigt få av oss i alla fall. Vem av oss svenskar har semestrat i Iran, Irak, Afghanistan, Syrien eller Somalia? Kom det upp en hand? Deras kultur som vi snabbt kopplar ihop med skäggiga män och förtryckta svartklädda beslöjade kvinnor känns unket för oss. Deras religion – det vi tror oss veta om det – känns fanatiskt och mera hotfullt än kärleksfullt. Deras framtoning i tidningar och TV är protester, inbördeskrig, självmordsattacker, krigande grupper, skjutna skolflickor och hjälparbetare, sprängda bilar, uppeldade skolor och döda människor. Det väcker oro när en bil brinner i garaget nära oss. Vi vet genast vem skyldig är. Nu är det här, det muslimska kriget, resonerar vi och vill inte få en enda till som granne.

Är bilden rättvis? Eller är det bara de radikala högljudda muslimerna som syns och hörs i media? Vart finns de andra? Känner de förtvivlan över mediebilden? Vet inte, det är märkligt tyst. Att yttringar av konst, litteratur och kultur, som vi tar med humor, är dödligt allvar för islamister blir vi varse, inte bara när de krossar kulturminnesmärken i Afghanistan eller Mali, utan när någon i väst skriver en bok eller bara gör en enkel karikatyr. Eller försvarar det fria ordet i en radiosändning som jag gjorde en gång och blev omgående hotad till döds och fick gå under jorden.

I senaste numret av al-Qaidas engelskspråkiga tidning Inspire publiceras en dödslista där bland annat den svenske konstnären Lars Vilks finns med. Dessutom uppmanar man muslimer i väst att ägna sig åt “individuell jihad”. De på listan är inte personer som har avgörande betydelse för oss i det stora hela, inga betydande politiker eller ekonomiskt mäktiga personer utan flera knappt kända mediepersonligheter. Visste du vem Morris Svadik var? Inte att förminska betydelsen för dessa frontfigurer!! Slå upp dem!

Död eller levande på grund av brott mot Islam önskas:

Molly Norris tecknare (Everybody Draw Mohammed Day),

Ayaan Hirsi Ali

Flemming Rose, Kurt Westergaard, Carsten Luste (Jyllandsposten)

Morris Swadiq (Sadik), (inblandad i produktionen av filmen Innocence of Muslims)

Salman Rushdie,

Girt Wilders (Geert Wilders)

Lars Vilks,

Stephane Charbonnie (tecknare magasin Charlie Hebdo)

Terry Jones (präst, brände Koranen)

När får vi höra ett avståndstagande från de svenska muslimska församlingarna?

PS. Har fått in kommentarer vilka strider mot mina regler, dvs inga hot. Lägger inte ut hot. Vi har yttrandefrihet i det här landet och jag har makten över min blogg. Ni får använda er yttrandefrihet någon annanstans.

Farliga religioner?

I gamla Sovjet var Bibeln en farlig bok. I dagens Sovjet hamnar du i fängelse om du hånar kyrkan. Vinden vänder snabbt. Det gamla blir nytt och det nya gammalt. På 60 -70 talet smugglade min djupt religiöse svåger Biblar till Sovjet, Estland och Karelen även om har snart började dela ut även mat, kläder och husgeråd. Hans bilder från fattigdomen i Karelen var skrämmande. Barn kunde inte gå i skolan eftersom de saknade varma kläder och skor. Gladast var folket ändå för Bibeln. Tårarna var många när de fick den heliga boken.

Tron är en tröst när allt annat fattas.

Idag har religion en ny guldålder i Sovjet. Min svåger övergick till att renovera kyrkor. Biblar finns till salu i bokhandel.

Kristendomen är den mest hotade religionen idag. I det muslimska bältet över Mellanöster och norra Afrika lever de kristna farligt. Att sprida Guds ord kan innebära döden – om det inte är rätt Gud. På kartan http://www.open-doors.se/ ser man tydligt vilken tro som sprider sig och vilken religion som förföljs och dör ut. Där islam finns, finns inte plats för andra religioner.

Men är inte religion något vi gott kan vara utan? Kanske så, men det är inte min och din sak att avgöra. Var och en får ta ansvar för sin själ – om det nu finns – och sin tro, i vilken form det än uppenbarar sig. Att tvinga, förfölja, hota eller döda någon för ens tro hör inte till ett civiliserat samhälle.  Inte heller borde någon bedriva förföljelse eller krig mot oliktänkande. Tro bör vara ett personligt val. När vi döper barn idag har det oftast föga att göra med tro utan det är en sed från hundratals år bakåt. Att tvinga någon  att aktivt välja föräldrarnas tro är snarare ondskans verk än kärleksbudet. Att ge sitt barn ett val är en uppriktig inställning till religion. I många samhällen är religionen samhällets val, du kommer inte undan.

Nu irrade jag mig ur frågan: kristendom som är förfölj. De kristna har förföljt, hotat, mördat, bränt och föraktat andra i religionens namn. Men vi har förstått att det inte var den smarta vägen. Samhällen förändras, kyrkan likaså, ens tro till någon ovan oss minskar med teknikens framsteg och ekonomins övertag. Det är som om pengarna sakta motade ut Gud till dop, vigsel och begravning. Andra saker blev viktigare än dagliga böner. Sökan efter något mer finns ofta men det fylls inte av en osynlig Gud.

I andra länder tar man tron mer på allvar. I flera muslimska länder strider människor mot varandra fast det är samma religion med något olika tolkning. Fridens hus ”Dar-al-Islam” innebär inte frid utan krig mot varandra, det ser vi idag t ex i Afghanistan och Pakistan. Kanske är det därför invandrarfrågan är så aktuell i Sverige? Vi drar våra slutsatser och vill inte ha fler så djupt troende i Sverige när vi själva har avsagt vår tro.

En man med både svenskt och amerikanskt medborgarskap är gripen i Benghazi, Libyen. Mannen i 45 års ålder är misstänkt för att sprida kristendom i landet. När polisen slog till mot boendet där flera utländska lärare befann sig på onsdagen arresterades mannen tillsammans med andra från bland annat USA, Egypten och Sydafrika. Samtidigt beslagtogs över 40.000 böcker med kristet budskap. Att missionera i muslimska länder kan sluta med döden. Att sprida islam i Sverige möts med religionsfrihet. Kan vi se oss som goda? Eller ser vi på Islam med ringaktning i ögonen?

På Open Doors World Watch list är Afghanistan (3) och Somalia (5) och Syrien (11) bland de länder där förföljelsen av kristna är värst. De är just de tre länder varifrån inflyttning är stor mot Sverige, men är det kristna som kommer? Nej, vi prioriterar inte dem.

Libyen har legat som nr 17. Nordkorea toppar listan.

I bild: Nya Testamentet 1869 och Den Svenska Psalmboken 1836