Samtidigt som kampanjen för Tibet önskar Gott Nytt År får jag ett annat meddelande från Tibet. Den 100de självbränningen utfört av Lobsang Namgyal, 37-år, tibetans munk från Kirti Monastery där flera tidigare självbränningar har skett. Ett offer som knappt påverkar något?

Förtvivlan är total när man måste ta till så extrema uttryck. Att leva som munk och följa ett enkelt fredligt levnadssätt är inte idealet för det kinesiska styret.

Tibet är en glömd konflikt även om Dalai Lama drar fulla hus på sina resor. Många uppskattar hans fredsbudskap. Han fick Nobels fredspris 1989 för frihetsarbetet för Tibet och att ha varit konsekvent motståndare till våld. Och – hur skulle våld från Tibet mot Kina se ut? Hans pris är av annan klass än Obamas fredspris. Det kinesiska styret applåderade nog inte. Helst vill de att Dalai Lama faller i glömska och blir den siste på posten. Hans ålder är 77 och kineserna har redan bestämt att sökandet av ny Dalai Lama kommer att förhindras.

Framtiden är inte ljus för ett gammalt levnadssätt. Livet förändras, ibland med revolution, ibland med tvång eller med maktlöshet och även av fri vilja. Hur Tibetfrågan ser ut vid Dalai Lamas död är än så länge det vi brukar kalla en bra fråga.