Du är inte värt en skinkmacka – eller parkeringsplats.

Är du uppskattad på ditt arbete? Jag hörde en historia om usel uppskattning av personal. Det handlar om sjukvården, ett arbete som är livsnödvändigt, som politiker beslutar om och administratörer styr, ibland helt galet.

Nu är det snart jul. Många inom sjukvården längtar efter att fira Jul med sina närmaste men sjukvården fungerar året runt varje minut. En del måste arbeta. Var man ledig förra julen är det självklart att arbeta denna.

Tidigare jular hade personalen på det stora sjukhuset X bjudits på julgröt och en skinkmacka.  I år var det för dyrt. Pengarna räckte till gröt. Då kom någon i beslutande position på en strålande idé. Personalen tar med sig bröd, skinka, ost och annat, så det blir ett knytkalas, ursäkta knytlunch. Landstinget står för gröten.

Det föll förstås. Ingen hade vare sig lust eller tid att ordna sådant på sin lunch.

Nej, personalen var inte värda en skinkmacka. Vi är tillbaka till fattigstugan med gröt.

Hörde en till dumhet. Är du en  specialistläkare som har bakjour på natten och bor nära sjukhuset ger du råd per telefon men ibland måste du åka till jobbet, sjukhuset alltså, eftersom patientens situation var sådan att en specialist krävdes på plats. Då åker du dit med din bil och behöver helst parkera den nära på Akuten. Du tänker att det finns parkering gratis för sådana ändamål. Inte. Du får  betala parkeringen. Nu vet du inte än hur länge åtgärden tar. Kanske blir du kvar till morgon och har du inte betalt tillräckligt lång tid får du böter. Ja, lapplisor är flitiga även på natten.

Men, om du anses ha räddat liv får du parkera gratis. Hur bedömer man det i förväg? Ja, någon behörig bedömer det efteråt om du påstår dig ha räddat ett liv och förtjänar din parkeringsavgift. Kanske får du pengarna tillbaka. Dessutom är det inte alltid bakjouren som räddar liv utan det kan vara ambulanspersonalen och sedan de som arbetar den natten på Akuten. Strokebehandling till ex. anses inte att ha räddat liv.

Vem kom på något så krångligt? Och rent av idiotiskt.

Ja, byråkrater måste ju också tjäna sin lön.

En historia till. Patienter skickas ibland runt i Sverige helt enkelt för att vissa specialbehandlingar finns bara på ett enda sjukhus i Sverige. De har specialiserat sig på en avancerad åtgärd, anskaffat dyr utrustning, utbildat sin personal och sedan erbjuds behandlingen till hela landet. Det är inte lönt att ha allt på varje ställe, det finns inte heller specialister som kan. Sverige är litet land. En av dessa dyra men  effektiva specialbehandlingar finns på sjukhus X.

Men sjukhuset  X går på förlust just nu ang. den fina behandlingen. De kan inte fakturera allt för någon del saknar en kod. Vilka andra saker får du gratis för varan saknar kod?

Läkarsekreterare som kan sitt jobb är också ett försvunnet släkte. Likaså är det brist på sjuksköterskor. Någon av de sista checkar in kanske just din väska på flygplatsen när du åker på din julresa. Ett arbete med bättre lön och bättre arbetstider. Vilken service för din väska. Kollapsar du där i trängsel är då hjälpen nära.

Bli nu inte sjuk under Julen.

Gå inte ut utan dubbar om det är halt. Försök ge sjukvårdens folk en lite lugnare Jul.

Allt är inte läkarnas och sjuksystrarnas fel om du inte får vård på rätt nivå exakt när du drullar in. Eller doktorn inte hittar en ledig säng för dig utan du får studera korridorlivet. Administratörer har mer makt över vården än de som utför vårdinsatserna. Politiker? Tja, de vet för lite om hur sjukvården fungerar om de inte har en lämplig utbildning och har arbetat på en sjukvårdsinrättning i flera år. Att ha studerat det under besök eller inifrån som  en patient under någon tid räcker inte.

Hur många  av våra ministrar har en utbildning och erfarenhet om det område de styr över? Glöm det. Överkurs.

Grötbilden: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Riisipuuro.jpg

Gör en Svantesson – jämför!

Gröt till middag. Här kommer ett recept:

Havregryn, gärna den med quinoa, hur mycket beror på hungergraden.
Vatten enl havregrynsmängden
1 tsk chiafrön
1 – 2 msk mandelmjöl
Blåbär 1 dl
Hallon ½ dl
(Alternativt 1 äpple och 2 fikon i bitar)
1 tsk olja eller klick smör
lite salt
Kokas med låg värme under lock, Rör några gånger. Bären ska än hålla ihop.
Serveras med honung och mjölk

Nej, nu blev det ju helt fel. Inte ska vi ha så många ingredienser. Inflation måste ner. Även en grötätare skall hjälpa till. Så stryk allt annat än vatten och havregryn. Se till att köpa de billigaste grynen.

Finansminister Svantesson uppmanar privatpersoner att öka trycket på företagen genom att jämföra priser och välja de billigaste alternativen.

Man kan fundera på varför en matkasse i Sverige ökat med 20 procent det senaste året, men inte i de övriga nordiska länderna, säger hon och uppmanar privatpersoner att öka trycket på företagen genom att jämföra priser och välja de billigaste alternativen.
Som konsument får man också jämföra, var ska man handla? Finns det handlare eller butiker som höjer i onödan?

Gör en Svantesson. Ta en promenad till alla affärer du har inom en mil och jämför så du gör det smartaste havregrynsköpet.

Jämföra priser? Så talar en storstadsmänniska med otaliga affärer i närheten.

Har du bara en affär inom räckhåll? Vilken svår sits du ligger i. Men ta nu inte bilen det är dyrt och inte miljövänligt. En cykel kanske kan hjälpa dig att ta en jämförelserunda. Fast nu är det snö och under den ishalka på många områden. Benbrott är dyrt för samhället.
Du kan förstås försöka pruta och gräla med personalen i affären tills de kastar ut dig.
För, det är inte personalen som höjde priserna, höjdarna sitter högre upp, kanske till och med utomlands.

Har Svantesson blivit en konsumentrådgivare? Är det inte hennes och Regeringens sak att hålla koll på ekonomin, ha skatterna och elpriserna så låga att folk har råd att äta? Inte kan det vara mitt jobb, en gammal pensionär med usel pension, att försöka styra livsmedelsindustrin? Jag håller visst koll och utesluter mat jag inte har råd med. När åt jag hel nötkött sist? De där fina ostarna? Var nog en vecka före julen då vi hade en familjemiddag. Tomater är lyxvara, åt en halv igår, den andra halvan idag. Ok, det var en större tomat, kilopris 67kr.

Riksbankschefen Erik Thedéen har också läxat upp konsumenterna.

Vår förhoppning är att hushållen i någon mening blir tuffare förhandlare. Att de inte accepterar de högsta priserna utan går till dem som erbjuder lite lägre priser.

Om alla köper det billigaste finns inte det billigaste snart. De priserna går upp.

Nu undrar jag hur många människor med arbete, vanligen 8 timmar om dagen plus resa har möjlighet att ränna runt och jämföra priser eller använda sin tid till Internetsökningar i stället sina barn med mera? Jag tror att de flesta familjer är medvetna om behovet att jämföra priser för större köp men att springa runt för de billigaste grynen eller tomater är idiotiskt. Den tiden har bara de som inte arbetar. Gjorde en koll förra veckan per Internet i tre närmaste affärer och det skulle bli en tia i vinst om jag rände runt. Och en av affärer var fem kilometer bort. Skulle jag bära mjölk hem fem kilometer och vinna 50 öre per liter?

Inte. Köptrohet kan också ge fördelar. Några sa lite föraktfullt ett år sedan att pensionärsrabatt 5% var ingenting, men nu befolkar de affären på pensionärsdagen.

Något jag som lägenhetsboende har avundats är de stora gräsmattorna villaägarna har. Jag har undrat: varför odlar de ingenting. Inte ens en rad potatis, bara gräs. Kan det bli annorlunda nu när matpriserna är så höga att de drabbar alla. Potatis, tomater, squash, sallad…

Vi är inte ensamma. Läget för britterna – de vanliga arbetarna – är också skit. ”Om vi värdesatte våra inhemska produkter mer skulle många äta rovor nu i stället för att tänka på sallad och tomater”, sade miljöminister Thérèse Coffey under en parlamentsdebatt.

Äta rovor blev en ny äta kakor. Dock beskylldes Marie Antoinette i onödan, hon sa aldrig så, men Coffrey är nu för evigt en ny representant för förakt mot folket. En rova.

Under de senaste veckorna har grönsakshyllorna gapat tomma i allt fler brittiska mataffärer och många av de stora matvarukedjorna har infört ransonering för kunderna. Ingen hamstring. Det är inte fel att äta säsongbetonat men inte ens rovor odlas på vinter.

Nu mera produceras grönt över året – ifall strömmen räcker. Matproduktion finns ofta i de sydligare länderna eller ändå längre bort. I Sverige är vi knappt självförsörjande i något, bara i spannmål, socker och morötter. Så, ät morötter och gröt! Någon tomatodlare gav nyss upp. Elpriser var boven. Jag misstänker att vi inte har sett slutet än i prishöjningar.

Har du någon suverän spartips om mat? Själv börjar jag känna som om vi vore på väg till efterkrigstiden i Finland. Då var det ransonering. Idag ransonerar vi själva.

PS. Priserna har höjts i alla nordiska länder men Sverige toppar höjningarna.

Bilder: en billig lunch, soppa från pulver. En kaka i Rom hade inte bild på en rova.