TV4:s program Kalla fakta berättade om hur en islamsk friskola i Vällingby delade upp eleverna efter kön när de skulle åka från sina hem i Tensta och Rinkeby till och från skolan. Flickorna hänvisades att sitta i den bakre delen av bussen och gå genom bakdörren, medan pojkarna fick gå och sitta längst fram. Många var upprörda. Men det var förgäves. Att dela barn enligt kön i bussen är OK.
När det gäller bussturerna kan vi inte se att det är en överträdelse, säger DO. Det är alltså inte diskriminerande om du hänvisas till en speciell plats i bussen på grund av ditt kön.
Det kan vara tveksamt på idrottslektioner säger DO men om jag minns rätt har skolan fått tillstånd till det. Att dela elever i bön är helt rätt, det har DO inte tagit upp. Att ha bön och könsseparerade rum för det i skolan är tydligen tillåtet när det gäller islam, inte kristna. Kristna får inte be i skollokaler.
Någon jurist undrade om det inte var olagligt att ha en kvinnofestival, inga män alltså, för att undvika sexuella övergrepp. Fel, fel, dubbelfel.
Så, hur mycket och på vilka ställen skall vi ha könsuppdelning? I vanliga bussar också? Om någon man kräver att jag ska flytta på mig så jag inte stör hans sinnesro måste jag då finna mig i det? Kan DO anse att det är rimligt på grund av någons religion? Kvinnovagnar i tåg? Kvinnor längst bak i flyget? Separerade på Riksdag och konferenser?
Diskriminering och separation sprider sig med små, små nästan osynliga steg. Flickor har uppmanats att använda långbyxor på idrotts läger i stället idrottskläder så de inte förvillar muslimska män med sina shorts. Skall vi börja med klädkoder på grund av en medeltida samhällsordning? Är vi ett demokratiskt land med lång kristen bakgrund eller spelplan för nya förtryckande regler?
Besviken, förbannad, orolig. Det är stämningsläget idag. Inga Rosa Parks moment för de muslimska flickorna inte. Det finns ett talesätt: ger man fan lillfingret tar den hela handen. Det känns just nu att DO blev slukad. Jag tror att de flesta svenskar trodde sig få ett annat utslag. Uppdraget att försvåra diskriminering och försvara allas lika värde kommer sakteligen att självdö.
20/6 var den internationella flyktingdagen. UNHCR har skickat ut en vacker och kuslig broschyr för att tigga mer pengar från oss. 60 miljoner människor är på flykt i världen – säkert räknad i underkant för inga miljöflyktingar ser ut att vara med utan bara flykt orsakad av terrorgäng, politisk och religiöst våld. Det är den största flyktingströmmen sedan andra världskriget. Antalet motsvarar hela Italiens befolkning. Världen är i katastrofläge.
Flera muslimska länder med pågående krig/terrorverksamhet som Syrien, Irak och Nigeria får hjälp från UNHCR för att överleva. Det finns andra länder där UNHCR inte kan bedriva någon aktivitet alls som Libyen, landet vi var med och satte i kaos. Ukraina, kramad alltför hårt av den ryska björnen, har nu 1,1 milj. flyktingar inom landet och 650 000 i grannländer. Vintras fick de hjälp med varma kläder. Detta är bara några exempel av länder vilka behöver hjälp eftersom krig och terror har slagit sönder landet och möjligheten att försörja sig.
USA har haft sina fingrar i flera krisländer och nu försöker den tidigare utrikesministern som varit med och orsakat kaos bland annat i Libyen bli president. Undrar vad fru Clinton kan åstadkomma nästa gång – om hon får makten? Det blir en rysare. Det finns dock många spelare i krigsspelet. Vapentillverkarna har guldår. Putin skall satsa mer på krigsmateriel, andra kommer att följa efter
Sverige är en humanitär stormakt som tar mot ett stort antal flyktingar årligen i jämförelse med andra i EU, dock utan fungerande integration. Flyktingar har blivit en industri öppen för smarta lyckosökare och bedragare. Flyktingmottagning här hemma gör folk till miljonärer men integration uteblir. Vårt samhälle förändras och det ser inte ut att vi utvecklas till något bättre.
Jag vill ha en plan och en siffra, ett tak, en kvot, alltså beslut om volymen för flyktingmottagande. Hur många skall vi ta mot de närmaste fem åren? Och när antalet är bestämt så börjar byggandet och planering för att kunna ta mot dessa människor på ett bra sätt. Det innebär inte Kaplanslum eller tillfälliga boenden på en camping eller gamla nedlagda vårdhem, utan riktiga bostäder, infrastruktur, två Gävle behövs just nu, svenskundervisning, lärare, yrkesutbildning, sjukvård, hälsokontroll, arbetsplatser … man kan inte släppa in hundratusen behövande människor per år och sedan deras anhöriga och tro att marknaden med Bert Karlsson i spetsen löser det. AF? Låt mig skratta.
Har vi råd med detta utan att skatten kryper upp mot 65 % vilket någon miljöpartist tyckte var en lämplig gräns? 65 %! Jag hör redan hur väsklocken smäller. Staten skall inte råna oss för att vara god utåt. Den som vill kan alltid bidra mer till UNHCR eller annan lämplig organisation. Eller kanske göra något själv som en bekant, SÄPO kille, brunnsborrare från början, sålde rubbet och åkte till Afrika och började borra eller en annan som åkte med tiotal trampsymaskiner och startade en systuga.(Bilden är från Wikimedia och är inte den systugan) Jag har bara jobbat på en svindyr biståndsprojekt så jag kan inte skryta.
Det finns andra frågor än volymen som bör diskuteras. Hur väljer vi de som skall bosätta sig i Sverige? Får vi välja och prioritera till ex kristna i framför muslimer? Borde inte Saudiarabien hjälpa sina trosfränder i stället att bygga en mur på gränsen? Får vi ställa krav så anpassning underlättas, som att alla skall gå på svenskundervisning? Bör invandrare assimileras eller vi integreras eller kommer vi att leva i parallellsamhällen? Idag har vi segregerade områden där språket är inte svenska och andra regler, även ”lagar” än de svenska styr. Hur skall mottagning ske utan fantasibelopp? Ensamkommande ”barn” kostar snart som försvaret läste jag någonstans. Om så, är någonting galet. Skall det finnas krav som att kunna svenska för att få medborgarskap? Bör man försörja sig själv även om jobbet inte var vad man drömde om? Det sistnämnda gäller nog en del svenskar också.
Eller ska vi låta vårt sociala omhändertagande och skattefinansierade ersättningar, det vi har byggt upp under årtionden, bara rasa sakta på grund av brist på medel? Det är också ett val.
SD slår nya rekord. De flåsar i hälarna på S och M i senaste Sentiomätning. Kanske är SD redan det största partiet för folk är tyst om sin åsikt? Smygrasister, ni vet. Är inte det en larmklocka om att Regeringen – varken den nuvarande eller föregående – inte har tagit folkets frågor på allvar? Invandring är den viktigaste frågan idag, till och med viktigare än skolan. (Jag tror att vi nästan har gett upp med skolan. Även Vietnam slog oss rejält i senaste PISA för 15 åringar i matte.) Svensk politik är blockerad av invandring, islam och vänstermedian, det manifesterades med DÖ.
Vad händer om SD blir största partiet i ett val? En ny politisk DÖ med nytt dödläge? Ny, större sandlåda?
När och vem säger: Vi måste ta itu med invandringsfrågan och vara tydliga. Hur många får komma in och vad det får kosta och hur en integration sker, för, det är vad folket önskar ha beslut om. Vi skall ta vår del av världens behov men det får inte leda till att landet Sverige splittras och går mentalt och ekonomiskt under. Det mobbas alldeles tillräckligt oliktänkande redan nu, vi måste sluta med det och lyssna på oron i stället.
Det handlar inte om att vi tycker illa om andra människor. Det handlar om att vi vill ha bättre planering. Vi vill behålla det som är bra i Sverige.
Vill vi öppna gränsen helt och avskaffa nationen Sverige bör det gå med den vanliga vägen, ändring i Grundlagen genom Riksdagsbeslut och två val.
Skräddare i Tchad foto av Mark Knobil, Pittsburg, USA, 2005, Wikimedia
