Etikettarkiv: barn

Deltid, världens största kvinnofälla, smaka på det, deltidsjobbare!

Publicerat av

Vad är en kvinnofälla? I debatten är det i regel något som hindrar kvinnan att arbeta heltid, göra karriär och tjäna massor av pengar samt få en fet pension. Detta något är alltid barnen, aldrig viljan eller förmågan. En PK kvinnans högsta önskemål i livet är karriär, utöver förstås att synas i media och prata om sin framgång. Deltid, världens största kvinnofälla, smaka på det, deltidsjobbare!

Mansfälla hör man sällan pratas om men det lär väl vara för mycket arbete, för fet lön och stor tidig pension eller … Vad är barnfällan? Kanske föräldrar som inte har tid och ork att ta hand om barnen?

Är livets mål och mening att lönearbeta och göra karriär? I de flesta arbeten lyser karriären med sin frånvaro, speciellt i de kvinnodominerade yrkena. En undersköterska – Sveriges vanligaste yrke -, barnsköterska, sjuksköterska, kassabiträde, vårdbiträde m fl avancerar vanligen högst till gruppansvarig och får några kronor med i lön.  Inte underligt om den lågbetalda LO kvinnan föredrar att inte göra denna karriär utan väljer att vara hemma med sina små barn och låter den bättre betalda mannen, kanske LO arbetare, jobba. ”Jag är barnsköterska och ska lämna mina barn i dagis för att arbeta på ett annat dagis, så jag är hemma och tar några nattpass på servicehuset i stället,” sa en bekant. Var det ett olämpligt val? Ja, enligt PK feministerna.

Bara kvinnor föder barn. De är gravida i 9 månader. De är inte helt kroppsligen återställda direkt efter förlossningen. De flesta mammor ammar, någon tid i alla fall. Vill åter påminna om graviditeten som den närmaste relationen vi någonsin kommer att ha, vi har delat kropp med en annan människa. Att vara gravid och få barn påverkar både kropp och själ. Det är inget man hastigt förändrar genom jämlik exakt fördelning av föräldrapenningdagar.  Som f.d. kurator för gravida och småbarnsföräldrar tyckte jag mig se att mamman var klart mer påverkad av graviditet och spädbarnsvård än pappan. Detta skall inte på något sätt förminska pappans del, den är lika behövlig men på annat sätt. (Låt oss inte blanda i denna diskussion män som tar mammans traditionella ansvar redan från förlossningen, de är undantag.)

Det enda sättet att män och kvinnor blir jämställda till millimeterrättvisa är att männen föder vartannat barn, helst den första i familjen. Han skall också amma. Skyll inte på naturen, det måste gå att fixa. Eller sluta hacka på kvinnorna för att de tar alltjämt mer hand om de små barnen än männen. Det finns naturliga skillnader mellan könen. Vad blir det av oss om vi helt förnekar våra biologiska skillnader, vår vilja att tillhöra en familj och släkt och göra allt det obetalda och obetalbara arbete, annat än lönearbete? Det blir oerhört fattigt liv. Om kvinnor väljer frivilligt att arbeta deltid en tid för att hinna göra allt det andra, låt det vara deras val och sluta tvinga på dem offerrollen. Borde inte männen också krympa arbetstiden ett tag för barnens skull och hamna i deltidsfällan?

Många av oss arbetar 40 – 45 år eller mer. Det måste vara tillräckligt. Det måste bli några år även för barnen – eller något helt ickeproduktivt –  utan att PK maffian ständigt hackar på mammorna. Varje sak har sin tid. Deltid, världens största kvinnofälla? Finns det verkligen inget värre eller är PK feministerna helt blinda?

Sköta barn och koka kaffe blir ingen sjuk av

Publicerat av

Du som är hårdför feminist skall sluta läsa här för du kan uppfatta att jag vill få kvinnorna tillbaka till spisen. Så är det inte. Jag skulle vilja ha lite balans i våra liv. Tid att både vara mor och tid att arbeta, ha hobbyes och vara lycklig, glad och vacker – fast kanske inte allt samtidigt.

Att bli mor och följderna av det har förändrat sig radikalt sedan när jag fick barn på 60-70 talet – eller kanske inte. Det uttrycks bara på annat sätt. De höga sjukskrivningstalen kan vara ett.  På min tid var BB tid en självklarhet och där skulle man stanna tills barnet började nå födelsevikten och matningen av barnet kommit i gång och man själv mådde bra, d v s 5 – 7 dagar. Det var liksom solklart att en förlossning var ansträngande och omtumlande förändring för en kvinna. Vi längtade förstås hem. Fadern var med i mindre grad, det var inte hans fysiska upplevelse. 

Idag är graviditet enkelt och normalt och garanterat inte en sjukskrivningsorsak. Förlossningen ska helst ske snabbt och utan problem, det finns ju smärtlindring idag. Den nyförlösta skall sedan inte belasta sjukvården. Det har funnits idiotförslag som att pappor ska få mat och sova över. Ja, mor och barn går ju hem efter 6 timmar. Nu larmar man om bristningar hos kvinnor och oupptäckta hjärtfel hos barnen. Kan det bero på systemet ”sent in – snabbt ut”?

Det är hedersamt idag att vara far och ta hand om spädbarn, men att vara mor är komplicerat och skall helst klaras av snabbt utan besvär för sjukvården, arbetslivet och samhället för att inte prata om pension. En vän till mig som sett utvecklingen under en lång tid tyckte det var fint att man uppmuntrade män att vara hemma med sina barn. Kanske kunde vi bli så modiga med tiden att vi uppmuntrar även mammor till det.

Förr i tiden var det naturligt för en mor att vara hemma ett tag och ta hand om det lilla barnet. Vi var mammor i första hand. Ja, många av oss studerade eller hade deltidsarbete och andra heltidsarbetade och hade barnflicka eller annan barntillsyn. Själv var jag dagmamma åt barn med speciella behov och studerade i universitet.  Daghem var inte allmänt men det fanns många typer av barnaktiviteter som musikskola, balett, konstskola och mulle. Vi var inte helt insnöade, de kvinnor jag kände var alla aktiva utanför hemmet på något sätt. Det fanns pappor som delade vården av barnen, tog ledigt utan lön eller inbesparad semester/övertider medan kvinnan arbetade men jämlik antal dagar hemma med en baby var för radikal tanke.

Och vi var sällan sjuka eller det märktes ju inte.

Många av oss mammor gick till arbete först när det var lämpligt för barnen eller när ekonomin skrek om tillskott. I daghemmet nära mig fanns nästan bara barn till ensamma mammor. Det gick utmärkt att klara sig med en lön. Behoven var inte oändliga som nu. Många skulle behöva tre löner idag för att gå runt, det visar svenskarna skuldsättning och inköp.

Jag vill inte påstå att det var jämlikt med dagens mått mätt men vi – män och kvinnor – var nog lika värda. I varje fall hörde jag aldrig annat. Med tiden blev vi kvinnor också yrkesarbetande med nyckelbarn och ekonomin tillät en utlandsresa, bil och TV, kanske en sommarstuga eller en större lägenhet.

Idag är det liksom defekt att vara flicka, kvinna och mor. Biologin skall helst inte finnas. Rosa är en farlig färg och mammaövningar med dockor förtryckande. BB tid är bortrationaliserat, amningsfrekvensen går ner, karriär och pensionspoäng ses viktigare än barn. Jag vågar nog påstå efter långt arbete som kurator åt gravida och spädbarnsfamiljer att biologin är oerhört påträngande och att kvinnor är närmare sina späda barn än männen. Att vara gravid är den närmaste relationen vi någonsin kommer att ha. Vi har delat kropp med en annan människa. Det svider att inte hinna vara mamma. (Det kanske svider att inte hinna vara pappa också men det här inlägget handlar om kvinnor.) Kropp och själ hänger ihop. Hur får man nog av stressen och blir trött? Kvinnor vill mer än de förmår. Arbetet är kanske inte alls den inspirerande platsen som ger stimulans utan bara slit. De flesta är inte mediefolk eller chefer utan undersköterskor och affärsbiträden. Det är kämpigt för alla att släpa ungarna till dagis tidigt på morgonen, missa en del av deras utveckling, ha dem i en stor grupp kanske alltför många timmar som ökar det dåliga samvetet.

Det var inte daghem man födde barnen till.

Många kvinnor trivs med att pyssla om hemmet. Säg vad ni vill men få män hänger upp nya gardiner, köper barnkläder och husgeråd och planerar veckomaten. Jakten på kvinnor är omfattande. De skall göra så mycket och vara jämlika med betoning på lika, speciellt när barnen är små. (Jakten på män finns också men de tycks klara sig bättre – utåt sett).  Att bli sjuk eller bara kraftlös en dag är snarare normalt och mänskligt. Det är kanske inte sjukt men en sjukskrivning ger  rätten att bara vara hemma. Kvinnors biologi kan också ha sin del i saken?

Det är inte OK att vara ”sjuk” för att pyssla hemma, men … det kanske är livet i sig som är sjukt? Vår städerska på jobbet var ”sjuk” regelbundet. Vi anmälde inte henne. Hon tog hela ansvaret hemma med flera barn medan mannen tog bara ansvar för sitt deltidsarbete. Vi borde ha anmält mannen till – ja vart då? Men är hon ett allmänt fenomen? Svenska kvinnor i gruppen 30 till 39 år är mer än dubbelt så mycket sjukskrivna som männen i samma åldrar så mammor med barn födda 2005 skall nu specialgranskas. Vilka kvinnor och vilka sjukdomar  handlar det om? Dagissnuvor? ”Kvinnliga” problem? Täta graviditeter? Män som inte tar sin del av hemmet? Lågutbildade eller välutbildade? Ensamma mödrar?   Kanske ger undersökningen även svar varför män inte är sjuka i samma grad?

Jag tror att det vänder så sakteligen. Det här är kanske sista sucken i att försöka vara mer mamma och ta hand om barn och hem? Såg i TV nyheter att några mammor klagade varför de inte fick ha sina barn i dagis när de var lediga från arbetet. De behövde tiden för sig själva. I min lokaltidning är det en ständig gnäll över att inte få ha barnen i dagis mer än 15 timmar när man är föräldraledig för ett nytt barn. I Frankrike tas orden mor och far ur offentliga handlingar. Det kan vara kränkande! Det kanske närmar sig en tid då kvinnor lägger av att leva som kvinnor och mödrar, blir lika männen, existerar för en karriär med få sjukdagar och höga pensionspoäng, medan barnafödandet sköts av kvinnor som kommer från andra länder och inte än har förkastat det traditionella och den biologiska bestämning som ändå kvinnor har – att föda barn och bli mor.

Att vara både mor och ha yrkesarbete – det borde gå att förverkliga. Med vår livslängd hinner vi både arbeta och vara mammor och förstås pappor. Samhällets värde bestäms av hur vi tar hand om de svagaste – i detta fall barnen och hur vi förhåller oss till varandra. Ja, det bestäms också hur och om vi har demokrati men det är en annan mindre glad historia.

Kan vi gå till skogen med barnen utan en politiker i släptåg?

Publicerat av

Vi blir alltmer ovana vid att vistas i naturen, och förstår inte hur vi ska bete oss där. Det är hög tid att politikerna agerar för att kommande generationer ska komma ut i skog och mark, menar biogeovetaren Ulf Lovén idag på DN.

Detta beror på urbaniseringen. Fler bor i städerna och vistas allt mindre i naturen. Då vet man inte heller hur man skall uppföra sig där. Han tar som exempel människor utan karta på fjällen eller andra tokigheter.

Ja, jag har alltid två kartor med mig och ibland har de kartlösa fått den ena. Att ge mat till behövande eller plåster är också vanligt. I ödemarken ser man många tokigheter. (Kanske var inte heller jag så smart och välutrustad i början men nu … behöver du tips för din fjällvandring hör bara av dig.)

Skolan måste ta en mer aktiv roll för att barn, framför allt på mellan- och högstadiet, ska få en chans att skaffa sig genuina naturupplevelser, tycker Ulf. Tanken kan vara god men har inte skolan redan problem att klara av sina grunduppdrag? Ryms det mera program till dagens skola?

Barnen kan inte bara samla kottar bakom skolan, säger han. Håller helt med honom. Men han vill att politikerna tar sig an frågan och skolan gör något mer. Politikerna och skolan?

Alltid ropar vi efter politiker som ska lösa livets problem för oss. Vart finns föräldrarna? Vart finns mor – och farföräldrarna? Är detta inte ett uppdrag för oss äldre som än vet något om naturen och kanske har plockat bär och svamp eller spillved eller känner igen de vanligaste fåglarna och träden? Kan vi inte längre gå i skogen finns Fältbiologer och andra organisationer till hjälp. Skolan och läger låter inte dumt men det är föräldrarna som är förebilder för barnen.  Föräldrar och vi mor- farföräldrar får anstränga oss och ta ut ungarna i stället till shoppingcenter. Att ta barnbarnen ut till skogen är ett utmärkt uppdrag för oss äldre.

Något måste vi klara själva utan politiker.

Ta till vapen eller ord?

Publicerat av

En skolflicka, 14 åriga Malala Yousafzai i Pakistan är skjuten vid skolbussen av talibaner. Hennes brott var att hon gick i skolan och hade bloggat om livet på sin hembygd. Hon får stå idag 11/10 – alla flickors dag – som symbol för flickors rätt att gå i skolan och välja sitt liv. Hennes tillstånd är kritiskt. Talibanerna hotar att avrätta henne så fort de kommer åt flickan.

I åratals har västvärlden försökt vinna över talibanerna med vapen. Det gick inte. En skolflicka har använt andra medel – orden. Det kan kosta hennes liv. Men hon är en inspiration och modell för oss alla, nu och lång tid framåt, i sin kamp mot diskriminering av flickor. Hon har gjort mer med ord än många med vapen.

Lär en kvinna att läsa då lär du hela familjen sägs det. Att läsa leder till mycket, ett arbete, bättre hälsa, barn som får hjälp med läxor, självständighet och mod att välja sitt liv.

I flera länder – speciellt de muslimska – är flickorna mindre värda än pojkarna både i princip och praktik. Många flickor får inte gå i skolan. De gifts bort i tidig ålder och får barn innan deras kropp och psyke klarar av det. Som modell har vissa länder även sin profet Muhammed som gifte sig med ett barn. I Egypten pratas det om att giftasåldern för flickor kan vara så låg som 9 år (den åldern då profetens äktenskap fullbordades) vilket skulle innebära inte bara tillbakagång för flickors rättigheter utan rasera deras möjligheter till eget liv. En annan fråga som alltid dyker upp i valtider är abort. I Spanien försöker man förbjuda abort och i USA är den kristna högern på frammarsch i abortfrågan. (Jag tycker den svenska abortlagstiftningen är bra. Ingen tvingas till att göra abort men den som behöver kan göra det, men gränsen borde sänkas eftersom den tangerar livsduglighet.)

Kvinnors liv, sexualitet och underliv är tung stoff för många politiker, talibaner och konservativa muslimer att inte förglömma. Oftast män.

Vi är inte så perfekta här hemma heller. Så fort vi pratar om kvinnofrågor i Sverige framstår kvinnor som objekt och offer. Hon måste rättas till. Kvinnor/flickor är inte kloka nog att välja själv och välja rätt. Vi alla minns väl de ”rosa” debatterna eller den löjliga Legofrågan? Vid sidan om detta ”rättande” framställer man ofta männen som skuldtyngda. Att de biologiska skillnaderna skall utplånas, i stället att ses som värdefullt och nödvändigt för vår existens, är målet för diskussionen. Den vanlige människan ser dock kvinnor och män som biologiskt något olika men lika värda. Det är snarare en värderingsfråga än rättighetsfråga. I Sverige finns inga formella hinder längre för kvinnor, bara biologiska. Män föder inga barn. De verkliga problem för flickor i Sverige finns i de importerade kulturerna där jämlikhetssträvan inte har nått så långt som bland svenskar och vars kultur bygger på att kvinnan och hennes liv är underordnad männen.

Det är långt kvar innan världens flickor är lika värda som pojkarna. Kanske händer det något positivt till följd av detta mordförsök? Malala Yousafzai är en verklig hjälte och exempel för flickor. Kanske även för de svenska? Vi oroar oss mycket för den svenska skolan men en skola blir aldrig bättre än dess elever anstränger sig att vara. I vissa länder går flickor till skolan med livet som insats – men de går ändå.

Uppdatering: Malala vårdas i England och prognosen är god. Hon är föreslagen till Nobels fredspris. Nog förtjänar hon – som företrädare till världens flickor –  priset bättre än  till ex. Obama och EU.