Hur, varför, när igen, vem näst frågar vi alla idag efter terrorn i Paris. Det är svårt för oss, uppvuxna i Norden utan större religiösa bojor och med allmän något så när objektiv skolundervisning att förstå hatet som är så starkt att man bara går in någonstans mördar en massa folk, ropar Gud är stor och inbillar sig att göra en god gärning. För det var vad som hände? Jag minns Oprah Winfrey som skakad sa i sitt program ungefär: jag visste inte att de hatade oss så. Det var efter september 11 attacken. Nu citerar jag direkt från Al Jazeera idag:
Abu Hareth al-Nezari, an senior member of Al-Qaeda in the Arabian Peninsula (AQAP), made the claim in an audio recording published online late on Friday.
”Some French were not polite with the prophets and that was the reason why a few of the believers, who loved Allah and his prophet and loved martyrdom, went to them to teach them how to behave and how to be polite with the prophets and to teach them that the freedom of expression has limits and boundaries”, al-Nezari said in the recording.
He also warned that France would not enjoy security unless it stopped what he called a ”war” on Islam.
Krig mot Islam? Är det inte ett krig mot oss? Det kriget är omöjligt att acceptera för här har vi yttrandefrihet vars gränser bestäms av lagar, religionen är en privatsak, vi har inga religiösa plikter och går inte i krig för kristendomen längre. För att förstå terrorhandlingars syfte i Paris – eller alla de andra krig där man påstår sig kriga för rätt, ren religion – är svårt om inte omöjligt. Våld är våld, vi behöver inte förstå och förklara men jag tror att vi måste börja prata om riskerna för terrorism och grunderna till det även här i snälla Sverige. Det räcker inte att kärleksbomba med röda hjärtan.
Vissa drar alltid det koloniala arvet men en bättre start är att sätta sig i den världsbild islamister har genom att läsa Koranen. Det är väldigt länge sedan jag läste Koranen och Bibeln för den delen så jag är ingen hjälp i diskussion om religiösa uppfattningar. Alla som diskuterar islam, muslimer och deras plats eller inte i det svenska samhället borde läsa Koranen och först därefter vara så tvärsäkra på sina uttalanden. Det kan bli en överraskning.
Däremot finns det en film alla borde se: Guds Hästar. Jag har skrivit om den filmen förut. Den förklarar mer än många analyser och är så aktuell..
Det är en film som fastnar i sinnet och skakar om, av marockanske regissören Nabil Ayouch. Filmen ”Guds Hästar” är en icke dokumentär om attacken i Casablanca maj 2003 där 33 människor och 12 självmordsbombare dog. I början är det trögt, alla skriker åt varandra, livet är fattigdom, droger, polisraider, försök att existera men sedan sker något. Huvudpersonerna finner gemenskap i en muslimsk sektion. De blir trygga i den reglerade tillvaron. Någon ser dem. Sakta byggs upp en grupp goda terrorister genom broderskap, ritualer, renhet och tro. De unga männen längtar efter något meningsfullt och spränger sig samt en skara oskyldiga – de otrogna – i tron att de gör rätt och kommer till paradiset som belöning. En film om självmordsbombarens födelse och död. Är aktuell om något!
Jag såg en annan film i går: Den Ovillige Fundamentalisten som dock står enligt mig långt ifrån Guds Hästar. Det berättar om tiden efter september 11 ur en pakistaniers ögon som får sitt liv omvärderat efter både av det amerikanskt samhälle och sig själv. En film i tiden igår när mediebruset hade avstannat.
