Den lilla rödhaken sjöng. Den fortsatte att sjunga fast jag satt mig nära. Folk passerade utan att ens vända på huvudet. Rödhaken fortsatte att sjunga. Kanske var den glad över att vara tillbaka i hemskogen efter sommarens vistelse annanstans.
Jag fixade lunch. Så småningom tröttnade Rödhaken på att sjunga och flög vidare in till skogen. En bit av skogen var nedhuggen. En annan nyplanterad. Undrade fågeln över vad hade hänt i hans skog medan han sjöng borta i sin sommarskog. Kanske någonstans i Sverige.
Varför gick de andra vandrare bara förbi? Var fågelsång inget att bry sig? Var de inte därför de vandrade: för att se och uppleva naturen? Det kanske inte är så utan folk vandrar för motion och att lägga en ny sträcka på Facebook eller vilken av plattformar de nu använder. Detta jag gick West Highland Way, blir mindre en naturupplevelse än skryt till bekanta genom Internet. Jag har gjort…
Det är som om ingenting hade skett om vi inte publicerar det på Facebook, Instagram eller på våra bloggar. Syns jag på Internet då har det hänt. Och i det skrytet ryms ingen liten Rödhake med sin konsert i skogen.
Jag är inte oskyldig utan har satt ut mina längre vandringar. Nu mera är det som en minneskatalog, fast i början var det avsedd som tips. Då fanns det inte så många vandringssidor men nu kan alla finna just den vandringen i Världens ände som de är lockade att gå.
Men glöm inte det lilla i det stora. Det är det man minns, inte alla mil under ens fötter.
Plats: West Highland Way, skog före Crianlarish, Skottland.
Vinter närmar sig. De fina höstdagarna ser ut att vara förbi. Träden är nu kala. Gräset tappar den gröna färgen. Vinden ger en aning om kyla fast temperaturen är än över noll.
Gjorde en lång promenad i skogen. Lyckades hitta en stig som än var obekant för mig. Fallna träd. Hyggen. Sten och klippor med grön mossa. Hem genom bekanta marker.
I TV går julfilmerna redan. Coca colas julreklam sägs starta Julen. Vem kom på det? En tämligen misslyckad reklam i år som sägs vara gjord billigt med AI. Jultomten tappades bort. Affärsfönstren julskyltar. Vissa affärer har redan skyltat för Gott Nytt År. De som inte firar Jul.
Förr, länge sedan, var första Advent Julens start.
Allt skall gå så snabbt. Som om morgondagen inte fanns. Som om vi skulle förlora något stort om vi väntar en stund. Det där att årstiderna och deras helger följer varandra i viss ordning efter vårt religiösa arv och styr våra liv i innehåll och göranden är krympt till säljbara saker.
Allting när som helst. Nog är det lite trist. Törs jag säga: viss förlust av vårt kultur.
I USA val hade de båda kandidaterna musik som hjälpmedel i sina valmöten. Några musikgrupper eller enskilda stjärnor ville inte att Trump spelade deras musik. Många kända trängdes med Harris. Men, det finns gott om musik att välja på i Världen.
Det här ser jag inte på spellistorna för valet men det sägs att Trump gillar det. Jag vill dock spela den för Harris. Så passande. Kanske även för dig som undrar: var det bara det här? Inget ner?
Peggy Lee; Is That All There Is, 1969
Som gammal undrar vi ofta så. Livet gick så snabbt och en dag sitter vi på soffan med en önskelista som inte kommer att prickas av.
Förhoppningsvis har vi ändå haft fullt av liv som blev av. Att ångra något är inte lönt. Lämna det som inte går att ändra. Förlåt dig själv för dina misstag. Ha acceptans över dig själv och din oförmåga. Älska dig själv lite, kanske inte jämt, men när det är svårt och trist. Det är dessutom World Kindness Day idag, 13 november. Så var snäll mot dig och dina närmaste, kanske även mot de du bara känner.
Det finns alltid något mer. Gäller bara att upptäcka det.
Det här är ingen analys om USA valet, det är jag inte kunnig till, bara några reflektioner efter utgången. Men först ett minne från 2018, ett samtal med en vandrare, en man i 25 års ålder..
Dag 134 på PCT hade jag lämnat Oregon bakom mig och börjat gå i den sista delstaten Washington. Sträckan var nästan tropisk i början, sedan kom bergen och de stora skogarna. Jag slog tält vid Table Mountains. En ung man kom och satt sitt tält en bit från mig. Han skulle gå en kortare sträcka så jag inkluderade honom i min Trump undersökning och frågade om hans politiska preferenser. Han och hans far hade röstat på Clinton (detta är alltså min tur 2018), hans mor och bror på Trump. Själv hade han velat rösta på Sanders men han föll ju från. Jag undrade om det blev osämja i familjen tack vare så skilda åsikter. Inte, sa han, men heta diskussioner kunde ibland uppstå mellan de två bröderna. Val var kortvarigt, sedan återgick man till arbete. Det viktigaste var i slutändan familjen, kanske lokalpolitik, inte Washington eftersom ens egen påverkan där var begränsad.
Valet i år har orsakat en storm på grund av Demokraternas valförlust, även i Sverige och i EU. Som om Världens undergång var nära.
Val handlar alltid om din egen plånbok och för olika länder fördelar för deras egen pengapåse. Vänster och höger är ofta inblandade i varandra så att många skillnader är bara ord. Men det handlar också om trötthet eller acceptans i den rådande situationen. En dag tippar missnöjet över. Folk i USA var trötta på höga matpriser. Trötta på det liberala tramset med genushysteri när deras barn kom från skolan och sa sig vilja byta kön och bli kallade med något annat. De var trötta på brott. Trötta på Klimathysterin. De var helt enkelt trötta på gamla Joe som bar sig idiotiskt åt med barn, inte som landets ledare precis.
Harris mötte inte deras trötthet utan bara sin egen person.
Att byta kandidat i mitten av valkampanjen var inte smart. Dem. borde begripit tidigt, par år innan, att en dement? president inte skall försöka bli omvald. Att inga andra fick tävla om posten visar att få beslutar, inte medlemmarna. Ville ingen annan? Såg de redan Demokraterna som förlustbolag? Det var som om Harris kapade platsen. Alla hurrade. Men när hon förlorade krävdes bara minuter till vända ryggar. Det om något visar moralen hos Demokraterna.
Gränsen, sorgefrågan. Att hastigt få sin befolkning nära dubblerad i en liten stad blir bara elände. Inga resurser räcker till, bostäder, skola, sjukvård, pengar… Det sägs att invandrare kommer för jobb. (I så fall klättrar man inte över gränsen.) Ja, men så mycket jobb finns inte i de översvämmade små städerna. Känslan blir att vara ockuperad. När man själv drabbas då röstar man på det andra partiet. Så även i Sverige.
Harris undvek gränsen och problematiken. Bokstavligen.
Harris satsade på kvinnor i sitt kampanjande. Äldre kvinnor röstade på henne. De unga var mer tveksamma trots drös av popstjärnor som hyllade Harris. Pop är något som kommer och går, inte precis att bygga presidentskap på. Nu hotar kändisarna – igen – att utvandra som vid förra Trump vinst, men troligen inga flyttade förra gången. Ja, flera har flyttat från Kalifornien. Och, vad hade Glooney med valet att göra, egentligen, han bor i Italien för han vill ha låg skatt. Han är en som har lämnat USA men inte på grund av Trump utan sina pengar.
Harris var glad och flinade i alla bilder. Men hon fixade inte att ge en vanlig presskonferens.Att synas på rätt plats är viktigt i USA val.
Harris hade i praktiken suttit som president ungefär en halv valperiod eftersom Biden hade sina svackor och i slutet var han tämligen osynlig. Resultatet gav inte tilltro och hon pratade inte om det. Hon hade haft alla möjligheter att föra fram sin politik, men icke. Biden var stämplad på henne och så ärvde hon hans politiska blunder. Hon hade en smal chans och det räckte inte alls.
En orsak till högervinst är genustramset, upprepar det. Skolor som lär även mindre barn att de kan byta kön hur som helst. Män som tävlar i kvinnors sport och så stängs kvinnorna ut från stipendier i High School. En genusrörelse som Biden gynnade. (Mer om just det, Bidens hjärtefråga, någon annan gång.)
Många bäckar små brukar man säga. Och glöm inte religion och Gud.
Trump lyckades samla de udda kanterna med Kennedy och Musk. Trumps valmöten var som popkonsert. En kandidat lik ”popstjärna” intog platsen. En som var nära döden. Underskatta inte heller hans fru, Melania. Hon vet precis vad hon gör och hur mycket. Hon är lite ouppnåelig och sprider en magisk framtoning. Trots alla som har skiljt paret otaliga gånger är de kvar som par. Jag tror att de är en perfekt match.
De ord som har använts om Trump är allt man kan nedsätta en människa med. Fascist, nazi, skräp… nej, det gör bara folk ilskna. Jag följe en stund valvakan på en stor blogg men stängde av. Språket som man riktade till Trump och republikaner var värre än man brukar stämpla Putin med, andra diktatorer eller terrorister.
Valvinsten är en storslam. Men det finns gott om demokrater kvar, det är inte så att hela landet är rött. Hatet mot Trump tar sig oanade nivåer. En amerikansk psykolog föreslog i TV att de i familjen eller närstående som röstade för Trump skall utestängas från familjen. Ingen Thanksgiving kalkon för dem inte. Sexstrejk föreslås också. Mer… hata allt vad du kan. Skolor, gav ledigt för att elever kunde gråta i fred eller de hade tröstande insatser och pyssel. Många unga röstade på Trump, hur kände de sig i hatstormen?
Jag har inte sett den typen av kampanjer vid Demokrat vinst, men jag bor ju inte i USA bara följer pressen. Nu söker demokraterna syndabockar. Kanske bör de kolla sin egen politik i stället att låta huvuden rulla?
Sa någon att politik är tråkigt och människorna inte bryr sig ?
Kommer USA att bli stor igen? Säkert för de är stora redan. Men innehållet i storheten kommer att förändras. Fyra år är dock för en kort tid för att radikalt ändra något. Nästa val kommer att bli en rysare, den mellan J.D.Vance och Gavin Newsom? som även en kommentator här tidigare spådde.
Läs gärna: https://bulletin.nu/edwardsson-historisk-tillplattning-av-wokeismen
Bilder överst från Washington mile 2160 på PCT en röra i naturen, de andra från massmedia.
