Myror och människor – om larmsystem.

När jag kom hem från skogen såg jag en myra på köksbänken. En till. Ytterligare en. Hade jag tagit dem med mig från skogen? Skakade väskan i badkaret men inga myror ramlade ut. Jag tittade runt för att se varifrån de kom. En rad myror var på väg in.

Nej, jag tänkte inte bo med myror även om jag är fascinerad av deras byggen. Tog fram universalmedlet bikarbonat och strödde runt. Sedan dödade jag kallt flera av inkräktarna och lämnade de på golvet. Hastigt vände sig resten av myrorna och försvann genom någon spricka, vart vet ej.
De var borta. Jag tvättade golven och köksbänken med såpa för att ta bort luktspåren. Lämnade kvar bikarbonaten.

Varför försvann myrorna? Signalerade de till varandra: här är dödlig fara? Spring! Är myrorna smartare än människorna eftersom de flyr onödiga risker för sitt liv?

Varför larmar inte människorna varandra i fara? Nyss sa polisen om torrschampodöden: vi vill inte gå ut för det kan locka… Knark är vardagsvara, du kan köpa godis med narkotika i snabbköpet till dina barn. Inga stora varningsskyltar. Att stjäla något i affären är helt utan risker, ingen vågar ingripa när ett gäng går ut med oxfilé innanför jackan.
Risken att ens bötfällas är minimal. Vi bara hukar oss.

Barn arbetar som yrkesmördare. Flickor lovas pengar för lockfågeljobbet. Det skjuts, knivhuggs, en och annan dör eller står på dödslistan. Hot är vardagsvara för samhällsarbetare. Som en lärare berättade för mig: när de kom hem till mig och krävde fullgoda betyg utan närvaro slutade jag och flyttade med mina barn. Fanns inget annat att göra.

Lockar döden våra barn? Det känns ibland som ett scen från ”Deer Hunter” där krigsfångar skjuter sig i huvudet med en kula i loppet som underhållning och tävling mot en medspelare. Ibland klarar man sig, chansen fyra av fem. Det mördas barn idag och mördarna är också barn. Varför går vi inte ut och vrålar? Varför låser föräldrarna inte in sina barn som befinner sig i riskzonen och spikar igen fönstren? (Det hände länge sedan för en unge som började i knark bisness, men inte i Sverige. Han la av.)

Nej, lågaffektivt ska det vara. Hårda tag löser inga problem i Sverige.

Det skylls på Socialtjänsten, fattigdom, utsatthet med mera och gullas med förövarna. Nog vet ett barn som attackerar med en kniv eller en pistol vad död är men de tar risken och chansen att bli kändis på sitt sätt. Lättkränka ungar. Betalda förövare. Det bara blev mord, liksom. Högre värde på brottsmarknaden efter mord än att vara simpel gatulangare.
Föräldrarna skyller på den berömda någon annan.
De vuxna som helt tappat kontrollen går kanske till kvällstidningar och klagar. Domar är rena skämtet, några år på en SiS anstalt där frihet råder.

När är det krig? Om en har dött slutar vi, sa en stamhövding i Afrika omkring andra Världskriget men det gäller inte någonstans längre.

Det blossar upp nya krig i Världen. Inga slutsatser dras av de föregående. Snart ropar FN om behov av mat och hjälp till krigsområden, som Sudan. Folk dör. Barn svälter. Sjukvården kollapsar. Ekonomin når botten. De så kallade civila dör mellan stridande parter.
Varför kan folk inte nöja sig med att rösta fram en regering, få en halvdan sådan som vi, rösta igen och ha politikerlek i stället mord och förstörelse? Billigare och till och med bättre. Fint kallas det demokrati.
Vad är det för vits med makt när de man styr över blir en hungrig skara på flykt utan hopp sittande på en skräphög?
En så kallad bra fråga. Eller, den som har mest vapen vinner. Krig är ju det mest framgångsrika ekonomin vi har. Beror förstås på vad du räknar som framgång, pengar eller liv.


Ja, myrorna försvann. Deras larmsystem var bättre än människornas. För säkerhets skull satt jag ut två myrfällor. De ser än tomma ut.

https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/cannabisgodis-i-svenska-butiker
PS. Nästa gång mer om Barcelonaturen.

Ambition, tålamod, originalitet och förhoppningar.

Först om en man, en skogsbonde, någonstans i Mellansverige. När han fick en son ungefär 150 år sedan planterade han skog. Inte för sonen utan för hans barnbarn. Denne skulle bygga ett hus åt sig av eget virke. Det var tallskog och lite gran.
130 år senare började barnbarnet, en man nu nära pensionsålder avverka den skogen. Han var också en skogsbonde och drev ett litet sågverk. Han sågade själv brädorna. Några knotiga tallar slipade han till stolpar. Han ritade och byggde själv huset. När jag besökte hans lilla hus år efter blev jag imponerad över hur han hade använt träden. Huset levde med sina både råa och polerade ytor. Ett av de större stockarna fanns i vardagsrummet.

Den såg ut som om den höll upp hela huset. Byggnaden var helt unikt.

Varför berättar jag detta nu i samband med Barcelona och vårt besök i Sagrada familia?
Tålamod, framtidstro, lämna något efter sig och vara sin egen är gemensamt för bonden och Gaudi. Bonden har byggt sitt drömhus från grunden. Den store Gaudi har format basilikan, den icke än färdiga Sagrada Familia, med varje detalj. Dessa egenskaper tillsammans med rubrikens, vilka är ganska ovanliga idag i vårt allt genast samhället. Ja, storleken har förstås betydelse men inte tanken bakom. Att se in i framtiden och förverkliga det.

Vi besökte Sagrada Familia med en guide, en vältalig sådan som hade gått runt med många turister. Basilikan är enkelt sagt imponerande. Vackra färgade glasfönster. Höga pelare. Enkelhet inne. Utifrån är den magnifik och speciell. När basilikan är klar kommer den ha 18 kyrkspiror, som representerar jungfru Maria, Jesus, de fyra evangelisterna och de tolv apostlarna. Sagrada Familia har tre fasader, vars syfte är att visa Jesus liv, från födsel till döden.

År 10 f.Kr. byggde romarna en militärförläggning på kullen Mons Taber där dagens basilika ligger. Det finns oändligt med historia under bygget och omkring.

År 1882 började bygget av arkitekt Francisco de Paula del Villar och planen såg nygotisk ut. Men redan året efter tog Antoni Gaudí över bland alla sina andra projekt. Först från 1914 ägnade han all sin tid för Sagrada. Det enda tornet som blev klart före hans död var var klocktornet,1926. Bygget var vandaliserad under spanska inbördeskriget. Den första officiella bönen skedde 1955. År 2010 invigde Benedict XVI basilikan, men den var inte färdig. Covid saktade ner bygget men nu pågår det och 2026 tror man sig bli färdig med alla tornen. Ett av de har en hiss men nedgången är trappor. Utsikt över Barcelona.

Det kanske är ”aldrig färdig” som är charmen för de nyfikna?

Ovan allt saknade bygget bygglov. Den har bötfälls 2018 och betalar nu 368 miljoner till Barcelona stad, pengarna skall gå till upprustning av omgivningen och kollektivtrafik. Ja, Metro i Barcelona är byggt ganska ytligt och det hördes inne i basilikan regelbundet.
Idag bekostas bygget av turister. Ca 4,5 miljoner besök per år men de övriga 20 miljoner tittar bara utifrån. Värt ett besök inne.

Antoni Gaudi var född år1852 och dog 1926. Halva Barcelona kom till hans begravning.

Cheopspyramiden antas ha tagit 20 år att bygga. Sagrada Familia är nu på år 141.

En bra information finns på Sagrada Familias hemsida. Där finns allt man behöver veta.
https://sagradafamilia.org/en/history-of-the-temple

Tankar om träd och död

Gjorde en runda i skogen. Äntligen vårväder. Satt mig på en sten där vi, min sambo och jag hade suttit ofta för att dricka medhavd kaffe. Så även idag fast nu mera har jag hela stenen för mig själv.

Min sambo dog i dagarna fem år sedan. Det känns som igår och det känns som oändligt länge sedan. Jag minns honom speciellt på ”våra” platser. De promenader vi gjorde i närliggande skogen tills han inte längre orkade gå så långt. Före hans sjukdom hade vi tillbringar oändligt med tid i naturen med våra kameror.
Jag lämnade stenen och fortsatte.


Då såg jag björken, den björken jag har gått förbi i över trettio år. Den var Inte längre en stående björk utan en nedhuggen hög. Att se det gjorde nästan ont på något märkligt sätt.
Varför hade man huggit ner den? Hade den blåst omkull? Var bara dess tid slut precis som vår egen tid slutar en dag?

Björken ger kanske värme i något hus. Dess grenar kommer att härbärgera insekter, svampar, mossa… nya levande organismer. Trädets liv tar inte slut, det antar bara nya former. För naturen är död en omvandling till något annat. För människor är det mer slutgiltigt. Inte ser jag något att växa på den gamla begravningsplatsen. Bara gräs ,och grus i gångarna.

Inga fördelar i att bli gammal?

Jag har sett en fördel i att bli gammal och pensionär. Jag behöver inte stiga upp tidigt, utan när jag vill.

Jag har alltid hatat tidiga morgnar, Mitt huvud sover, hjärnan vägrar före klockan 11. När andra kroknade på jobbet efter 14 var jag i gång nästan som bäst. Jag fördelade patienterna efter visst missbruksmönster. Alkoholister på morgonen, sedan bland- amfetaminmissbrukare och heroinister på eftermiddag. Hasch brukare fick komma när de kom på att komma. Jag gav dem 2 tider om dagen och kanske kom de mittemellan dessa. Ett tag i alla fall.
Som sagt, jag hatar tidiga morgnar. Föreläste helst på eftermiddag men ofta är alla andra morgonpigga så jag försökte ta hänsyn till det.
Nu fördelar jag tiden som jag vill. Utom hos dotter och barnbarn ifall det är en skoldag,

Visst är det en fördel att styra sin tid men för mycket tid kan också göra en till slö som slösar med tid.

Just nu är jag i Barcelona med ett av mina barnbarn och har sett en fördel jag aldrig haft i Sverige. När jag stiger in i tåget i metro kliver folk genast upp och erbjuder sittplats. Jag försöker säga nej tack för de som arbetar har nog mer behov av plats än jag. Men det går inte så bra. Varje gång är det fler som stiger upp. Det har aldrig hänt mig förr utöver i Kina där hela bussen steg upp för oss och folk visste inte vad de skulle göra. Det var innan turismen. Vi smet ut utan vår obligatoriska guide, han var djupt orolig och förnärmad.

Är spanjorerna mer observanta? Är de mer hövliga mot äldre? Ser de oss gamla som någon i extra behov av en plats, en som kanske faller annars omkull? Räknar de större värde i att bli gammal?

Nej, det hade inget med turism att göra, inte skiljer jag mig från andra gamlingar på något sätt utåt. Tror jag.

Själv stiger jag genast upp för en gravid kvinna om det är fullt i tåg eller buss. Samt för de med käpp och rollator. Många har sina väskor på platsen bredvid. Trötta väskor som inte ger en plats åt någon. Inte stiger ynglingarna upp för gamla heller, de har ibland sina trötta fötter på bänken mittemot Det är nog flera av oss lite äldre som i stället stiger upp för varandra och erbjuder vår sittplats.

Hur vi uppför oss mot varandra i Samhället i olika vardagliga situationer är kanske bara en till sak som förändras och inte alltid till det bättre.

Mer om att resa och något Barcelona nästa gång.