Hoppas ni alla har haft lugn, givande, rent av lycklig Jul. Undvikit nyheter och skippat verkligheten ute i Världen en stund. Ingen kan vara i gång och oroa sig för Världens tillstånd hela tiden. Ibland måste vi inbilla oss att allt är väl.
Hoppas de små barnen trodde på Tomten och var snälla i alla fall de senaste dagarna. Tids nog får de lämna sagans rike. Kanske fick de vuxna också en julklapp som gladde eller var behövlig och önskad.
Ni som arbetade under Julen. Ni har vårt tacksamhet för att ni håller Samhället i gång. Nog tycker jag att affärerna kunde vara stängda på Julen. Men inte. Hoppas ni som har arbetat får nu några välförtjänta lediga dagar.
Årets julhistoria är från -70 talets början, i en förortslägenhet som jag hade köpt för 10 300 kronor. Jag sålde min Hasselblad och köpte en fin fyrarummare. Nu nalkades julen och barnen var förväntansfulla. Mest längtade de efter att dekorera julgranen med sina egenhändigt gjorda stjärnor och julkarameller. Jag hade hållit en pysselgrupp för de barn vars föräldrar vi umgicks med.
Min make hade beställt en julgran av en dansk man som brukade fixa saker för omgivningen. Oftast blev det inget av det, bara en massa löften. Nu visste han vart de finaste julgranarna kom, från en odling i Danmark. Jag varnade min make och försökte få honom att gå till torget men han vägrade blankt. Han hade ju beställt en gran från sin danske vän.
Varför gick jag inte och köpte en gran själv? Hur tänkte jag? Kanske på julfriden?
När julafton kom hade dansken åkt till Danmark på julsemester och några granar syntes inte till. Torgets försäljning av granar var avslutad. Barnen började snyfta, skulle vi vara de enda som inte hade en gran? De tittade på alla dekorationer de hade pysslat ihop. De kunde se redan andras granar att lysa genom fönster.
Då sa jag till min make: Nu går du ut och skaffar en gran. Det ska inte stjälas. (Nej, han skulle aldrig stjäla en gran det visste jag.) Du ska inte komma hem utan en gran.
Jag var arg, men också på mig själv.
Inte ens under kriget hade min familj varit utan gran. Min mor hade redan ringt, önskat god Jul och frågat hur vår gran var och jag sa något att vi inte hade hunnit dekorera den än.
Då kunde man ljuga, idag skulle bevis krävas per mobil eller Internet.
Efter ett tag kom maken hem med en gran som någon bil hade tappat på vägrenen. Han hade med sig också några grankvistar. Granen var liksom en halv gran. Han band kvistarna på stammen. Nu började barnen dekorera och när ljusen tändes var julfriden total. Jag tackade min älskade make för granen som var den absolut fulaste som någonsin kommit över min tröskel.
Ha nu en fridfull Jul. Hoppas ni klarar av traditioner, krav och förväntningar. Bli glad även om granen var den fulaste ni sett – det är Jul ändå.
Hur var året 2023? Har redan sagt och upplevt det som skitår med massor av elände i Världen, men privat då? Hur var året?
Bra. Men lite missnöjd är jag på mig själv.
Jag hade planer på en viss vandring i USA men gav upp. Under covid var det omöjligt. Nu hade inflationen sin del i det. Bara den nödvändiga olycksfallsförsäkringen hade gått upp 100%. Kanske var jag bara feg? Gammal? Lat? Och, vilken fattig pensionär har råd med lång resa med den usla kronkursen?
Men, det blev en utlandsresa, till Barcelona med yngsta barnbarnet. Det var en fin resa och innehöll lagom av sevärdheter. Resan var den sista i en serie på fem vilka jag har gjort med barnbarn och fosterbarn, en i taget. Alla fick sin resa enligt eget val. Rom, Venedig, Florens/Pisa, Paris och nu Barcelona.
Jag ville ge barnen en inblick i annat än Sverige, visa kultur och historia samt ha egen tid med dem. Att öva annat språk är också en viktig del under en resa. Att prova sina kunskaper som att beställa mat eller lyssna på en guide är bra övning. Svenska är ett litet språk, viktigt att bevara men Världen pratar engelska och spanska samt språk få av oss kommer att kunna och använda, hindi och mandarin.
Alla barn har också gjort en fjällvandring. Jag har sett en aktivitet och en resa som bättre val än prylar eller pengar.
I stället mina spruckna planer i USA blev det tre vandringar. Den första på Sörmlandsleden i maj. Nästa Abisko och lite Norge i augusti. Och den sista på Kinnekulle i oktober. Kinnekulle kan jag tänka mig att göra om under tidig vår när det blommar.
Det är så befriande att tälta utanför allt. Den magiska stunden då tältet är uppsatt, maten färdig och jag sitter lyssnande på naturen som har lagt sig till ro. Jag och naturen.
Några besök i Norrland som barnvakt fast nu mera är barnbarnen så stora att de inte behöver vaktas. Bara finnas till ifall att. Däröver givande och trevliga möten med mina närmaste anhöriga.
Kontakter per mejl i Sverige och USA som har gett mig så mycket. Några människor har jag inte ens träffat i live men kontakter nu mera kan uppstå per Internet.
Jag försöker hålla mig gående, varje dag, ibland långt in i skogen. Flera av dem jag känner sedan länge här i mitt centrum har nu en rollator. De är i min ålder, även yngre. Kanske vore en träningsgrupp bättre från sjukvårdens sida?
Men inte hinner sjukvården hälsovård när de sjuka får köa för vård.
I min ålder får man vara glad om man är frisk. Att hamna i sjukvården eller äldreomsorgen känns bara skrämmande, har nog med erfarenhet av det genom min sambo.
I december drabbades jag av årets förkylning, ont i öron och snuva. Åkte till stan och i pendeln satt en person som hostade, hela resan. Bytte vagn med flera andra men det var för sent. Dagen efter var jag krasslig.
Men det var det hela. Om man läser sjukvårdsrådgivning är vi över 75 drabbade av allt, de sköra, en riskgrupp. I och med covid sänktes gränsen. Nu är alla över 65 riskgrupp. Jag vill säga att hela mänskligheten är en riskgrupp, finns ingen ålder som garanterar absolut friskt liv. Och, vad är friskt? En bra fråga idag när folk kan sjukskriva sig i protest mot jobbet. Fy på er. Plus alla som bara mår dåligt av livet. Nog kan det vara fel liv i stället sjukdom.
Jag får vara glad och jag är det fast jag hostar och näsan rinner.
Hur var ditt år? Vad hoppas du av det nya året eller märks förändringen från år 2023 till 2024 knappt?
