
Är du äldre, med eller utan ålderskrämpor, än boende hemma med något så när självständigt liv. Då tycker jag att du ska gå ut. Njut av sommaren. Ar glad över hösten som kommer. Stå ut med ruskvädret.
För, hamnar du i ett boende på grund av rörelsehinder, demens eller sjukdom som kräver hjälp får du vara glad om du ser ett träd genom fönster. Du har en stor chans att bli inlåst och inte kunna gå ut.
Det är inte så att någon vrider om nyckeln till ditt rum men möjligheterna att gå ut blir så små att i praktiken är du inlåst. Och dörrarna ut från särskilda boenden är faktiskt låsta med kod. Det är bristen på tid. Att ingen hinner hjälpa dig ut blir det nya normala. Dessutom är det bara 54% av boendena I landet som har egen trädgård. Kanske hamnar du I ett boende med en grön plätt mellan höghusen. Det kallas trädgård.
I ett av de äldreboenden jag knäckte extra – det är länge sedan på 2000 talet, men situationen tycks inte ha förändrat sig – fanns en 75 år gammal dam, dement men än rörlig. Hon hade sin enda anhörig i någon annan stad. Denne ringde dagligen och ställde samma fråga: Hur många minuter hade hans anhöriga fått vara ute och promenerat. Det var tydligen det bästa den gamla damen visste fast hon inte kunde säga det.
Vi försökte gå ut med damen och ta med någon i rullstol också men tiden räckte sällan till.
En regnig helg jobbade jag två lång pass 8 – 21. När mannen ringde sa jag vänligt att det var dåligt väder så vi gick inte ut . Då sa han att ni har väl paraplyer. Nej, det hade vi inte, varken lust eller paraplyer.
Huset var ett femvåningshus. Ta ut några personer med en hiss som tog en rullstol och en vårdare till bakgården som inte hade plan yta mer än någon meter, eller till gatan för att sedan komma till en promenadstig med grus (köra gamla rullstolar på ett grusväg är tungt). var lågt prioriterat. Att lämna en medarbetare ensam med resten av de boende för att gå ut med en person var inte okej, tyckte vi.
Tiden räckte inte till. För 8 boenden per avdelning vilka alla behövde hjälp med hygien, kläder, blöjor, mat, medicin, ja allt samt städning av rummen, all tvätt, mottagandet av varor som kom, värma mat, skala potatis, bre mackor, koka kaffe, duka, servera, mata… dokumentation, då och då sitta som dödsvakt. Vi var 2 personer, men vissa timmar ensamarbete, vi som aldrig fick ledig lunch och gick hem med usel samvete. Så i verkligheten var personalen 1,75 personer och på natten 0,25 per 8 gamla.. Så utevistelser var ett undantag någon vacker sommarsöndag.
Inte av illvilja och lathet utan av tidsbrist och för få personal.
Jag tog ut en piggare gubbe någon gång för att se på bilar på den stora parkeringen nära huset. Han hade varit bilförsäljare. Vad han var glad! Han kom ihåg namn på bilar, de äldre.
Sedan slutade jag extraknäcka. Halvår före min planerade pension vid 67 år blev min sambo sjuk och som följ dement. Jag slutade arbeta och tog hand om honom. Jag fick bekanta mig med Kommunens utbud av avlastningsboenden. Ja, det är en plats som råkar vara ledig, inte samma varje gång. Ibland bra, ofta bottennapp. Det kan vara ett rum som inte ens var möblerad med annat än en säng. Gå ut? Glöm det.
Ett ställe där Kommunen avvisade tillfälligt avlastningsboende för min sambo var i fjärde våningen I ett vanligt bostadshus där företaget hade köpt hela våningsplanet. En hiss. Ute var det en gata.
Nära centrum i min kommun finns serviceboende/demensboende med 2 x 9 våningar men flera som bor där är än piggare, och går ut själva. Det finns en liten gård . Den lilla plätten mellan två höghus med bord och stolar är väl använd. Men om alla skulle gå ut vore det ett stående massmöte.
Längre, längre bort finns ett mastodontbygge. Jag vet att hissarna, balkongerna och utgången är låsta. Tur det, byggnaden ligger inklämt mellan två trafikerade gator. Ja, det finns lite gräsmatta bakom. Jag hoppas det inte har räknats som bra utemiljö.
Balkonger då? På en balkong sätter man inga dementa ensam med en kaffekopp. Rullstolsbundna ryms inte alltid på de små balkongerna i äldre hus.
Ute på landsbygden kan det vara bättre, lägre hus och grönt mellan.
Visst finns det bra boenden i stan också fast vi råkade bara på en. Ett (1) demensboende av sex som min sambo vistades i en – två veckor som avlastning max en gång i halvåret var envåningshus och hade en liten trädgård med staket runt som man kunde själv gå ut till. Ja, det är nedlagd, för dyrt.
Får du plats i ett äldreboende/demensboende är det när du inte längre klarar dig med hemtjänst. Det är ofta de sista åren av livet. Som dement och flyttad till en obekant plats går du nog ingenstans.
Men, vissa gamlingar lyckas smita ut. På ett boende fanns en glad rymling. En gammal man som var ofta på rymmen. Han kunde gå flera kilometer iväg. Ingen reagerade ute fast han gick I tofflor och bararmad I vinterkylan. Hur kom han ut? Även om han var dement hade han bra fysik och hade vissa minnen kvar och det var siffror. Han hade jobbat något med räkenskaper att göra. Han satt sig nära dörren och såg hur personal tog sig ut. Sedan slog han samma kod. Eftersom ingen kunde tro så smarta drag kom han ut lite då och då.
Men eftersom han alltid gick vilse kom han åter till boendet med en polis. Någon gång hittades han av personal på väg hem.
Sedan såg en person hur han slog koden. Ett skydd anordnades som täckning, koden ändrades, stolarna nära flyttades och så hans uterundor var slut.
Så, se till att gå ut när du än kan.
Nu finns resultatet av en omfattande kartläggning av utemiljöer vid landets samtliga 2036 särskilda boenden. Den har genomförts via en systematisk granskning av ritningar och kartor, och visar att många äldre personer saknar tillgång till utemiljöer, bland annat till uteplatser, balkonger och uterum. Likaså saknar personalen vid dessa boenden en utemiljö för återhämtning under raster. Hälften av boendena saknar trädgård.
Vad som räkna som trädgård I storlek och plantering vet jag inte. Gräsplan mellan husen? Hoppas inte.
96 procent av alla särskilda boenden har trots allt tillgång till någon form av trädgård, men i nära hälften av dessa fall delas trädgården med andra aktörer såsom skola, daghem, studentbostäder eller allmännyttan,
Den stora frågan är dock: hinner personalen hjälpa ut de gamla som behöver hjälp och vara ute med dem?
Bättre borde vi kunna. Men det beror helt på hur vi värderar de gamla. Det känns som om politiker ser sig som evigt unga, aldrig i behov av äldreomsorg. De själva blir inte dementa heller. Och i praktiken är det svårt att trolla fram en trädgård efteråt i en tätort med höga hus på varann. Inte heller nog med personal för hjälp till utevistelser.
https://tt.omni.se/aldre-svenskar-tvingas-stanna-inomhus/a/LMVVvq
https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/85354
Bild; Dick ute på en av våra utflykter.