Idag när Världen alltmer trasas sönder av krig, terrorism och galna ledare, när förnuft är försvunnen och oron över framtiden tar tag I oss vanliga människor, de som håller upp Samhällen med arbete och skatt, undrar jag varför är vi så förbannat tysta.
Varför ställer vi inte oss på torgen och vrålar ett urvrål: sluta genast!
Men vi går och handlar, köar I Systemet, hämtar barn från den kommunala fostran, planerar för semester, är anpassade och undviker att sprida oro. För, någon kunde tro att vi är lite hysteriska, kanske deltar i någon skum gruppering, SD minst, och på så sätt blir vi snabbt utknuffade från gemenskapen.
Jag kan säga dig att gemenskapen är ofta falsk, skör, bara ord. Den är så vindkänslig att du inte ens hinner med svängningarna.
Kanske tycker du att det är för jävligt hur Israel beter sig, mördar folk oavbrutet, attackerar sina grannar, men det vågar du inte andas om. De var ju oerhört grymt anfallna först, det rättfärdigar vad som helst. För, att döma Israel och judar är det sämsta du kan göra, nazi där. Är du inte helhjärtat för Ukraina heller, utan önskar förhandlingar är du ute.
Inga nyanser är tillåtna.
Men ingen politiker och organisation idag är stark nog för att sätta stopp, för någonting. De döda är bara siffror för politiker. De kan låta upprörda men det är inget innehåll i det. FN? Skojar du!
Det svenska Samhället har sprickor. Stora hål. Ett av dessa är skolan. De som styr pratar om pengar, procent, inte om lärdom, inte om våra stora mänskliga olikheter, de som behöver just olika åtgärder.
Och Klimatet. Känner du inte oro och är klimatentusiast utåt är du en usel människa som inte tänker på barnen. Att fortsätta leva som förr går an. Det är orden, åsikten som räknas.
Att vara på rätt sida.
Världen har för få med tankeförmåga om vi gör så blir det så. Alla ledare är sig själv nog, de lär inte av historien. Pengar är alltid viktigare än liv.
Jag gjorde en lång promenad med en bekant idag. Vi lyckades att inte prata ett ord om det som händer i Världen. Vi pratade om oss, vad vi ville hinna göra. Vi pratade om det goda med våra närmaste, även de som hade lämnat denna jord. Vi pratade om naturen, den grönskan som omgav oss, blomdofter, fåglar… Vi kände oss lyckliga en stund.
Gå ut. Släpp all nyhetsmedia. Gå ut dit där det grönskar.
Vår nästa ? Statsminister Maggan vill råda bot på den brist på integration hon och hennes parti Socialdemokraterna har varit med och orsakat. Hon vill blanda rent av tvångsmässigt svenskar och invandrare, klaner och skötsamma, kriminella och de prickfria lite mer. Bostadsområdena skall vara mångkulturella och är de inte det kan nya hus klämmas in i de lugnare områdena för de nyinkomna. Blandad befolkning, rena Babels torn är tanken.
Maggan själv bor i en villa på lugnt område. Varför flyttar hon inte till någon förort som de boende har utsatt till utsatt område? Det man vill att andra skall göra gör man själv först och visar gott exempel.
Men icke. Hon har säkert bevakning också.
Jag har bott en tid på ett så kallad utsatt område. Det var ett mindre lyckad erfarenhet. Polisen visste, alla visste att området sakteligen blev något man flydde ifrån på grund av knark, kriminalitet, ofredande av kvinnor och känslan av främlingskap. De som kunde flyttade. Så även min familj.
Vad det ingen som larmade? Ja, men politikerna täppte sina öron. Tvärtom, invandring från dysfunktionella länder blev politikernas paradgren. Och det här var redan på –90 talets slut på ett område som Kommunen hade byggt med önskan: så många lägenheter som möjligt och så billigt som möjligt.
Polisen har gjort en kraftansträngning på det området och husen har fått en del ytkosmetika. Eftersom det var ett bra tag sedan har också folk både flyttat, vuxit upp och dött. Idag är utomeuropéer majoritet där och de röstar rött, Sossarnas nya anhängare. Det sägs att området är något lugnare nu. Stöket har rört sig till närområden. Det ser så ut, även kriminalitet får fötter och rör sig mot nya områden. Ingenstans i Sverige slipper man klankriminalitet, sägs det.
Narkotikahandeln höll på då att röra sig till invandrares händer. Urvalet breddades. Den så svenska amfetaminet ersattes med andra produkter. Marknaden blev internationellt. Knark är en framgångssaga. Även folk som har ett bra liv kan inte låta bli.
Så. jag lyckades flytta.
För, Maggan, så är livet. Vi söker efter och umgås med våra likar och de med samma språk, inklusive engelska. Det är något ursprungligt, beteende från långt bakåt, att vara avvaktande mot främlingar.
Mer blandad befolkning är otryggare. Jugoslavien är ett bra exempel.
Jugoslavien var en socialistisk federation som existerade från 1945 till 1992. Den bestod av delrepublikerna Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro och Makedonien. Nationalism och etniska konflikter ledde till de jugoslaviska krigen. Nu består gamla Jugoslavien av de självständiga staterna: Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Nordmakedonien, Montenegro, Serbien, Kosovo, Slovenien.
Ibland slåss de trots självständighet ändå med varandra.
Se på Israel – Palestina. Inte lever de i samförstånd utan försöker ta ihjäl varandra. Muslimerna hamnade bakom mur men de slåss ändå för, vad de uppfattar som sitt land trots noll framgång. Och Israel slaktar dem. VI andra utanför gapar om antisemitism.
Däremot gick det bra med en halv miljon som kom från Karelen med omnejd till Finland under och efter andra världskriget.
Varför gick det bra? En halvmiljon på några år till en befolkning som var då 3,7 miljoner. De som kom krävde ingenting. De tog vilket jobb som helst. De var kristna, som finländare. Nej, de pratade inte finska även om vissa ord är lika. Folk öppnade sina dörrar och delade mat med dem.
Folk vill bo och leva med sina likar. De vill prata med varandra. ha samma språk, känna sig förstådda och trygga. De vill ha viss grundläggande kultur. Vad det är i Sverige är svårt att förstå idag eftersom politiker har rent av hatat svenskar och trott att allt de goda kommer utifrån. Det svenska är bara barbariet… Det märkliga är att folk röstade på dessa politiker.
För mig var svenskhet att lära sig språket snabbt, arbeta, göra mitt och även prata med folk om vädret, en svensk specialgren. Men svenskar är inte precis villiga att umgås med andra, de främmande. Det är ok att byta några ord med bekanta och gå vidare. Pizza är nog av utländsk påverkan eller sandstranden i södra Spanien. Nej, vi hatar inte det utländska bara vi får vara ifred och gärna veta bäst. För, veta bäst är det svenskaste som finns. Och, ser vi bakåt var ju Sverige ett framgångsprojekt. Förr.
Den nyfikenhet som vi har för utlandet och utlänningar är faktiskt begränsad. Det är nog med en semesterresa. Hela Världen är ju redan här. Vi möter den varje dag. Gränsen har varit öppen.
Världen består av olika länder. De flesta med gräns och regler. Världens befolkning har valt den modellen I stället ett gränslöst Jord. Det beror på att vi är olika folkslag som äger gemensamt språk och seder. Om vi bor utomlands klumpar vi gärna hop oss på samma område. Ett slags “little Italy” än vanligt i USA, ett invandrarland, och nog har vi “lilla Somalia” och “lilla Irak” i Sverige.
Att folk gärna bosätter sig med sina likar är bara normalt beteende.
Sverige är för litet land och har för liten egen befolkning för att inrymma hela världens språk, seder, religioner och levnadssätt bredvid varandra. Men politikerna gjorde landet till multikulturens högborg. I det sjukhus jag arbetade i fanns behov av ca 100 olika tolkar. Men, den så kallade integrationen har inte gått bra.
Finns det inget VI finns inget land heller utan bara ett Babels torn.
Och vi vet hur det brukar sluta.
Det är alldeles uppenbart att Socialdemokraterna inte vill ha svensk Sverige och svenskar utan ett helt nytt land, en befolkning som sakta förlorar sitt ursprung och bli en ny sorts folkslag utformat av politikens ingenjörer. Som om landet hade förvandlats till diktaturens experiment. Det där skinande nya Världen som S – politikerna drömmer om. Gissa,vem skall betala för det? Om det blir alltför osäkert och dyrt avtågar de välmående invandrarna. Så även svenskarna till mer homogena platser, till “little Sverige” annanstans.
Så Maggan, flytta gärna till något utsatt område, men tvinga inte oss andra. Börja med att prova själv. Ta med dina partikamrater, gärna MP och Vänsterpartiet också. Vänd gärna de stenar där ditt parti lovade vända när folk sköts på gatorna av barn som agerar för pengar av klanernas order.
Tänk om ditt integrationsprojektet inte lyckas utan vi envist väljer våra vänner, både svenskar och invandrare, bland våra likar, trixar för att bo nära dem och inte firar andras helgdagar. Det där att alla pratar svenska om de tvingas till i dagis blir bara ett misslyckat pengaslöseri. Förmodligen även mot Grundlagen.
”Vi ska ta tillbaka kontrollen över välfärden och vi ska driva på klimatomställningen och samtidigt skapa framtidens jobb här i Sverige. Och jag kommer att vända på varje sten för att bryta segregationen och stoppa våldet och den grova brottsligheten.”
Maggan lovar igen. Vi har hört det förr. Stenarna skall vändas igen. Oavsett det tror jag att vi får dras med Socialdemokraterna med sin nya agenda igen. Om inte den andra sidan rycker upp sig rejält och snabbt.
Att slå sönder ett land går ganska lätt men att bygga upp samhörighet igen är svårt om omöjligt. Kanske efter ett krig?
När min mor dog 2011 besökte jag sista gången min gamla hemstad i Finland. Då sökte jag upp mina barndoms platser. Sa adjö till staden, jag skulle knappt återvända dit.
Jag hade besökt staden som föreläsare och handledare några gånger. Då hade jag inte tid att gå runt men nu försökte jag hitta mina minnesvärda platser.
Utanför hyreslängan vi hade bott efter kriget fanns fyra stora lönnar. Nu var de nedhuggna. En parkering hade tagit över platsen. Huset vi bodde i var borta och i stället fanns en ful hög betongkoloss.
Min gamla flickskolan var nu en vanlig samskola. Bageriet med de godaste munkarna var stängt. Biblioteket var en modern stor nybygge och den gamla blev någon typ kulturcenter och turistbyrå. Affärsgatan hade samma affärer som hemma i Stockholm. Kedjorna sprider sig över Världen.
Fabrikerna var stängda också. De hade flyttat utomlands eller var inte längre lönsamma. Min f.d. pojkväns skofabrik var också borta. Skor tillverkades billigare i andra länder. Finska Nokia var dok kvar med stövlar och däck. De var tidigt framme med mobiltelefoner. Även jag hade haft Nokia 3310, en mobil som såldes 126 miljoner exemplar. Den fungerar än men är inte i bruk.
Jag undrade hur gamla lönnträden hade varit när de höggs ner och fick lämna plats åt en bilparkering. Att sitta och läsa en bok under en lönn är minnen jag för evigt bevarar.
Det finns träd vars livslängd har börjat några tusen år sedan. De har fallit, grönskat igen, spruckit i barken men fortsatt att leva. Det äldsta kända trädet, en ynklig kvist, finns i Sverige, på Fulufjället. Trädet kallas Old Tjikko – världens äldsta med sina 9550 år. Granen är dock en klon och den största stammen som sticker upp idag är några hundra år gammal.
Methuselah i USA är4,856 år, en tall (Pinus longaeva) som började växa när egyptierna byggde pyramider. Den frodas i Kalifornien men exakta platsen hölls länge hemlig för andra än forskare. Fast, nu finns det ett besökscenter så hemligheten är bruten.
Jag såg flera gamla träd på Pacific Crest Trail. De äldsta var ca 1500 år, gamla tallarna på Mt Baden Powell, (min dag 33, mile 375, bild ovan och nedan). De kallades Wally Waldron träd, han arbetade för pojkscouter. De lär vara tre i topp äldsta tallar i USA och äldsta i Kalifornien.
Skogen omkring mig äts upp av ålder, barkborrar, vildsvin och träd huggs för att inte växa upp till elledningar. Bebyggelsen tar plats. Och i spåren av människor kommer också skräpet.
Allting förändras. Inte alltid till det bättre. Vad är beständigt kommer historien att visa, för någon eller ingen. Livet går framlänges och om framtiden vet vi föga trots analyser och beräkningar. Ingenting är så ovisst än livet.
Att träd växer i tusentals år är ett av livets mirakel.
84 år gammal Ljudmila Vasiljeva dömdes till böter, ca 110 euro, på grund av en stillsam demonstration i St. Petersburg. Hon hade stått vid Gostinyi Dvor shoppingcenter och hållit en plakat med text:
Människor, låt oss sluta krig. Vi är ansvariga för fred på Jorden. Med kärlek Ljudmila Vasiljeva, barn från Leningrads belägring.
Belägringen av Leningrad var en del i det nazityska kriget mot Ryssland och varade i cirka 900 dagar; från 8 september 1941 till 27 januari 1944. De döda räknas mellan 670 000 och en miljon.
Ljudmila hade protesterat även tidigare när kriget mot Ukraina började. Hon är en hjälte. Det är inte så många som vågar protestera i dagens Ryssland.
(Från The Moscow Times May 23, 2025, bild överst skärmdump)
Krig får bli dagens ämne även i film. Jag har sett ”Civil War!” en Alex Garland film. Det är en dystopisk thriller, placerad i USA där inbördeskrig pågår och olika grupper slåss om makt och land. I röran finns några envisa journalister vilka försöker ta sig till Washington för sista intervju med presidenten, innan han ersätts av någon.
Filmen är våldsam. Något överdrivet modiga krigsfotografer som jagar det stora scoopet. Det är patriotism i dess värsta form. Svaret på frågan, varifrån kommer du, blir mellan liv och död.
Filmen är något rörig. Vi kommer aldrig riktigt in vilken grupp vill vad och varför. Den känns som utan klart syfte och mål, men se på Världen. De flesta inbördeskrig sker just så, utan orsak, utan mål annat än att slåss och vinna. Den ursprungliga tanken om den fanns, oftast fint kallad befrielse, försvinner vid varje kula. En grupp mot en annan och de civila klämda i mellan tills de måste välja sida eller fly. Och så fortsätter man, kanske i åratals.
Kirsten Dunst, Wagner Moura och Cailee Spaeny i huvudroller i ”Civil War”.
https://www.imdb.com/title/tt17279496
Vill du se mera krig på film? Den finska ”Okänd soldat” – baserad Väinö Linnas hyllade bok från 1954 med samma namn – finns nu på SVT Play.
Lista över pågående krig/konflikter är nedslående läsning. Och den trista sanningen är att viljan att sluta fred är nästan obefintlig i många fall.
