sede vacante

Konklaven för att välja ny Påve har börjat. Föregångaren Fransiscus var påve 2013 – 2025. Idag låses kardinalerna in utan möjlighet att kontakta yttervärden, utom i nödfall. Vit rök i skorstenen betyder att en ny Påve är vald.

Folk samlas utanför Peterskyrkan och väntar på röken..

Det finns 250 kardinaler och av dem är 138 under 80 år och har därmed rösträtt. För att en påve ska bli vald krävs att han får två tredjedelar av kardinalernas röster.

Fältet har varit ganska öppet utan någon stor favorit. Det är en ”kamp” mellan de konservativa som vill ägna mer tid för just kyrkan och tron och de liberala som vill verka mer lik politiker med åsikter om flyktingar, klimat mm som föregångaren påve Fransiscus.

Påven är ledaren för de Katolska kyrkan och dess 1,4 miljarder medlemmar. Katolska kyrkan är en stor organisation med 407 730 präster. Antalet biskopar är 5 353. Idag finns 559 228 nunnor . men deras antal är sjunkande. Kyrkan driver skolor, förskolor, barnhem, sjukhus, äldreboenden och annat socialt verksamhet.

Konklav, från latinets conclave, ett ord som har sina rötter i ordet clavis (nyckel) och som betyder ”ett rum som kan låsas med nyckel”.

Kanske lämpligt att se filmen ”Konklaven”? Såg den igår och man kan säga det är en film i tiden som pågår nu. Mycket välgjord med flera Oscar nomineringar och en Oscar. Intriger, köpslående, falskhet, synder, terrorism… alltså som i den övriga världen. Slutet – ja, se själv.

Hoppas att den pågående konklaven sköter sig bättre. Den katolska kyrkan är en maktfaktor i Världen. Vad är rätt och Guds vilja får de troende att diskutera och besluta.

PS. sede vacante betyder påvens stol är tom, på latin.

Bild Peterskyrkan från ett annat tillfälle.

PS. Nu läser jag på nätet – sant eller inte – att flera kardinaler har sett filmen lite som en vägledning. Bevare mig.

Vill du följa konklaven sänder bl.a. BBC live, så väl det nu går. Skorstenen som det viktigaste. https://www.bbc.com/news/live/cn4we7prv4rt

Vart börjar Norrland?

Norrland bjuder på lite sol, några snöflingor och vind.

Är i den norra halvan i Sverige. Norrland alltså. Vart börjar den? Vill påstå att det är landområdet  norr om Dalälven. Allt rör sig om Stockholm – Göteborg – Malmö – triangeln med närmaste omland. Här i Norr finns landet där du kan få åka 300 kilometer till förlossningen. Där tågtrafiken kollapsar på grund av uselt spår och välta malmtåg. Där våra pensionspengar satsades på grönt projekt, Northvolt nära Skellefteå.

Dit flyttade folk från stora Världen för arbete, för de arbetslösa i Sverige var fastfrusna i sina bostäder och väldigt ovilliga att flytta mot norr trots arbetslöshet.  Och, nu visade sig de ovilliga dra vinstlotten. Den konkursdrabbade batterifabriken bidrog inte till fast arbete, lön, batterier eller räddningen av klimat. Där rök den placeringen.

Allt rann iväg som vatten.

Men jag är ännu  längre ut i norr än den nu gråtande Skellefteå. I Norrlands Universitets och det Stora Sjukhusets stad. Jag avstår från att berätta om historier från sjukvården. Kan bara säga att det finns för många administratörer som tror sig veta hur vård bör bedrivas och för lite personal som vet och vill arbeta. Att få ett arbete innebär ju  då och då att man varken kan eller vill utföra de arbetsuppgifter som finns. Och den svenska sjukvårdsspecialiteten: brist  på sängar finns även i norr. Fast, finns det inte folk som kan ta hand om dem som får en säng kan det inte finnas flera sängar heller.

Det är väl samma story överallt idag, speciellt inom det offentliga vi betalar. Brist på rätt folk till rätt plats. Och evig brist på pengar.

Det viktigaste som har hänt här är dock KAJ som tycker att nästa Eurovision Song Contest 2026, borde kan hållas i norra Sverige, förslagsvis i Umeå eller gruvan i Kiruna. Nu gäller bara att KAJ vinner och att SVT och Malmö inser att det finns både folk och lämpliga platser i norr också för det spektaklet. Och en och annan bastu.

Några halvlånga promenader har det blivit i det norrländska vårvädret. Det  är idag sju år sedan jag landade i San Diego, USA. Fortsatte sedan med tåg och buss till den södra starten av Pacific Crest Trail. Och, det blev bättre än jag hade vågat föreställa mig.

Sju är sedan! Tiden går fortare än vi begriper. Ta vara på det.

Bilderna från Tavasten tog Linda. https://www.naturkartan.se/sv/vasterbottens-lan/tavasten-vandringsled

Förändringar.

Jag städade bort en del personliga papper vilka var helt onödiga att spara. Vissa hade följt mig i tiotals år till ingen nytta. Allt detta som aldrig mer kommer till användning tuggades i strimlor.

Vad sparar vi och vad är bäst att slänga? Släng det som inte längre behövs, det som inte väcker glada minnen. Men lita inte på att Internet bevara det som är viktigt, som oersättliga  bilder, försäkringar, betyg till exempel. Än så länge är papper oslagbart och behövs i vissa fall.

Att städa minnet och det som besvärar en är däremot svårare. Orättvisorna. Misslyckanden. Brister. Förluster. Varför minns jag mina tabbar men mindre av de lyckade sakerna? Det misslyckade händelserna i minnet är kanske ett slags varningslager. Gör inte om det.

Som äldre drar man slutsatser på bättre sätt och gör inte samma misstag – förhoppningsvis – om och om igen. Livserfarenhet ger bredare tankegång. I bakljuset av ens liv ser man resultatet av våra göranden, Det är inte alltid så lyckat.

Livet levs nu, men

förståelsen kommer efteråt.

Ens del i Världen och Samhällets utveckling blir obefintligt som gammal. Vi gamla, kvinnorna speciellt, är närapå osynliga i Samhället. Dock har vi en del kunskap och erfarenhet som bara ruttnar till ingen nytta. De yngre börjar ofta som på vitt blad. Eller med nya tankar och inte våra gamla slitna. Ibland undrar jag när mitt arbetsområde är aktuell i Media: hur kan de bara göra så galet!

Men allt är i rörelse. Ingenting är statiskt. Utveckling och avveckling sker i varje sekund. Det känns, tyvärr, som om det negativa, det som hotar vår existens dominerar i Världen. Jag undrar ofta: vart finns de smarta människorna?

Hur ser världen ut om tjugo, femtio, trehundra år? Vad har förändrats, tillkommit och försvunnit? Kan vi ens föreställa det? Vi har väldigt lite att sätta mot naturliga förändringar. Vi kanske inte ens finns här. Vi kan ha själva förstört allting, hela vårt livsmiljö.

I alla fall har politikerna ingen längre plan än till nästa val, om ens det.  Känns som de har inga grundläggande  frågor  att lösa, förmår  inget mer bestående.  Kanske vill de inte för att svaren är större än dagens viktiga frågor.

Time will tell, it always does.

Våren som en medicindos.

Det är vår. Löven spricker och bildar en grön slöja över trädens grenar. Vitsipporna täcker marken. Fåglarna söker boplats. Skogen doftar vår. Den där fräscha lukten som bara finns på våren vid lövsprickning. Från jorden tränger sig växtligheten upp.

Våren känns hoppfull även om Världen inte är det. Det är inte ledarna i sig som bär ondskan. Det är de ivriga följarna.

Det finns flera studier som visar att vistelse i naturen lindrar smärta. Studierna visar även mentalt välbefinnande när vi vistas i skogen eller en vacker plats i naturen. Tystnaden får våra hjärnor att vila. Det eviga ljudet i en stad är faktiskt skadligt och på sikt leder till sjukdom och tidig död. Det sägs också att betongghetton är den värsta platsen man kan bo på men att bara enskilda träd vi ser från fönster kan lindra eländet.

De kommunala planerade skiter i sådant. Finns en plätt ledig kan man bygga ett höghus. Att bygga högt och tätt blir billigare. De som behöver en bostad och har inte råd att köpa  kan ju inte klaga.

Låt de fattiga bo illa, vad spelar det för roll. Dessutom dör de snabbare och spar så på resurserna. Det har just bevisats att de mindre bemedlade dör yngre än de med pengar och möjligheten till ett hälsosammare liv.

När jag åker runt i Stockholm ser många förorter ut som om någon slängde dit några hus utan att tänka till. Det ser oplanerat och kaotiskt ut. De nyaste orterna är tätt och högt. Det finns fina bostadsområden men de husen och  lägenheterna kan ingen vanlig jobbare köpa.

Men nu är det vår och den goda tiden att vara ute. Det påstås att bara 20 minuter per dag i en park eller skog hjälper vår hjärna att koppla av. Enkelt och gratis.

Om ljud och hälsa:

https://www.bbc.com/news/articles/crmjdm2m4yjo