Kategoriarkiv: iniskogen

Iniskogen/vandra

Bollen i rullning och alla springer.

Publicerat av

Medan EU ramlade in i Trump derangement syndrome (TDS) och Macron började ropa efter europeiskt kärnvapenparaply undrade några av oss som inte riktigt hänger med: skulle inte det bli fredsförhandlingar  i stället mera vapen. Masstryck från  alla EU länder tillsammans gentemot de stridande parterna, speciellt Ryssland.

Nej, så var det inte.  Alla ropar efter krig.

Tre år har gått. En betydande del av Ukraina är i ruiner. Liken på båda sidorna är för många. EU var senfärdig. Minns ni den långa ryska kolonnen i februari -22. Då skrattade man lite åt ryssarna och tänkte, vad är det för dumheter. Så oproffsigt. Lastbilar som rullade illa.  Ingen reagerade adekvat.  Det sneda hånfulla leendet som visades  då har blivit en bestämd mungipa, modell James Bond. Sakteligen började alla tömma sina vapenlager till Ukraina.

Vilket tillfälle att prova sin utrustning i krig. Det är länge sedan som Europa var själv i krig. All vapenarsenal som är nytt måste prövas mot en riktig fiende. Ukraina gav ett tillfälle. Miljoner efter miljoner i form av vapen och utrustning har använts i strider vi  har bedrivit genom ombudet Ukraina.

Har vi lärt oss att antalet soldater har också betydelse? Ja, alla vill nu öka mängden soldater. Militärtjänst är en framtids bransch.

Efter tre års krig började hela EU s politikeradel att springa. De har Trump att tacka för uppvaknandet. Bollen, flera bollar var i rullning. Ukraina. Gaza. Ekonomi. Visst har vi öst vapen och pengar till Ukraina, tyckt synd om dem och haft åsikter samt försökt strypa Ryssland ekonomiskt under de tre åren men först nu började en diskussion om vad är det som händer. Hur påverkar detta oss alla? Är vi beredda? För vad då? Skall Trump förhandla? Det är ju vårt krig, bara USA betalar.

Nu springer alla ledare i olika möten men resultat är det vanliga: låna pengar, denna gång till vapen, brandskatta folket . Summor vi knappt förstår vill EU skuldsätta våra barn och barnbarn med. Igen.

Tre år. Ukraina  vinner inte mot Ryssland om vi inte startar regelrätt krig mot dem med hela Europa. Vill vi starta tredje Världskriget? Kan våra politiker hålla oss från?

Eller skall det fortsätta på samma sätt  till långt ställningskrig, tills resurserna är slut, kanske till den siste ukrainaren?

Hur mycket ska vi vara med? Hur många miljarder behöver vi låna? Fred…skall sånt diskuteras? Alla EU ledare konfererade men jag ser noll resultat angående möjligheter för fred. Tvärtom. Nu skall vi rusta oss.

En bomb i varje ficka.

USA har varit ett slags vapengarant. Men de är trötta på att betala för oss. Skattebetalare i USA vill ha sina pengar för sitt liv inte att Europa  åker snålskjuts, år ut och in. Nu när USA vill inte längre vill betala  oss skriker  hela Europa. De är inte tacksamma ett dugg för åratals stöd  från USA.

Vi har använt USA som ett extra kreditkort, som aldrig betalas.

Folk är så ovilliga att betala själv, så arga att vissa försöker bojkotta varor som kommer eller har sitt ursprung i USA. Drick inte Coca cola! Köp ingen Tesla, som om vanlig arbetare skulle ha råd med Teslan, lätt att bojkotta. Jag antar att dessa gaphalsar aldrig ser en amerikansk film heller. Inga hamburgare. Många av dessa bojkottar inte än företag som stöder Ryssland.

Coca cola m.fl.  tillverkas i Jordbro. Om de var glada att få dit fabriken! 1997!  Om vi alla bojkottar deras där tillverkade drycker blir ca 700 personer arbetslösa. Men vad gör det i kampen mot Trump och för det goda – vad det nu är.

Det bor 340,1 miljoner människor  USA. I EU 449,2 miljoner och i Ryssland ungefär 143,8 miljoner. Varför skulle USA fortsätta att betala vårt så kallade försvar? Vi är ju många fler! Deras statsskuld var 11/3

$36,215,535,706,949.98

Vi är så otacksamma. Som barn i sandlådan skriker vi efter andras hinkar. Vi ska bara ha. Vi ska bara bestämma över USA. Vi vill bestämma deras president, deras åtgärder och som sagt folkets skattepengar.

Trump satt bollarna i rullning och våra politiker fick nästan  andningsstillestånd. Glåporden haglar. Lögner florerar. Pressen är i extas mot Trump.

Aldrig i hela mitt långa liv, från stunden jag kunde läsa och förstå innehållet, har jag läst om sådan hatstorm, sådana förnedrande tillmälen och ”åsikter”  som i frågan om USA s folkvalde president Trump.

Ingen terrorist, diktator eller  våldsverkare i Världen, varken Putin eller Hitler m fl  har fått de omdömen i svensk press som  president Trump. Jag tror att oförmågan hos de europeiska politikerna har fått dem att hata Trump. De har inga lösningar medan Trump ångar med försök i alla fall, hitta möjligheter. Inte kan EU politiker säga: vi borde nog  haft några tankar för fred, annat än råna framtiden, vi också.

USA vill inte längre betala alla  världens utgifter och andra rent av slöseri eller idioti som fd president Biden – eller den som skrev på – betalade.

När det klagades  av USA pressen över biståndets indragningar läste Vita Husets pressekreterare  Karoline Leavitt  sida per sida vart amerikanskt bistånd gick.  Vissa projekt har pågått flera tiotals år utan att landet i fråga lyckades utveckla egna lösningar. Pengarna kom ju. Som en bokklubb. Väljer några ”roligheter” från Bidens hjärtefrågor:

 ’$1.5 million to advance DEI in Serbia’s workplaces, $70,000 for a production of a DEI musical in Ireland, $47,000 for a transgender opera in Colombia, $32,000 for a transgender comic book in Peru.’

Vill du läsa om svenskt slöseri, det är också skrattretande eller får dig att gråta:

Att diskutera saker är ute. Att medla mellan stridande parter bara dumt. Är det någon som stöttar Trumps försök?  Inte. Varför står inte hela EU upp? För att den som försöker heter Trump.

Fredsduvorna är döda. Minor är inne. Macron vill bilda europeisk paraply med sina atombomber. Ge mig landminor! Ge mig en atombomb så vi blir trygga!

Den här krigs hysterin kommer inte att sluta bra. Det kommer att sluta med psykisk skadad fientlig befolkning i hela Europa. Det gör oss fattiga och Samhällets nödvändiga delar raseras. Det kommer att sluta med mer våld än vi redan har. Till sist tvingar våra politiker oss i krig mot Ryssland och dess  anhängare.  Vilka anhängarna är då, i det tillfället, kan vi spekulera om. Och det, mina vänner, är inte roligt.

Min generation är krigsskadad, om inte i kroppen så i sinnet. Vi försökte se framåt, bidra till ett fredligt samhälle och fostrade nog våra barn  till att inte slåss om varje sak. Idag ser  många i ledande ställning  krig som en TV såpa och  inser inte vad är allvar. De har sitt skyddade liv. Lite vanligt folk som dör för äran är inte så allvarligt.

Nog går civilisationen neråt.

https://samtiden.nu/2025/03/ar-europas-ledare-korkade-eller-bara-naiva/

PS. Trump och Putin pratade idag. Det blev i alla fall en tumme.

Det blir nog en hatstorm igen i massmedia.

Datortrubbel

Publicerat av

Datorn vägrar att fungera. Skärmen är svart. Den gamla datorn fungerar hjälpligt men lite som den vill. Den saknar också vissa program.Vad beroende vi är av de tekniska uppfinningarna. Datorn är som en del av livet.

Det värsta som kan hända är väl att Internet slocknar så mobilen inte fungerar. Vilken fasa för våra tonåringar.

En bild tagen mitten av mars en tidig morgon. De almarna finns inte kvar, almsjukan tog dem.

Det är mycket i livet och i Världen som inte finns kvar. Uppskatta det vackra innan det är för sent. Uppskatta dem du har nära dig.

Om morgondagen vet vi föga.

PS. Det har varit lugnt med rysk skräppost ett bra tag. Men nu attackerar de igen, inte bara från Ryssland utan andra så kallade gamla östländer. Vad tror de sig att åstadkomma? Nej, det är inte ryska kvinnor som vill till väst utan några som försöker fostra en.

Måndag, den bästa dagen?

Publicerat av

Jag gjorde en långpromenad och träffade en kvinna med en hund. Vi började prata och var helt överens att morgonstund inte har guld i mun. Den största fördelen med pensionärslivet var att tiden var ens egen.  För det mesta.

Jag behöver inte stiga upp tidigt utan när jag vill, sa kvinnan som hade arbetat inom vården. Några andra fördelar finns knappt för kvinnliga pensionärer med skitlön under arbetstiden.

Så rätt hon hade.

Men vi hade helt fel. Vi mår bäst på morgonen och dessutom på måndagar eller kanske  på fredagar.  Natt är ofta deprimerande. Likaså vinter. Det är resultat av en stor undersökning i England, 49 218 personer i åldern 18+ deltog under två års tid.

Hur många var pensionärer, vet ej.

Så, då var jag igen utanför boxen. Jag hatade morgnar under mina arbetsår. Tid före 11 var bara en plåga. Men desto längre dagen fortskred, desto gladare och effektivare blev jag. Mellan 20 och 24 var jag nog som bäst vilket innebar att jag  gjorde mina föreläsningar hemma.

Däremot hade jag nog ingen bästa dag eftersom jag arbetade ofta extra på helgerna. Bästa dagen kunde vara vilken som helst, beroende på innehållet. Så är det även idag. Jag var dock den som närapå älskade jobbet.

Varför kan måndagar vara en bra dag? Är det ensamt på helgerna, inget att göra? Tycker folk om sitt arbete mer än ledigheten. med eventuell familj? Tänk om någon säger högt:  nu är det måndag och jag slipper tillbringa min dag med mina barn och man, så skönt. Är helgerna tunga med allt som måste ske så att måndagen känns rent av vilsam?  Då vet vi vad vi ska göra. Tiden är inbokad.

Har inte arbetstid och fritid olika värden som inte kan räknas till bättre eller sämre? Vi människor är – förhoppningsvis – så mångsidiga att både hem, privatliv och arbete ryms som bra delar av livet.

Ibland är allt bara skit. Ibland är det helt enkelt underbart. Det kunde vara en större fråga också: vad är livets mening?

Här mås det sämst på morgonen men det händer ju aldrig mer för som pensionär kan jag ha min egen tid och det är frukost 10.30. kanske 11.00. Jag har varit extremt  morgontrött redan som baby, sa min mor.

Det märkliga var att tiden liksom vände sig  rätt när jag vandrade i USA. Jag hade inga problem med att gå upp klockan 4 i ökendelen. I Sverige var klockan då 12, en perfekt tid att gå upp och börja dagen.

Undersökningen: https://mentalhealth.bmj.com/content/28/1/e301418

Bilder: överst solnedgång Lofoten, Norge, nederst nattvandring Oregon, USA, Fish Lake.

Om trollkarlar eller politiker.

Publicerat av

Visst är det irriterande och en stor besvikelse att den store trollkarlen inte kunde trolla.

Men för att kunna  trolla framgångsrikt behövs vissa ingredienser. En hatt förstås. Trollstav. Det viktigaste är dock publiken som tror att trolleri är möjligt. De ska samlas  runt trollkarlen och  visa en glad förväntan. De ska hurra, ropa uppmuntrande, vara hänförda. Positiva.  Handklappningar. Stampa med fötterna.

I den uppmuntrande atmosfären görs en trollkonst. Den kanske inte är en vit kanin som kommer ur hatten utan en groda. Den fula damen i skåpet blir inte till en prinsessa utan en med kvast. Alltid något. Magin har flera ansikten. Det är inte alltid det vi ser och hör som händer.  Vi är förblindade, vi tror på sagor som inte existerar. Utan dem skulle ingen av oss vanliga orka existera.

Så, andäktigt samlade sig många förhoppningsfulla runt den stora trollkarlen. Men han skickade ut några underhuggare. De visste inte hur man viftade med staven. Från höger till vänster? Eller tvärtom? Ur hatten kom bara ord utan beslutande makt. Ord? Prata med varandra? Vad är det för dumheter!

Mötet var inte sanktionerat av de rätta personerna. Det uppstod då ett rent av raseri i trolldomsministeriet. Hur vågade nykomlingen som inte ens var med i det rätta gänget göra något? Många av de riktiga trollkarlarna, och få kvinnorna, hade haft nästan en livstid i yrket. De kunde ju bäst och rätt. Nu behövdes ett krismöte.  Det ska inte komma några nya idéer här. Att prata med de mörka krafterna! Så opassande och farligt.

Att vara en trollkarl kräver långt arbete utan resultat. Hur kan man nu slå tillbaka, speciellt mot den otrogna pöbeln.

Stavarna vässades. De högtstående  var förfärade, hotade, bittra.

Men då kom en av dem på lysande förslag. De skulle använda den slitna men pålitliga trollkonsten: den att dra ut pengarna från folkets fickor.

Skulle folket protestera? Bli arga? Det gällde att presentera  tanken på ny skatt snyggt. Hållbarhet var på modet. Kunde det vara något? Klimat? Nej, inte riktigt. Inkluderande? Tja…

Förstämning tog över. Champagnen började bli varm.

Vi kallar det inte skatt, ropade någon, skatt är så negativt. Vi kallar det lån. Det är ju något man får tillbaka, eller hur!

Hurraropen lyfte nästan taket. Dags för ostron och skumpa.

Och vart är de skrivkunniga, kalla in dem nu snabbt. Alla skall skriva hatskriverier om den nye trollkarlen. Det går bra att använda otillåtna ord. Och det skrevs: 185 000 000 nyheter bara på några dagar,

Så skall slipstenen dras.

De som vågade vara hoppfulla är nu rena parasiter. Tro på någon annan än de etablerade trollkarlarna, vilka dårar. Där fick ni! De som inte ens försökte få en kanin ur hatten gnäller på den som ändå fick ut något, fast inget som skuttade runt.

Men lånekarusellen anses vara lyckad och anses trygga framtiden.